Offentliga upphandlingar utgör idag cirka 14% av Europas totala BNP och på både nationell och internationell nivå lyfts de som ett föredöme och viktig åtgärd för att ändra våra ohållbara produktions- och konsumtionsmönster. Detta då de kan fungera som ett effektivt verktyg för att uppnå samhälleliga hållbarhetsmål. Denna studie undersökte hur offentliga tjänstemän ser på sin roll att implementera hållbarhet i offentliga upphandlingar i form av innovation, cirkularitet och skarpare miljökrav. Genom kvalitativa intervjuer med tjänstemän som alla var aktiva inom upphandling påvisades faktorer vilka tillsammans ligger till grund för individens möjlighet att implementera hållbarhet i upphandlingsprocessen och ställa relevanta miljökrav. Resultatet visade att individen spelar en nyckelroll för hållbara upphandlingar och att kunskap, engagemang och individdrivna initiativ är en förutsättning för förändring. Dessa faktorer på individnivå behöver även understödjas av externa faktorer såsom organisatoriskt stöd, tillgängliga resurser och möjliggörande regler genom samordning och standardisering för genomförandet av hållbara upphandlingar. / Today public procurements accounts for about 14% of Europe ́s total GDP and at both the national and international level they are highlighted as a role model and important measure to change our unsustainable production and consumption patterns. This because they can function as an effective tool for achieving societal sustainability goals. This study examined how public officials view their role in implementing sustainability in public procurement through innovation, circularity, and stricter environmental requirements. Through qualitative interviews with officials who were all active in procurement factors were identified which together form the basis for the individual ́s ability to implement sustainability in the process and set relevant environmental requirements. The results showed that the individual plays a key role in sustainable procurement and that knowledge, commitment and individual-driven initiatives are a prerequisite for change. Factors at the individual level also need to be supported by external factors such as organizational support, available resources and enabling rules through coordination and standardization for the implementation of sustainable procurement.

Offentlig upphandling omsätter miljardbelopp årligen. Man kan säga att upphandlingen består av tre parter i form av säljare, köpare och finansiärerna. Därav ska finansiärerna ställa höga krav på att offentlig upphandling ombesörjs och utförs på ett effektivt sätt. När man pratar om effektivitet inom offentlig upphandling handlar det mer än sällan om att rätt vara eller tjänst ska anskaffas till rätt pris. Det som sedan levereras ska ha en hög kvalitet på det sättet att samhälleliga mål uppfylls och på den vägen får upphandlingen önskat utfall. I Sverige regleras offentlig upphandling i synnerhet av lagen om offentlig upphandling. Lagen ska bland annat ha en funktion som innebär att ovan stycke uppfylls. Något som kan hållas sannolikt är att problem kan utvecklas under alla omständigheter, så även vid offentlig upphandling. Med utgångspunkt i det undersöker uppsatsen en offentlig upphandling från Sävsjö kommun där bemanningstjänster av socialsekreterare upphandlades. Fokus har varit på ramavtalet tillsammans med övriga upphandlingsdokument för att studera om avtalsbestämmelserna står i paritet med upphandlingsprinciperna. I studien framkommer det avtalsvillkor som författaren uppfattat som diffusa. Bestämmelserna ger kommunen beslutanderätt i viss fråga, vilket kan utgöra grund för jämkning. Upphandlingsprinciperna reglerar till exempel att upphandlingsdokumenten och de krav kommunen ställer ska vara tydligt formulerade och stå i proportion till det som upphandlas. Därtill ska alla leverantörer behandlas lika, varför otydliga avtalsvillkor kan bidra till att upphandlingsprinciperna frångås. Studien undersöker följaktligen det beskrivna förhållandet mellan avtalsbestämmelser och upphandlingsprinciperna och eventuella utfall som diffusa bestämmelser kan leda till.

<p>Offentlig upphandling är idag ett hett debatterat ämne där det finns avvikande åsikter om dess lämplighet. Vissa är av åsikten att offentlig upphandling är det enda sättet för att en rättvis konkurrens ska ske mellan företagen i anbudsgivningen till statliga-, landstings- och kommunala upphandlingar. Andra är av åsikten att som lagen om offentligupphandling är utformad idag medför det att vissa kriterier inte kan värderas i upphandlingsprocessen, exempelvis får kvalité en undanskymd roll. Vidare ses lagen om offentlig upphandling som en begränsande faktor för en effektiv utveckling mellan organisationer, avtalen hindrar dem från att ta till sig innovationer.</p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka om det används några relationsfrämjande åtgärder mellan organisationerna Karlstadbuss och Swebus. Eftersom Karlstadbuss är en kommunal organisation måste de tillämpa lagen om offentlig upphandling vid val av leverantör. Eftersom avtalet med Swebus har uppkommit ur en offentlig upphandling vill vi även undersöka hur det påverkar relationen mellan organisationerna.</p><p>För att nå vårt syfte har vi gjort en kvalitativ undersökning av de två organisationerna. Intervjuer har skett med respondenter på Karlstadbuss och Swebus. Totalt har fyra intervjuer genomförts, tre på Karlstadbuss och en på Swebus. Det medför att det kan vara svårt att skilja mellan respondenternas personliga åsikter och vad som är representativt för organisationen.</p><p>Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det används en rad relationsfrämjande åtgärder mellan organisationerna. Det verkar som Karlstadbuss och Swebus är på våg åt rätt håll och att de relationsfrämjande ätgärderna som gjorts har stärk relationen. Angående huruvida den offentliga upphandlingen har påverkat relationen kan inga klara slutsatser dras, dock kan vi konstatera att den begränsar utvecklingen av relationen till viss del. Resultaten vi har kommit fram till presenteras mer djupgående i kapitel sju.</p>

År 2014 trädde tre upphandlingsrättsliga direktiv i kraft, LOU-direktivet 2014/24/EU, LUF- direktivet 2014/25/EU och LUK-direktivet 2014/23/EU. I samtliga direktiv har det införts bestämmelser om ändring i kontrakt under löptiden. Vid väsentlig ändring krävs att nytt upphandlingsförfarande genomförs. Det är inte självklart när en ändring i kontrakt är att se som väsentlig. Organisatoriska förändringar hos leverantören kan i vissa fall betraktas som ändring i kontrakt. När en organisatorisk förändring av betydelse genomförts, betraktas det som ett byte av avtalspart. Ett byte av avtalspart är vanligen att se som en sådan förändring som kräver nytt upphandlingsförfarande. I direktiven har det införts bestämmelser om leverantörsbyte, vari några organisatoriska förändringar är uppräknade som godtagbara. Liknande bestämmelser om byte av beställare saknas. Vid organisatoriska förändringar är det viktigt att identiteten för den part som genomgår förändringen förblir densamma, eller i stort densamma, som den ursprungliga identiteten. Om det säkerställts att identiteten är densamma, eller kan liknas vid den ursprungliga identiteten, bör vidare en bedömning göras i enlighet med väsentlighetskriteriet. Att en bedömning genomförs i enlighet med väsentlighetskriteriet är avgörande för huruvida nytt upphandlingsförfarande krävs. Väsentlighetskriteriet framtogs av EU-domstolen genom Pressetext-målet. Kriteriets tre huvudfaktorer ska beaktas, dessa är (1) nya införda villkor som hade ändrat utgångsläget för andra anbudsgivare vid upphandlingstillfället, (2) betydande utökning av kontraktet och (3) om den ekonomiska balansen skiftat till förmån för leverantören. I uppsatsen påvisas att det finns en yttre ram avseende vilka ändringar som är att betrakta som väsentliga. Denna yttre ram utgörs av de grundläggande EU-rättsliga principerna om transparens och likabehandling. Vidare bör även proportionalitetsprincipen beaktas. även kontraktets komplexitet och löptid är av betydelse, eftersom dessa kan vidga ramen för tillåtna ändringar i kontrakt.

Att ställa miljökrav i kollektivtrafikupphandling av buss är idag en naturlig del av offentlig upphandling. Miljökrav kan beaktas på olika sätt, men förekommer framför allt i upphandlingsdokumentet genom krav på tekniska specifikationer eller vid fullgörande av kontrakt, men även som tilldelningskriterium vid tilldelning av kontrakt. Kraven följer av det paradigmskifte som har gällt sedan EU i början på 2000-talet förde fram miljömässig utveckling som ett av de viktigaste målen för hela unionen. Miljöhandlingsprogram som Europa 2020har påverkat upphandlingslagstiftningen i hög grad. LOU-direktivet och direktivet om rena fordon tvingar idag kollektivtrafikmyndigheterna till att succesivt ställa allt högre krav. En förutsättning för att ställa höga krav är att de går att kontrollera, är tydligt utformade, överensstämmer med de allmänna principerna samt följer EU:s regler för konkurrens. Målet med miljökraven är att kunna kombinera effektiva miljöåtgärder till den lägsta möjliga kostnaden för det offentliga.    För att få till en lyckad och miljöanpassad upphandling krävs ett gediget planeringsarbete och analys av den egna verksamheten. Kraven ska utformas på ett objektivt sätt som möjliggör kontroll. Trots det, finns det ingen skyldighet för myndigheten att kunna uppvisa att kraven leder några faktiska resultat för miljön. Detta sänder dåliga signaler och riskerar att utarma den potential som den offentliga sektorn har att genom beaktande av miljöhänsyn i upphandling driva på för minskade utsläpp och miljöinnovation. Incitamenten till att ställa miljökrav kan därmed försvinna om det inte spelar någon roll huruvida kraven leder till positiva miljöeffekter eller inte.    I uppsatsen har det konstaterats att gällande rätt ger ett brett urval av möjligheter att ställa miljökrav i upphandling som avser kollektivtrafik med buss. Samtidigt har det uttryckts en oro hur lagstiftningens syfte inte lever upp till sin ändamålsenlighet och att de åtgärder som vidtagits för att minska utsläppen av miljöfarliga ämnen inte har gett tillräcklig effekt. Det ges i uppsatsen förslag att på nationell nivå avskaffa den s.k. börregeln eftersom den inte fyller någon funktion utan snarare begränsar möjligheterna för kollektivtrafikmyndigheter i Sverige att ställa miljökrav. Numera är majoriteten av alla krav obligatoriska vilket inte minst bekräftas i de regionala kollektivtrafikavtalen. Förslag på att införa enbart obligatoriska miljökrav har lagstiftarna tidigare uttryckt som icke-önskvärt. Sådana ståndpunkter följer bl.a. av de omständigheter och förutsättningar som rådde tidigare och som grundar sig på den praxis som utvecklades i början av sekelskiftet. Därför bör lagstiftningen reformeras och moderniseras så den följer av de antagna miljömål som EU gemensamt med medlemsländerna har utarbetat. Kollektivtrafikmyndigheterna är redan idag skyldiga att beakta livscykelkostnader antingen som teknisk specifikation eller som tilldelningskriterium. Därför borde det inte vara en omöjlighet att åtminstone på ett nationellt plan införa obligatoriska miljökrav i alla, eller åtminstone i de delar där upphandlingens art motiverar det. / Environmental requirements in procurement of public transports regarding coaches is nowadays a natural part of public procurement. These requirements can be considered in different ways but is mainly found in the procurement document through requirements for technical specifications or for fulfilment of contract, but can also be used as an award criterion when awarding contracts. The demands follow from the paradigm shift that has been placed since the EU in the early 2000’s decided that environmental development was going to be considered as one of the most important objectives of the entire union. Environmental action programs such asEurope 2020have had a significant impact on procurement legislation. The LOU Directive and the Clean Vehicles Directive are now forcing the public transport authorities to impose ever higher demands for environmental effects. A prerequisite for setting high standards is that they can be controlled, clearly framed, compatible with the general principles and complies with the EU competition rules. The aim of the environmental requirements is to combine the highest effect of environmental measures at the lowest cost to the public.    In order to achieve a successful and environmentally adapted procurement a thorough planning and analysis of the activities is required. The requirements must be designed in an objective way that allows control for the authority. Despite this, there is no obligation for the authority to declare that the requirements have led to any actual results regarding the environment. This sends out a bad signal and risks depleting the potential that the public sector has to drive towards reducing emissions and strengthen environmental innovation. The incentives of setting environmental requirements might therefore disappear if it does not matter whether it leads to positive environmental effects or not.    In the essay it has been found that the applicable law provides a wide range of opportunities to set environmental requirements in procurement concerning public transportation by coach. Nevertheless, concerns have been expressed about how the purpose of the legislation does not live up to its effectiveness and that measures taken to reduce emissions of environmentally hazardous substances have not proved to be enough sufficient. In the essay there is a propose to abolish the so-called should rule on a national level because it does not fulfil any real function but rather limits the opportunities for public transport authorities in Sweden to set up high standards for environmental requirements. Today, the majority all requirements are compulsory, which the regional public transport agreements demonstrate. Proposals to impose solely mandatory environmental requirements have previously been expressed by the legislators as undesirable. Such positions come from former circumstances and conditions originating from practice that was developed at the beginning of this Century. Therefore, the legislation should be reformed and modernized so that it follows from the adopted environmental goals that the EU has jointly established with its member states. The public transport authorities are already obliged to consider life cycle cost either as a technical specification or as an awarded criterion. Consequently, it should not be impossible to impose mandatory environmental requirements at all levels nationally, or at least in the magnitude that can be justified through the legislation.

I uppsatsen redogörs för uteslutning på grund av överenskommelser som syftar till att snedvrida konkurrensen. Uteslutningsgrunden infördes i och med genomförandet av LOU-direktivet och fokus för redogörelsen är de konsekvenser för berörda parter som bestämmelsen kan medföra. I anslutning därtill sker en redogörelse av konsekvenserna av bestämmelserna om utredning av, beslut om och undantag från uteslutning, vilka har bedömts vara av betydelse för uteslutningsprocessen. Redogörelsen för bestämmelserna om uteslutning enligt LOU sker mot bakgrund av motsvarande bestämmelse enligt ÄLOU och med hänvisning till de konkurrensrättsliga reglerna om konkurrensbegränsande samarbeten. Omarbetningen av upphandlingslagstiftningen föranleddes av behovet av att effektivisera upphandlingsförfarandet genom enklare och mer flexibel lagstiftning. Mot den bakgrunden är det av intresse att undersöka huruvida bestämmelsen om uteslutning svarar mot målsättningen att göra upphandlingsreglerna enklare. Tilldelning av ett kontrakt kan vara avgörande för leverantörens fortsatta verksamhet och uteslutning utgör således ett för leverantörer mycket kritiskt skede i upphandlingsprocessen. Upphandlande myndighets beslut om uteslutning måste vara välgrundat och frågor om tillämpningen av bestämmelserna om uteslutning behandlas frekvent i rättstillämpningen. Den rättspraxis som presenteras visar att tillämpningen av motsvarande bestämmelse enligt ÄLOU var förenad med vissa svårigheter. Redogörelsen för bestämmelsen enligt LOU visar att det synes finnas skäl att anta att LOU kan medföra liknande tillämpningssvårigheter. I analysen diskuteras de konsekvenser som bestämmelsen kan medföra för berörda parter med fokus på främst tillämpningssvårigheter. Tillämpningssvårigheterna kan främst härledas till avsaknaden av närmare definitioner och förklaringar avseende vissa begrepp vilket ger upphov till ett stort tolkningsutrymme. Därutöver lämnas mycket att avgöras av den upphandlande myndigheten vilken, inom ramen för proportionalitetsprincipen ska beakta omständigheter i det enskilda fallet. En sådan ordning innebär att ett större ansvar åvilar den upphandlande myndigheten och att utrymmet för skönsmässig bedömning är stort. För leverantörer synes en sådan ordning vara positiv i den bemärkelsen att hänsyn tas till omständigheter i det enskilda fallet varvid olika fall behandlas olika. Samtidigt leder en sådan ordning till minskad förutsebarhet och därmed en osäkerhet om vad som faktiskt gäller.

<p>Offentlig upphandling är ett område som varje år omsätter stora belopp i Sveriges ekonomi. När en upphandlande enhet skall göra inköp av varor eller tjänster som inte är av obetydligt belopp skall enheten tillämpa reglerna om offentlig upphandling. I lagen om offentlig upphandling (LOU) finns det en lagstadgad möjlighet för anbudsgivare att komplettera sitt anbud, 1 kap. 21 §. Rättsregeln att komplettera sitt anbud skulle kunna tolkas som ett avsteg från den för offentlig upphandling gällande likabehandlingsprincipen. Vidare uppkommer frågan om möjligheten att komplettera anbud ger en förhandlingsfördel i upphandlingsförfarandet? Syftet med uppsatsen är att undersöka om rätten att förtydliga och komplettera ett anbud enligt 1 kap. 21 § LOU kan innebära att upphandlingsförfarandet till viss del frångår likabehandlingsprincipen som är fastställd i 1 kap. 4 § LOU och om tillämpningen av 1 kap. 21 § LOU skulle kunna utnyttjas av anbudsgivare för att erhålla fördel i upphandlingsförfarandet.</p><p>Likabehandlingsprincipen gäller alltid och kommer till uttryck i svensk lag genom begreppet affärsmässighet som återfinns i 1 kap. 4 § LOU. Tillämpningen av 1 kap. 21 § LOU utgör ett verktyg för att göra anbud jämförbara med varandra. Jämförbarheten mellan olika anbud är viktig för att likabehandlingsprincipen ska upprätthållas och komplettering av anbud får bara begäras av den upphandlande enheten.</p><p>1 kap. 21 § LOU syftar till att upprätthålla konceptet affärsmässighet och ett brott mot paragrafen innebär därför i sig ett brott mot likabehandlingsprincipen. Härav kan tillämpningen av 1 kap. 21 § LOU inte anses innebära att likabehandlingsprincipen frångås. Vidare kan denna paragraf ge en fördel vid utformandet av anbud under tidsbegränsning då lagrummet ger utrymme för tidsbesparing vid utformande av anbud. Om detta är en fördel vid anbudsgivningen är beroende på om företaget väljer att utnyttja möjligheten eller inte. Exempelvis kan ju detta uppfattas som en fördel och utnyttjas när en anbudsgivare har tidsbrist vid utformandet av sitt anbud. Om denna möjlighet används utgör användandet av möjligheten i sig inte att likabehandlingsprincipen frångås då möjligheten kan användas utan att det ursprungliga kontraktsförhållandet frångås.</p>

<p>Offentlig upphandling är allt växande betydelse. Från och med 1 Januari 2008 har en ny lag om offentlig upphandling trätt ikraft. Denna har en syster lag som reglerar upphandling inom försörjningssektorn. Den klassiska sektorn omfattar offentliga upphandlingar som upphandlande myndigheter gör gällande varor, tjänster och byggnadsentreprenader.</p><p>Efter att en upphandlande myndighet har prövat anbuden ska de upplysa alla anbudssökande och anbudsgivare om utgången. Detta sker genom ett tilldelningsbeslut, i vilket skälen för tilldelning står att finna. Ett tilldelningsbeslut är en accept av ett anbud, vilket genom de allmänna reglerna i avtalsrätten leder till ett civilrättsligt bindande avtal. Detta kan innebära ett problem då denna avtalsbundenhet uppkommer innan en upphandling är avslutad enligt LOU. I den händelse att en domstol vid en överprövning skulle finna att upphandling måste göras om eller rättas blir detta ett problem då den upphandlande enheten har ett avtal som de inte längre får bibehålla. Denna problematik kan undvikas genom att den upphandlande myndigheten redan i förfrågningsunderlaget anger att avtal sluts genom ett upphandlingskontrakt. På det viset uppkommer även det civilrättsliga avtalsslutet vid samma tidpunkt som den offentligrättsliga.</p><p>Kvarstår finns dock en viss problematik kring att upphandlande myndighet ändock ingår ett avtal med en leverantör när det fortfarande finns överprövningsmöjligheter kvar, dvs. innan upphandlingen är avslutad. Efter Alcatel-målet har Sverige ändrat LOU och det går nu att överpröva ett tilldelningsbeslut även efter det att ett upphandlingskontrakt är ingåtts. Det har inför lagändringen förs en diskussion om huruvida skall vara uttryckligen förbjudet att ingå avtal innan överprövningstiden har löpt ut, och att avtal som då är i strid med LOU skall vara ogiltiga. Lagstiftaren valde dock att enbart ändra lagen genom att låta överprövningsrätten kvarstå en period även efter tilldelningsbeslutet och eventuellt avtalsslutande. Denna ordning har föranlett vissa problem då en civilrättslig bundenhet kan uppkomma även om upphandlingen inte är avslutad enligt LOU. Två mål som har avgjorts i kammarrätten har fastslagits att tilldelningsbeslutet är en accept som ger ett giltigt avtal. Det ena av dessa domar gick upp till regeringsrätten där de inte gick emot kammarrätten. Svea hovrätt har även de i ett skadeståndsmål funnit att tilldelningsbeslutet skapade ett bindande avtal.</p><p>Författaren anser att det vore önskvärt att lagstiftaren i lag fastslog en upphandling avslutas med ett upphandlingskontrakt som får ingås först efter att minst 10 dagar förlöpt sedan tilldelningsbeslut delgavs anbudsgivarna. Vid en eventuell prövning i högsta instans vore det eftersträvansvärt att tilldelningsbeslutet, och andra fall av eventuellt för tidiga avtalsslut att det fastslogs under vilka omständigheter en civilrättslig bundenhet kan eller inte kan uppstå.</p>

<p>Denna uppsats handlar om svenska företags framtida möjlighet att konkurrera om de offentliga upphandlingskontrakten på den svenska marknaden.</p><p>Globaliseringen har bidragit till en ökad konkurrens och i denna miljö kan företag inte längre bara ha en erövring av nya kunder som mål. Det blir allt viktigare att behålla de kunder som företaget redan har. Problemet i denna uppsats kretsar kring vad som är viktigt för att ett företag ska kunna konkurrera om de offentliga upphandlingskontrakten när nya spelregler styr processen för den offentliga upphandlingen.</p><p>Syftet med studien är att undersöka och analysera små och medelstora företag i en offentlig upphandlingsprocess. För att undersöka detta område intervjuades personer, som är involverade i offentlig upphandling, från tre företag inom möbelbranschen. Teorier och perspektiv som används i undersökningen rör områden som, nätverk, marknadsföringsperspektiv, mervärde, styrformer, involvering, och marknadsföringsjämvikt.</p><p>Undersökningen har visat att det är svårt för små och medelstora företag att vinna upphandlingskontrakt. Företagen hamnar i underläge då de inte kan konkurrera med både låga priser och mervärdesattribut. Ett litet företag har endast möjligheten att använda sig av ett relationsperspektiv för att skapa attraktion. De små och medelstora företagen får rikta in sig på mindre kontrakt och konkurrera om dessa. Viktiga faktorer blir då användandet av ett relationsmarknadsföringsperspektiv, i så stor utsträckning som möjligt, där företaget skapar mervärde och arbetar processtyrt.</p>

<p><p>We have during these three past years been getting formal knowledge in business economics and believe that, now in the end of our education, we are qualified to the demands that are put on the labour market. The purpose of this report has been to write about, such an extensive subject area as public purchase though we feel the education is lacking this area and have therefore decided to do our dissertation in public purchase.</p><p>Due to lack of time we have not been able to investigate in the extent we wanted, we had to delimit in sort of municipality and purchase product. We have been investigating in how the process of purchase of aid in Malmö municipality approaches because we wanted to enter deeply into those studies.</p><p>This rapport represents the process of public purchases of aid from both the suppliers point of view as well as the purchase units. All the steps in the process are presented in our investigation.</p><p>By writing this rapport we have presented the division of responsibility of aid, it is divided between Region Skåne and the municipality in Skåne. In Malmö the responsibility is divided between two activities, one of them is Hjälpmedelcentrum who is responsible of the municipality part and the other is Hjälpmedel Malmö who.s responsible of the regional part.</p><p>We have decided to investigate only on the municipality part of the responsibility division and have gradually found out that they in Hjälpmedelcentrum reuse their aids after them being returned from the needed ones in the municipality or even after that the need has stopped, the unit can by reuse save on new purchases.</p><p>In the end of writing this rapport we noticed that owners of small businesses have a difficult time of getting in the market of public purchase. The reasons were that the small businesses not always have the amount of goods that are being sought after by purchasing units but also that many people think small businesses do not have a stable economy and risk not being able to finance the commission.</p></p> / <p>Under de tre senaste åren har vi läs kurser för att få formella kunskaper i förvaltningsekonomi och anser nu i slutfronten att vi har den behörighet som krävs. Syftet med rapporten har varit att skriva om, en så omfattande del i förvaltningsekonomi som, offentliga upphandlingar då vi känner att vi saknade det från utbildningen och har därmed valt att skriva vår avhandling inom just upphandlingar. På grund av brist på tid har vi inte kunnat utreda i den omfattning som vi velat, en avgränsning var av nödvändighet i form av kommun och upphandlande produkt. Hur upphandlingsprocess vid inköp av hjälpmedel i Malmö kommun var av intresse för oss att undersöka. Rapporten utgör processen för upphandling av hjälpmedel från leverantörers- samt upphandlande enhets synvinkel där de olika stegen i processen redovisas. Genom rapporten kom vi fram till att hjälpmedelsansvaret är fördelat mellan Region Skåne och kommunerna i Skåne. I Malmö är ansvaret fördelat mellan två verksamheter, dels Hjälpmedelcentrum som ansvarar för den kommunala delen och dels Hjälpmedel Malmö som ansvarar för den regionala delen. På Hjälpmedelscentrum återanvänder man sina hjälpmedel efter att brukarna har återlämnat de eller efter att behovet upphört, på så sätt spara enheten nyköp. Slutligen har vi under rapportens gång märkt att småföretagare har svårt att komma in i marknaden för offentliga upphandlingar. Orsakerna var att småföretagare inte alltid har den mängd varor som efterfrågas av offentliga upphandlare men också att många anser småföretagare som ostabila ekonomisk och riskera att inte kunna finansiera uppdrag.</p>