Syfte: Beskriva förberedande faktorer vilket kan ha betydelse vid smärtsamma procedurer på barn. Vidare var syftet att granska vilket urval de inkluderade artiklarna använt sig av. Metod: Beskrivande litteraturstudie. Litteraturstudien grundar sig på tjugotvå inkluderade artiklar. Tre stycken artiklar med kvalitativ ansats, sjutton stycken med kvantitativ ansats, samt två med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultat: Fyra områden vilka kan ha betydelse vid smärtsamma procedurer på barn framkom. Distraktion: ett effektivt verktyg mot oro och ångest. Distraktionen hindrade inte sjuksköterskan vid den smärtsamma proceduren och var kostnadseffektiv. Föräldraroll och coping: Föräldrars stöd var viktigt för uppbyggnad av coping strategier inför och under den smärtsamma proceduren. Sjuksköterskans roll: Förberedelse och hantering av material inför den smärtsamma proceduren har betydelse för att hindra uppkomst av oro hos barnet. Sjuksköterskan ska kunna bemöta barnet utifrån dess kunskapsnivå och ålder. Farmakologisk omvårdnad: Läkemedel visar positiva resultat på smärta. Detta är ett komplement till omvårdnaden. Metodologisk aspekt: Deltagarna till de inkluderade studierna rekryterades via fyra olika urvalsmetoder. Slutsats: Förberedelser av barn inför smärtsamma procedurer inkluderar flera områden. Sjuksköterskans betydande roll inkluderar att ge information till barnet och hjälpa barnet att utveckla coping strategier. Distraktion kan vara ett bra hjälpmedel, lika så farmakologisk omvårdnad. Sjuksköterskan bör kunna se helheten i mötet med barn. / Objective: Describe preparatory factors which can be of importance during painful procedures on children. A further aim was to examine which method of selection the included articles had chosen. Method: Descriptive literature study. The literature study is based on twenty-two included articles. Three articles feature a qualitative design, seventeen a quantitative design, and two were based on a both a qualitative and quantitative design. Results: Four areas of importance which can be of importance during painful procedures on children were established. Distraction: An effective tool to combat worry and anxiety. Distraction did not hinder the nurse during the painful procedure and was cost effective. Parent influence and coping: Parental support was an invaluable tool to developing coping mechanisms while preparing for and undergoing the painful procedure. The role of the nurse: Preparation of the necessary equipment for the painful procedure is of importance to prevent the development of anxiety in the child. The nurse must be able to relate to the child based on the child´s level of understanding and age. Pharmacological nursing: Pharmaceuticals show positive results on pain. This is a complement to the care. Methodological aspect: Participants of the included case studies were chosen by four different methods of selection. Conclusion: Preparation of children for painful procedures includes several areas. The nurse has an important role which includes giving information to the child and helping the child develop coping strategies. Distraction can be a helpful tool as can pharmacological nursing. The nurse must be able to consider all aspects in the treatment of children.

Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva förberedelser och distraktionsmetoder som sjuksköterskor använder sig av i samband med smärtsamma omvårdnadsprocedurer för att hjälpa barn i åldern 4-6 år samt vilka fördelar detta hade. Metod: En deskriptiv design användes till den kvalitativa studien. Materialet inhämtades genom semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor som arbetade på barnkliniker. Det insamlade materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Resultatet av berättelserna kunde kategoriseras i ”Sociala och praktiska förberedelser”, ”Ickefarmakologiska distraktionsmetoder”, ”Farmakologiska distraktionsmetoder” samt ”Distraktionen kan hjälpa barnet att främja dess självkänsla”. Att verbalt och praktiskt förbereda barn inför smärtsamma omvårdnadsprocedurer ansågs underlätta barnets besök på kliniken. Både farmakologiska och ickefarmakologiska distraktionsmetoder användes med gott resultat för att distrahera barnets uppmärksamhet från den smärtsamma omvårdnadsproceduren. Distraktionen ansågs även hindra utvecklingen av en långvarig stick- och sjukhusrädsla genom att barnet fick ett positivt minne och en stärkt självkänsla. Slutsats: Verbal och praktisk information till barn och föräldrar var viktiga aspekter i förberedelsen inför den smärtsamma omvårdnadsproceduren. Såväl farmakologiska som ickefarmakologiska distraktionsmetoder användes i stor utsträckning med gott resultat vilket kunde ha många fördelar på både kort och lång sikt. / Aim: The aim of this study was to describe preparations and distraction techniques that nurses use when dealing with painful care procedures to help children aged 4-6 years, and the benefits they have. Methods: A descriptive design was used for the qualitative study. The materials have been collected by semi-structured interviews with nine nurses working in paediatric clinics. The collected data was analyzed through a qualitative content analysis. Results: The results of the interviews were categorized in “Social and practical preparations”, “Non-pharmacological distraction techniques”, “Pharmacological distraction techniques” and “Distractions can help the child promote their self esteem”. To verbally and practically prepare the child for painful procedures was considered to facilitate the child’s visit to the clinic. Both pharmacological and non pharmacological distraction techniques were used successfully to distract the child’s attention from the painful procedure. Distraction could also prevent the development of a long term fear of hospitals and needle related procedures if the child received a positive memory and there by an enhanced self esteem. Conclusion: Verbal and practical information to children and parents were important aspects in the preparation for the painful procedure. Both pharmacological and non pharmacological distraction techniques were used extensively with good results, which could have many benefits, in both short and long term.

Bakgrund: Inom vården förekommer det ofta smärtsamma procedurer i form av behandlingar och undersökningar. Dessa procedurer kan vara obehagliga för barn vilket gör smärtlindring till en viktig del av pediatrisk vård. Lustgas är ett bra alternativ till barn på grund av att den har lugnande effekt, inte kräver någon ytterligare smärtsam procedur som nålstick och har snabb och kortvarig effekt. Lustgasens lämplighet inom pediatrisk vård kan motivera en ökad användning. Syfte: Det huvudsakliga syftet var att undersöka vad sjuksköterskor på Akademiska barnsjukhuset med utbildning i lustgasadministrering ser för möjligheter och hinder i att administrera lustgas till barn (0-18 år) vid smärtsamma procedurer. Ett andra syfte var att undersöka hur dessa uppfattningar skiljer sig mellan avdelningar samt i förhållande till erfarenhet och utbildning. Metod: Studiens design var kvantitativ metod med en enkät-tvärsnittsstudie bestående av 25 frågor. Enkäten besvarades av samtliga 24 tillfrågade sjuksköterskor på Akademiska barnsjukhuset med utbildning i lustgasadministrering. Resultat: Sjuksköterskorna som deltog i studien ansåg att lustgasadministrering är en bra smärtlindringsmetod vid de flesta smärtsamma procedurer och de ansåg att de hade goda förutsättningar att administrera lustgas. Sjuksköterskorna föreslår lustgas generellt cirka 3-4 gånger per månad och de sjuksköterskor med längre erfarenhet ser fler tillfällen till lustgas och föreslår det oftare som smärtlindringsmetod. De uppfattade låg ålder som ett hinder då de ansåg att små barn har svårt att samarbeta vid lustgasadministrering. Slutsats: Sjuksköterskorna upplever i stort att de har goda möjligheter att administrera lustgas till barn vid smärtsamma procedurer och att de har fått tillräcklig utbildning i ämnet. Sjuksköterskors inställning till lustgas är övervägande positiv och de anser att lustgas är lämpligt till barn över fyra år. / Background: In healthcare, treatments and examinations can often include some level of pain. For children, such painful procedures can be difficult to understand and accept, making pain management a key part of pediatric care. Nitrous oxide is a good option for children since it is inhaled and its effect is transient and rapid. Nurses trained in administration of nitrous oxide to children can safely administer it, allowing for a wider use. The suitability of nitrous oxide in pediatric care can justify an increased usage. Aim: The main purpose was to investigate how nurses at Akademiska Children's Hospital with training in nitrous oxide administration view their possibilities and obstacles in administering nitrous oxide in children (0-18 years) during painful procedures. A second objective was to investigate how these perceptions differ between departments and in relation to experience and training. Method: The study design was a quantitative method with a questionnaire-sectional study consisting of 25 questions. The questionnaire was answered by 24 nurses at Akademiska Children's Hospital with training in nitrous oxide administration. Main results: Nurses at Akademiska Children's Hospital consider nitrous oxide to be a good method of pain relief for most painful procedures and that they had good opportunities to administer nitrous oxide. The nurses suggested nitrous oxide on average about three to four times per month and the nurses with long experience saw more opportunities for nitrous oxide and suggested it more often. Conslusion: The nurses generally felt that they have good opportunities to administer nitrous oxide to children during painful procedures and that they have received adequate training for the task. The nurses have a predominantly positive attitude towards nitrous oxide and they consider nitrous oxide to be suitable for children over four years of age.

During cancer treatment children are required to undergo many types of invasive procedures, including venipuncture, bone marrow aspirations, and lumbar punctures. These medical procedures invoke many negative symptoms including distress, pain, anxiety, and fear. The purpose of this thesis was to determine the most effective nursing interventions to decrease negative symptoms in pediatric oncology patients during invasive procedures. This integrated literature review examined evidence regarding the effects of distraction interventions used during procedures performed on children with cancer published between 1999 and 2009. Results showed that current research on distraction interventions included using virtual reality, electronic toys, nonessential touch, music therapy, and mixed distractors. Although all of the studies showed that distraction was effective at decreasing negative symptoms in children with cancer no single form of distraction stood out above the rest. Results indicated that distraction interventions were considered beneficial by the parents, and had a favorable impact on the quality of life of pediatric cancer patients. By using evidence based distraction interventions, nurses can improve the quality of life in children undergoing invasive procedures by decreasing the occurrence of experienced distress, pain, fear, and anxiety in this patient population. This review of literature will provide nurses with recommendations for nursing practice, allowing them to make informed decisions concerning the effectiveness and safety of their patients' care.

Bakgrund: Lustgas har konstaterats vara ett mycket bra alternativ för smärtlindring av barn vid kortvarig procedurrelaterad smärta. Lustgasen har snabbt insättande effekt och biverkningar av lustgas är få eller av mild karaktär. Lustgas påverkar miljön negativt men en del av detta kan avhjälpas med effektiva ventilationssystem. Sjukvårdspersonal som exponeras för lustgas regelbundet utsätts för hälsorisker, dessa risker är dock inte helt kartlagda i nuläget. Sjuksköterskor som administrerar lustgas ställs inför en komplex situation med många faktorer att ta hänsyn till. Lustgasens betydelse i vården har studerats ur ett patient-, hälso- och miljöperspektiv. Enligt vår kännedom saknas studier som fokuserat på specialistsjuksköterskans eller blivande specialistsjuksköterskors upplevelser av lustgasadministrering till barn. Syfte: Att undersöka specialistsjuksköterskors och sjuksköterskor under pågående specialistutbildnings upplevelser av att administrera lustgas till barn i samband med procedursmärta på akutmottagning. Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med induktiv design tillämpades. Strukturerade intervjuer genomfördes med tio specialistsjuksköterskor och blivande specialistsjuksköterskor på ett medelstort sjukhus i Sverige. Intervjuerna transkriberades och analyserades därefter genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier; Sjuksköterskans strategier vid lustgasadministrering, Utmaningar i samband med lustgasadministrering och Lustgasens begränsningar och möjligheter. Vidare abstraherades 11 underkategorier. Övervägande positiva erfarenheter av lustgasadministrering till barn framkom under intervjuerna. I resultaten framkom att sjuksköterskan behöver kunna anpassa sig efter barnets förutsättningar. Även betydelsen av ett välfungerande teamarbete, hur arbetsmiljön påverkar lustgasadministrering och betydelsen av tydliga riktlinjer framträdde. Upplevelser av trötthet och det känslomässiga engagemanget vid lustgasadministrering beskrevs. Diskussion: Teamarbetets framgång kopplas till god kommunikation. Resultaten tyder på att hög arbetsbelastning påverkar hur väl riktlinjer följs och i förlängningen skulle detta kunna innebära att patientsäkerheten påverkas negativt. Lokala skillnader kan ha gått förlorade då studien utgår från ett sjukhus, skillnader mellan olika verksamheter skulle kunna ha bidragit med viktig information. För att belysa sjuksköterskors personliga erfarenheter användes strukturerade intervjuer. Det är möjligt att frågorna styrt svaren och att ämnen som inte togs upp kunnat ge värdefullt information. Slutsats: Sjuksköterskors upplevelser av att administrera lustgas är övervägande positiva och det finns en önskan om att utöka användandet av lustgas inom barnsjukvård. Välfungerande teamarbete och tydliga riktlinjer framträder som väsentligt för att framgångsrikt kunna administrera lustgas till barn inom akutsjukvård. Vidare forskning bör inkludera flera sjukhus för att identifiera viktig information om likheter och skillnader i användandet av lustgas samt jämföra upplevelserna hos dem som administrerar lustgasen.

Bakgrund: Barns smärtfysiologi och deras reaktioner på smärta skiljer sig från vuxnas. De har inte lika välutvecklad smärtreglering och smärtan är närmare associerad med emotionella upplevelser. Smärta hos barn kan leda till negativa följder och har ett samband med stress, oro och rädsla. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans möjligheter att lindra smärta i samband med procedurer hos barn 6-12 år. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats där sökningar gjordes i Cinahl, PubMed och Scopus. Sökorden som användes var: ”treatment related pain”, ”procedural pain”, ”procedure pain”, ”child*” och ”nurs*”. Utvalda artiklar kvalitetsgranskades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskan har stora möjligheter att lindra smärtan i samband med procedurer. Resultatet grundas på 18 artiklar med olika ansatser och behandlas i sju teman: avledningsmetoder, avslappning, farmakologisk smärtlindring, ålders inverkan på barns smärtupplevelse, att använda avledning, sjuksköterskans betydelse och delaktighet. Konklusion: Sjuksköterskans bemötande och förhållningsätt spelar stor roll i mötet med barnet och denne kan använda sig själv som ett verktyg för att främja barnets känsla av trygghet och använda sig av avledningsmetoder anpassade till barnets förutsättningar. / Background: Children's physiology of pain, as well as their reaction to it, differs from that of an adult. Their pain modulation is not as developed and pain is more closely associated with emotional experiences. Pain in children can lead to negative consequences and is linked to stress, anxiety and fear. Aim: To describe the nurse’s opportunities to alleviate pain in procedures in children 6-12 years. Method: A literature review with a systematic approach where searches were made in Cinahl, PubMed and Scopus. The search terms used were: ”treatment related pain”, ”procedural pain”, ”procedure pain”, ”child*” and ”nurs*”. Selected articles were examined regarding quality and analysed through qualitative content analysis. Results: The nurse has many opportunities to alleviate pain in procedures. The result is based on 18 articles with different approaches and presented in seven themes: distraction methods, relaxation, pharmacological pain relief, influence of age in children's experience of pain, to use distraction, the importance of the nurse and participation. Conclusion: The nurse's approach makes a difference in the encounter with the child and they can use themselves as a tool to promote the child's feeling of security, aswell as use distraction methods adapted to the child.