Bakgrund: Inför en operation är det vanligt att patienter känner oro och osäkerhet. Det är därför viktigt att i ett tidigt skede uppmärksamma de patienter som behöver extra stöd inför operationen och tillgodose de individuella behoven. För att hjälpa patienter är den preoperativa omvårdnaden grundläggande för att patienter ska känna delaktighet i sin vård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilken betydelse vuxna patienter anser att personcentrerad vård har i den preoperativa omvårdnaden. Metod: Studiens metod är en litteraturstudie med integrerad analys. Resultat: I resultatet framkom tre olika kategorier som var: Den personcentrerade vårdens betydelse för kommunikation och information, Den personcentrerade vårdens betydelse för psykiska aspekter och Den personcentrerade vårdens betydelse för fysiska aspekter. Slutsats: Resultatet visar att personcentrerad vård vid preoperativ omvårdnad är viktig för patienten då det möjliggör att de kan påverka och delta i sin vård. Den personcentrerade vården öppnar upp samtalet med patienten och främjar dialogen. Dialogen ökar patientens förståelse för operationen och stärker deras resurser och kapacitet i samband med operation och återhämtning.

Bakgrund: Att bli sjuk och hamna på sjukhus kan vara en stor omställning för vem som helst, men för en person som har autismspektrumtillstånd (AST) kan det vara en ännu större utmaning. Personer med AST har ett stort behov av rutiner och är mycket känsliga för starka sinnesintryck så som lukt, ljud och känsel. Personer med AST kan även ha svårt att uttrycka känslor på ett sätt som anses vara normalt för neurotypiska personer. Allt detta kan göra det svårt att vårda en person med AST, om det finns brister i kunskapen om autism och hur det påverkar personen som lever med det. Det är därför betydelsefullt att sjuksköterskan har kunskaper om hur den ska bemöta och hantera de situationer som kan uppstå. Syfte: Syftet med denna allmänna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskan erfarenhet av att vårda individer med autismspektrumtillstånd inom slutenvård.   Metod: En allmän litteraturöversikt med ett kvalitativt perspektiv baserad på sex vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs analysmodell.  Resultat: Resultatet visade tre huvudteman som var Faktorer som sjuksköterskan upplever som hinder för omvårdnaden, Främjande aspekter som underlättar sjuksköterskans omvårdnad och Identifierade behov av förändring/förbättringsområden. Slutsats: Dessa individer är en patientgrupp som på grund av sina speciella förutsättningar är en extra utsatt grupp. Med AST kommer många utmaningar som försvårar omvårdnaden för sjuksköterskan. Det är därför viktigt för sjuksköterskan att ha förståelse för dessa individer. I dagsläget finns det ingen direkt utbildning om individer med AST detta gör att sjuksköterskor får förlita sig på sin erfarenhet när det kommer till omvårdnaden för individer med AST. Bakgrund: Att bli sjuk och hamna på sjukhus kan vara en stor omställning för vem som helst, men för en person som har autismspektrumtillstånd (AST) kan det vara en ännu större utmaning. Personer med AST har ett stort behov av rutiner och är mycket känsliga för starka sinnesintryck så som lukt, ljud och känsel. Personer med AST kan även ha svårt att uttrycka känslor på ett sätt som anses vara normalt för neurotypiska personer. Allt detta kan göra det svårt att vårda en person med AST, om det finns brister i kunskapen om autism och hur det påverkar personen som lever med det. Det är därför betydelsefullt att sjuksköterskan har kunskaper om hur den ska bemöta och hantera de situationer som kan uppstå. Syfte: Syftet med denna allmänna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskan erfarenhet av att vårda individer med autismspektrumtillstånd inom slutenvård.   Metod: En allmän litteraturöversikt med ett kvalitativt perspektiv baserad på sex vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs analysmodell.  Resultat: Resultatet visade tre huvudteman som var Faktorer som sjuksköterskan upplever som hinder för omvårdnaden, Främjande aspekter som underlättar sjuksköterskans omvårdnad och Identifierade behov av förändring/förbättringsområden. Slutsats: Dessa individer är en patientgrupp som på grund av sina speciella förutsättningar är en extra utsatt grupp. Med AST kommer många utmaningar som försvårar omvårdnaden för sjuksköterskan. Det är därför viktigt för sjuksköterskan att ha förståelse för dessa individer. I dagsläget finns det ingen direkt utbildning om individer med AST detta gör att sjuksköterskor får förlita sig på sin erfarenhet när det kommer till omvårdnaden för individer med AST.

Bakgrund: År 2017 drabbades 110 000 personer av vårdskada i Sverige och årligen beräknas 1200 personer avlida till följd av vårdskada. Patientsäkerhet innebär att skydda patienten från fysisk såväl som psykisk skada. Sjuksköterskor uppmanas att arbeta utifrån ett personcentrerat arbetssätt, vilket innebär att se personen bakom patienten. Arbetssättets essentiella grundbultar utgörs av ett välfungerande samarbete, kommunikation samt tillvaratagande av teamets samtliga kompetenser. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av hur förhållanden inom arbetsmiljön påverkar patientsäkerheten.  Metod: Metoden var en kvalitativ litteraturöversikt. Urvalet av relevanta artiklar genomfördes genom sökningar i databaserna CINAHL och PsycINFO som sedan kvalitetsgranskades och analyserades med hjälp av en integrerad analys. Resultat: Sjuksköterskorna bedömer patientsäkerheten på sina arbetsplatser som bristfällig. De höga kraven som tillkommer inom yrket tillsammans med underbemanning, hög arbetsbelastning, bristande kompetenser samt otillräckligt samarbete och kommunikation inom teamet påverkar både patienternas säkerhet och personalens hälsa negativt. Slutsats: Författarna påvisade huruvida vårdpersonalens hälsa påverkades negativt av de brister som råder och hur detta påverkade patientsäkerheten ogynnsamt. Möjligheterna till en förändring för att uppnå en fullgod patientsäkerhet ligger således på en organisatorisk nivå där ledningen bör se och acceptera allvaret samt stötta personalen i sitt patientsäkra arbete.

Bakgrund Bröstcancer är den vanligaste cancerformen för kvinnor. Att drabbas av bröstcancer kan resultera i oro och ångest, symtom som kan påverka psykiska, fysiska och sociala funktioner negativt. Personcentrerad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetens där partnerskap, patientberättelse och dokumentation är i fokus. Sjuksköterskan ska tillgodose behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet hos patienter, trots detta upplever många av kvinnorna brister från sjukvården. Syfte Syftet var att belysa bröstcancerdrabbade kvinnors erfarenhet av sjuksköterskans stöd och information. Metod Den valda metoden för denna studie var litteraturöversikt. Litteraturen söktes i databaserna CINAHL complete, PsycINFO och PubMed. Datainsamlingen resulterade i 15 artiklar som inkluderades i litteraturöversikten, efter att noga kvalitetsgranskas och därefter analyserats. Dataanalysen gjordes med en integrerad analysmetod då likheter och skillnader identifierades och utformade huvudteman och subteman. Efter att materialet analyserats sammanställdes det till ett resultat. Resultat Resultatet visade att kvinnornas förväntningar på sjuksköterskan var att hon var lyhörd, tillgänglig och förstod den individuella skillnaden mellan kvinnorna. God kommunikation med patienten samt relevant och önskad information kunde minska oro och ångest. Stödet från sjuksköterskan ansågs vara viktigt för kvinnorna, eftersom det visades i flera studier kunde resultera i ökad delaktighet och tillfredsställelse i vården. Slutsats Det framkom att kvinnorna hade ett stort behov av information från sjukvården. Brister i kommunikation och information resulterade i att kvinnans delaktighet i vården försämras. Tillfredsställelse av vården var en viktig faktor för kvinnorna. Sjuksköterskans personcentrerade omvårdnad kunde öka tillfredsställelsen hos kvinnorna med bröstcancer, och hade därmed en positiv påverkan på deras livskvalitet.

Immigration is increasing by each year. For those who do not speak Swedish nor English receiving information and being able to make themselves understood is difficult. Sooner or later some of these people will come in contact with the healthcare system, and in an emergency situation it will be the ambulance nurse they meet first. When the patient and nurse do not speak the same language there is risk of misunderstandings. Inadequate information leads to an increased risk of the patient feeling neglected which may affect the nurse – patient relationship. There is also an increased risk of the patient feeling mistrust for the healthcare system and thus leading to a lack of compliance. Diagnosing and treating the patient therefore run risk of becoming delayed. Lack of communication may in worst case scenario lead to mistreatment and healthcare related injuries. The aim of the study was to illustrate the ambulance nurse experiences of giving care when nurse and patient do not speak the same language. The method was of qualitative design. Six individual interviews with ambulance nurses working within the prehospital scene in a region in central Sweden were conducted. The result revealed three main categories: finding other ways of communicating, the clinical eye and a different encounter. The ambulance nurses in this study shared how they used body language and spoke in a simplified manner trying to find other ways of communicating with the patient. The study showed how their experience and their clinical observations; the patients’ expressions, skin and color, had a greater impact on their judgment and also on assessing given treatment. Cultural differences and the feeling of not being able to completely understand were perceived as obstacles. The ambulance nurses perceived themselves as being over explicit. More examinations and longer time to care were mentioned. Showing empathy and increased patience were described as important characteristics for the ambulance nurse, as well as creating a safe environment by listening and showing respect for the patient and their culture. The study showed that the encounter entails communication difficulties as well as cultural differences. The ambulance nurse must find other ways of conducting their work and is forced to rely on clinical observations in a higher degree than normal. By finding alternative ways of communication, for example through the help of relatives, the ambulance nurse can get the patient involved in the given care. The foundation for a successful encounter is a good attitude.

Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom med hög prevalens och avgörande för prognosen är patientens följsamhet till rekommenderad läkemedelsbehandling. Bristande följsamhet till läkemedelsbehandling vid hjärtsvikt har visat sig vara vanligt förekommande och leder till ökat antal sjukhusinläggningar och ökad mortalitet. Trots denna vetskap är det en hög andel patienter som inte tar sina ordinerade läkemedel. Syftet var att, ur patienters perspektiv, belysa faktorer som påverkar deras följsamhet till läkemedelsbehandling vid hjärtsvikt. Som metod användes en litteraturöversikt med sökningar i databaserna CINAHL, PubMed, Medline och PsychINFO. Totalt inkluderades 15 artiklar med både kvalitativa och kvantitativa ansatser. Artiklarna granskades och en integrerad analys användes där likheter och skillnader sammanställdes till ett resultat. Resultatet utformades till fyra huvudkategorier som handlade om faktorer som påverkade patienternas förmåga att följa läkemedelsbehandlingen, följsamhetsfaktorer relaterade till vårdsystemet, patientens psykosociala, emotionella och ekonomiska aspekter samt patientens upplevelser av läkemedelsbehandlingens komplexitet. Till samtliga kategorier ingick ett flertal subkategorier. Faktorer som patienterna upplevde påverka deras läkemedelsföljsamhet visade sig vara individuella, multipla och varierande. Genom resultatet kunde slutsatsen dras att faktorerna som påverkade patienternas följsamhet till läkemedelsbehandling var många och varierande. Ett personcentrerat förhållningssätt är avgörande för att kunna hjälpa patienten på ett individuellt sätt.

SAMMANFATTNING Mångbesökaren på akutmottagningen är en utsatt grupp som utgör en signifikant del av de totala besöken på en akutmottagning.  Mångbesökaren uppvisar ofta en spretig symptombild som i studier har visats domineras av kroniska sjukdomar, psykisk ohälsa, missbruk och sociala problem.  Mångbesökarna själva har i studier uppgett att de upplever sina besvär som reella hot mot liv och autonomi.  Studier visar att beteendet med frekventa akutbesök går att bryta. Väldigt lite forskning kring vårdpersonalens upplevelser av att möta denna patientgrupp stod att finna. Syftet med studien var att studera sjuksköterskors upplevelser av att möta mångbesökare på akutmottagningen. En kvalitativ intervjustudie genomfördes på akutmottagningar i regionerna Stockholm, Uppland samt Södermanland. Sjuksköterskor som uppfyllde inklusionskriterierna rekryterades och totalt sju stycken sjuksköterskor deltog i studien. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades med konventionell innehållsanalys. I resultatet framkom fyra stycken kategorier. Mångbesökaren som innefattade sjuksköterskornas upplevelser av vad en mångbesökare är, det framkom att i enlighet med tidigare forskning så var det flertalet besök under en kort tidsperiod för sökorsaker som kroniska sjukdomar, missbruksproblematik, sociala problem samt psykiatriska problem. Ett viktigt fynd var att det skilde sig dock demografiskt vilken den primära sökorsaken för mångbesökaren var. Mångbesökaren och organisationen var en kategori som framkom där sjuksköterskorna upplevde att organisationen inte var anpassad för mångbesökarnas behov. Omvårdnadsbehovet sågs som det primära behovet hos patientgruppen och detta kunde ej tillgodoses eller prioriterades inte inom organisationen. Upplevelsen att rätt instans för mångbesökarna ej var akutmottagningen, men svårigheter att hänvisa patienterna till rätt instans förelåg. Relationen sjuksköterskan och mångbesökaren tog upp mötet och hur det upplevdes av sjuksköterskorna, även positiva och negativa känslor kring mötet med mångbesökaren togs upp av sjuksköterskorna. Förtroende var en känsla som fick en egen kategori och lyftes av samtliga sjuksköterskor. Mestadels handlade det om ett skadat eller tappat förtroende. Sista kategorin blev sjuksköterskan och omvårdnaden där sjuksköterskan och omvårdnadens roll diskuterades. Det primära som framkom här var i diskussioner kring professionellt förhållningssätt. Att se människan bakom patienten, att hjälpa samt sjuksköterskans kompetens. Slutsatsen i studien blir att en tydligare roll för sjuksköterskan och omvårdnaden behövs på akutmottagningen för att kunna svara upp mot det behov som mångbesökarna har. Alternativt behövs resurser tillsättas för att lotsa mångbesökare till rätt instans och ge dem den omvårdnad, medicinsk hjälp och social hjälp som denna utsatta kategori patienter behöver. Detta i enlighet med sjuksköterskans kärnkompetens personcentrerad vård. / ABSTRACT The frequent flyer in an emergency department is part of a vulnerable group of patients that make up a significant part of the total visits a year to an emergency department. The frequent flyer often presents with a diffuse collection of symptoms that studies have shown tend to be dominated by chronic illness, psychiatric illness, substance abuse and socioeconomic problems. The frequent flyers themselves claim in studies done that they perceive their problems as real threats to life and autonomy. Studies have shown that the pattern of frequent flying is one that can be broken. Very little research was found detailing the experiences of healthcare professionals in caring for this group of patients. The aim of the study was to study the experiences of nurses in meeting frequent flyers in the emergency department. A qualitative interview study was conducted in the emergency departments in three regions, Stockholm, Uppland and Södermanland. Nurses who met the inclusion criteria of the study were included and a total of seven nurses were interviewed for the study. The collected data was transcribed and analyzed using a conventional content analysis. In the result four categories emerged. The frequent flyer which contained nurses perceptions of what a frequent flyer is, the findings were in line with existing research in that it included frequent visits in a short timespan relating to chronic illness, problems related to substance abuse, psychiatric problems and socioeconomic problems. An important find was that there was a demographic difference in what the primary problem the frequent flyer presented between the different emergency departments. The frequent flyer and the organization were a category which detailed how nurses experienced that the organization wasn’t suited to meet the needs of the frequent flyers. The primary identified need was the need for caring, a need that couldn’t be met and wasn’t prioritized in the organization. Nurses experienced that the emergency department wasn’t the correct instance for these patients but a difficulty in guiding the patients to the correct instance was experienced. The relationship nurse and frequent flyer detailed the meeting and how it was experienced by nurses, the positive and negative feelings involved in the meeting were discussed. Trust was a feeling that received its own category and was discussed by all the interviewed nurses. Mostly it detailed a damaged or lost sense of trust. The last category that emerged was the nurse and the nursing care where the role of the nurse and nursing care were discussed. The discussions included being professional, to see the human being behind the patient, to help and the skills of the nurse. The conclusion of the study was that a clearer role for the nurse and nursing care is needed in the emergency department to meet the demands of the frequent flyer. Alternatively, resources need to be invested to be able to guide the frequent flyer to the correct instance to give them the nursing, medical help and socioeconomic support this vulnerable group needs. This needs to be done in line with the core competence for nurses that is person centered care.

Bakgrund: De senaste åren har mer fokus lagts på att göra vården allt mer personcentrerad. Denna utveckling ställer ytterligare krav på att patienten erhåller tillräcklig information från sin vårdgivare. Resultat från en patientenkät inom Region Östergötland visar på en förbättringspotential inom områdena information/kunskap och delaktighet/involvering. Syfte: Beskriva patienters erfarenheter och upplevelser av information och delaktighet i samband med sin fysioterapeutiska rehabilitering inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med totalt 9 semistrukturerade intervjuer. Informanterna var mellan 58 och 79 år gamla, och rehabiliterades på en primärvårdsklinik i Region Östergötland. All insamlad data analyserades med en kvalitativ innehållsanalysmetod med induktiv ansats. Resultat: Analys av den insamlade datan resulterade i tre huvudkategorier; Vikten av erhållen information och hur den tillhandagavs, Betydelsen av samspelet mellan patienten och fysioterapeuten och Behov av och förväntningar på fysioterapeuten med tillhörande underkategorier. Konklusion: Informanterna var generellt nöjda med den information som tillhandagavs i samband med rehabiliteringsperioden på kliniken. De upplevde sig delaktiga samt att de fick med sig verktyg för att kunna anpassa och utveckla träningen på egen hand. Det framkom även att de inte visste vad de kunde förvänta sig för information från fysioterapeuten.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en folksjukdom som ökar kraftigt vid stigande ålder och kräver ökade behov av hälso- och sjukvårdsinsatser. För att bibehålla hälsan och inte belasta sjukvården kan interventioner av egenvård förebygga, underhålla och hantera den kroniska hjärtsvikten. Även livsstilsförändringar är viktiga bitar i egenvårdsinterventionen för att minska risken för sjukdomsförsämring. För att kunna sköta sin egenvård på ett optimalt sätt behövs utbildning och kunskap om effektiva interventioner som stärker förmågan att utföra egenvård. Syftet: Syftet var att belysa interventioner som kan förbättra egenvård hos personer med hjärtsvikt. Metod: En litteraturstudie valdes som metod. Sökningarna i omvårdnadsdatabaserna CINAHL och PubMed genererade totalt 16 omvårdnadsvetenskapliga artiklar publicerade mellan 2013 och 2023 som svarade på studiens syfte. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades genom integrerad analys. Resultat: Olika typer av interventioner kan förbättra egenvården hos personer med hjärtsvikt. Resultatet sorterades in i tre kategorier. Utbildningsintervention som stärker kunskap, Interventioner med teknisk support och socialt stöd och Interventioner med olika samtalstekniker.   Slutsats: Studien visar på hur strukturerade insatser av egenvårdsinterventioner stärker egenvårdsbeteendet för att förebygga, hanterar och underhåller hjärtsviktssymtom vilken inverkan på hur personen behåller hälsan. Personens självkännedom kan förbättras genom individanpassad information och utbildningsprogram för att öka kunskapen på ett sätt som passar bäst utifrån sina resurser och behov. Därför har personcentrerad vård en central roll när det gäller att stärka egenvård och delaktighet hos personer med hjärtsvikt. / Background: Heart failure is a common disease that increases sharply with increasing age and requires additional needs for health care interventions. In order to maintain health and avoid burdening the healthcare system, self-care interventions can prevent, maintain and manage chronic heart failure. Lifestyle changes are also important compondents of the self-care intervention to reduce the risk of disease worsening. In order to manage self-care in an optimal way, education and knowledge about effective interventions that strengthen the ability to perform self-care are needed. Purpose: The aim was to highlight interventions that can improve self-care in people with heart failure. Method: A literature study was chosen as the method. The searches in the nursing databases CINAHL and PubMed generated a total of 16 nursing science articles published between 2013 and 2023 that responded to the study objective. The articles are quality checked and analyzed through integrated analysis. Results: Different types of interventions can improve self-care in people with heart failure. The results were sorted into three categories. Educational intervention that strengthens knowledge, Interventions with technical support and social support and Interventions with different conversation techniques. Conclusion: The study shows how structured interventions focusing on self-care strengthens self-care behaviors to prevent, manage and maintain heart failure symptoms which impact on how the person maintains their health. A person's self-awareness can be improved through individually tailored information and training programs to increase knowledge in a way that best suits their resources and needs. Therefore, person-centered care has a central role when it comes to strengthening self-care and participation in people with heart failure.

Bakgrund: Begreppet personcentrerad vård har vuxit fram både nationellt och internationellt, dock används i olika benämningar med syfte på att se patient som en person med unika behov, erfarenheter och resurser. Vårdvetenskapligt perspektiv förespråkar också individen som människa snarare som person och betonar vikten av att skapa en vårdrelation.Sjuksköterskor skapar partnerskap genom att visa respekt och aktivt lyssna på patientersberättelser. Berättelserna och hälsoplanen dokumenteras i patienters journal där dokumentationen revideras regelbundet utifrån patienters behov. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom sjukhusmiljö. Metod: En allmän litteraturöversikt valdes som inkluderade 11 artiklar med kvalitativ ansats och en artikel med kvantitativ ansats. Resultat: I resultatet redovisas likheter och skillnader mellan artiklarnas syfte, metod och resultat. Fyra följande kategorier framkom under resultat: vårdrelationens betydelse, teamsamverkans betydelse, kunskapens betydelse och arbetsmiljöns betydelse.Sjuksköterskorna påtalade vikten av att ha vårdrelationen med patienterna, dennes närstående och vårdteamet för att främja den personcentrerade vården. Slutsats:Sjuksköterskor besitter kunskap om personcentrerad vård och önskar att arbeta utifrån det men i klinisk praxis erfar de att tidsbrist, bristande samtal mellan olika yrkesutövare och bristande kunskap hindrade det.Nyckelord: Allmän litteraturöversikt, Erfarenheter, Personcentrerad vård, Sjuksköterskor, Sjukhusmiljö, Vårdrelation