Idag är den främsta utbildningsformen för medicinska sekreterare/vårdadministratörer yrkeshögskoleutbildningar (YH-utbildningar) som finns i hela Sverige. Denna uppsats undersöker hur fyra av dessa YH-utbildningar ser ut samt vilka likheter och skillnader som finns mellan dem. YH-utbildningarna jämförs också med dagens enda universitetsutbildningen i vårdadministration som ges vid Umeå Universitet samt de riktlinjer som Läkarsekreterares och Sjukvårdsadministratörers förbund (LSF) utformat och det förslag på nationell kursplan som Myndigheten för yrkeshögskolor (MYH) tagit fram. Denna jämförelse görs först på en översiktlignivå där utbildningarnas och förslagens innehåll sorteras i fyra kategorier: Medicin, IT, Ekonomi och organisation samt Forskning. Detta för att jämföra upplägg och hur stora andelar kategorierna utgör. Därefter jämförs kursmomenten som specificeras i kursplanerna genom poängtabeller indelat i 12 ämneskategorier.Resultatet visar att det finns skillnader mellan YH-utbildningarna på detaljnivå i kursmomenten. Dock är dessa utbildningar i hög grad likvärdiga. I jämförelse med universitetet finns det tydliga skillnader mellan utbildningsformerna, både vad gäller innehåll, upplägg och kursmoment. Det finns också likheter i de kurser och moment som är mer praktiskt lagda och specifika för yrkesgruppen medicinska sekreterare/vårdadministratörer. LSF:s riktlinjer och MYH:s förslag har flest likheter till YH-utbildningarna, vilket inte är förvånande då dessa är utformade för YH-utbildningar. Det finns även skillnader mellan LSF och MYH där den mest självklara och största är att det ena dokumentet ska ses som riktlinjer och det andra som krav, om det införs. Undersökningen har visat att vid ett eventuellt införande av MYH:s nationella kursplan kommer YH-utbildningarna i urvalet att behöva förändras, vissa mer än andra.

I Sverige är stroke och TIA en folksjukdom och ca 35 000 människor insjuknar varje år. Vården i Sverige ska vara jämlika och ges på lika villkor till hela Sveriges befolkning, oavsett var patienten bor eller vilken bakgrund eller personlig preferens den som söker sjukvård har. Trots detta finns de ojämlikheter i den svenska vården och så även inom strokevården. Socialstyrelsen har i de nationella riktlinjerna tryck på vikten av att patienter i akutskedet av misstänkt strokesjukdom eller TIA vårdas på en avdelning där personalen är specialiserad på strokesjukdomar. För att skapa en bättre och mer jämlik strokevård över hela landet har två sammanhållna personcentrerade vårdförlopp tagits fram. Den ena för att hjälpa till i det akuta skedet av strokevården och de andra för att stötta upp i den rehabiliterande delen av vårdförloppet. Syftet i detta arbete är att undersöka hur implementeringen av vårdförloppen har artat sig på ett mindre sjukhus utifrån sjuksköterskor och vårdadministratörer samt medicinska sekreterares perspektiv. Det som framkommit under tiden som studien med detta arbete pågått är att de finns möjlighet för vårdadministratörer och medicinska sekreterarnas kompetens att nyttjas bättre. Att sjuksköterskor upplever att arbetet med vårdförloppen går framåt samt att vilja och teamkänsla finns för att jobba vidare med implementeringen. De huvudsakliga svårigheter som tas upp i det här arbetet är hög personalomsättning och överbeläggningar som tär på tid och motivation.