Palliativ vård innebär ett förhållningssätt där patientens livskvalitet står i centrum. Vården kännetecknas av en holistisk människosyn där patientens fysiska, psykiska, sociala samt existentiella behov ska tillgodoses. Från sjuksköterskans perspektiv kan palliativ vård bedrivas inom såväl primärvård som slutenvård och omfattningen av det palliativa vårdandet varierar beroende på inom vilket område sjuksköterskan är verksam. Oavsett kontext har sjuksköterskan en relations­skapande funktion och relationen har stor betydelse för patientens välbefinnande. Professionell hållning inom palliativ vård innebär att sjuksköterskan medvetet tillämpar ett empatiskt förhållningssätt. Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att förhålla sig professionellt i relationen till patienten inom palliativ vård. Studien genomfördes i form av en vetenskaplig litteraturöversikt med systematisk insamling och granskning av data. Totalt inkluderades elva kvalitativa, vetenskapliga artiklar. Databearbetning resulterade i tre kategorier: ”Den unika relationen”, ”Sjuksköterskans utmaning” samt ”Professionell distansering”. Sjuksköterskor upplevde att relationen inom palliativ vård präglades av närhet och känslomässigt engagemang. Den nära relationen ansågs positiv samtidigt som den innebar en risk för emotionell överbelastning. Nödvändigt var att upprätta en professionell distans för att kunna särskilja yrkesliv och privatliv. Sjuksköterskor identifierade i det en utmaning att balansera mellan närhet och distans och att kunna vara personlig utan att bli privat. / Palliative care is an approach which has the main emphasis on the patient’s quality of life. It is characterized by a holistic view towards the patient’s physical, psychological, social and existential need. The nurse can work with palliative care in many different contexts, and to various degrees. Nonetheless, the nurse who conducts palliative care will always have a relation building function, and the relation between the nurse and the patient will have large impact of the patient’s perceived well-being. A nurse’s professional approach to palliative care is generally thought of as her taking on a compassionate role against her patients. The purpose of this paper was to describe the nurse’s experience of establishing and keeping a professional approach to her patients in palliative care. The study was conducted as a scientific literature review with a systematic gathering and scrutinizing of data. In total, eleven qualitative scientific articles were included in the review. Three main conclusions could be drawn. First, the nurses experienced that the relations within palliative care were characterized by closeness and emotional engagement. The close relationship between the nurse and her patients was regarded as being positive, although it constituted a risk of emotional overload. Second, it was found to be necessary for the nurse to maintain a professional distance to the patient to be able to separate work from private life. Third, many nurses identified a challenge of striking an appropriate balance between closeness and distance in order to be able to be personal without being private.

Bakgrund: Att leva utan våld och diskriminering är en grundläggande mänsklig rättighet. Utsatthet för våld i nära relation orsakar negativa hälsokonsekvenser däribland depression, ångest samt en ökad känsla av skam. Kvinnor som varit med om våld i nära relation tenderar att söka vård för kroniska eller akuta skador orsakat av våldet. Det är betydelsefullt att sjuksköterskan är bekväm i den professionella rollen för sjuksköterska-patientrelationen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relation upplever bemötandet i vården. Metod: Den kvalitativa litteraturöversikten genomfördes med originalartiklar, med kvalitativ ansats. Analysförfarandet var en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens analys urskilde två kategorier: 1) Hälso- och sjukvårdspersonalens faktorer och egenskaper med underkategorierna: trygghet och tillit; lyssna; attityder samt; icke-påverkbara faktorer. 2) Samtalet och dess innehåll med underkategorierna: stöd och information; att få frågan samt; tid och rum. Slutsats: Mötet med hälso- och sjukvårdspersonal kan inge känsla av tillit och trygghet men även förstärka känslan av skam. Genom att inte skuldbelägga samt avsätta tid till kvinnan minskar känslan av skam. Vidare forskning bör fokusera på hinder för sjuksköterskor i bemötandet med offer för våld i nära relation. / Background: Living without violence and discrimination is a fundamental human right. Exposure to intimate partner violence causes negative health consequences including depression, anxiety and an increased sense of shame. Women who have experienced intimate partner violence tend to seek treatment for chronic or acute injuries caused by the violence. It is important that the nurses are competent in their professional role in order to foster the nurse-patient relation. Aim: The aim of this study was to investigate how women who have been exposed to intimate partner violence experience healthcare encounter. Method: The qualitative literature review was implemented with original articles, with a qualitative approach. The analysis procedure was a qualitative content analysis. Results: The analysis of the study distinguished two categories: 1) The healthcare professional factors and characteristics with the subcategories: safety and trust; listening; attitudes and; non-influencing factors. 2) The conversation and its content with the subcategories: support and information; to receive the question and; time and space. Conclusion: Meeting with healthcare professionals can generate a feeling of trust and safety, however, it can also increase a feeling of shame. When the healthcare professional does not impose guilt upon the woman and provides the time necessary, the feeling of shame is reduced. Further research should focus on the barriers for nurses in dealing with victims of intimate partner violence.

Bakgrund: Egentlig depression är ett växande folkhälsoproblem i Sverige. Sjukdomen drabbar samhället, vården och individen. En utmaning för personer med egentlig depression är att hålla en hälsosam struktur och regelbundenhet i sin vardag. Det leder till svårigheter med egenvård, att följa medicinska ordinationer och hälsoråd. Egenvård är handlingar som individen utför för att förbättra sin hälsa. Det är en viktig del i behandlingen av egentlig depression som kan lindra symtom och påskynda tillfrisknande. Syfte: Att undersöka hur relationen mellan patient och vårdpersonal påverkar motivationen till egenvård hos patienter med egentlig depression. Metod: En litteraturstudie av 13 kvalitativa vetenskapliga originalartiklar. Sökningen omfattade artiklar publicerade mellan 2002 och 2022 i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo. En manifest litteraturanalys användes för att identifiera faktorer som påverkat patienternas motivation till egenvård. Materialet kondenserades till meningsbärande enheter varefter de kategoriserades. Resultat: Litteraturstudien identifierade två kategorier av avgörande delar i bemötandet: specifika ageranden och förhållningssätt. I kategorin specifika åtgärder inkluderas de enskilda handlingarna involvering, informerande, att ställa specifika frågor och att ge patienten tillräcklig tid. De är alla faktorer med en positiv effekt på patientens självbild, motivation och egenvårdsförmåga. Kategorin förhållningssätt innehåller subkategorierna tillit, förståelse, uppmuntran och kontinuitet. De beskriver delar i bemötandet som sjukvårdspersonalen behöver bemästra för att ge patienten goda förutsättningar att sköta sin egenvård. Slutsats: För att ge patienter med egentlig depression goda förutsättningar för egenvård måste vårdpersonalen tillgodose patientens behov av både specifika ageranden och förhållningssätt som ökar motivationen. / Background: Major depressive disorder (MDD) is a growing public health concern in Sweden. The illness affects the society, healthcare system and the individual. One challenge for people with MDD is to maintain a healthy structure and regularity in everyday life. This leads to difficulties in self-care, following ordinations and medical advice. Self-care are actions performed by the individual to improve health. It is an important part of the treatment of MDD which can ease symptoms and expedite recovery. Aim: To investigate how the relation between patient and health professionals affect motivation related to self-care concerning patients with MDD. Method: A literature study of 13 qualitative original articles published between 2002 and 2022 in the databases PubMed, CINAHL and PsycInfo. A manifest literature analysis was employed to identify factors affecting the motivation to self-care. The material was condensed into meaningful units and then categorized.  Results: The study identified two categories crucial to the approach: specific acts and disposition. The specific acts category includes involvement, information, asking specific questions and giving the patient enough time. All of them are factors with a positive effect on patients’ self-image, motivation and it strengthened capabilities for self-care. The category disposition included the subcategories trust, understanding, encouragement and continuity. They describe parts in the approach that healthcare professionals need to master to give good prerequisites for patients to handle their self-care. Conclusion: To provide patients with MDD optimal conditions for self-care, health professionals need to fulfil the patient’s requirements of both specific acts and disposition at every healthcare contact.