Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva förberedelser och distraktionsmetoder som sjuksköterskor använder sig av i samband med smärtsamma omvårdnadsprocedurer för att hjälpa barn i åldern 4-6 år samt vilka fördelar detta hade. Metod: En deskriptiv design användes till den kvalitativa studien. Materialet inhämtades genom semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor som arbetade på barnkliniker. Det insamlade materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Resultatet av berättelserna kunde kategoriseras i ”Sociala och praktiska förberedelser”, ”Ickefarmakologiska distraktionsmetoder”, ”Farmakologiska distraktionsmetoder” samt ”Distraktionen kan hjälpa barnet att främja dess självkänsla”. Att verbalt och praktiskt förbereda barn inför smärtsamma omvårdnadsprocedurer ansågs underlätta barnets besök på kliniken. Både farmakologiska och ickefarmakologiska distraktionsmetoder användes med gott resultat för att distrahera barnets uppmärksamhet från den smärtsamma omvårdnadsproceduren. Distraktionen ansågs även hindra utvecklingen av en långvarig stick- och sjukhusrädsla genom att barnet fick ett positivt minne och en stärkt självkänsla. Slutsats: Verbal och praktisk information till barn och föräldrar var viktiga aspekter i förberedelsen inför den smärtsamma omvårdnadsproceduren. Såväl farmakologiska som ickefarmakologiska distraktionsmetoder användes i stor utsträckning med gott resultat vilket kunde ha många fördelar på både kort och lång sikt. / Aim: The aim of this study was to describe preparations and distraction techniques that nurses use when dealing with painful care procedures to help children aged 4-6 years, and the benefits they have. Methods: A descriptive design was used for the qualitative study. The materials have been collected by semi-structured interviews with nine nurses working in paediatric clinics. The collected data was analyzed through a qualitative content analysis. Results: The results of the interviews were categorized in “Social and practical preparations”, “Non-pharmacological distraction techniques”, “Pharmacological distraction techniques” and “Distractions can help the child promote their self esteem”. To verbally and practically prepare the child for painful procedures was considered to facilitate the child’s visit to the clinic. Both pharmacological and non pharmacological distraction techniques were used successfully to distract the child’s attention from the painful procedure. Distraction could also prevent the development of a long term fear of hospitals and needle related procedures if the child received a positive memory and there by an enhanced self esteem. Conclusion: Verbal and practical information to children and parents were important aspects in the preparation for the painful procedure. Both pharmacological and non pharmacological distraction techniques were used extensively with good results, which could have many benefits, in both short and long term.

Bakgrund: Upplevelser från barndomen gällande nålrelaterade procedurer kunde lämna spår efter sig långt upp i vuxen ålder, ja kanske hela livet. Med insikt om detta fenomen borde alla involverade försöka att undvika att negativa minnen dröjde sig kvar efter utfört nålstick. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som påverkade barns reaktioner vid nålrelaterade procedurer. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats grundat på vetenskapliga artiklar gjordes. Resultatet byggde på 10 artiklar som analyserats induktivt med Fribergs fem-stegs modell. Resultat: Barnets reaktion på nålrelaterade procedurer påverkades både av det som sjuk-sköterskan och föräldrarna gjorde. Föräldrarna och sjuksköterskan anpassade sig efter barnets behov när det kom till distraktioner och information. Genom analys av de granskade artik-larna uppstod tre huvudkategorier: barnets handlingar, föräldrarnas påverkan och sjuk-sköterskans påverkan. Slutsats: Distraktionsmetoder var inte alltid något som sjuksköterskan tillämpade, trots att det kunde ha en viss analgetisk funktion. Effekten av distraktionsmetoderna på barnet var vari-erande från gång till gång. Genom att individanpassa information samt ha ett förhållningssätt som var anpassat efter barnet kunde sjuksköterskan och föräldrarna påverka hur barnet kom att hantera situationen. / Background: Experiences from childhood in terms of needle-related procedures could leave traces far into adulthood, perhaps for life. By recognizing this phenomenon should all involved try to avoid negative memories to remain after completed pinprick. Aim: The aim was to describe the factors that influence children's reactions to needle-related procedures. Method: A literature review with qualitative approach based on scientific articles has been made. The result was based on 10 articles that were analyzed inductively by using Fribergs five-stage model. Result: The child's reaction to needle-related procedures was affected by what both the nurse and the parents did. The parents and the nurse adapted to the child's needs when it came to distractions and information. Through analysis of the reviewed articles emerged three main categories: the child's actions, parental influence and the nurse's influence. Conclusion: Distraction methods were not always something that the nurse applied although it may have some analgesic function. The child´s reaction to distraction methods varied. By personalizing information and having an approach adapted to the child, the nurse and the parents could affect how the child would handle the situation.

Bakgrund: Som grundutbildad sjuksköterska kan du möta barn inom olika verksamheter utanför den typiska barnsjukvården. Venpunktion är en smärtsam procedur och ett vanligt förekommande moment i sjukvården. Smärtan kan lindras och förebyggas med farmakologiska och icke-farmakologiska metoder, exempelvis aktiva och passiva distraktionsmetoder. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga effekten av olika distraktionsmetoder för att minska smärta hos barn (6-12 år) vid venpunktion. Metod: En kvantitativ litteraturstudie med sammanställning av 11 interventionsstudier identifierade i PubMed och Cinahl. Resultat: Nio studier visade på statistiskt signifikant smärtlindrande effekt för åtta av elva distraktionsmetoder. Tre av sex studier som undersökte dess effekt på ångest visade på statistiskt signifikant effekt. Två studier presenterade i respektive studie en distraktionsmetod med bättre effekt, en av dessa presenterade att aktiv distraktion gav bättre effekt än passiv distraktion. Konklusion: Distraktionsmetoder kan antas ha både smärtlindrande och ångestdämpande effekt vid venpunktion på barn 6-12 år. Distraktionsmetoder bör vara aktuella att integrera i rutinen för venpunktion på barn inom svensk sjukvård. Det finns dock behov av vidare forskning inom området för att stärka dess evidens. Aspekter som distraktion som tillägg till topikal anestesi, effekt på ångest samt distraktion anpassat till barnets behov och förmågor bör studeras ytterligare. / Background: A registered nurse can meet children in different healthcare departments besides the pediatric department. Phlebotomy is a common painful procedure in healthcare. This pain can be relieved and prevented with pharmacological and non-pharmacological methods, for example, active and passive distraction methods. Aim: The study aimed to collect an overview of the effects of different distraction methods to reduce pain during phlebotomy in children 6-12 years. Methods: A quantitative literature study identified and compared 11 intervention studies collected from PubMed and Cinahl. Results: Nine studies presented a statistically significant pain-relieving effect for eight of the total eleven distraction methods. Three out of six studies presented a statistically significant effect on anxiety. Two studies each presented one distraction method with better effect, one of these presented active distraction to be better than passive. Conclusion: Distraction methods present pain-relieving and anxiety-reducing effects during phlebotomy in children 6-12 years and could therefore be appropriate to integrate into the Swedish phlebotomy routine for children. There is further need for research in the field to strengthen its evidence. Aspects such as distraction in addition to topical anesthesia, the effect on anxiety and distraction based on the child's needs and abilities need further research.

Distraction Osteogenesis (DO) is a technique for bone lengthening and filling of bone defects following trauma, infection or resection of tumors. DO consists of an osteotomy of the bone to be lengthened, followed by controlled distraction of the bone segments with an external fixator until the desired lengthening is obtained (distraction phase). This is followed by the consolidation phase, during which the external fixator is kept in place until the newly formed bone in the distracted zone consolidates. This phase is long and may cause numerous problems. Ongoing research aims at finding a method to accelerate the consolidation of the newly formed bone. / Fibroblast Growth Factors (FGF) play a significant role in bone development and repair. FGF 18 has been shown to be the only FGF member to be expressed throughout both the distraction and the consolidation phases of DO. It was also reported that FGF18 is the physiological ligand of FGFR3. Therefore, we hypothesized that FGF18 and FGFR3 may have an important role in DO. / To test this hypothesis, we investigated DO in FGFR3 deficient mice (FGFR3-/-). (FGF18 deficient mice are not viable). A miniaturized DO apparatus was applied to the tibia followed by an osteotomy. Distraction began after a 5-day latency period at a rate of 0.2 mm/12 hours for 12 days. / Samples were collected at 3 time points comparing the mutants (FGFR3-/-) to their wild type litter' sates: end of distraction (17 days post-surgery), mid-consolidation (34 days post-surgery), and end of consolidation (51 days post surgery). The samples were analyzed using X-ray, DEXA, microCT, histology, biomechanical testing and Real-Time PCR. / Our results revealed that FGFR3 deficient mice showed accelerated bone formation compared to the W.T. littermates at mid-consolidation where the parameters measured revealed increased bone mineral density, bone mineral content and trabecular number in the mutant tibial samples. The newly regenerated bone consolidated faster in the FGFR3 knock-out mice and the bone was of better quality as revealed by biomechanical tests in which more force was needed to break the mutant bone because it exhibited higher resistance than the age matched wild-type sample. The marker gene expression patterns revealed an up-regulation of chondrogenic markers that suggest that the knock-out mice follow the endochondral ossification pathway during DO. All results were statistically significant. / These results show that signaling through FGFR3 acts to decrease bone formation during DO. Consequently, blocking FGFR3 may lead to accelerated bone formation in DO. This may have important clinical implications in attempts to improve the functional outcome of DO by decreasing the long duration that the external fixator has to be kept on.

No description available.