Thesis--Universität Leipzig, 2002. / Bibliogr. p. 399-448.

Thesis (B.A.)--Bryn Mawr College, Dept. of Anthropology, 2004. / Includes bibliographical references.

Jag gör den här undersökningen med fokus på samtidskonst som jag upplever är ett svårgripbart fenomen. Så vad är samtidskonst och går den att definiera? Generellt är samtidskonst konst skapad efter 1945 och består samtidigt av ”historiska” och ”banbrytande” konstyttringar. Den uttrycker sig i nya medier som installation, video och fotografi och utgör ett fält som är i ständig förändring. I huvudsak tematiserar samtidskonsten vardagslivet och individens livsbetingelser samtidigt som den är upptagen med att undersöka fältets möjligheter och upplåter ett rum för reflektion. Eftersom samtidskonst kan upplevas svårgripbar använder jag tre estetiker för att komma närmare en förståelse. Relationell estetik där det konstnärliga uttrycket ses som ett kommunikativt system. Situationell estetik där man arbetar med betraktarens upplevelse av rummet. Och ad hoc estetik som handlar om den konstnärliga intentionen. Med bakgrund av samtidskonst och den förändrade synen på kunskap, som den nya museologin fört med sig, undersöker jag hur Moderna Museet arbetar med samtidskonst i sin pedagogiska verksamhet. Undersökningen är begränsad till museets verksamhet som riktar sig till ungdomar i gymnasieåldern. Eftersom museet har i uppdrag att visa och förmedla samtidskonst till allmänheten gör detta Moderna Museet särskilt intressant att undersöka. Den pedagogiska verksamheten på Moderna Museet har en lång tradition, därför tänker jag att museets pedagoger har strategier för hur man arbetar med och lär ut om samtidskonst, både med utgångspunkt från de tre estetikerna och utifrån konstpedagogiska diskurser. Undersökningen efterfrågar hur museets pedagogiska verksamhet arbetar med samtidskonst och vad denna verksamhet får för konsekvenser för positioneringen av deltagarna i en lärsituation på museet. Jag undersöker detta genom att delta i undervisningssammanhang på museet samt genom intervjuer med pedagoger på museet. Verksamheten analyseras med hjälp av Helen Illeris beskrivningar av dominerande konstpedagogiska diskurser och hur dessa positionerar deltagarna i en lärsituation på museet. Även om Moderna Museets verksamhet kretsar kring samlingarna och aktuella utställningar lägger man stora resurser på att möta skolelever och ungdomar. Museet arbetar aktivt med tematiserade visningar och workshop som ska ge besökaren andra ingångar till konsten där man relaterar till samtida frågeställningar. I verksamheten Museum Museum bjuder man in ungdomar till diskussion där de ges möjlighet att få ta plats inom museets väggar och på så sätt överlämnas den kulturella auktoriteten till dessa. I was going to make a contemporary work of art but I fucked it up är titeln på mitt gestaltande arbete. I det har jag undersökt vad samtidskonst är, vilken plats samtidskonst har i dagens samhälle och vad konstpedagogiken ska syfta till? Arbetet har bedrivits textuellt genom att jag fört in mina tankar och resonemang i en tankekarta över tiden. I min undersökning har det hela tiden funnits en politisk vilja att förändra något i skolvärlden, så jag har skickat frågor till makthavare som kan påverka situationen i dagens skola. Dessa har jag ramat in och hängt upp tillsammans med titeln på gestaltningen. Genom att delar av texten skrivits på olika platser i utställningsrummet tillsammans med breven har jag försökt undersöka samtidskonstens tre estetiker.

Denna studie fokuserar på vad begreppet museipedagogik innebär, utvecklingsområden och ramfaktorer inom museipedagogiken. Den empiriska undersökningen består av intervjuer med båda parterna. De lärare som har intervjuats arbetar som F-3 lärare på två olika skolor. De museipedagoger som intervjuats är båda verksamma på två olika museer som är inriktade för barn och undervisning. Vid undersökningens gång framkom det att museipedagogerna och pedagogerna har relativt olika uppfattningar om begreppets innebörd. De utvecklingsområden som har uppmärksammats under arbetets gång är utveckling av den pedagogiska delen på museer och tillgängligheten av föremålen. Under undersökningens gång har tre ramfaktorer inom museipedagogiken bearbetats. Dessa ramfaktorer innefattar den ekonomiska frågan, tiden och omgivningen. Sammanfattningsvis har denna undersökning skapat en tydligare bild av innebörden, utvecklingsområden och ramfaktorer inom museipedagogik.

<p> As a community-based art educator, I advocate for an arts-based educational environment that embraces postmodern tenets and encourages individuals to reflect on self and society in relation to the places in which they dwell and learn. This thesis is a dialogue on emplaced community-based art education. Issues of urban education, social justice, and critical pedagogy are considered in relation to participants&rsquo; enactments of place within two distinct community-based educational settings. In order to investigate the connections between a culture of place, place-based education, and the community-based programs of each site, the role of art and artifacts was carefully considered in building a sense of place and placemaking within the comparison of each case study. Data was collected over the course of a year and later analyzed through the lens of narrative analysis-a focus on how people spoke to personal values and social beliefs associated with their enactment of place-based education. </p>

As our world is heading toward a more experience-orientated society, the reasons for studying other businesses and organisations increase. Museums, which are already a part of an experience economy, would therefore be suitable objects to study. The purpose of the study was to examine how museums choose to arrange their exhibitions and to assess how they might appear from a servicescape perspective. The theoretical framework within the essay, reviews servicescape theories and gives a brief overview of related terms, such as the experience economy. A qualitative method was chosen for the study and four museums were interviewed in a semi-structured fashion, after which the material was coded and divided into six different categories. Three of them could be connected to servicescape research and the further three could constitute a new perspective on service environment. The results from the analysis revealed how museums, from a servicescape point of view, choose to use the exhibition environment and further concludes that servicescape could benefit from museums environmental perspective. / Allteftersom vår värld går mot en upplevelseinriktad företagskultur, ökar också anledningen till att studera andra företag och organisationer. Museum som är en del av en upplevelsekultur, kan då vara ett intressant exempel att studera. Syftet med uppsatsen var att studera hur museer väljer att bygga upp sina utställningar och undersöka hur de ser ter sig, utifrån ett servicescapeperspektiv. I den teoretiska referensramen ges en genomgång av teoribildningen inom servicescape samtidigt som den också belyser närliggande termer som upplevelseindustrin. En kvalitativ ansats valdes som metod och fyra museum intervjuades semistrukturerat, varefter materialet kodades och analyserades in i sex olika kategorier, tre av dem kunde kopplas till servicescapeforskningen och tre kunde anses utgöra nya perspektiv på servicemiljöer. I analysen och slutsatsen framkom hur museernas uppbyggnad av utställningen såg ut utifrån ett servicescapeperspektiv samt hur servicescape kan tänkas lära av museers rumsmiljöperspektiv.

Syftet med uppsatsen var att undersöka vad bilden och det bildskapande arbetet har för betydelse för kunskap i ett samarbete mellan museum, universitet och skola. Jag har genomfört observationer av elevers besök på en bildutställning i kemi på BildMuseet Umeå universitet. Besöket innehöll bildvisning och efterföljande workshop med en bildpedagog och en kemist. Resultatet av observationerna visade att bilden, det visuella, användes i kunskapssyfte främst gällande kemi. Det ansågs av informanterna vara ett sätt att nå eleverna på ett annat sätt än text och tal för att vi lär oss på olika sätt och att det krävs olika sätt att lära ut på. Kvalitativa intervjuer har genomförts med projektets inblandade: en bildpedagog, en kemist, en intendent och en lärare. Resultatet av intervjuerna visade att bakgrunden till samarbetet var slumpmässig, att en del samarbetsproblem förekommit men att samtliga informanter var nöjda med samarbetet. Bildvisningen och workshopen på BildMuseet hade som mål att vara lustfylld för att eleverna skulle få en positiv uppfattning om kemi. Samtliga informanter motiverade att innehållet hade många förutsättningar att leda till detta. / The purpose of the paper was to examine what the image and the image creation work has implications for literacy in collaboration between museums, universities and schools. I have carried out observations of students ' visits to a picture exhibition in chemistry, BildMuseet Umeå University. The visit included the image viewing and subsequent workshop with an art educator and a chemist. The result of observations showed that the image, the visual, was used in the knowledge order mainly applicable chemistry. It was considered as a way to reach students differently than text and numbers that we learn differently and requires different ways of learning. Qualitative interviews were carried out with the project involved: an art educator, a chemist, a curator and a teacher. The result of the interviews showed that the background to cooperation was truly random, that some collaboration problems occurred but that they all were satisfied with the cooperation. The image is displayed and the workshop on BildMuseet that aimed to be pleasurable to the students would have a positive perception of chemistry. They all motivated that the content had many conditions that lead to this.

The research problem to be explored in this study is to what extent colonial ideologies continue to influence museum society and contemporary museum practices. The museological display of non-Western, and specifically African material cultures will be investigated. This study will enter into a dialogue with the construction of the ‘Other’, both in a colonial context and within museological paradigms. The evolutionary nature of culture and heritage will be emphasized, with particular prominence given to the dangers of exhibiting cultures as static and objectified. The Exhibitions Congo. The Colonial Era (Royal Museum of Central Africa, Tervuren) and Zulu heritage: the history and culture of the Zulu people (Msunduzi Museum, Pietermaritzburg) are used as case studies, as both displays raise questions of appropriation and the display of ‘Other’. These exhibitions are analysed and then contextualized within existing museological research. Current debates located in post-colonial discourse, notably those of Edward Said, are discussed in relation to the display of African material culture. In discussing museum exhibitions and readership, the writings of Hooper-Greenhill and Kaplan are considered. An understanding of heritage is generated in relation to the theories of Lowenthal. The paper concludes that by combining a ‘contrapuntal’ (Said) view of the histories surrounding an artefact, with the acknowledgment of the viewer’s lived experience in accordance with Reader-Response criticism, one would create a basis from which the viewer could begin to question and engage with cultural representations of the ‘Other’. / Thesis (M.A.)-University of KwaZulu-Natal, Pietermaritzburg, 2008.

My thesis is an interpretive case study of the exhibition Century City: Art and Culture in the Modern Metropolis (Tate Modern, 1 February – 29 April 2001). It examines a variety of issues pertaining to the making of institutional modern and contemporary art exhibitions in a Western urban context today. It is concerned with exhibition studies’ methodology, the reciprocity between the art institution and the city, and the relationship between the art institution and the independent curator. With regards to methodology, I propose various readings of an exhibition that fall under two types of knowledge, namely visible and invisible knowledge. The former refers to all aspects of the exhibition that are seen in the public domain, while the latter considers not immediately accessible information about the exhibition, such as archival material and oral history. I also examine the mutual relationship between the city and the institution through the instrumentalization of the exhibition by city politics, and the correlative micro and macro effects. I thus link the exhibition to a passage from an industrial to a post-industrial economy, New Labour politics and the competition of cities in a worldwide urban network. Within that framework I analyse associated issues, such as London’s urban regeneration and cultural tourism, city branding, changing city demographics, the link between the institution, the city and governmental agendas, and the ‘world city’ race. Finally, I question the changing relationship between the art institution and the independent curator. I reflect on the advantages and limitations of curatorial practice in the context of that relationship by considering the exhibition as a platform for the concurrent expression of both personal and collective curatorial interests, and the exploration of canonical versus contemporary approaches. I conclude that an in-depth study of a contemporary exhibition on these grounds allows for important insights to be gained that contribute to the fields of curatorial and exhibition studies, as well as to urban theory.

No description available.