InledningBildskapande är en vardaglig aktivitet som sker i den svenska förskolan. Den kan ske i aktiviteter som i förväg har planerats av pedagoger eller på barns initiativ under den fria leken. Barn kan uttrycka tankar och känslor genom sitt bildskapande (Karlsson Häikiö 2012, s. 104). Erfarenheter från utbildningen på förskollärarprogrammet tyder på att barns bildskapande synliggörs på olika sätt i förskolan. Erfarenheter tyder även på att barns eget spontana bildskapande inte alltid uppmärksammas i verksamheten. I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 12) beskrivs hur förskolan skall sträva mot att barn utvecklar sin förmåga att genom sina uttryckta tankar påverka sin situation. Att synliggöra hur pedagoger agerar i mötet med barns spontana bildskapande kan vara ett viktigt motiv för att uppmärksamma mötet med barns röster i förskolans verksamhet.Syfte och frågeställningarSyftet var att undersöka hur barns spontana bildskapande på två förskolor bemöttes av pedagoger. Frågeställningarna, som utgår från syftet var följande: Hur skapas förutsättningar för det spontana bildskapandet? På vilket sätt tas barns spontana bildskapande tillvara i verksamheten? Hur öppnar pedagogerna upp för samtal i det spontana bildskapandet?MetodGenom en kvalitativ undersökningsform har studien genomförts med hjälp av observation och intervju. Dessa metoder har varit till hjälp för att undersöka hur pedagoger på två förskolor agerar och tänker kring sitt agerande i mötet med barns spontana bildskapande. Genom ett minietnografiskt perspektiv har målet varit att försöka förstå pedagogernas agerande genom deltagande observation. I observationerna har ett observationsschema använts för att observatörerna skulle dela samma fokus i undersökandet. Observationsschemat grundades i ett sociokulturellt perspektiv. Under den kvalitativa intervjun, som kunde vara till hjälp för att få en större insikt i hur pedagogerna tänker kring fenomenet, användes samma frågor som fanns i observationsschemat.ResultatI resultatet framkommer exempel på hur pedagoger agerar i mötet med barns spontana bildskapande och hur detta påverkar hur bilderna tas tillvara. I resultatet framkommer pedagogernas utformning av miljön som viktig för barns möjlighet att skapa egna bilder. Olika konsekvenser av pedagogernas agerande i samtal kring bildskapande redogörs. Konsekvenser av agerandet i samtalet och utformningen av miljön kan vara att pedagoger ger utrymme för barns tankar och barns möjlighet till samarbete i sitt spontana bildskapande.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur pedagogerna i förskolan agerar när barnen använder sig av datorn i verksamheten. Studien baserar sig på fyra observationstillfällen på två olika förskolor i en mindre kommun och kvalitativa intervjuer med de fem deltagande pedagogerna som arbetar på dessa två förskolor. Resultaten visar hur pedagogerna väljer att vara närvarande eller frånvarande när barnen använder datorn och vad det är som ligger till grund för de val de gör. Vissa gånger är det ett medvetet val medan andra gånger har pedagogerna gjort det av ren vana och reagerar inte förrän efteråt. Oavsett hur pedagogerna väljer att agera är de helt överrens om att pedagogen borde vara närvarande för att kunna hjälpa barnen när det behövs. Däremot är de lite oense om varför de borde vara där. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet, som anser att utveckling sker i samspel med andra.

Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers uppfattningar om begreppen anknytning och relationer samt hur det tar sig till uttryck i praktiken på förskolan. Vi vill även undersöka hur pedagoger i praktiken agerar och bemöter barnen utifrån anknytning och relationer för att skapa en trygg bas och bli den kompletterande anknytningsperson som barn behöver. I vår studie har vi utgått från anknytningsteori och relationell pedagogik. För att få svar på vårt syfte har vi utfört enkät, semistrukturerade intervjuer och öppna observationer på verksamma pedagoger i förskolans verksamhet. I de svar som analyserats framkommer det att pedagogerna har en övergripande uppfattning om anknytning och relationers betydelse samt i skapandet av det. Resultatet av studien visar på att pedagogernas bemötande, trots deras uttalande, skiljde sig åt. Detta kunde vi urskilja med hjälp av studiens frågeställningar där vi fick reda på att pedagogerna var eniga om betydelsen, hur vi bör agera i skapandet och att mertalet av pedagoger anser attde arbetade på liknande sätt i praktiken. Det krävs kunskap och engagemang hos pedagogen för att kunna uppfylla barns behov av trygg anknytning och goda relationer.