Syftet med denna studie har varit att få en bild av vilken kunskap några pedagoger har omkring språkstörning. Jag har också velat öka pedagogernas kunskaper i ämnet. Totalt har jag träffat 58 pedagogerna på deras arbetsplatser på förskolor eller skolor. De fick fylla i en enkät med bl a frågor om hur de uppskattade sin kunskap omkring språkstörning. Efter det höll jag en informationsföreläsning omkring språkstörning. Sedan fick pedagogerna fylla i en ny enkät där de bl a fick uppskatta hur mycket deras kunskap ökat efter att ha hört föreläsningen. Enkäterna har sedan sammanställts både som en hel grupp och indelade efter olika utbildningsgrupper. I mina förberedelser inför föreläsningen har jag gjort en litteraturstudie där jag sökt efter vad språkstörning är. Jag kunde då konstatera att det fanns relativt lite skrivet och forskat omkring språkstörning. I min slutsats kan jag konstatera att pedagoger behöver mera kunskap omkring språkstörning. Efter min föreläsning uppskattade 57 av de 58 deltagande pedagogerna att de ökat sin kunskap med minst 25 %. Endast en person uppgav sig inte ha ökat sin kunskap alls. Det behövs också mera forskning i ämnet. Idag strävar vi efter att alla ska inkluderas i skolan. Det ställer stora krav på pedagogernas kunskaper omkring olika funktionsnedsättningar.

Forskning visar att tidiga insatser i form av strukturerade metoder i språklig medvetenhet är en viktig grund för att utveckla barns språk-, läs- och skrivförmåga. Vår erfarenhet är att antalet barn med olika former av språkförseningar ökar. Samtidigt upplever vi att pedagoger har en varierad kunskap för att arbeta för en gynnsam språk-, läs- och skrivutveckling hos barn.  Syftet med studien är att åskådliggöra vilken kunskap och medvetenhet pedagoger i förskola och förskoleklass har om barns språk, läs- och skrivutveckling samt få en bild av hur pedagoger använder sig av sina kunskaper i det dagliga pedagogiska arbetet för att förebygga svårigheter och utveckla barns språk, läs- och skrivfärdigheter. Ytterligare ett syfte är att belysa hur pedagoger ser att det språkliga pedagogiska arbetet skulle kunna utvecklas för att förhindra att barn hamnar i språk, läs- och skrivsvårigheter. Studien är kvalitativ och utförd i form av semistrukturerade intervjuer med pedagoger som arbetar i förskola och förskoleklass. Vår utgångspunkt är Vygotskijs (1934) sociokulturella perspektiv.   Resultaten visar att pedagogernas allmänna uppfattning är att språkförseningar hos barn kan härledas till bristande verbal kommunikation mellan barn och vuxna. Kunskapen är enligt resultaten hos de intervjuade pedagogerna hög men arbetet med språklig medvetenhet varierar mellan stadierna förskola-förskoleklass. Pedagogerna i förskolan arbetar mer medvetet med språkets innehåll medan förskoleklassens pedagoger arbetar mer medvetet med språkets form. Skillnaderna i arbetssätt kan tänkas ligga i de olika läroplanernas syfte och mål. Förskoleklassens arbete blir således mer tvingande än förskolans. Förskolan kan i större utsträckning än förskoleklassen använda leken som utgångspunkt i sitt språkliga arbete. Leken bör ses som bärande och central då den befrämjar inlärning och motivation. Speciallärar- och specialpedagogisk kompetens blir betydande för tidig upptäckt, tidiga insatser och riktade stödinsatser till enskilda barn.

Skolan har i uppdrag att verka för att alla elever når de fastställda kunskapskraven. När elever inte når upp till dessa kunskapskrav ska åtgärder vidtas. Har eleven en funktionsnedsättning ska de förmågor som är nedsatta kompenseras. Därför har skolan att göra extra anpassningar och om det inte är tillräckligt ska ett beslut om särskilt stöd fattas. Denna studie undersöker vilken uppfattning som pedagoger har om den egna kunskapen och upplevelsen av stöd i det komplexa arbetet med att genomföra extra anpassningar utifrån elever som har en NPF-diagnos. Undersökningen genomförs som en webbaserad enkät som sprids till skolor i norra uppland. Resultatet visar att upplevelsen av stöd är förhållandevis stort från den egna interna organisationen men det finns behov av ett större stöd. Samtidigt finns det en önskan att hämta stöd från externt håll som BUP och HAB. Ofta genomförs extra anpassningar dagligen och uppfattningen om den egna kunskapen är god. Samtidigt finns önskemål om att få delta i utbildning eller föreläsning i syfte att lära sig mer om extra anpassning för elever. Sambandsanalysen visar dock inte på ett signifikant samband.