Testosteron är ett könshormon som finns hos både män och kvinnor. Detta hormon finns till största del i bunden form i blodet, då bundet med hög affinitet till sexualhormonbindande globulin (SHBG) eller med låg affinitet till albumin. Den fria formen av testosteron utgör endast 0-2 % och svarar för den biologiska aktiviteten. Serum genomgick ultrafiltrering eller rapid equilibrium dialysis (RED) vid antingen rumstemperatur eller 37 °C därefter kvantifierades fritt testosteron med LC-MS/MS. Efter utvärdering genomfördes en jämförelse mot den nuvarande analysmetoden, total testosteron/SHBG-kvot. Slutligen undersöktes medelvolym av filtrat, albuminförekomst i filtrat samt inbindning till provbehållare. Resultaten från jämförelse av RED och ultrafiltrering vid rumstemperatur och 37 °C gav p-värden på, 0,892 och 0,696 respektive. Därmed ses ingen signifikant skillnad mellan provberedning med RED jämfört med ultrafiltrering. Vid jämförelse mellan ultrafiltrering och total testosteron/SHBG-kvot av patientprov gavs R-värde på 0,9089 och 0,879 vilket indikerar ett bra linjärt samband. Dock krävs vidare jämförelser med laboratorier som koncentrationsbestämmer fritt testosteron i serum med RED för att bekräfta överenstämmelsen mellan ultrafiltrering och RED innan analysen kan sättas i bruk. Resultaten från albuminförekomst i filtrat visade att albumin inte släpps igenom filtren om de inte punkterats med ett spetsigt föremål, då sågs albuminkoncentrationer likt de i serum. Albumin anses därför vara en lämplig kontroll av ultrafiltrering. / Testosterone is a sex hormone found in both men and women. This hormone is predominantly found in its bound form in blood, either bound with high affinity to sex hormone binding globulin (SHBG) or with low affinity to albumin. The free form of testosterone represents only 0-2 % of the total amount of testosterone but stands for the biological activity. Serum underwent ultrafiltration or rapid equilibrium dialysis (RED) in either room temperature or 37 °C and was then analyzed with LC-MS/MS. After evaluation a comparison with the current method, total testosterone/SHBG-index, was made. Lastly the mean filtrate volume, presents of albumin in filtrate and binding of free testosterone to sample chamber were studied. The results from the comparison of RED and ultrafiltration at room temperature and 37 °C gave p-values of 0,892 and 0,696. Therefore, no significant difference between sample preparation with RED or ultrafiltration could be seen. The comparison of ultrafiltration and total testosterone/SHBG-ratio of patient samples resulted in R-values of 0,9089 and 0,879, which indicates a good linearity between the methods. However, further comparisons with laboratories who determine the free testosterone concentration in serum with RED is needed to confirm the agreement between ultrafiltration and RED before the analysis is put into operation. The results obtained from examining the presence of albumin in filtrate showed that no albumin was let through the filter unless the filter was punctured with a sharp object, then the albumin concentration equaled the amount found in serum. Albumin is therefore considered an appropriate control for ultrafiltration.

Jonsson-Latton, A & Zarnegar, S. Färgers betydelse för personer med demenssjukdomar utifrån deras, vårdpersonalens och anhörigas perspektiv – en litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2019. Bakgrund: I Sverige ökar antalet äldre i regel varje år och även antalet personer som är drabbade av demenssjukdomar. Det finns mellan 130 000 och 150 000 personer med demens i Sverige. Demens innebär sjukliga förändringar i hjärnan. Demenssjukdomar för med sig en rad nedsättande förmågor för de personer som drabbas; det kan vara nedsatt minne, nedsatt språk och nedsatt tidsuppfattning eller svårigheter att hitta i miljön. Feltolkning av felaktigt utformad miljö kan späda på en rad dåliga upplevelser, upplevelser som kan minskas i en rätt utformad miljö. Färger i miljön kan bidra till att stödja bevarande funktioner och i sin tur skapa trygghet och hälsofrämjande vård. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa färgers betydelse i vårdmiljö för personer med demenssjukdom utifrån deras, vårdpersonalens och anhörigas perspektiv. Metod: Litteraturstudien grundar sig på 10 empiriska studier med kvalitativ ansats. Studierna utfördes i olika länder i världen men alla studierna hade en omvårdnadsfokus. De utvalda artiklarna kodades och återkommande ämnen bildade olika teman som svarade på studiens syfte. Resultat: Färger har stor betydelse och har även effekter på personer med demens. Tre teman bildades under resultatdelen: färger fysiska, psykiska och sociala effekter som förklarade färgers effekter i vårdmiljön för personer med demens. Konklusion: Varje tema vägleder till att färger kan förbättra måltidernas kvalitet, rummen kunde ha mer hemlik miljö, hitta vägen, stå från fara i form av fallrisk, behåller kvarvarande förmågor, ett systematiskt förhållningssätt mellan kommunikation och även färger kan hjälpa till att skapa säkerhet i miljön som leder till en personcentrerad omvårdnad.Nyckelord: Anhöriga, demens, färger, kvalitativ studie, vårdmiljö, vårdpersonal. / Jonsson-Latton, A & Zarnegar, S. The meaning colors for people with dementia from theirs, the health personnel and relatives´ perspective – a literature review. Degree project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Sciences, 2019. Background: In Sweden increases the number of elderly people each year and also the number of people who are affected by dementia. There exists between 130 000 and 150 000 persons with dementia in Sweden. Dementia implicates sickly changes in the brain. Dementia brings a set of derogatory abilities for those people who suffer by dementia with reduced memory, impaired language skills or reduced perception of time or difficulties to find the way in the environment. Misinterpretation of incorrectly designed environment can dilute a series of bad experiences, experiences that can be reduced in a right designed environment. Colours in the environment can support preservative functions and in turn create security and health promotion. Purpose: The purpose of this study of relevant empirical literature is to illustrate the importance of colours in care environment for people with dementia based on their, the care staff´s and family members perspective. Method: The literature study is based on 10 empirical studies with qualitative approach. The studies were conducted in different countries of the world but all the studies had a care focus. The selected articles were coded and recurring subjects formed various themes that answered the purpose of this study. Result: Colours are of great importance and also has effects on people with dementia. Three themes were formed during the results section: the physical, mental and social effects of colours which explained the effects of colours in the care environment for people with dementia. Conclusion: Each theme guides to colour enhancing the quality of meals, the rooms could have a more homelike environment, find the way, get out of danger in the form of risk of fall, retains remaining abilities, a systematic approach between communication and colours can also help create safety in the environment leading to a person-centered care.Keywords: Family members, dementia, colours, qualitative study, care environment, health personnel.

Bakgrund: I vården av den äldre personen är det oftast sjuksköterskan, även undersköterskan, som är närmast och den som lämpligast kan fånga upp symtom på depression. Idag lider många äldre av depression men det misstas många gånger för något annat, vilket skapar ett onödigt lidande. Äldre är ofta multisjuka och står allt som oftast på en gedigen medicinlista, vilket gör det svårt att enbart genom observation upptäcka depression.Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka strategier vårdpersonal behöver för att identifiera depression hos äldre inom äldreomsorgen.Metod: En litteraturstudie med kvantitativ ansats genomfördes. Litteratursökningar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL och resulterade efter urvalsprocess och kvalitetsgranskning i 11 studier som låg till grund för resultatet.Resultat: Vårdpersonal, inklusive sjuksköterskor, saknar rätt kompetens och självförtroende för att kunna använda sig av bedömningsinstrument vid identifiering av depression. Det finns dock bevis för att med utbildning, både om depression men även i hur olika bedömningsinstrument används, skulle sjuksköterskan kunna screena för depression och således vara behjälplig i vårdkedjan i större utsträckning jämfört med idag. Det finns bedömningsinstrument som går snabbt att använda, och som är kostnadseffektiva och pålitliga.Konklusion: Sjuksköterskan ansvarar för patientens hälsa och välmående, och en hälsofrämjande åtgärd är att fånga upp depression hos äldre. Med enkla medel skulle sjuksköterskan kunna bidra i vårdkedjan och fånga upp depressiva symtom och således se till att patienten får adekvat vård.Nyckelord: Depression, identifiering, mätinstrument, sjuksköterska, äldreomsorg. / Background: In care of older adults it is the nurse that usually is the closest to the patients and therefore the one that can discover depressive symptoms amongst them. Today many of the oldest people is suffering from depression but is very often taken for other illnesses, and therefore causes unnecessary suffering. Old adults are more likely to be comorbidity and usually stands on a solid medicine list, which makes it very difficult to discover depression just by observation.Objectives: The aim of this literature review was to describe what strategies can be used for health professionals to identify depression in the elderly patient in geriatric care.Method: A qualitative approach were used in this literature review. Literature searches for scientific articles were made in the databases PubMed and CINAHL and resulted after selection process and quality control in 11 articles which formed the basis for the result.Results: It reveals that the nurse lacks education and self-confidence when it comes screening methods to identify depression. However, there is evidence that with education, both on depression but also in how to use different assessment tools, the nurse could identify depression and thus help in the care chain. There are assessment tools that has shown to be reliable, easy to conduct and cost-effective.Conclusion: The nurse is responsible for the patient’s health and well-being, and a health promotion measure is to capture depression in our elderly. With simple means, the nurse could contribute to the care chain and capture depressive symptoms and thus ensure that the patient receives adequate care.Keywords: assessment tools, depression, geriatric care, identifying, nurse.

Bakgrund: Hjärtstopp är ett globalt problem med hög mortalitet. Cirka 80 procent av bakomliggande risker till hjärtstopp är sjukdomar i hjärtats kranskärl. Hjärtsvikt innebär ökad arytmirisk, vilket i sin tur innebär ökad risk för hjärtstopp. För att åtgärda dessa problem och minska risken för plötsligt hjärtstopp kan implantable cardioverter defibrillator (ICD) vara ett behandlingsalternativ. Behandlingen kan ske i primär- och sekundärpreventivt syfte. Vid primärpreventivt syfte är behandlingen till för att minska risken för ett hjärtstopp efter hjärtinfarkt eller om personen lider av hjärtsvikt. När behandlingen sker sekundärpreventivt är det för att förhindra ett återfall efter att ha genomgått ett hjärtstopp. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är belysa personers upplevelser av att leva med en ICD. Metod: En litteraturstudie utfördes med grund från vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. MeSH-termer och Cinahl Headings utnyttjades i databaserna. Resultat: I arbetets resultat identifierades tre huvudtemna: Emotionell upplevelse av att ha en ICD, upplevelser relaterade till fysisk aktivtet och ICD elchock.Konklusion: Att leva med en ICD har inneburit för många att leva med oro och ångest, men det finns dock även positiva upplevelser av att leva med en ICD. Informationsbrist från vårdpersonal kan ha en stor relation till ångesten och oron. Att kunna ge individanpassad information är därför väsentligt. / Background: Cardiac arrest is a global problem with high mortality. About 80 percent of the underlying risks of cardiac arrest are heart coronary artery disease. Heart failure means increased arrhythmic, which in turn means increased risk of cardiac arrest. To address these problems and reduce the risk of sudden cardiac arrest, implantable cardioverter defibrillator (ICD) may be an option. The treatment can be done in both primary- and secondary prevention. For primary preventive the purpose is to reduce the risk of a cardiac arrest after myocardial infarction or for persons’ with heart failure. Secondary prevention is used to prevent a relapse after having undergone a cardiac arrest. Aim: The aim of this literature study is to illustrate persons’ experiences of living with an ICD. Method: A literature study was done on the basis of scientific articles from the databases PubMed and CINAHL. MeSH terms and Cinahl Headings were used in the databases. Result: In the results of the study, three main themes were identified: Emotional experiences of having an ICD, experiences related to physical acitivites and ICD shocks. Conclusion: Living with an ICD has meant for many people to live with fear and anxiety, but there are also positive experiences of living with an ICD. Lack of information from health professionals can have a connection with the fear and anxiety. Being able to provide personalized information is therefore essential.

Bakgrund: Personer med allvarlig psykisk sjukdom har en översjuklighet och överdödlighet i flera somatiska sjukdomar och den förväntade livslängden är 10-15 år kortare än för den övriga befolkningen. Orsaker till detta är främst livsstilsfaktorer och biverkningar av antipsykotiska läkemedel. Studier visar att deltagande i hälsofrämjande åtgärder kan minska vissa riskfaktorer för somatiska sjukdomar för personer med allvarlig psykisk ohälsa. Trots detta är den förebyggande och hälsofrämjande vården av personer med allvarlig psykisk sjukdom bristfällig. Detta tyder på att vården inte är jämlik avseende denna sårbara patientgrupp.Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur personer med allvarlig psykisk sjukdom upplever hälsofrämjande åtgärder.Metod: Litteraturstudie baserad på 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Litteratursökningen utfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. De valda artiklarna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Deltagarna upplevde att sjukdomen på olika sätt påverkade möjligheterna att delta i hälsofrämjande åtgärder. Att deltagandet i hälsofrämjande åtgärder skapade ett sammanhang och struktur i livet, samt bidrog till en ökad kunskap kring hälsosam livsstil upplevdes som övervägande positivt. Geografisk och ekonomisk tillgänglighet lyftes som viktiga förutsättningar för deltagandet. Det framkom även att flera deltagare längtade efter en förändrad livssituation med en förbättrad hälsa. Stöd och uppmuntran från familj, vänner och vårdpersonal var avgörande för att lyckas initiera och upprätthålla livsstilsförändringar.Konklusion: Deltagarna upplevde både positiva och negativa aspekter av hälsofrämjande åtgärder. Sjuksköterskan kan på olika sätt stödja och uppmuntra personer med allvarlig psykisk ohälsa i syfte att förbättra deras hälsa, vilket bidrar till en säkrare och mer jämlik vård. / Background: Individuals with severe mental illness (SMI) have an increased morbidity and mortality in several physical illnesses and a reduced life expectancy by 10 to 15 years compared to the general population. The reasons for ill health include modifiable health behaviours and side effects of antipsychotic medications. Previous research shows that participation in health promoting activities can decrease some of the risk factors for physical illnesses for individuals with SMI. In spite of this, preventive care and health promotion for individuals with SMI is insufficient, which implies that the care is not equal regarding this vulnerable group of patients.Aim: The aim of this study was to explore the experiences of health promotion among people with severe mental illness.Method: Literature review based on 14 scientific articles with qualitative approach. The data was collected through the electronic databases Cinahl, PubMed and PsycINFO. The chosen articles were analysed through qualitative content analysis. Results: The participants experienced that the illness affected the possibilities to participate in health promoting activities in various ways. The participation in health promotion created a context and structure in life and resulted in an increased knowledge of healthy living, which was appreciated. Geographical and economical accessibilities were identified as important prerequisites for participation. The literature review also showed that several participants longed for changes in life circumstances and better health. Support from family, friends and care personnel was crucial in initiating and sustaining lifestyle changes.Conclusion: The participants experienced both positive and negative aspects of health promotion. The nurse can support and encourage individuals with SMI in different ways to promote health leading to safer and more equal care.

Då ingen medicinsk behandling längre är tillräcklig anses hjärttransplantation vara det slutliga alternativet för patienter med svår hjärtsvikt (stadie IV). Dock ges endast ett fåtal patienter möjligheten till att få ett nytt hjärta, vilket bland annat beror på organbrist, långa väntetider och annan komorbiditet. Allt fler i denna patientgrupp får stöd av en inopererad hjärtpump; Left Ventricular Assist Device (LVAD) i väntan på transplantation. Syftet med denna studie var att med transthorakal ekokardiografi undersöka om förbehandling med LVAD kan inverka positivt på högerkammarfunktionen även efter hjärttransplantation och huruvida denna effekt är bestående under längre tid. Totalt 31 patienter (27 män) med medelåldern 53 ± 12 år inkluderades i studien varav 13 stycken förbehandlats med LVAD innan hjärttransplantation. Data samlades in prospektivt. All patientdata är tagen från Lunds universitetssjukhus databaser. I studien undersöktes om högerkammarfunktionen skiljer sig åt hos hjärttransplanterade vid 1 månad och 12 månader efter transplantation beroende på om de förbehandlats med LVAD eller inte. De konventionella parametrarna för bedömning av högerkammarfunktion som värderades var tricuspid annular plane systolic excursion (TAPSE), högerkammar systolisk vävnadsdoppler (RVS’), right ventricular fractional area change (RVFAC), samt tvådimensionell högerkammarstrain med hjälp av speckle tracking. Resultatet visade statistiskt signifikanta skillnader för högerkammar- globala longitudinell strain (RVGLS) och högerkammarens fria vägg strain efter 1 månad (RVFS) mellan grupperna (för båda parametrarna p-värde < 0,01). Efter 12 månader uppvisade grupperna ingen signifikant skillnad. För övriga parametrar: TAPSE, RVS’, RVFAC påvisades inga statistisk signifikanta skillnader mellan grupperna efter 1 månad och 12 månader. / Heart transplantation is considered to be the most appropriate end-stage option in treating patients with severe heart failure. However, lack of organs, long waiting times and other comorbidities reduce the number of patients eligible for this treatment. In order to reduce mortality of this patient group, increasing numbers of patients with severe heart failure receive support from an inoperative cardiac pump (i.e. Left Ventricular Assist Device; LVAD) awaiting transplantation. The purpose of this study was to investigate with transthoracic echocardiography if pretreatment with LVAD may positively affect right ventricular function after cardiac transplantation and whether this effect lasts for a long time. A total of 31 patients were included in this study, where of 13 patients were pretreated with LVAD before cardiac transplantation. The majority of patients were men (n=27) with mean age of 53 ± 12 years. Data has been collected prospectively. All patient data used in this study were taken from Lund University Hospital databases. It was investigated whether right ventricular function differs in cardiac transplanted patients 1 month and 12 months after transplantation based on if patients where pretreated with LVAD and not. The parameters for evaluation of RV function were tricuspid annular plane systolic excursion (TAPSE), right ventricular systolic tissue velocity (RVS'), right ventricular fractional area change (RVFAC) and two-dimensional RV strain with speckle tracking. Results showed statistically significant differences between the groups 1 months after transplantation for right ventricular global longitudinal strain (RVGLS) and the RV free wall strain (RVFS), both parameters p-value < 0.01. This difference were not detectable after 12 months. For the parameters TAPSE, RVS ', RVFAC, no statistically significant differences were observed between the groups at either time point.

No description available.

No description available.

Threats and violence are increasing in ambulance care. This is a growing problem. Ambulance care is important for emergency care in the world. In this profession, many workers describe that they have been exposed to some form of threat or violence where many believe that their personal safety may be in danger. Aim of the study: To describe threats and violence that occur in ambulance care. Method: A descriptive literature study in which 13 scientific articles were processed. Database searches have been made in PubMed and Cinahl. The results of the articles were divided into different themes. Results: The result showed that the ambulance personnel were exposed to both psychological and physical threats and violence which were often violations, punches, kicks, sexual harassment and sexual abuse. Damage with various weapons and attachments was common in physical violence. The patient and his relatives were the largest group to carry out various threats and violence. Conclusion: Based on the results of the study, it appears that physical and psychological threats and violence emerge within the ambulance profession. Threats and violence are increasing in ambulance care and through solid training and if proper action strategies are in place against threats and violence, ambulance staff can prepare and defend themselves in violent situations and the care of the patient not to affect to the same extent. Keywords: Threats, violence, ambulance personnel

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en kronisk metabolisk sjukdom som vanligen förekommer i samband med insulinresistens och ger upphov till förhöjda blodsockernivåer i kroppen, hyperglykemi. Tillståndet drabbar framför allt vuxna individer och betraktas som en viktig riskfaktor för insjuknande i kardiovaskulära sjukdomar vilket är den vanligaste orsaken till dödlighet och sjukhusinläggningar bland denna patientgrupp. I Sverige rekommenderas sedan 2017 natrium-glukos-kotransportör 2 (SGLT2) -hämmare som tilläggsterapi vid behandling av patienter med typ 2-diabetes och samtidig etablerad hjärt-kärlsjukdom i syfte att minska förekomsten av kardiovaskulära händelser. Syfte: Att undersöka hur effektiv användningen av SGLT 2-hämmare skulle kunna vara vid behandling av patienter med typ 2-diabetes och etablerad kardiovaskulär sjukdom eller höga risker för kardiovaskulära sjukdomar för att minska risken för kardiovaskulär sjuklighet och dödsfall. Metod: Detta examensarbete är en litteraturstudie som bygger på fem stycken vetenskapliga artiklar som hämtades från databasen PubMed. I artiklarna utvärderades effekten av tre olika SGLT2-hämmare, empagliflozin, kanagliflozin och dapagliflozin. Resultat: Behandling med empagliflozin reducerade risken för kardiovaskulär dödlighet med 38% medan ingen statistisk signifikant riskreduktion observerades avseende kardiovaskulär dödlighet vid behandling med kanagliflozin och dapagliflozin. Empagliflozin minskade också risken för sjukhusinläggningar på grund av hjärtsvikt med 35% medan kanagliflozin och dapagliflozin reducerade risken för hjärtsviktrelaterade sjukhusinläggningar med 33% respektive 27%. Det observerades också lägre frekvens av allvarliga biverkningar vid behandling med empagliflozin jämfört med kanagliflozin och dapagliflozin. Anledningen till att empagliflozin visade en bättre effekt jämfört med kanagliflozin och dapagliflozin kan vara skillnaden i andelen deltagare med och utan etablerad kardiovaskulära sjukdomar i studien. Andelen deltagare med etablerad kardiovaskulär sjukdom var 99% i studien, som utvärderade effekten av empagliflozin, medan i studierna, som utvärderade effekterna av kanagliflozin och dapagliflozin, var andelarna 65,6% respektive 40,6%. Slutsats: Baserat på resultaten i de granskade studierna, kan slutsatsen dras om att SGLT2-hämmare ganska effektivt minskar risken för sjuklighet och/eller dödlighet i kardiovaskulära händelser hos typ 2-diabetespatienter. Behandlingen resulterar dock i en större effekt hos patienter med typ 2-diabetes som har etablerad kardiovaskulär sjukdom i jämförelse med en population, som inte har etablerad kardiovaskulär sjukdom men som uppfyller flera riskfaktorer, där en mindre effekt uppnås. För en säkrare slutsats behövs det dock fler studier, som undersöker effekten av SGLT2-hämmare hos enbart patienter med typ 2-diabetes och etablerad kardiovaskulär sjukdom. / Background: Type 2 diabetes is a chronic metabolic disease that is commonly associated with insulin resistance and causes elevated blood sugar levels in the body, hyperglycemia. The condition primarily affects adults and is considered an important risk factor for cardiovascular disease, which is the most common cause of mortality and hospitalization among this patient group. In Sweden, sodium glucose transporter 2 (SGLT2) inhibitors have been recommended since 2017 as adjunctive therapy in the treatment of patients with type 2 diabetes and concomitant cardiovascular disease in order to reduce the occurrence of cardiovascular events. Purpose: The purpose of this study was to investigate how effective the use of SGLT 2 inhibitors could be in the treatment of patients with type 2 diabetes and established cardiovascular disease or high risks of cardiovascular disease to reduce the risk of cardiovascular morbidity and death. Method: This thesis is a literature study based on five scientific articles retrieved from the PubMed database. These articles report on evaluation of the efficacy of three different SGLT2 inhibitors, empagliflozin, canagliflozin and dapagliflozin. Result: Treatment with empagliflozin reduced the risk of cardiovascular mortality by 38%, while no statistically significant risk reduction for cardiovascular mortality was observed when treated with canagliflozin and dapagliflozin. Empagliflozin also reduced the risk of hospitalization due to heart failure by 35%, while kanagliflozin and dapagliflozin reduced the risk of heart failure-related hospitalizations by 33% and 27%, respectively. A lower frequency of serious adverse reactions was observed in the treatment with empagliflozin compared to kanagliflozin and dapagliflozin. The reason why empagliflozin showed a better effect compared to canagliflozin and dapagliflozin may be the difference in the proportion of participants with and without established cardiovascular disease in the study. The proportion of participants with established cardiovascular disease was 99% in the study, which evaluated the effects of empagliflozin, while in the studies that evaluated the effects of canagliflozin and dapagliflozin, were 65.6% and 40.6%, respectively. Conclusion: Based on the results of the reviewed studies, it can be concluded that SGLT2 inhibitors quite effectively reduce the risk of morbidity and / or mortality in cardiovascular events in type 2 diabetic patients. However, the treatment results in a greater effect in patients with type 2 diabetes who have established cardiovascular disease compared to a population that does not have established cardiovascular disease but which fulfils several risk factors, where a smaller effect is achieved. However, for a safer conclusion, more studies are needed that investigate the effect of SGLT2 inhibitors in only patients with type 2 diabetes and established cardiovascular disease.