No description available.

Även om marknaden för finansiella tjänster digitaliseras i en allt högre takt finns det fortfarandeinträdesbarriärer för nya aktörer som vill utveckla betal- och kontotjänster för konsumenter. Ettav dessa hinder är att infrastrukturen som används för tjänsterna ägs och förvaltas av deetablerade aktörerna vilket försvårar för en fri konkurrens. Som ett led i att bland annat öppnaupp den europeiska finansiella tjänstesektorn och främja innovation har EU därför infört ettandra betaltjänstdirekt (PSD2) som trädde i kraft under 2018. Direktivet omfattar etableradebanker och finansbolag och tvingar dem att exponera betaltjänster och kontoinformation tilltredjepartsleverantörer när kunden gett sitt medgivande. Införandet av PSD2 kommer förändraspelplanen för både etablerade och nya aktörer när befintliga affärsmodeller utmanas i takt medatt kunderna själva väljer finansiella tjänster efter tycke och smak. Denna kandidatuppsats syftar till att öka förståelsen för hur etablerade banker och finansbolagförhåller sig till möjligheterna och utmaningarna med att anpassa sina verksamheter i enlighetmed PSD2. Därtill är syftet att undersöka huruvida alternativet att inte ta upp kampen med nyaaktörer om de kundnära tjänsterna är en möjlig överlevnadsstrategi för de etablerade aktörerna.Den kvalitativa studien som ligger till grund för slutsatserna bygger på intervjuer somgenomförts med respondenter från två etablerade aktörer samt en ny aktör på den svenskabankmarknaden. Principerna för kvalitativ innehållsanalys har tillämpats vid strukturering ochanalys av intervjuerna. Resultatet visar att PSD2 även förväntas ge etablerade aktörer nya möjligheter attvidareutveckla sina tjänster genom att använda det tekniska ramverket utöver de regulatoriskakrav som direktivet föreskriver. I valet av strategi för PSD2 och de möjliga roller i värdekedjansom erbjuds finns det dock utmaningar med både den mest tillbakalutade och framåtriktademarknadspositionen eftersom dessa ställer krav som är svåra att leva upp till. PSD2 kommeräven medföra fler samarbeten mellan etablerade och nya aktörer som följd av att det finns ettömsesidigt beroende mellan parterna i ambitionen om att leverera den bästa kundupplevelsen.

Sedan den finanskris som uppstod år 2008 har ökade krav ställts beträffande säkerhet ochstabilitet inom den finansiella sektorn. Av den orsaken har etablerade aktörer, vilka omfattas avde alltmer extensiva regelverken, påförts ytterligare krav avseende exempelvis tillsyn ochlikviditet. De ökade säkerhetskraven har, i sin tur, tvingat berörda aktörer att agera merrestriktivt beträffande finansiell innovation och vid utvecklandet av nya finansiella lösningar. Den tekniska utvecklingen har möjliggjort för uppkomsten av nya typer av betaltjänster ochprodukter. Det har resulterat i att etablerade finansiella aktörer, under det senaste decenniet, harmött nya utmaningar i form av en ökad konkurrens från fintechbolag vilka, vid sidan avbefintliga regelverk, har utvecklat innovativa tjänster och produkter specialiserade inom ettspecifikt led inom kundkontaktskedjan. Med anledning av ikraftträdandet av det andrabetaltjänstdirektivet omfattas även fintechbolag av de bestämmelser som reglerarbetaltjänstmarknaden. Genom införandet av regelverket utökas omfattningen till att äveninbegripa leverantörer av kontoinformationstjänster och betalningsinitieringstjänster, så kalladetredjepartsleverantörer. Syftet med det andra betaltjänstdirektivet är bland annat att främjakonkurrens samt att effektivisera den finansiella marknaden. Samtidigt får inte den finansiellastabiliteten äventyras på bekostnad av ifrågavarande ändamål. För att främja finansiell innovation har vissa nationella tillsynsmyndigheter vidtagit olikaregleringsrelaterade åtgärder, såsom exempelvis en regulatorisk sandlåda, en innovationshubbeller ett innovationscenter. Med åtgärderna avses att med olika medel tillvarata den potentialsom fintech har att erbjuda finansmarknaden. Regleringsrelaterade åtgärder, vidtagna pånationell nivå, måste emellertid utvecklas och förhållas till gällande regelverk och får inte sättakonsumentskyddet på spel. I förevarande uppsats behandlas huruvida såväl det andra betaltjänstdirektivet som nationelltvidtagna regleringsrelaterade åtgärder förmår att främja tredjepartsleverantörersinnovationsförmåga på betaltjänstmarknaden, särskilt med beaktande av deras möjligheter attkonkurrera på den finansiella marknaden, utan att det sker på bekostnad av det finansiellasystemets stabilitet och säkerhet.