Introduktion: Påverkan av stress på immunförsvarsresponsen kan leda till mer kraftfullt inflammatoriskt svar som leder till parodontal vävnadsnedbrytning. Enligt hypotesen kan psykologiska faktorer, såsom stress, i kombination med förändrat munhygienbeteende ha betydelse för parodontala sjukdomstillstånd (Genco et al. 1998). Syfte: Att beskriva samband mellan stress och parodontal sjukdom. Frågeställning: Vilka samband föreligger mellan stress och parodontal sjukdom? Metod: Litteraturstudie Resultat: Föreliggande litteraturstudie visar att det kan föreligga samband mellan stress och parodontal sjukdom genom förändrat munhygienbeteende och genom förhöjda nivåer av stresshormoner, såsom cortisol och dehydroepiandrosterone (DHEA) i saliv, gingivalvätska och blodserum. Konklusion: Det kan föreligga samband mellan stress och parodontal sjukdom genom förändrat munhygienbeteende samt genom förhöjda nivåer av stresshormoner i saliv, gingivalvätska och blodserum. Dock kan inga definitiva slutsatser fastställas med denna litteraturstudie.

<p>Introduktion: Orala förändringar i munhålan är vanligare hos diabetiker än hos en frisk individ. Vanligast är parodontala förändringar. Det är viktigt att preventiva metoder lärs ut av den hälso- och sjukvårdspersonal som möter och behandlar patienten för dennes diabetes.</p><p>Syfte: Att beskriva samband mellan diabetes och parodontal sjukdom samt diabetikers medvetenhet kring detta samband.</p><p>Frågeställning: Hur påverkar diabetes parodontal sjukdom? Hur påverkas blodglukosnivån hos diabetiker av parodontal behandling? Är diabetiker medvetna om att sjukdomen kan påverka oral hälsa?</p><p>Metod: Designen är en systematisk litteraturstudie inom området diabetes och hur parodontal hälsa/ohälsa påverkas. En sammanställning av vetenskapliga relevanta artiklar har genomförts.</p><p>Resultat: Vissa samband mellan dåligt kontrollerad diabetes och parodontal sjukdom råder. De flesta inkluderade undersökningar har visat förbättrat blodglukosvärde hos typ 2 diabetiker efter parodontal behandling i form av scaling och rotplaning. När det gäller diabetikers kännedom om att sjukdomen kan påverka oral hälsa har undersökningar visat att informationen är bristfällig.</p><p>Konklusion: Diabetes medför ökad risk att drabbas av parodontit. Sambandet mellan diabetes och parodontal sjukdom är komplext där den ena sjukdomen inverkar på den andra. Parodontit kan vara ett tecken på en begynnande diabetes samt påverka den glukemiska kontrollen. Litteraturstudiens resultat anses vara besvarade.</p>

Syftet med studien var att beskriva och jämföra tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist vid studiens start samt 3 månader efter icke kirurgisk parodontalbehandling hos patienter med kronisk parodontit samt att beskriva hur olika bakgrundsfaktorer påverkar tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist. Ett ytterligare syfte var att studera sambandet mellan attityder till tandhygienist och tandvårdsrädsla. Studien var en jämförande studie med kvantitativ ansats och en del i en större experimentell studie med två aktiva interventioner för att påverka munhygienbeteende. Studien innefattade 109 studiedeltagare, 57 kvinnor och 52 män i åldrarna 25-65 år som var remitterade till specialistklinik för parodontologi. Frågeformuläret som användes gällande tandvårdsrädsla var Dental Anxiety Scale (DAS) med 4 påståenden avseende upplevelser för att besöka tandhygienist. För att fastställa attityder till tandhygienist användes Dental Hygiene Belief Survey (DHBS) som innehöll 8 påståenden rörande kommunikation. Resultatet visade att studiedeltagarna 3 månader efter behandling hade en lägre grad av tandvårdsrädsla samt en mer positiv attityd till tandhygienist jämfört med vid studiens start. Ingen skillnad mellan interventionerna kunde ses med avseende på tandvårdsrädsla samt attityder till tandhygienist. Samband mellan ålder, kön och tandvårdsrädsla kunde endast ses vid studiens start. Konklusionen visar att icke-kirurgisk parodontalbehandling utförd av tandhygienist minskar graden av tandvårdrädsla och att attityder till tandhygienist förbättras efter denna behandling.

Introduktion: Orala förändringar i munhålan är vanligare hos diabetiker än hos en frisk individ. Vanligast är parodontala förändringar. Det är viktigt att preventiva metoder lärs ut av den hälso- och sjukvårdspersonal som möter och behandlar patienten för dennes diabetes. Syfte: Att beskriva samband mellan diabetes och parodontal sjukdom samt diabetikers medvetenhet kring detta samband. Frågeställning: Hur påverkar diabetes parodontal sjukdom? Hur påverkas blodglukosnivån hos diabetiker av parodontal behandling? Är diabetiker medvetna om att sjukdomen kan påverka oral hälsa? Metod: Designen är en systematisk litteraturstudie inom området diabetes och hur parodontal hälsa/ohälsa påverkas. En sammanställning av vetenskapliga relevanta artiklar har genomförts. Resultat: Vissa samband mellan dåligt kontrollerad diabetes och parodontal sjukdom råder. De flesta inkluderade undersökningar har visat förbättrat blodglukosvärde hos typ 2 diabetiker efter parodontal behandling i form av scaling och rotplaning. När det gäller diabetikers kännedom om att sjukdomen kan påverka oral hälsa har undersökningar visat att informationen är bristfällig. Konklusion: Diabetes medför ökad risk att drabbas av parodontit. Sambandet mellan diabetes och parodontal sjukdom är komplext där den ena sjukdomen inverkar på den andra. Parodontit kan vara ett tecken på en begynnande diabetes samt påverka den glukemiska kontrollen. Litteraturstudiens resultat anses vara besvarade.

Syfte: Syftet med studien var att sammanställa evidens avseende parodontal sjukdom och depression hos vuxna. Två frågeställningar formulerades; Visade kvantitativa studier ett samband mellan parodontit och depression hos vuxna? Vilken parodontal status uppvisade vuxna med depression? Metod: Sökningar på relevanta sökord i databaserna DOSS, PubMed, och PsycINFO utfördes i februari 2020. I de inkluderade artiklarna undersöktes parodontal status genom plackindex (PLI), gingivalindex (GI), blödning vid sondering (BoP), fickdjup (PPD), klinisk fästeförlust (CAL). Depression var antingen diagnostiserat eller framkom vid användning av kliniskt instrument. Resultat: 13 artiklar valdes ut, där majoriteten påvisade samband mellan depression och parodontit. Parodontala status hos vuxna med depression visade främst höga PPD, CAL, PLI och GI-värden. Slutsats: Det fanns ett samband mellan depression och parodontit. Vuxna individer med depression uppvisade ett parodontalt status med fler ytor med fördjupade tandköttsfickor, inflammation, och plack. Denna information är viktig för hela tandvårdsteamet att känna till, för att erbjuda en evidensbaserad tandvård till de här individerna.

Syfte: Konsekvent evidens saknas avseende studier om hjärtinfarkt samt dess patofysiologiska orsakssamband till parodontit. Syftet med litteraturstudien var att undersöka om parodontit påverkar risken för att drabbas av hjärtinfarkt. Studien undersöker även om, och hur olika patofysiologiska processer hos individer med parodontit kan påverka risken för hjärtinfarkt. Vidare undersöker studien om, och hur parodontal behandling kan påverka risken för att drabbas av hjärtinfarkt. Material och metod: Metoden allmän litteraturstudie användes som studiedesign. Studien baseras på 17 forskningsartiklar från databaserna Cinahl, Dentistry &amp; Oral Sciences Source (DOSS) och Medline. Aktuella sökord, inklusions- samt exklusionskriterier tillämpades för att begränsa urvalet. Samtliga forskningsartiklar kvalitetsgranskades enligt en kvalitetsbedömningsmall för studier med kvantitativ metod. Resultat: Parodontit identifierades som en riskfaktor för hjärtinfarkt. Inflammation, oupptäckt prediabetes, parodontala bakterier, plack i halspulsådern, oxidativ stress och biomarkörer utgjorde patofysiologiska faktorer som ökade risken för hjärtinfarkt. Slutsats: Parodontit kan öka risken för att drabbas av hjärtinfarkt, vilket skulle kunna förebyggas genom parodontal behandling. Ytterligare  interventionsstudier och longitudinella studier krävs för att fastställa ett patofysiologiskt samband mellan parodontit och hjärtinfarkt. / Aim: There is a lack of consistent evidence regarding studies on myocardial infarction and its pathophysiological causal relationship to periodontitis. The aim of the literature study was to investigate whether periodontitis affects the risk of myocardial infarction. The study also examines whether and how different physiological processes in individuals with periodontitis can affect the risk of myocardial infarction. Furthermore, the study examines whether and how periodontal treatment can affect the risk of suffering a myocardial infarction. Methods: The method general literature study was used as study design. The study is based on 17 research articles from the databases Cinahl, Dentistry &amp; Oral Sciences Source (DOSS) and Medline. Relevant keywords, inclusion- and exclusion criteria were applied to limit the sample. All research articles were quality reviewed according to a quality assesment template for studies with quantitative methods. Results: Periodontitis was identified as a risk factor for myocardial infarction. Inflammation, undetected prediabetes, periodontal bacteria, carotid artery plaque, oxidative stress and biomarkers were pathophysiological factors that increased the risk of myocardial infarction. Conclusion: Periodontitis can increase the risk of myocardial infarction, which could be prevented by periodontal treatment. Further intervention studies are required to establish a pathophysiological association between periodontitis and myocaridal infarction.

No description available.

Abstract The aim of this epidemiologic pilot field study was to determine if the oral health problem in Detema was periodontal or caries disease. If periodontal disease, was it induced by a certain virulent microflora or by inadequate oral hygiene? A second specific aim was to educate local oral health instructors, to raise the awareness of the importance of oral health, and in that way improve the general health. Methods were that with the use of WHO oral health questionnaire, interview 117 participants in index ages 15-19 years, inform about oral diseases, instruct techniques for optimized oral cleansing, assess dental status and periodontal health on index teeth. Local oral health instructors were educated for maintaining the knowledge and to reinstruct the toothbrush and toothpaste methods. Susceptibility to caries and periodontal disease in relation to ethnicity was investigated. The prevalence of caries disease was 32% a decrease compared to 44% in 1995. The prevalence of periodontal disease was 82%, attachment loss and gingival retractions 8% each, and gingival retractions 6%. This result was an impairment compared to 73% in 1995, when there were no pockets, retractions or any attachment loss in this index age. Results could not significantly show association between oral disease and lack of, or infrequent use of cleansing devices and fluoridated toothpaste, neither to a diet with high and frequent carbohydrate intake. There was indication of susceptibility to periodontal disease in the population.  The conclusion was that the non-optimized technique for oral hygiene affected this population´s oral health.

Det finns ett starkt samband mellan cigarrettrökning och förekomst av parodontit. Parodontit är dosberoende och minskning av cigarrettrökning eller tobaksstopp har potential att förhindra utveckling av parodontit samt fortsatt progression av redan existerande parodontit. / <p>Inget</p>

Bakgrund: Parodontit är en vanligt och multifaktoriell inflammatorisk sjukdom som skadar de mjuka vävnaderna kring tänderna. Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom som beror på bristfällig insulinproduktion i kroppen och höga sockernivåer i blodet.  Syfte:  Syftet med denna studie var att kartlägga sambandet mellan parodontit och diabetes typ 2 hos vuxna individer. Metod: Litteraturstudie. Resultat: Ett signifikant samband mellan parodontit och diabetes typ 2 kan påvisas. Diabetiker med dålig glykemisk kontroll har en högre svårighetsgrad av parodontit än de som har god glykemisk kontroll. Nio av tio granskade studier visar att icke-kirurgisk parodontitbehandling har en god effekt på minskning av blodglukosnivån. Dessutom tyder resultaten att personer med diabetes typ 2 och dålig glykemisk kontroll har färre kvarvarande tänder än icke-diabetiker.  Slutsats: diabetes typ 2 är en stark riskfaktor för förekomsten och utvecklingen av parodontit.  Diabetiker med dålig kontroll av blodglukosnivån har färre tänder än de som har god glykemisk kontroll. Icke-kirurgisk parodontitterapi har en god effekt på minskning av blodglukosnivå hos individer med typ 2 diabetes. / Background: Periodontitis is a multifactorial inflammatory and common disease among the population that destroys the soft tissues around the teeth. Diabetes mellitus type 2 is a chronic metabolic disorder which depends on inadequate insulin production in the body and  high sugar levels in the blood. Aim: The aim of the study was to evaluate the association between periodontal disease and diabetes mellitus type 2 in the adult population. Method: A literature review. Results: The results of the study showed a significant association between diabetes mellitus type 2 and periodontal disease. Diabetics with poor glycemic control had a higher severity of periodontal disease than those with good glycemic control. Almost all of the reviewed articles showed that a non-surgical periodontitis therapy reduced the hyperglycemic level. In addition, the results of the study showed that diabetics with poor glycemic control had fewer remaining teeth than those who had good glycemic control or non-diabetics. Conclusion: Diabetes mellitus type 2 is a significant risk factor for the incidence and progression of periodontal disease. Diabetics with good glycemic control had more teeth than non-diabetics. Non-surgical periodontitis treatment had a good effect on decreasing blood glucose level in patients with type 2 diabetes mellitus.