Rätten att ingå avtal, att välja avtalspart, att bestämma avtalets innehåll och att avstå från att ingå avtal kallas avtalsfrihet. Avtalsfriheten är en grundläggande rättsprincip i Sverige. En annan viktig rättsprincip är pacta sunt servanda, dvs. att avtal ska hållas. Dessa två principer bidrar till förutsebarhet genom vetskapen om att man är fri att ingå avtal med vem och om vad man vill samt att man kan förutse att avtalet kommer att hållas alternativt att man får ersättning för avtalsbrott. Förutsebarhet är viktigt i ett rättssäkert samhälle. En rättsprincip som strider mot avtalsfriheten och pacta sunt servanda är pactum turpe. Pactum turpe innebär avtal som strider mot lag eller goda seder. Finner en domstol att ett avtal omfattas av principen pactum turpe innebär det att talan som grundas på avtalet ska avvisas och parterna kan därmed inte genom domstolsbeslut kräva att motparten fullgör avtalet. På så sätt erhåller man inte rättsordningens skydd. Ett exempel där det är uppenbart att pactum turpe föreligger är avtal om mord. En talan om fullgörelse av ett sådant avtal skulle givetvis en domstol avvisa. Så enkelt är det dock inte alltid. Antag att en gravid kvinna sluter ett avtal med en man. Enligt avtalet ska kvinnan erhålla 25 miljoner kr från mannen efter utförd abort, men när kvinnan har utfört aborten får hon inga pengar av mannen. Frågan som uppstår nu är om kvinnan med hjälp av domstol kan kräva betalning enligt avtalet. Enligt avtalsfriheten är detta ett godtagbart avtal som ska hållas enligt pacta sunt servanda, men man kan dock fråga sig om det är i enlighet med goda seder att träffa avtal om abort på detta sätt. Det finns inga lagregler i Sverige, till skillnad från i exempelvis Norge och Danmark, för när avtal ska avvisas av domstol, utan det måste bedömas i varje enskilt fall. En svårighet som uppstår är hur man ska gå tillväga vid bedömningen när det inte finns någon tydlig lag som förklarar rättsläget vid avtal som strider mot lag eller goda seder.

No description available.

<p>Möjligheten att få en tvist prövad i domstol är en rättighet många ser som självklar. Vissa typer av tvister anses emellertid så främmande för rättsordningen att de inte förtjänar dess skydd. Hit hör fall av pactum turpe, det vill säga ett avtal vars innehåll står i strid med lag eller goda seder. Huruvida en talan grundad på ett sådant avtal skall avvisas av en domstol eller ej har varit denna uppsats syfte att utreda. I utländsk lagstiftning förekommer lagbestämmelser, enligt vilka avtal i strid med lag eller goda seder är ogiltiga. I Sverige har emellertid lagstiftaren inte ansett en sådan bestämmelse lämplig. Avtal i strid med lag eller goda seder anses däremot ogiltiga enligt allmänna rättsgrundsatser. Det är inte möjligt att ge ett generellt svar på frågan huruvida en avvisning i fall av pactum turpe skall ske. Det enda fall där en avvisning säkert bör ske är när en talan grundar sig på ett avtal med ett uppenbart brottsligt syfte och innehåll, exempelvis ett avtal om att begå ett mord. Av praxis har framkommit att en avvisning däremot inte är det självklara tillvägagångssättet när det är fråga om en talangrundad på ett avtal vars huvudsyfte är fullt legitimt, exempelvis avtal om köp av städtjänster, men där vissa moment i avtalsinnehållet är brottsliga, exempelvis att ersättningen består av"svart"betalning. Vad gäller avtal i strid med goda seder gäller först och främst att utröna vilka dessa seder är. Det kan konstateras att goda seder är ett föränderligt begrepp och avgörs efter ett samhälles moraluppfattning. Begreppet är inte bara föränderligt över tiden, utan även mellan olika kulturer. I Sverige är avtal om prostitution ett klassiskt exempel på avtal i strid med goda seder. Även avtal om spel och vad anges i doktrinen som exempel. Att döma av praxis skall allmänna domstolar vara än mer restriktiva med avvisningar av talan grundade på avtal i strid med goda seder. En avvisning av en talan grundad på ett pactum turpe innebär att avtalet inte får några som helst rättsverkningar. Det kan varken bli fråga om påföljder för kontraktsbrott eller om fullgörelse av avtalet. Därför är det nödvändigt med en ytterst restriktiv tillämning av regeln om pactum turpe. En generell regel huruvida en talan grundad på ett avtal i strid med lag eller goda seder skall avvisas eller ej kan emellertid inte uppställas, utan en bedömning måste ske i varje enskilt fall.</p>

Möjligheten att få en tvist prövad i domstol är en rättighet många ser som självklar. Vissa typer av tvister anses emellertid så främmande för rättsordningen att de inte förtjänar dess skydd. Hit hör fall av pactum turpe, det vill säga ett avtal vars innehåll står i strid med lag eller goda seder. Huruvida en talan grundad på ett sådant avtal skall avvisas av en domstol eller ej har varit denna uppsats syfte att utreda. I utländsk lagstiftning förekommer lagbestämmelser, enligt vilka avtal i strid med lag eller goda seder är ogiltiga. I Sverige har emellertid lagstiftaren inte ansett en sådan bestämmelse lämplig. Avtal i strid med lag eller goda seder anses däremot ogiltiga enligt allmänna rättsgrundsatser. Det är inte möjligt att ge ett generellt svar på frågan huruvida en avvisning i fall av pactum turpe skall ske. Det enda fall där en avvisning säkert bör ske är när en talan grundar sig på ett avtal med ett uppenbart brottsligt syfte och innehåll, exempelvis ett avtal om att begå ett mord. Av praxis har framkommit att en avvisning däremot inte är det självklara tillvägagångssättet när det är fråga om en talangrundad på ett avtal vars huvudsyfte är fullt legitimt, exempelvis avtal om köp av städtjänster, men där vissa moment i avtalsinnehållet är brottsliga, exempelvis att ersättningen består av"svart"betalning. Vad gäller avtal i strid med goda seder gäller först och främst att utröna vilka dessa seder är. Det kan konstateras att goda seder är ett föränderligt begrepp och avgörs efter ett samhälles moraluppfattning. Begreppet är inte bara föränderligt över tiden, utan även mellan olika kulturer. I Sverige är avtal om prostitution ett klassiskt exempel på avtal i strid med goda seder. Även avtal om spel och vad anges i doktrinen som exempel. Att döma av praxis skall allmänna domstolar vara än mer restriktiva med avvisningar av talan grundade på avtal i strid med goda seder. En avvisning av en talan grundad på ett pactum turpe innebär att avtalet inte får några som helst rättsverkningar. Det kan varken bli fråga om påföljder för kontraktsbrott eller om fullgörelse av avtalet. Därför är det nödvändigt med en ytterst restriktiv tillämning av regeln om pactum turpe. En generell regel huruvida en talan grundad på ett avtal i strid med lag eller goda seder skall avvisas eller ej kan emellertid inte uppställas, utan en bedömning måste ske i varje enskilt fall.

En kartläggning och en kritik av det sätt på vilket den svenska rättsordningen för närvarande hanterar avtal i strid med lag eller goda seder.

The doctrine of illegality and immorality, pactum turpe, has been questioned by several scholars lately. The fundamental problem is that we live in an increasingly multicultural society governed by a postmodernist paradigm where no objective or universal values can or should be taken for granted. Within the framework of such a societal structure it can, on the face of it, seem hard to establish any moral values that can constitute the basis of pactum turpe. The purpose of this thesis is to analyse the conflict of interest between the principle of freedom of con- tract and pactum turpe. This essentially entails answering how such an antique legal principle as pactum turpe can be used in a postmodern context. More concretely, the following questions will be examined: Is pactum turpe an obsolete doctrine? With which methods can one deduce immorality? Which typical cases does pactum turpe cover? What method has primacy when deducing immorality? The first question was answered in the following way. Pactum turpe is not an obsolete doctrine, on the contrary, it fills many important functions. A historical inquiry shows that there has always been a need for pactum turpe since the roman times. Furthermore, all modern legal systems have a doctrine of illegality and immorality in order to declare certain immoral contracts void or to dismiss actions founded upon such contracts. The commodification tendencies, the shift of emphasis in the freedom and rights discourse and the expanding multicultural society all point to the fact that more cases regarding the (im)morality of contracts will have to be solved by the courts. As of now there is no legal mechanism that can replace the procedural functions of pactum turpe; neither its substantial scope of application. The second question was answered in the following way. Four different methods with which immorality can be established have been found: the intuitive method, the reductionist method, the holistic method and the pragmatic method. The third question was answered in the following way. The typical cases covered by pactum turpe are contracts in breach of law; contracts regarding family relations or personal integrity; agreements on tax evasion; gambling contracts; and agreements on circumvention of law. This is not a closed categorisation which the application of pactum turpe is limited to. New situations may become commonalities as the society evolves and new problems become relevant. The fourth question was answered in the following way. An analysis of the typical cases shows that the Supreme Court favours the pragmatic method in order to deduce immorality. Case law – especially NJA 1955 s. 544, NJA 1989 s. 768, NJA 1997 s. 93, NJA 2002 s. 322, NJA 2008 s. 861 and NJA 2019 s. 504 – suggests that a nuanced approach has primacy. The holistic method has only been applied in occasional cases, for example RH 2004:41. It seems like the intuitive method was common in earlier times, especially in the lower courts. The reductionist method has not been used by courts at all; this is because it is not practical for courts to use questionnaires and statistics in order to de- cide the immorality of a contract.