Bakgrund Förskolan ska anpassa den pedagogiska verksamheten åt alla barn. Förskolans personal ska kunna samspela med barnet och skapa ett förtroende med föräldrarna så att det blir en god vistelse och stöd för barnet. Särskilt för de barn som är i behov av särskilt stöd. Barn i behov av särskilt stöd behöver bemötas för vem de är och inte för vad de gör. Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur pedagoger i förskolan bemöter barn i behov av särskilt stöd. Vi som blivande förskollärare vill fördjupa vår kunskap i hur vi i vår kommande yrkesroll bör bemöta barn i behov av särskilt stöd. Frågeställningen som undersökningen har utgått från är: Hur bemöter pedagoger i förskolan barn i behov av särskilt stöd? Som metod har vi valt att utföra en kvalitativt inriktad undersökning. vi har valt att använda oss av både intervjuer och observartioner. Resultatet från tidigare forskning visar att alla barn har behov av stöd och pedagogerna bemöter barnen på olika sätt beroende på vilket behov barnet har. I dagens förskolor integrerar alla barn i barngruppen, även de barn som är i behov av särskilt stöd. Resultatet av vår undersökning visar att förskolans pedagoger bemöter alla barnen på förskolan likadant, vara sig barnen har en diagnos eller är behov av annat stöd. Vi uppmärksammade däremot att pedagogerna ofta blev fast i speciella diagnoser och pedagogerna inte tänkte på att det fanns andra behov i barngruppen. Vi uppmärksammade utifrån resultatet av vår undersökning att pedagogerna integrerar barn i behov av särskilt stöd med i barngruppen. Förskolorna delar vanligen upp barnen i mindre grupper för att alla barn mår bra av att vara i mindre grupper vare sig barnet är ett barn i behov av särskilt stöd eller inte. på förskolorna som vi undersökte gav pedagogerna exempel på olika arbettsätt för barn i behov av särskilt stöd.

Studien lyfter fram nyblivna pappors upplevelser om jämställt föräldraskap. Papparollen har förändrats under den senaste tiden och det för med sig att pappor och barn samspelar mer med varandra och det innebär att papporna tar en mer aktiv roll i barnets omsorg (Plantin, 2001; Fägerskiöld, 2008). Som pappa är man den första tiden oerhört mottaglig, känslig och formbar för andra människors värderingar.  Pappor behöver ha uppmärksamhet och kunskap för att bli en bra förälder. Barnmorskor saknar ibland kunskap om pappors upplevelser. Syftet med studien var att utforska pappors upplevelser om ett jämställt föräldraskap i tidig föräldraroll. Metoden var en litteraturöversikt för att fördjupa sig i befintlig kunskap med utgångspunkt ifrån Axelsson (2008, 2012). Totalt 18 vetenskapliga artiklar analyserades som var jämställdhetscentrerade med målet att beskriva och ge förståelse för pappans upplevelser. Resultatet visar på den tydliga önskan om jämställt föräldraskap som pappornas upplevelser beskriver. Det växte fram två övergripande teman, papparollen och vad som skapar upplevelsen av ett jämställt föräldraskap. Papporna påtalar betydelsen av att tillåtas att bli delaktiga i barnets omsorg. Papporna behöver känslan av att de har en viktig roll. Papporna behöver bemötas som en viktig del av processen och detta för med sig en positiv upplevelse i papparollen. Några pappor upplevde att de inte inkluderades i barnets omsorg, detta skapade en känsla av maktlöshet och hjälplöshet vilket ledde till en försämrad upplevelse. Studien visar att pappor inte är lika delaktiga som mammor i barnets omsorg. Det finns ett tydligt behov av en förbättring för att pappans upplevelser blir mer positiva i papparollen, för att papparollen är kontextberoende och därför krävs det mera forskning om detta. Framtida studier bör inte bara belysa problemet, de ska också aktivt ge förslag till förändring i jämställt föräldraskap.

<p>Syftet har varit att undersöka hur ”barnets bästa” och ”samarbetssvårigheter mellan föräldrar” ska inverka vid beslut om gemensam eller ensam vårdnad. Underliggande syfte var att genom två rättsfall visa hur domstolarna tar hänsyn till ”barnets bästa” och ”samarbetssvårigheter mellan föräldrarna” vid vårdnadstvister. Metoden i uppsatsen är traditionell juridisk metod, vilket innebär att lag, förarbeten, rättsfall, praxis och doktrin som är relevant för området har behandlats. Peczeniks sju intellektuella operationer har använts vid rättsfallsanalyserna. Uppsatsen har avgränsats till de paragrafer som rör rättsfallen, dvs. 6 kap. 2 a och 5 § § FB. Det är även de paragrafer som nämnts när ändringarna av FB gås igenom. Resultaten pekade på att det kanske är på väg att bli lättare att döma till ensam vårdnad. Domstolarna kommer att ta större hänsyn till de konflikter som finns mellan föräldrar angående frågor som rör barnen. Barnets bästa anses inte vara gemensam vårdnad när konflikterna är stora, utan det är då bättre med ensam vårdnad.</p>

Syftet har varit att undersöka hur ”barnets bästa” och ”samarbetssvårigheter mellan föräldrar” ska inverka vid beslut om gemensam eller ensam vårdnad. Underliggande syfte var att genom två rättsfall visa hur domstolarna tar hänsyn till ”barnets bästa” och ”samarbetssvårigheter mellan föräldrarna” vid vårdnadstvister. Metoden i uppsatsen är traditionell juridisk metod, vilket innebär att lag, förarbeten, rättsfall, praxis och doktrin som är relevant för området har behandlats. Peczeniks sju intellektuella operationer har använts vid rättsfallsanalyserna. Uppsatsen har avgränsats till de paragrafer som rör rättsfallen, dvs. 6 kap. 2 a och 5 § § FB. Det är även de paragrafer som nämnts när ändringarna av FB gås igenom. Resultaten pekade på att det kanske är på väg att bli lättare att döma till ensam vårdnad. Domstolarna kommer att ta större hänsyn till de konflikter som finns mellan föräldrar angående frågor som rör barnen. Barnets bästa anses inte vara gemensam vårdnad när konflikterna är stora, utan det är då bättre med ensam vårdnad.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap och en diskussion om hur några pedagoger beskriver konstruktionen av utvecklingssamtal på förskolan samt hur pedagogerna beskriver det innehåll som de anser bör finnas med vid ett utvecklingssamtal.   Studien har genomförts med utgångspunkt från ett konstruktionistiskt perspektiv med hjälp av en mindre enkätundersökning samt en fördjupad intervjustudie där svaren sedan har bearbetats kvalitativt. Bearbetning av materialet har gjorts genom att tolka innebörder och konstruera kategorier efter de svar som erhållits.   Resultatet av studien visar att de deltagande pedagogerna använder sig av fortlöpande anteckningar under terminen, multimedia såsom Ipad och digitalkamera och pedagogisk dokumentation samt barnkonferens när de förbereder sig inför ett utvecklingssamtal. Pedagogerna anser också att de viktigaste delarna att ta upp vid ett utvecklingssamtal är barnets utveckling och lärande, information från föräldrar, föräldrarnas tankar och önskemål samt barnets trivsel och trygghet på förskolan. En viktig aspekt är relationen mellan föräldrarna och pedagogerna där både denna studies respondenter och tidigare forskning är samstämmiga, en god relation är grunden till hur utvecklingssamtalet uppfattas.

Bakgrund: Upplevelser från barndomen gällande nålrelaterade procedurer kunde lämna spår efter sig långt upp i vuxen ålder, ja kanske hela livet. Med insikt om detta fenomen borde alla involverade försöka att undvika att negativa minnen dröjde sig kvar efter utfört nålstick. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som påverkade barns reaktioner vid nålrelaterade procedurer. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats grundat på vetenskapliga artiklar gjordes. Resultatet byggde på 10 artiklar som analyserats induktivt med Fribergs fem-stegs modell. Resultat: Barnets reaktion på nålrelaterade procedurer påverkades både av det som sjuk-sköterskan och föräldrarna gjorde. Föräldrarna och sjuksköterskan anpassade sig efter barnets behov när det kom till distraktioner och information. Genom analys av de granskade artik-larna uppstod tre huvudkategorier: barnets handlingar, föräldrarnas påverkan och sjuk-sköterskans påverkan. Slutsats: Distraktionsmetoder var inte alltid något som sjuksköterskan tillämpade, trots att det kunde ha en viss analgetisk funktion. Effekten av distraktionsmetoderna på barnet var vari-erande från gång till gång. Genom att individanpassa information samt ha ett förhållningssätt som var anpassat efter barnet kunde sjuksköterskan och föräldrarna påverka hur barnet kom att hantera situationen. / Background: Experiences from childhood in terms of needle-related procedures could leave traces far into adulthood, perhaps for life. By recognizing this phenomenon should all involved try to avoid negative memories to remain after completed pinprick. Aim: The aim was to describe the factors that influence children's reactions to needle-related procedures. Method: A literature review with qualitative approach based on scientific articles has been made. The result was based on 10 articles that were analyzed inductively by using Fribergs five-stage model. Result: The child's reaction to needle-related procedures was affected by what both the nurse and the parents did. The parents and the nurse adapted to the child's needs when it came to distractions and information. Through analysis of the reviewed articles emerged three main categories: the child's actions, parental influence and the nurse's influence. Conclusion: Distraction methods were not always something that the nurse applied although it may have some analgesic function. The child´s reaction to distraction methods varied. By personalizing information and having an approach adapted to the child, the nurse and the parents could affect how the child would handle the situation.

Denna studie använder Antonovskys teori om känslan av sammanhang och Bronfenbrenners ekologiska systemteori för att utforska förälder-tonåring-relationen. Genom intervjuer med tio ungdomar, 17-19 år, utvalda via bekvämlighets- och snöbollsurval, undersöktes föräldrarnas engagemang och dess inverkan på ungdomars välbefinnande. Tematisk analys identifierar fyra huvudteman: socialt stöd och engagemang, brist på föräldrastöd, gemensam tid och den generella relationen med föräldrarna. Resultaten betonar betydelsen av föräldrars interaktion och stöd. Trots uppfattningar om otillräcklighet eller överkontroll, präglas en stark förälder-tonåring-relation av närvaro, stöd och öppen kommunikation. Studiens överensstämmelse med tidigare forskning förstärker trovärdigheten och tillförlitligheten i dess slutsatser om förälder-tonåring-dynamiken.