Introduktion: Smärta är en subjektiv upplevelse som är förenad med vävnadsskada eller hot av sådan. Inom sjukvården används uttrycket procedursmärta, där patienten utsätts för smärta i syfte att kunna diagnostisera eller behandla. Barn kan ha svårt att förstå meningen med att utstå en smärtsam procedur i syfte att tillfriskna. En effektiv metod för att lindra smärta och oro hos barn är lustgas och de rapporterade biverkningarna är få. Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på vilka för- och nackdelar som sjuksköterskor ser vid administrering av lustgas som smärtlindring för barn vid procedursmärta. Metod: Detta är en intervjustudie, baserad på ett bekvämlighetsurval. Studien har en deskriptiv design för att undersöka sjuksköterskors subjektiva upplevelse av lustgas som behandlingsmetod. Resultat: Resultatet från intervjuerna bildade nio subkategorier som sedan delades in i tre stycken kategorier. Dessa kategorier blev ”tillvägagångssätt vid procedursmärta”, ”lustgasens effekter” och ”svårigheter kring lustgasbehandling”. Slutsats: Sjuksköterskorna ansåg att fördelarna med lustgas är att det är en effektiv och säker behandlingsmetod mot procedursmärta, framförallt till barn mellan fem år och tonåren. Lustgasens effekter är smärtstillande, lugnande samt att den motverkar rädsla och oro. Eftersom sjuksköterskorna beskriver lustgas som ett så pass bra preparat vid procedursmärta och målet med vården är att främja hälsa och minska lidande så bör lustgas användas i större utsträckning. Nackdelarna med lustgas som metod är att det kräver mer resurser, i form av personal med delegering, samt en högre tillgänglighet genom fler lokaler och lustgasapparater.

Bakgrund Barn som söker akutsjukvård utsätts ofta för smärtsamma procedurer, såsom blodprovstagning, suturering och reponering av fraktur. Historiskt sett har barnets smärtupplevelse inte tagits på allvar men nu finns flera metoder och alternativ för att underlätta barnets upplevelse. Sjuksköterskan har en viktig roll i att lindra lidandet för barnet.  Syfte Syftet med arbetet var att belysa barns upplevelse av smärtsamma procedurer på akutmottagningen. Metod  Metoden var en integrerad litteraturstudie där 19 originalartiklar ingick. Resultat Resultatet består av fyra kategorier: barnets smärtupplevelse vid procedurer, barnets upplevelse av distraktion vid smärtsam procedur, barnets upplevelse och önskan om delaktighet vid smärtsam procedur samt barnets upplevelse av teamarbete vid smärtsam procedur. Underkategorier som framkom var diskrepans i skattning av smärta, oro och ångest; skillnader i åldersgrupper; farmakologiska åtgärder för att underlätta smärtan; passiv distraktion; aktiv distraktion; vikten av medbestämmande; vikten av information; skapa säkerhet och främja tillit.  Slutsats Slutsatsen blev att barnets upplevelser av smärtsamma procedurer på akutmottagningen kretsar kring smärta, upplevelsen av distraktion, vikten av att känna sig delaktig samt upplevelsen om vad som är viktigt i samspelet mellan sjuksköterskan, närstående och barnet själv. Utifrån dessa fynd kan sjuksköterskan inom akutsjukvården skaffa sig verktyg för att göra en potentiellt stressfull situation bra som möjligt för barnet, genom relativt enkla medel som finns att tillgå oavsett arbetsplats. Trots att det kan verka vara med enkla medel, så råder det idag stora utmaningar inom dagens akutsjukvård i form av överbelastade akutmottagningar, kunskapsbrist hos personalen och bristande organisatoriska förutsättningar för att kunna erbjuda barnen den bästa möjliga vård de har rätt till. Utifrån resultatet menar författarna att genom mer utbildning, standardiserade vårdförlopp och att organisationerna anpassas efter barn skulle således förutsättningar skapas så att barnen kan få den vård de har rätt till. Oavsett situation vi står inför inom akutsjukvården ska barnets bästa alltid komma i det första rummet. / Background Children who need emergency care are often exposed to painful procedures, such as blood sampling, stitches and repairing of fractures. Historically children's pain has not been taken seriously but now there are several methods and options to ease the child's experience. The nurse has an important role in easing the suffering for the child. Aim  The aim of this work was to illuminate children's experience of painful procedures at the emergency department. Method  The method was an integrated literature review including 19 original articles. Result  The result is consisting of four categories: the child’s experience of pain during painful procedure, the child’s experience of distraction during painful procedure, the child's experience of and wish to participate during painful procedure, the child's experience of teamwork during painful procedure. Subcategories that evolved were discrepancy in assessment of pain and anxiety; differences in age groups; pharmacological measurements to ease the pain; passive distraction; active distraction; the importance of co-determination; the importance of information; creating security and promoting trust. Conclusion  The conclusion became that the child's experience of painful procedures at the emergency department is orbiting around pain, experiences of distraction, the importance to feel included and the experience of what's important in the interaction between the nurse, the relative and the child. Based on these findings the emergency room nurse can use tools to make a potentially stressful situation as good as possible for the child, with relatively easy measurements that are available no matter which workplace. Despite it might seem like easy measurements, there are great challenges in today's emergency care with crowded departments, knowledge gaps at the staff and lack of organizational conditions to be able to offer the best care that the children are entitled to. Based on the results the writers opine that through more education, standardized care processes and more child-adjusted organization, conditions would be created to be able to provide the care the children are entitled to. No matter what situation the emergency department is facing, the child's best shall always come first.

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med denna studie var att beskriva hur sjuksköterskor kan förebygga och lindra smärta i samband med smärtsamma procedurer hos skolbarn 7-12 år. Metoden som användes var en beskrivande litteraturstudie. Litteratur har sökts i databaserna Medline via PubMed, Academic Search Elite och Blackwell Synergy. Materialet i litteraturstudien begränsades till 14 artiklar. I resultatet presenteras de faktorer som påverkar barns upplevelser av smärtlindring i två kategorier: ”Förberedelser inför smärtsamma procedurer” och ”Lindring av smärta under proceduren”. I kategorin ”Förberedelser inför smärtsamma procedurer” framkom det att sjuksköterskor bör skapa en trygg och pålitlig relation till barn och föräldrar, informera och att göra barn och föräldrar delaktiga i både förberedelser inför procedurer och även i smärtlindringen. Midazolam® nässpray och EMLA® har visat god smärtförebyggande effekt. I kategorin ”Lindring av smärta under proceduren” framkom det att under smärtsamma procedurer behövs en öppen och god kommunikation mellan sjuksköterska, barn och föräldrar för att öka förståelsen av behandlingen, samt att en vänlig och lugn inställning kan upplevas som mycket positivt. Sjuksköterskor kan använda sig av farmakologiska smärtlindrings-metoder men också icke-farmakologiska metoder, såsom anpassning av miljön, vila och sömn, distraktion i form av t.ex. tv-tittande, att läsa och spela spel.</p><p>Resultatet belyser även att föräldramedverkan har en stor del i barnets sjukhusvistelse och smärtbehandling, då det hade en lugnande effekt på barnet.</p>

Sammanfattning Syftet med denna studie var att beskriva hur sjuksköterskor kan förebygga och lindra smärta i samband med smärtsamma procedurer hos skolbarn 7-12 år. Metoden som användes var en beskrivande litteraturstudie. Litteratur har sökts i databaserna Medline via PubMed, Academic Search Elite och Blackwell Synergy. Materialet i litteraturstudien begränsades till 14 artiklar. I resultatet presenteras de faktorer som påverkar barns upplevelser av smärtlindring i två kategorier: ”Förberedelser inför smärtsamma procedurer” och ”Lindring av smärta under proceduren”. I kategorin ”Förberedelser inför smärtsamma procedurer” framkom det att sjuksköterskor bör skapa en trygg och pålitlig relation till barn och föräldrar, informera och att göra barn och föräldrar delaktiga i både förberedelser inför procedurer och även i smärtlindringen. Midazolam® nässpray och EMLA® har visat god smärtförebyggande effekt. I kategorin ”Lindring av smärta under proceduren” framkom det att under smärtsamma procedurer behövs en öppen och god kommunikation mellan sjuksköterska, barn och föräldrar för att öka förståelsen av behandlingen, samt att en vänlig och lugn inställning kan upplevas som mycket positivt. Sjuksköterskor kan använda sig av farmakologiska smärtlindrings-metoder men också icke-farmakologiska metoder, såsom anpassning av miljön, vila och sömn, distraktion i form av t.ex. tv-tittande, att läsa och spela spel. Resultatet belyser även att föräldramedverkan har en stor del i barnets sjukhusvistelse och smärtbehandling, då det hade en lugnande effekt på barnet.

Syfte: Beskriva förberedande faktorer vilket kan ha betydelse vid smärtsamma procedurer på barn. Vidare var syftet att granska vilket urval de inkluderade artiklarna använt sig av. Metod: Beskrivande litteraturstudie. Litteraturstudien grundar sig på tjugotvå inkluderade artiklar. Tre stycken artiklar med kvalitativ ansats, sjutton stycken med kvantitativ ansats, samt två med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultat: Fyra områden vilka kan ha betydelse vid smärtsamma procedurer på barn framkom. Distraktion: ett effektivt verktyg mot oro och ångest. Distraktionen hindrade inte sjuksköterskan vid den smärtsamma proceduren och var kostnadseffektiv. Föräldraroll och coping: Föräldrars stöd var viktigt för uppbyggnad av coping strategier inför och under den smärtsamma proceduren. Sjuksköterskans roll: Förberedelse och hantering av material inför den smärtsamma proceduren har betydelse för att hindra uppkomst av oro hos barnet. Sjuksköterskan ska kunna bemöta barnet utifrån dess kunskapsnivå och ålder. Farmakologisk omvårdnad: Läkemedel visar positiva resultat på smärta. Detta är ett komplement till omvårdnaden. Metodologisk aspekt: Deltagarna till de inkluderade studierna rekryterades via fyra olika urvalsmetoder. Slutsats: Förberedelser av barn inför smärtsamma procedurer inkluderar flera områden. Sjuksköterskans betydande roll inkluderar att ge information till barnet och hjälpa barnet att utveckla coping strategier. Distraktion kan vara ett bra hjälpmedel, lika så farmakologisk omvårdnad. Sjuksköterskan bör kunna se helheten i mötet med barn. / Objective: Describe preparatory factors which can be of importance during painful procedures on children. A further aim was to examine which method of selection the included articles had chosen. Method: Descriptive literature study. The literature study is based on twenty-two included articles. Three articles feature a qualitative design, seventeen a quantitative design, and two were based on a both a qualitative and quantitative design. Results: Four areas of importance which can be of importance during painful procedures on children were established. Distraction: An effective tool to combat worry and anxiety. Distraction did not hinder the nurse during the painful procedure and was cost effective. Parent influence and coping: Parental support was an invaluable tool to developing coping mechanisms while preparing for and undergoing the painful procedure. The role of the nurse: Preparation of the necessary equipment for the painful procedure is of importance to prevent the development of anxiety in the child. The nurse must be able to relate to the child based on the child´s level of understanding and age. Pharmacological nursing: Pharmaceuticals show positive results on pain. This is a complement to the care. Methodological aspect: Participants of the included case studies were chosen by four different methods of selection. Conclusion: Preparation of children for painful procedures includes several areas. The nurse has an important role which includes giving information to the child and helping the child develop coping strategies. Distraction can be a helpful tool as can pharmacological nursing. The nurse must be able to consider all aspects in the treatment of children.

Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva förberedelser och distraktionsmetoder som sjuksköterskor använder sig av i samband med smärtsamma omvårdnadsprocedurer för att hjälpa barn i åldern 4-6 år samt vilka fördelar detta hade. Metod: En deskriptiv design användes till den kvalitativa studien. Materialet inhämtades genom semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor som arbetade på barnkliniker. Det insamlade materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Resultatet av berättelserna kunde kategoriseras i ”Sociala och praktiska förberedelser”, ”Ickefarmakologiska distraktionsmetoder”, ”Farmakologiska distraktionsmetoder” samt ”Distraktionen kan hjälpa barnet att främja dess självkänsla”. Att verbalt och praktiskt förbereda barn inför smärtsamma omvårdnadsprocedurer ansågs underlätta barnets besök på kliniken. Både farmakologiska och ickefarmakologiska distraktionsmetoder användes med gott resultat för att distrahera barnets uppmärksamhet från den smärtsamma omvårdnadsproceduren. Distraktionen ansågs även hindra utvecklingen av en långvarig stick- och sjukhusrädsla genom att barnet fick ett positivt minne och en stärkt självkänsla. Slutsats: Verbal och praktisk information till barn och föräldrar var viktiga aspekter i förberedelsen inför den smärtsamma omvårdnadsproceduren. Såväl farmakologiska som ickefarmakologiska distraktionsmetoder användes i stor utsträckning med gott resultat vilket kunde ha många fördelar på både kort och lång sikt. / Aim: The aim of this study was to describe preparations and distraction techniques that nurses use when dealing with painful care procedures to help children aged 4-6 years, and the benefits they have. Methods: A descriptive design was used for the qualitative study. The materials have been collected by semi-structured interviews with nine nurses working in paediatric clinics. The collected data was analyzed through a qualitative content analysis. Results: The results of the interviews were categorized in “Social and practical preparations”, “Non-pharmacological distraction techniques”, “Pharmacological distraction techniques” and “Distractions can help the child promote their self esteem”. To verbally and practically prepare the child for painful procedures was considered to facilitate the child’s visit to the clinic. Both pharmacological and non pharmacological distraction techniques were used successfully to distract the child’s attention from the painful procedure. Distraction could also prevent the development of a long term fear of hospitals and needle related procedures if the child received a positive memory and there by an enhanced self esteem. Conclusion: Verbal and practical information to children and parents were important aspects in the preparation for the painful procedure. Both pharmacological and non pharmacological distraction techniques were used extensively with good results, which could have many benefits, in both short and long term.

Bakgrund: Inom vården förekommer det ofta smärtsamma procedurer i form av behandlingar och undersökningar. Dessa procedurer kan vara obehagliga för barn vilket gör smärtlindring till en viktig del av pediatrisk vård. Lustgas är ett bra alternativ till barn på grund av att den har lugnande effekt, inte kräver någon ytterligare smärtsam procedur som nålstick och har snabb och kortvarig effekt. Lustgasens lämplighet inom pediatrisk vård kan motivera en ökad användning. Syfte: Det huvudsakliga syftet var att undersöka vad sjuksköterskor på Akademiska barnsjukhuset med utbildning i lustgasadministrering ser för möjligheter och hinder i att administrera lustgas till barn (0-18 år) vid smärtsamma procedurer. Ett andra syfte var att undersöka hur dessa uppfattningar skiljer sig mellan avdelningar samt i förhållande till erfarenhet och utbildning. Metod: Studiens design var kvantitativ metod med en enkät-tvärsnittsstudie bestående av 25 frågor. Enkäten besvarades av samtliga 24 tillfrågade sjuksköterskor på Akademiska barnsjukhuset med utbildning i lustgasadministrering. Resultat: Sjuksköterskorna som deltog i studien ansåg att lustgasadministrering är en bra smärtlindringsmetod vid de flesta smärtsamma procedurer och de ansåg att de hade goda förutsättningar att administrera lustgas. Sjuksköterskorna föreslår lustgas generellt cirka 3-4 gånger per månad och de sjuksköterskor med längre erfarenhet ser fler tillfällen till lustgas och föreslår det oftare som smärtlindringsmetod. De uppfattade låg ålder som ett hinder då de ansåg att små barn har svårt att samarbeta vid lustgasadministrering. Slutsats: Sjuksköterskorna upplever i stort att de har goda möjligheter att administrera lustgas till barn vid smärtsamma procedurer och att de har fått tillräcklig utbildning i ämnet. Sjuksköterskors inställning till lustgas är övervägande positiv och de anser att lustgas är lämpligt till barn över fyra år. / Background: In healthcare, treatments and examinations can often include some level of pain. For children, such painful procedures can be difficult to understand and accept, making pain management a key part of pediatric care. Nitrous oxide is a good option for children since it is inhaled and its effect is transient and rapid. Nurses trained in administration of nitrous oxide to children can safely administer it, allowing for a wider use. The suitability of nitrous oxide in pediatric care can justify an increased usage. Aim: The main purpose was to investigate how nurses at Akademiska Children's Hospital with training in nitrous oxide administration view their possibilities and obstacles in administering nitrous oxide in children (0-18 years) during painful procedures. A second objective was to investigate how these perceptions differ between departments and in relation to experience and training. Method: The study design was a quantitative method with a questionnaire-sectional study consisting of 25 questions. The questionnaire was answered by 24 nurses at Akademiska Children's Hospital with training in nitrous oxide administration. Main results: Nurses at Akademiska Children's Hospital consider nitrous oxide to be a good method of pain relief for most painful procedures and that they had good opportunities to administer nitrous oxide. The nurses suggested nitrous oxide on average about three to four times per month and the nurses with long experience saw more opportunities for nitrous oxide and suggested it more often. Conslusion: The nurses generally felt that they have good opportunities to administer nitrous oxide to children during painful procedures and that they have received adequate training for the task. The nurses have a predominantly positive attitude towards nitrous oxide and they consider nitrous oxide to be suitable for children over four years of age.

Bakgrund: Enligt barnkonventionen har barn som vistas inom hälso- och sjukvården rätt till delaktighet i sin vård genom anpassad information samt att få att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem. Insättning av perifer venkateter och blodprovstagning är smärtsamma procedurer som barn utsätts för inom barnsjukvården. Inför dessa procedurer är det viktigt att barn får goda förberedelser. Syfte: Studiens syfte var att undersöka och beskriva barns erfarenheter av delaktighet inför och under insättning av perifer venkateter och blodprovstagning. Metod: Studien genomfördes som en kvantitativ enkätstudie. Enkäterna besvarades av 47 barn i åldrarna åtta till arton år, som hade genomgått insättning av perifer venkateter alternativt lämnat venösa eller kapillära blodprov på Falu lasarett eller Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Resultat: Tjugoen procent av barnen fick inte lokalbedövning och 20% blev aldrig tillfrågade om önskemål i samband med smärtsamma procedurer. De barn som uppgav att personalen inte hade berättat hur de smärtsamma procedurerna skulle gå till hade lägre ålder i median jämfört med de barn som personalen berättade för (9 år versus 14 år, p=0,006). Ju högre barnen skattade att de förstått informationen de fått på en tiogradig skala desto högre skattade de att de kunde säga stopp om något var för påfrestande eller gjorde för ont i samband med smärtsamma procedurer (r=,430, p=0,004). Slutsats: Alla barn ska tillfrågas om önskemål och erbjudas lokalbedövning inför smärtsamma procedurer. Sjukvårdspersonal ska ge barn anpassad information oavsett ålder vilket främjar barns möjlighet att säga stopp om de upplever proceduren som för påfrestande. Sjukvårdspersonal måste visa extra lyhördhet gentemot barn med lägre ålder. / Background: According to the Convention on the Rights of the Child, children receiving healthcare have the right to personalized information and to have their opinions expressed on all issues that concern them. Peripheral intravenous cannulation and blood sampling are painful procedures that children are subjected to in pediatric care, and prior to these procedures it is important that children receive good preparation. Objective: The aim of the study was to investigate and describe children’s experiences of participation before and during peripheral intravenous cannulation and blood sampling. Method: The study was a quantitative survey. The questionnaires were answered by 47 children aged eight to eighteen years, who had experienced peripheral intravenous cannulation or venous/capillary blood test at the hospital in Falun or at the Children’s Hospital in Uppsala. Results: Twenty-one percent of the children did not receive local anesthesia and 20% were never asked for their preferences in connection with painful procedures. The children who stated that they were not informed by the healthcare professionals regarding the painful procedures were of younger age compared to the children that were informed (9 years versus 14 years, p=0,006). The higher the children rated on a 10-degree scale that they understood the information, the higher they also rated that they could tell the healthcare professionals to stop if the painful procedures was too demanding or too painful (r=,430, p=0,004). Conclusion: All children should be asked for their preferences and be offered local anesthesia for painful procedures. Healthcare professionals should provide the children with appropriate information regardless of the age of the child, which promotes the child’s ability to tell the healthcare professionals to stop if they experience the procedures as too demanding. Healthcare professionals should be more aware when caring for younger children.

Bakgrund: Lustgas har konstaterats vara ett mycket bra alternativ för smärtlindring av barn vid kortvarig procedurrelaterad smärta. Lustgasen har snabbt insättande effekt och biverkningar av lustgas är få eller av mild karaktär. Lustgas påverkar miljön negativt men en del av detta kan avhjälpas med effektiva ventilationssystem. Sjukvårdspersonal som exponeras för lustgas regelbundet utsätts för hälsorisker, dessa risker är dock inte helt kartlagda i nuläget. Sjuksköterskor som administrerar lustgas ställs inför en komplex situation med många faktorer att ta hänsyn till. Lustgasens betydelse i vården har studerats ur ett patient-, hälso- och miljöperspektiv. Enligt vår kännedom saknas studier som fokuserat på specialistsjuksköterskans eller blivande specialistsjuksköterskors upplevelser av lustgasadministrering till barn. Syfte: Att undersöka specialistsjuksköterskors och sjuksköterskor under pågående specialistutbildnings upplevelser av att administrera lustgas till barn i samband med procedursmärta på akutmottagning. Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med induktiv design tillämpades. Strukturerade intervjuer genomfördes med tio specialistsjuksköterskor och blivande specialistsjuksköterskor på ett medelstort sjukhus i Sverige. Intervjuerna transkriberades och analyserades därefter genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier; Sjuksköterskans strategier vid lustgasadministrering, Utmaningar i samband med lustgasadministrering och Lustgasens begränsningar och möjligheter. Vidare abstraherades 11 underkategorier. Övervägande positiva erfarenheter av lustgasadministrering till barn framkom under intervjuerna. I resultaten framkom att sjuksköterskan behöver kunna anpassa sig efter barnets förutsättningar. Även betydelsen av ett välfungerande teamarbete, hur arbetsmiljön påverkar lustgasadministrering och betydelsen av tydliga riktlinjer framträdde. Upplevelser av trötthet och det känslomässiga engagemanget vid lustgasadministrering beskrevs. Diskussion: Teamarbetets framgång kopplas till god kommunikation. Resultaten tyder på att hög arbetsbelastning påverkar hur väl riktlinjer följs och i förlängningen skulle detta kunna innebära att patientsäkerheten påverkas negativt. Lokala skillnader kan ha gått förlorade då studien utgår från ett sjukhus, skillnader mellan olika verksamheter skulle kunna ha bidragit med viktig information. För att belysa sjuksköterskors personliga erfarenheter användes strukturerade intervjuer. Det är möjligt att frågorna styrt svaren och att ämnen som inte togs upp kunnat ge värdefullt information. Slutsats: Sjuksköterskors upplevelser av att administrera lustgas är övervägande positiva och det finns en önskan om att utöka användandet av lustgas inom barnsjukvård. Välfungerande teamarbete och tydliga riktlinjer framträder som väsentligt för att framgångsrikt kunna administrera lustgas till barn inom akutsjukvård. Vidare forskning bör inkludera flera sjukhus för att identifiera viktig information om likheter och skillnader i användandet av lustgas samt jämföra upplevelserna hos dem som administrerar lustgasen.

Bakgrund: Barns smärtfysiologi och deras reaktioner på smärta skiljer sig från vuxnas. De har inte lika välutvecklad smärtreglering och smärtan är närmare associerad med emotionella upplevelser. Smärta hos barn kan leda till negativa följder och har ett samband med stress, oro och rädsla. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans möjligheter att lindra smärta i samband med procedurer hos barn 6-12 år. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats där sökningar gjordes i Cinahl, PubMed och Scopus. Sökorden som användes var: ”treatment related pain”, ”procedural pain”, ”procedure pain”, ”child*” och ”nurs*”. Utvalda artiklar kvalitetsgranskades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskan har stora möjligheter att lindra smärtan i samband med procedurer. Resultatet grundas på 18 artiklar med olika ansatser och behandlas i sju teman: avledningsmetoder, avslappning, farmakologisk smärtlindring, ålders inverkan på barns smärtupplevelse, att använda avledning, sjuksköterskans betydelse och delaktighet. Konklusion: Sjuksköterskans bemötande och förhållningsätt spelar stor roll i mötet med barnet och denne kan använda sig själv som ett verktyg för att främja barnets känsla av trygghet och använda sig av avledningsmetoder anpassade till barnets förutsättningar. / Background: Children's physiology of pain, as well as their reaction to it, differs from that of an adult. Their pain modulation is not as developed and pain is more closely associated with emotional experiences. Pain in children can lead to negative consequences and is linked to stress, anxiety and fear. Aim: To describe the nurse’s opportunities to alleviate pain in procedures in children 6-12 years. Method: A literature review with a systematic approach where searches were made in Cinahl, PubMed and Scopus. The search terms used were: ”treatment related pain”, ”procedural pain”, ”procedure pain”, ”child*” and ”nurs*”. Selected articles were examined regarding quality and analysed through qualitative content analysis. Results: The nurse has many opportunities to alleviate pain in procedures. The result is based on 18 articles with different approaches and presented in seven themes: distraction methods, relaxation, pharmacological pain relief, influence of age in children's experience of pain, to use distraction, the importance of the nurse and participation. Conclusion: The nurse's approach makes a difference in the encounter with the child and they can use themselves as a tool to promote the child's feeling of security, aswell as use distraction methods adapted to the child.