Även om marknaden för finansiella tjänster digitaliseras i en allt högre takt finns det fortfarandeinträdesbarriärer för nya aktörer som vill utveckla betal- och kontotjänster för konsumenter. Ettav dessa hinder är att infrastrukturen som används för tjänsterna ägs och förvaltas av deetablerade aktörerna vilket försvårar för en fri konkurrens. Som ett led i att bland annat öppnaupp den europeiska finansiella tjänstesektorn och främja innovation har EU därför infört ettandra betaltjänstdirekt (PSD2) som trädde i kraft under 2018. Direktivet omfattar etableradebanker och finansbolag och tvingar dem att exponera betaltjänster och kontoinformation tilltredjepartsleverantörer när kunden gett sitt medgivande. Införandet av PSD2 kommer förändraspelplanen för både etablerade och nya aktörer när befintliga affärsmodeller utmanas i takt medatt kunderna själva väljer finansiella tjänster efter tycke och smak. Denna kandidatuppsats syftar till att öka förståelsen för hur etablerade banker och finansbolagförhåller sig till möjligheterna och utmaningarna med att anpassa sina verksamheter i enlighetmed PSD2. Därtill är syftet att undersöka huruvida alternativet att inte ta upp kampen med nyaaktörer om de kundnära tjänsterna är en möjlig överlevnadsstrategi för de etablerade aktörerna.Den kvalitativa studien som ligger till grund för slutsatserna bygger på intervjuer somgenomförts med respondenter från två etablerade aktörer samt en ny aktör på den svenskabankmarknaden. Principerna för kvalitativ innehållsanalys har tillämpats vid strukturering ochanalys av intervjuerna. Resultatet visar att PSD2 även förväntas ge etablerade aktörer nya möjligheter attvidareutveckla sina tjänster genom att använda det tekniska ramverket utöver de regulatoriskakrav som direktivet föreskriver. I valet av strategi för PSD2 och de möjliga roller i värdekedjansom erbjuds finns det dock utmaningar med både den mest tillbakalutade och framåtriktademarknadspositionen eftersom dessa ställer krav som är svåra att leva upp till. PSD2 kommeräven medföra fler samarbeten mellan etablerade och nya aktörer som följd av att det finns ettömsesidigt beroende mellan parterna i ambitionen om att leverera den bästa kundupplevelsen.

Handeln med finansiella instrument har effektiviserats avsevärt under de senaste decennierna tack vare den tekniska utvecklingen och internationaliseringen. Pappersbaserade värdepapper har ersatts av digitala finansiella instrument och investerare kan numera på ett enkelt sätt skapa värdepappersportföljer innehållande komplexa värdepapper från hela världen. En välfungerande och effektiv handel med finansiella instrument förutsätter att förtroendet existerar mellan aktörer på finansiella marknader. Idag säkerställs förtroendet inom finansiella marknader av ett antal olika finansiella intermediärer, vilka ansvarar för olika funktioner såsom clearing, avveckling och kontoföring. Transaktionskedjan avseende finansiella instrument består därmed av flera nivåer och varje enskild transaktion måste genomgå samtliga nivåer. Den finansiella handeln har ökat betydligt i omfattningen och ett betydande antal transaktioner är numera gränsöverskridande. Detta har resulterat i ett tämligen komplext, sammanlänkat och sårbart system, vilket bland annat har synliggjorts under den senaste finanskrisen år 2008.     Blockkedjeteknologi, vilken är en typ av Distributed Ledger Technology, kan något förenklat ses som en databas eller ett transaktionsregister. Till skillnad från traditionella transaktionsregister, vilka i regel är centraliserade och förvaltas av olika intermediärer, bygger den nya teknologin på ett decentraliserat nätverk av aktörer utan att någon tredje part är ansvarig för verifiering av transaktioner. Blockkedjeteknologin introducerar därmed ett nytt sätt att genomföra transaktioner med digitala tillgångar, genom att förtroendet säkerställs med hjälp av kryptografiska lösningar och ett decentraliserat nätverk. Blockkedjeteknologin anses av många ha en betydande potential att effektivisera transaktionskedjan avseende finansiella instrument genom att exempelvis automatisera förandet av transaktionsregister samt integrera de olika nivåerna inom transaktionskedjan. Tekniken är dock fortfarande i en utvecklingsfas och många olika utmaningar återstår innan tekniken kan komma till användning. I Sverige präglas transaktionskedjan avseende finansiella instrument dessutom av strikta regleringar, varför frågan uppstår om huruvida lösningar baserade på blockkedjetekniken är förenliga med dagens rättsliga ramar.   I denna uppsats diskuteras huruvida och på vilket sätt blockkedjeteknologin skulle kunna effektivisera vissa funktioner inom transaktionskedjan avseende finansiella instrument samt vilka rättsliga frågeställningar som uppstår i samband med tillämpning av den nya tekniken utifrån dagens rättsläge i Sverige.