Med denna studie vill vi få en ökad förståelse för vilka förutsättningar det finns i förskolans fysiska miljö till att stimulera barns grovmotorik. Vi vill också få insikt i hur pedagoger förstår möjligheter och hinder i den fysiska miljön. I vårt arbete har vi tagit stöd av ett sociokulturellt perspektiv, då sampelet mellan pedagogernas förhållningssätt och den fysiska miljön är det centrala i arbetet med barns grovmotoriska utveckling. I undersökningen använde vi kvalitativ intervju med semistrukturerade frågor, när vi intervjuade fyra pedagoger på en förskola. Genom observation med ett strukturerat observationsunderlag, undersökte vi hur förskolans fysiska miljö nyttjas. Utifrån resultat och analys kom vi fram till att inte enbart en anpassad fysisk miljö kan stimulera barns grovmotoriska utveckling, utan pedagogens förhållningssätt är lika betydelsefullt. Ett framtida forskningsområde kan vara att studera pedagogens förhållningssätt under observation, vad som verkligen sker under en längre tid i verksamheten.

Syftet med det här arbetet var att undersöka om och hur barnen på förskolan kan utvecklas genom utomhuspedagogik. Det låg också i mitt intresse att undersöka i vilken utsträckning föräldrar uppfattar utomhuspedagogikens eventuella fördelar. Mina frågeställningar var därför: Vad kan utomhuspedagogik medföra för barns utveckling på förskolan? Vilken uppfattning har föräldrarna på den aktuella förskolan om utomhuspedagogikens inverkan? För att få svar på mina frågor har jag gjort en litteraturstudie på tidigare forskning och en enkätundersökning bland föräldrarna på den förskola där jag jobbar. Jag har sen jämfört svaren för att få fram en bild av föräldrarnas uppfattning. Resultatet visade att det finns en mängd fördelar med utomhuspedagogik för barnens utveckling och lärande. Det visade också att föräldrarna hade en bristande kunskap om detta

Medveten motorisk träning har visat sig vara gynnsamt för barns senare skolprestationer. Det här antyder tidigare forskning som menar att det finns ett samband mellan barns motorik och deras koncentrationsförmåga och skolprestationer. Den här studien handlar om förskollärares föreställningar om barns motorik och hur förskolans utemiljö används för att stimulera barns motorik. Studien syftar till att beskriva vilket kroppsligt lärande som stimuleras i förskolans utemiljö. Studiens två frågeställningar berör förskollärares upplevelse av vilket kroppsligt lärande som sker hos barn i förskolans utemiljö samt förskollärares erfarenheter av barns motoriska utveckling i förskolans utemiljö. Metoden som använts i studien är kvalitativ och intervjuer har gjorts med sju verksamma förskollärare i södra Sverige. I studiens resultat framkommer olika föreställningar om hur barns motorik stimuleras i utemiljön och vilken roll förskollärarna har i barnens utveckling varierar. Förskollärarnas föreställningar är bland annat att barns motorik stimuleras i förskolans utemiljö på grund av utmaningen i utemiljön, i form av kuperad terräng, plan yta, balans- och klättermöjligheter. Förskollärarna anser att deras roll, för att stimulera barns motorik, innebär att både kunna vara en aktiv lärare och en avvaktande lärare. Det förekommer både omedveten och medveten användning av förskolans utemiljö i syfte att stimulera barns motoriska utveckling. Vidare framkommer det olika faktorer som påverkar på vilket sätt utemiljön kan användas som verktyg för barns lärande och motorik. Utemiljöns yta och barngruppens storlek anses vara betydelsefulla faktorer för att ha möjlighet att följa och kartlägga barns motoriska utveckling.

No description available.

Univ., Magisterarbeit, 2007--Frankfurt (Main).

Universiẗat, Diss., 2003--München.

Bachelorarbeit ZHAW, 2008.

München, Techn. Univ., Diss., 2004.

Techn. Universiẗat, Diss., 1999--Berlin.

Syftet med arbetet är att undersöka hur de inställningar, kunskaper och erfarenheter som finns hos personal inom förskolan påverkar den möjlighet barn med omfattande motoriska och kommunikativa funktionsnedsättningar har till tillgänglighet och inkludering. Utan tillgänglighet är inte inkludering möjligt och från och med 1/1 – 2015 är bristande tillgänglighet en diskrimineringsform i diskrimineringslagen. Inkludering eller den tidigare benämningen integrering är begrepp som har varit aktuella inom förskola och skola sedan 1960-talet. Begrepp kan få olika betydelse beroende på förförståelse, kunskap och perspektiv vilket innebär att de som arbetar med och runt omkring det funktionsnedsatta barnet på olika sätt påverkar barnets möjlighet till inkludering. Min studie är en kvalitativ intervjustudie som bygger på sju intervjuer med yrkesverksamma inom förskolan: två förskolechefer, tre specialpedagoger och två förskollärare. Resultatet har bearbetats utifrån en hermeneutisk ansats där tidigare forskning och utvalda teorier skapat en förförståelse i analysen av resultatet. Intervjuerna visar en positiv syn och goda intentioner att inkludera barn med motoriska och kommunikativa funktionsnedsättningar i en ordinarie förskola, dock behövs mer kunskap om tillgänglighet. Ofta finns ett fokus på de fysiska anpassningarna i form av att handikappsanpassa verksamheten och att hitta olika löningar för att det funktionsnedsatta barnet ska kunna vara med i den ordinarie verksamheten. Den kommunikativa tillgängligheten tenderar att brista vilket för det funktionsnedsatta barnet kan innebära att barnet förväntas göra sig förstådd med ett kommunikationssätt som inte används av någon annan i barngruppen. Med hjälp av språket reflekterar människor över sina egna handlingar och att inte ha den möjligheten kan försvåra barnets subjektivitet.