Lagen om offentlig upphandling reglerar sedan 1994 hur upphandlingar i offentliga sammanhang ska genomföras. Syftet med lagen är att konkurrensutsätta marknader och förhindra att skattemedel används på ett otillbörligt sätt. En konsekvens av lagen är att offentligt upphandlande myndigheter tenderar att lägga stor vikt vid priset och kostnader istället för att väga in faktorer som till exempel kvalitet. Syftet med den här undersökningen är att undersöka hur olika delar i upphandlingsprocessen påverkar kvaliteten på de tjänster som upphandlas. Undersökningen har genomförts som en fallstudie av en kommunal förvaltning i Sverige. Den viktigaste informationskällan i undersökningen har varit intervjuer vilka har skett med anställda på enheten, leverantörer i anslutning till studerade verksamhetsområden samt även med ett antal personer från liknande kommunala verksamheter. I undersökningen har ett flödesschema tagits fram i vilken upphandlingsprocessens olika aktiviteter synliggörs. Utifrån den litteraturstudie som ligger till grund för undersökningen har fyra av dessa aktiviteter; bakgrundsarbete, framtagning av förfrågningsunderlag, uppföljning och utvärdering, identifierats som de aktiviteter där det finns störst möjlighet att påverka kvaliteten på det som upphandlas. Utifrån de intervjuer som genomförts har olika problem och aspekter identifierats som utgör ett hinder för att beställaren inte erhåller god kvalitet på det som upphandlas. Undersökningen synliggör därmed vanliga problem som finns hos upphandlande myndigheter och ger rekommendationer för hur en beställare kan hantera och förhindra dessa. Första rekommendationen som undersökningen leder fram till är att beställaren bör investera i rätt kompetens. Det har visat sig att det finns en osäkerhet i hur beställaren i vissa avseenden ska formulera sig i förfrågningsunderlaget vilket leder till kvalitetsbristkostnader. Att investera i rätt kompetens lönar sig därför i längden i form av minskade kvalitetsbrist-kostnader. Nästa rekommendation är att införa ett system för avtalshantering som ser till att framtagning av förfrågningsunderlag påbörjas i tid. Den tidsbrist som annars uppstår leder till att krav och formuleringar inte hinner arbetas igenom ordentligt vilket också leder till kvalitetsbristkostnader. Det är också viktigt att formulera tydliga krav efter kundens behov. Dels för att inte lämna utrymme åt leverantören för egna tolkningar som de kan vända till sin fördel och beställarens nackdel men också för att få så nöjda medborgare som möjligt. Detta skulle kunna göras genom att ha så kallade samrådsmöten med medborgarna. Avsätta resurser för uppföljning är något beställaren måste göra för att säkerställa att de får det de betalar för. Att inte följa upp avtalen innebär att LOU undermineras och att oseriösa aktörer gynnas. Att införa mål- och bonusrelaterade ersättningssystem för leverantören är ett sätt att öka incitamenten för denne att leverera en högre kvalitet. Det är också viktigt att beställaren har en god dialog med leverantören för att skapa en ansvarskänsla och bygga upp en respekt för varandras verksamheter. Slutligen rekommenderas beställaren att arbeta enligt ett kvalitetsledningssystem för att integrera och strukturera upp rutiner och kvalitetsarbete i organisationen.

No description available.

No description available.

No description available.

Skadeståndsparagrafen i LOU stadgar att en upphandlande myndighet som brutit mot bestämmelserna i lagen, ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör. En förfördelad leverantör ska påvisa i) ärendehanteringsfel, ii) skada samt iii) adekvat kausalitet mellan i) och ii) för att skadestånd ska kunna utgå. Regleringen bygger på ett antal olika EU-direktiv och den svenska regleringen är fortfarande relativt ung och under utveckling. Regleringen saknar bestämmelser om när en upphandlande myndighet får avbryta en offentlig upphandling. I rättspraxis har fastställts att det krävs "sakligt godtagbara skäl" för att en påbörjad upphandling ska få avbrytas. Vad som innefattas av sakligt godtagbara skäl är fortfarande diffust, men vad som kan konstateras är att avbrytandet måste vara förenligt med samtliga gemenskapsrättsliga principer och att beslutet inte får vara godtyckligt. Även bristande konkurrens efter kvalificeringsfasen, fel i förfrågningsunderlaget samt budgetöverskridande anbud har ansetts falla in under begreppet. En HD-dom från 2013 behandlade situationen där en upphandlande myndighet avbrutit en upphandling efter det att ärendehanteringsfel hade begåtts. Förvaltningsdomstol hade förordnat myndigheten att förkasta två okvalificerade anbud så att enbart ett kvalificerat kvarstod. Myndigheten förkastade rätteligen anbuden, men valde därefter att avbryta upphandlingen. HD fastställde ytterligare ett rekvisit för att ersättning motsvarande det positiva kontraktsintresset ska utgå, nämligen iv) kontraktstecknande. Ersättning för utebliven handelsvinst kunde därför inte utdömas i målet. HD konstaterade dock att ersättning för det negativa kontraktsintresset kan utgå. I förevarande fall utgick inte denna ersättning på grund av bristande konkurrens. Skadestånd utgick däremot för leverantörens överprövningskostnader, vilket strider mot principen om att vardera part bär sina egna kostnader i förvaltnings-processer. Genom diskussion de lege ferenda vill vi försvåra för upphandlande myndigheter att avbryta en offentlig upphandling efter det att ärendehanteringsfel ägt rum och på så vis göra avbrytandet i sig till en skadeståndsgrund. Vi är även av den åsikt att bristande konkurrens som sakligt godtagbara skäl bör tolkas restriktivt. Slutligen vill vi, med 43 kap. Skatteförfarandelagen som förebild, göra det möjligt för att överprövningsersättning i särskilda fall ska kunna utgå redan i förvaltningsdomstol. Dessa tre lösningar skulle effektivisera rättsmedlen och ligger även i harmoni med lagstiftningens syfte och ändamål.

Uppsatsen sammanställer och analyserar de praktiska följderna av bevisbördans placering avseende skakrav inom ramen för offentlig upphandling. I ett större perspektiv syftar uppsatsen till att kunna användas som ett inlägg i debatten avseende skakravens användning vid offentlig upphandling i Sverige. Användingen av skakrav är vanligt förekommande vid offentlig upphandling i Sverige. Begreppet "skakrav" avser ett absolut krav avseende en viss egenskap hos anbudsgivaren och/eller föremålet för upphandlingen. Den egenskap som skakravet avser är avgörande för att säkerställa leveransen av föremålet för upphandlingen. Frågan om bevisbördans placering får extra stor vikt i en situation där det, till följd av oklara faktiska förhållanden, finns en osäkerhet avseende hur gällande rätt ska tillämpas. Om en part i ett mål har bevisbördan innebär detta att om parten inte kan visa på omständigheter som uppfyller de beviskrav som uppställs, anses inte heller det tvistiga faktumet föreligga. Risken för att en omständighet inte har bevisats tillskrivs med andra ord av den part som har bevisbördan. En leverantör som lämnar anbud vid en offentlig upphandling anger att samtliga skakrav är uppfyllda. I normalfallet är också detta meddelande tillräcklig bevisning för att bevisbördan avseende anbudsgivarens skakravsuppfyllelse ska övergå till beställaren. Detta faktum får ett flertal praktiska konsekvenser. Uppsatsens frågeställning syftar till att identifiera och analysera följderna av angivet faktum. När skakravsuppfyllelse bevisas genom ett enkelt meddelande i avlämnat anbud föreligger det en risk för att anbud från anbudsgivare som inte uppfyller alla skakrav ändå tilldelas upphandlingskontrakt. Detta är möjligt eftersom en beställare i normalfallet varken har skyldighet eller möjlighet att kontrollera en anbudsgivares faktiska skakravsuppfyllnad. En undersökning av den faktiska skakravsuppfyllnaden eller omfattande krav på att särskilda bevis avseende skakravsuppfyllnaden ska bifogas anbudet kan strida mot de grundläggande principerna för offentlig upphandling. En ytterligare följd av rådande rättsläge är att beställaren är till viss del utelämnad till anbudsgivarnas "goda omdöme". Med gott omdöme menas att en leverantör antas avstå från att lämna anbud när denne vet med sig att han inte uppfyller samtliga uppställda skakrav. En annan möjlig följd av att ett vinnande anbud inte i praktiken uppfyller samtliga skakrav är att tilldelningsbeslutet kan bli föremål för överprövning och/eller att syftet med upphandlingen inte uppnås till sin helhet. Uppsatsförfattarens anger vissa förslag på lösningar för att minska de friktioner som användingen av skakrav kan ge. Beställaren skulle bland annat kunna ges större möjligheter att begära bevis avseende anbudsgivarnas skakravsuppfyllnad. Ett annat förslag är helt enkelt att minska användningen av skakrav vid offentlig upphandling.

Upphandlingsprocessen kan ses som en form av beslutsprocess. Inom beslutsteori har det under flera år forskats om psykologiska fällor och misstag vid beslutsfattande. Det finns en hel del teorier om hur dessa fällor och misstag kan undvikas. Syftet med denna studie är att jämföra fallgropar vid beslutsfattande med fallgropar vid offentlig upphandling samt analysera hur resultaten från den beslutsteoretiska forskningen kan användas som stöd i upphandlingsarbetet. Resultatet visar att likheterna är många och att resultatet från den beslutsteorietiska forskningen på ett enkelt sätt kan konkretiseras och användas i upphandlingsarbetet.

The principle of proportionality is considered one of the most important contemporary legal principles on which it intends to protect individual citizens against disproportionate action by the authorities. This aroused our interest prior to this study. The essay reveals how such behavior might look like and how courts have chosen to adjudicate in cases where the individual has been discriminated against or subjected to unreasonable demands in public procurement. That section of the law that were current throughout all court cases are Public Procurement Act (2007:1097) LOU. That which we have seen in every court case is that the applicant has not received a proper fair chance when the requirements of the contract often been asked in a way that either exclude the smaller applicant company or rule out various potential applicants parties due to excessive and sometimes unnecessary requirements. The consistently demonstrated in the study of court cases is that the authorities in all ten cases have had problems with necessity assessment of the claims shall be made, however, no authority in these cases had any confusions about whether it was appropriate for attaining the objective pursued. Another important discovery along the way has been assessed according to the constituent elements of the Public Procurement Act has been interpreted somewhat differently by different courts. Which may give a distorted picture of the courts positions in just the proportionality assessment. It could even be seen as a lack of legal certainty, the principle of proportionality is not firmly established through the codification of the current Administration Act but instead occurs scattered over different regions of justice. Study also showed that courts only rely on European law in a few cases despite principle of proportionality strong roots in Europe.

No description available.

Purpose: The problem is that small building entreprenuers generally don’t participatein public procurement since they are experiencing the process to be time-consuming,expensive and complicated. The main objective is to produce a proposal for howsmall municipalities can work to make the participation of small buildingentreprenuers in public procurement easier. Method: The main objective has been achieved with qualitative enquiries such asinterviews. These interviews have been made with three small municipalities and onesmall building entrepreneur. Findings: To make it easier for small building entreprenurs to participate in publicprocurement small municipalities can work with simplifying the administrativeregulations with the help of frequently asked questions from the entreprenurs. They can procure total contracts, partnering-projects or split contracts which afterward iscombined to a coordinated generalcontract. They can also try to keep a good contactwith their local entreprenuers. They can identify which documents that are necessaryto demand at the tendering and which they can submit afterwards. Another initiativeto increase the entreprenuers interest is to organize a gathering where the municipalitycan inform and answer questions about public procurement. Implications: The problem is not demarcated just in Sweden but throughout theEuropean Union. The proposal can be used in other member states but needs furtherdevelopment to make a greater difference during a longer perspective. Svenskt Näringsliv (2014) earlier warned that an increase of the direct procurement limitwould affect the competition badly. The essay clarify that the increase did not bringany difference to the competition since the municipalities uses internal guide-lines.The internal guidelines involves internal monetary limits for the municipalities. Thisis to ensure a good competition when procuring direct awards. Hopefully the proposalwill help to solve the overall problem that small building entrepreneurs generallydon’t participate in public procurement. Limitations: The essay only covers municipalities with a population ofapproximately 30.000 people, but the problem is most likely present in bigmunicipalities as well. It was a suitable boundary that was made becausemunicipalities with approximately 10 000 people often cooperate with bigmunicipalities. Such a small municipality would not contribute to the empirics thatwere necessary to fulfill the main objective. Keywords: Public procurement, Act (2007:1091) on public procurement,Municipality, Contract, Building entrepreneur.