Bakgrund: Inför en operation är det vanligt att patienter känner oro och osäkerhet. Det är därför viktigt att i ett tidigt skede uppmärksamma de patienter som behöver extra stöd inför operationen och tillgodose de individuella behoven. För att hjälpa patienter är den preoperativa omvårdnaden grundläggande för att patienter ska känna delaktighet i sin vård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilken betydelse vuxna patienter anser att personcentrerad vård har i den preoperativa omvårdnaden. Metod: Studiens metod är en litteraturstudie med integrerad analys. Resultat: I resultatet framkom tre olika kategorier som var: Den personcentrerade vårdens betydelse för kommunikation och information, Den personcentrerade vårdens betydelse för psykiska aspekter och Den personcentrerade vårdens betydelse för fysiska aspekter. Slutsats: Resultatet visar att personcentrerad vård vid preoperativ omvårdnad är viktig för patienten då det möjliggör att de kan påverka och delta i sin vård. Den personcentrerade vården öppnar upp samtalet med patienten och främjar dialogen. Dialogen ökar patientens förståelse för operationen och stärker deras resurser och kapacitet i samband med operation och återhämtning.

Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenhet i väntan på operation. Metod: I studien används en litteraturöversikt av 8 vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod och en induktiv ansats. Vid dataanalysen användes Friberg femstegsmodell. Resultat: Litteraturöversikten visar att patienters känslor i väntan på operation främst varit negativa, med upplevelser som oro, ångest och depression. Resultatet visar dessutom att patienter upplevt känslor som längtan och förhoppning inför operation. Slutsats: Översikten visar att den preoperativa perioden är komplex och upplevelsen skiljer sig därmed mellan olika individer. En stor påverkande faktor för upplevelsen var informationen inför operationen. Vid de tillfällen då informationen varit individanpassad minskade negativa känslor inför operation. Detta resulterar således i att sjuksköterskan behöver hantera olika människors upplevelser, och ge individanpassad vård och information.

<p>Patienter ska fasta inför elektiv kirurgi på grund av risken för kräkning och aspiration av ventrikelinnehållet till lungorna, oberoende av anestesimetod. Under de senaste decennierna har forskning gjorts angående preoperativ fasta och därigenom har riktlinjerna förändrats mot en mer liberal riktning. I den kliniska verksamheten är det idag mer regel än undantag att fasta från midnatt för patienter som ska genomgå elektiv kirurgi på förmiddagen och tidig eftermiddag, vilket dock inte styrks av evidens utan baseras mer på erfarenheter. Det finns stark evidens som stödjer att preoperativ fasta borde vara två timmar för vätska och sex timmar för fast föda. Sjuksköterskan är den som är ansvarig för patienternas omvårdnad i den kliniska verksamheten. Det är viktigt att sjuksköterskan gör en preoperativ bedömning av nutritions- och vätskestatus. Sjuksköterskans kliniska bedömning har stor betydelse för hur patienterna klarar det pre-, peri- och postoperativa förloppet. Syftet med litteraturstudien var att belysa användningen av evidensbaserad omvårdnad i samband med preoperativ fasta. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Ur resultatet framkommer det att genomsnittstiden för preoperativ fasta fortfarande är 11-14 timmar. De vanligaste orsakerna till varför evidensen brister är ostrukturerade operationsprogram och oklara riktlinjer. Enligt lagar och författningar, ska sjuksköterskor kritiskt reflektera över rutiner och arbeta evidensbaserat. Ytterligare forskning behövs angående vårdpersonalens följsamhet av riktlinjerna i Sverige, samt om tillämpning av omvårdnadsdiagnoser skulle bidra till att individanpassad omvårdnad prioriteras när det gäller den preoperativa fastans längd.</p>

Patienter ska fasta inför elektiv kirurgi på grund av risken för kräkning och aspiration av ventrikelinnehållet till lungorna, oberoende av anestesimetod. Under de senaste decennierna har forskning gjorts angående preoperativ fasta och därigenom har riktlinjerna förändrats mot en mer liberal riktning. I den kliniska verksamheten är det idag mer regel än undantag att fasta från midnatt för patienter som ska genomgå elektiv kirurgi på förmiddagen och tidig eftermiddag, vilket dock inte styrks av evidens utan baseras mer på erfarenheter. Det finns stark evidens som stödjer att preoperativ fasta borde vara två timmar för vätska och sex timmar för fast föda. Sjuksköterskan är den som är ansvarig för patienternas omvårdnad i den kliniska verksamheten. Det är viktigt att sjuksköterskan gör en preoperativ bedömning av nutritions- och vätskestatus. Sjuksköterskans kliniska bedömning har stor betydelse för hur patienterna klarar det pre-, peri- och postoperativa förloppet. Syftet med litteraturstudien var att belysa användningen av evidensbaserad omvårdnad i samband med preoperativ fasta. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Ur resultatet framkommer det att genomsnittstiden för preoperativ fasta fortfarande är 11-14 timmar. De vanligaste orsakerna till varför evidensen brister är ostrukturerade operationsprogram och oklara riktlinjer. Enligt lagar och författningar, ska sjuksköterskor kritiskt reflektera över rutiner och arbeta evidensbaserat. Ytterligare forskning behövs angående vårdpersonalens följsamhet av riktlinjerna i Sverige, samt om tillämpning av omvårdnadsdiagnoser skulle bidra till att individanpassad omvårdnad prioriteras när det gäller den preoperativa fastans längd.

Bakgrund: Oro drabbar de flesta patienter inför operation. Det finns många faktorer som påverkar patientens upplevelser av oro både inom vården och det liv patienten befinner sig i. Det är av stor vikt att få en ökad förståelse av hur den preoperativa omvårdnaden kan minska patientens oro och lidande utifrån patientens perspektiv.  Syfte: Att beskriva patientens upplevelse av oro i samband med den preoperativa omvårdnaden.  Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på kvalitativa artiklar valdes. Tjugo artiklar analyserades med en beskrivande syntes enligt Evans (2002).   Resultat: Det uppkom tre huvud teman och sex subtema; Tema ”Oro som är relaterad till operation” med subteman ”Faktorer som orsakar oro hos patienten innan operation” och ”Väntetidenspåverkan”, tema ”Behov av stöd för att vara delaktig” med subteman ”Individuellt anpassad information” och ”Informationsstöd från vårdpersonal och närstående”, tema ”Behov av trygghet och tillit” med subteman ”Bemötande” och ”Vårdmiljön”.   Slutsats: Upplevelsen av att känna oro innan operation var huvudsakligen ohanterbart och frustrerande på alla aspekter i patientens livsvärld. Med hjälp av ökad förståelse av patientens upplevelser av oro i förhållande till den preoperativa omvårdnaden kan operationssjuksköterskan minska detta lidande som är relaterad till vården. Det är viktigt för operationssjuksköterskan att reflektera över det stöd som patienter är i behov av med en helhetssyn. Nyckelord: preoperativ omvårdnad, upplevelse, lidande, oro, patient, kvalitativ / Background: Anxiety afflicts the majority of patients before an operation. There are many factors which affect the patient's experience of anxiety both within care and the stage of life in which the patient finds himself. It is of great importance to acquire an increased understanding of how pre-operative care can reduce the patient's anxiety and suffering from the patient's perspective.  Aim: To describe the patient's experience of anxiety in relation to pre- operative care.  Method: A descriptive literature study based on qualitative articles was chosen. Twenty articles were analyzed with a descriptive synthesis as according to Evans (2002).  Results: Three main themes and six sub-themes emerged. Theme “Anxiety related to operation” with the sub-theme “Factors which cause anxiety before an operation” and “The effect of waiting”, theme “The need of support to be involved” with the sub-theme “Personalized information” and “Information support from nursing staff and family”, theme “The need of security and trust” with the sub-theme “Personal treatment” and “Care environment”.   Conclusion: The experiencing of feelings of anxiety before an operation could not be addressed and was frustrating in all aspects of the patient's lifeworld. With the help of increased understanding of the patients’ experience of anxiety in relation to the pre-operative care, the operation nurse can reduce this suffering that is related to health care. It is important that the operation nurse reflects over the support the patient needs with a holistic approach. Keywords: preoperative care, experience, suffering, anxiety, patient, qualitative

Bakgrund: Preoperativ fasta är nödvändigt innan anestesi för att reducera magsäckens innehåll och därmed minska risken för aspiration. Trots att internationella riktlinjer rekommenderar två timmars fasta för klar vätska är det många sjukhus som fortfarande använder sig av rutinmässig praxis att låta patienter fasta från midnatt. Detta kan innebära en onödigt lång fasta som ger patienten komplikationer i form av sekundära biverkningar och insulinresistens. Syfte: Att undersöka preoperativ omvårdnad i samband med fasta inför kirurgi. Metod: En litteraturstudie med beskrivande design bestående av 14 utvalda originalartiklar från databaserna Pubmed och Cinahl användes. Den teoretiska referensramen för denna studie var Katie Erikssons omvårdnadsteori gällande förståelse av lidande och lidandets drama. Resultat: Många patienter fastade längre än American Society of anesthesiologists (ASAs) rekommenderade riktlinjer. Att fasta längre än två timmar innan operation minskade inte risken för aspiration och gav inte någon mindre volym av magsäckens innehåll hos patienterna. Att ge patienter kolhydratrik dryck innan operation ökade patienternas pre- och postoperativa välbefinnande och innebar inga risker. Slutsats: Genom ett mer flexibelt arbetssätt vid planerad operation kan längden på fastan anpassas efter patientens individuella behov. I samband med planerad kirurgi kan kolhydratrik dryck vara ett bra komplement vid fasta för att minska patientens lidande. Sjuksköterskan är omvårdnadsansvarig och ska arbeta evidensbaserat samt se till patienternas bästa och tillgodose deras behov. Sjuksköterskan kan använda detta som underlag för att minska lidandet i samband med fastan. / Background: Preoperative fasting is necessary before anesthesia to reduce gastric contents and decrease the risk of aspiration. Although international guidelines recommend two hours fasting of liquids, many hospitals still practice nil-by-mouth after midnight. This might give an unnecessarily prolonged fasting which give the patient discomfort and insulin resistance. Aim:  To examine preoperative care in connection with fasting prior to surgery. Method: A literature study with descriptive design based on 14 original articles selected from the databases Pubmed and Cinahl was used. The theoretical frame of reference for this study was Katie Eriksson's nursing theory regarding understanding of suffering and the drama of suffering. Results: Many patients fast longer than American Society of anesthesiologists (ASAs) recommended guidelines. Fasting more than two hours before surgery did not decrease the risk of aspiration and did not decrease the gastric volume. To give patients a high carbohydrate drink before surgery increased the patient's pre- and postoperative comfort. Conclusion: Through a more flexible working method during the planned operation, the length of the fast can be adapted to the patient's individual needs. In conjunction with planned surgery, carbohydrate-rich beverages can be a good complement to fasting to reduce the patient's suffering. The nurse is responsible for nursing care and should work evidence-based and ensure the patients' best and meet their needs. The nurse can use this as a basis for reducing the suffering associated with fasting.

<p><strong>Bakgrund: </strong>Ett kirurgiskt ingrepp kan upplevas som en stressfylld situation av patienten och kan orsaka känslor av oro och ångest. Preoperativ oro kan påverka patienten fysiskt genom att bland annat ge förhöjd hjärtrytm och ökad smärta i det postoperativa skedet. <strong>Syfte: </strong>Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av preoperativ omvårdnad inför elektiv kirurgi på sjukhus. <strong>Metod:</strong> En allmän litteraturstudie valdes som metod och sökning av vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen resulterade i elva relevanta artiklar, vilka granskades och analyserades. <strong>Resultat: </strong>Resultatet delades in i 3 olika kategorier: <em>Individuell information, Kontinuitet</em> samt <em>Tillitsfull relation</em>. I resultatet framgick att patienterna uppskattade ett preoperativt samtal med sjukvårdspersonalen då detta gav möjlighet till kommunikation. Tydlig och tillfredställande information hjälpte patienterna att känna sig lugnare samt lindrade oro och ångest En del patienter upplevde att det fanns brister i informationen och att den då kunde upplevas som skrämmande. Vidare framkom att patienter som blev omhändertagna enligt den ”perioperativa dialogen” upplevde att de fick en trygg relation och kände tillit till sjuksköterskan. <strong>Slutsats:</strong> Patienterna betonade vikten av kommunikation och dialog med sjuksköterskan och uttryckte en önskan att inte bli lämnade ensamma. För att uppfylla patienternas behov och önskemål krävs mer tid och resurser.</p>

Bakgrund: Ett kirurgiskt ingrepp kan upplevas som en stressfylld situation av patienten och kan orsaka känslor av oro och ångest. Preoperativ oro kan påverka patienten fysiskt genom att bland annat ge förhöjd hjärtrytm och ökad smärta i det postoperativa skedet. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av preoperativ omvårdnad inför elektiv kirurgi på sjukhus. Metod: En allmän litteraturstudie valdes som metod och sökning av vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen resulterade i elva relevanta artiklar, vilka granskades och analyserades. Resultat: Resultatet delades in i 3 olika kategorier: Individuell information, Kontinuitet samt Tillitsfull relation. I resultatet framgick att patienterna uppskattade ett preoperativt samtal med sjukvårdspersonalen då detta gav möjlighet till kommunikation. Tydlig och tillfredställande information hjälpte patienterna att känna sig lugnare samt lindrade oro och ångest En del patienter upplevde att det fanns brister i informationen och att den då kunde upplevas som skrämmande. Vidare framkom att patienter som blev omhändertagna enligt den ”perioperativa dialogen” upplevde att de fick en trygg relation och kände tillit till sjuksköterskan. Slutsats: Patienterna betonade vikten av kommunikation och dialog med sjuksköterskan och uttryckte en önskan att inte bli lämnade ensamma. För att uppfylla patienternas behov och önskemål krävs mer tid och resurser.

Bakgrund. Daglig rökning är förknippad med en ökad risk för postoperativa komplikationer. Risken kan minskas genom att vara rökfri minst en månad innan en operation. Rökavvänjning är ett preventivt arbete, där sjuksköterskan förebygger komplikationer samt uppmuntrar till livsstilförändringar. Syfte. Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att med hjälp av vetenskapliga studier belysa effektivitet av rökavvänjningsmetoder som används i samband med en operation. Metod. En systematisk litteraturstudie. Tre databaser: CINAHL, PubMed och The Cochrane Library användes. 10 randomiserade kontrollerade studier hittades. Dessa studier granskades kritiskt samt grupperades efter skillnader och likheter. Resultat. Det identifierades tre kategorier med hänsyn till rökavvänjningsmetod: samtalsstöd, farmakologiskt stöd och multikomponent stöd. Under varje kategori presenterades studiernas interventionseffektivitet efter deras uppföljningsintervall, vid operation, korttidseffektivitet samt långtidseffektivitet. Konklusion. Multikomponent stöd var mest effektivt under perioden vid operation. Farmakologiskt stöd (vareniklin) hade effekt först vid studiens korttids- och långtidsuppföljning. Samtalsstöd gav bäst effekt på rökavvänjningsarbetet, då effekten var signifikant märkbart både vid operationsdagen och ur långtidsperspektiv. / Background. Daily smoking is associated with an increased risk of postoperative complications. The risk can be reduced by being abstinent at least one month before surgery. Smoking cessation is a prevention work, where the nurse helps to prevent complications, and encourage lifestyle changes. Aim. The aim of this systematic literature review was, by examining scientific studies, to find and illustrate the effectiveness of smoking cessation methods for surgery patients. Method. A systematic literature review. Three computerized bases: CINAHL, PubMed and the Cochrane Library were used. 10 randomized controlled trials were found. These studies were reviewed critically and were sorted according to similarities and differences. Results. Three categories were identified according to smoking cessation method: counseling, pharmacological support and multi- component support. Under each category were presented effectiveness of interventions after their follow-up interval; during surgery, the short-term and long-term effectiveness. Conclusion. Multicomponent support was most effective during the surgery-period. Pharmacological support (varenicline) had effect only at studies short-term and long-term follow-up. Counseling gave the best effect on smoking cessation; the effect was significantly noticeable both at the day of surgery and the long-term perspective.

Bakgrund År 2018 utfördes 754 310 kirurgiska ingrepp på personer över 20 år, inom slutenvården i Sverige. För många patienter är kirurgiska ingrepp sammankopplat med en känsla av oro. Studier har visat att 60–80 procent av kirurgiska patienter är oroliga. Att som sjuksköterska lindra patientens oro inför ett kirurgiskt ingrepp samt skapa delaktighet kräver tid, kunskap och engagemang. Syfte Syftet var att belysa omvårdnadsinterventioner som kan ge patienten ökad delaktighet preoperativt. Metod En litteraturöversikt där sökningar efter vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Arton vetenskapliga artiklar valdes ut och granskades med hjälp av integrerad analys samt kvalitetsgranskades och sorterades i teman efter vad de kom fram till. Resultat Resultaten i de inkluderade vetenskapliga artiklarna visade på vikten av tydlig och individanpassad information samt individanpassat bemötande av sjuksköterskorna preoperativt för att skapa delaktighet samt minska oron. De patienter som erhöll adekvat och tydlig information och där sjuksköterskan anammat personcentrerad omvårdnad genom individanpassat bemötande och kommunikation hjälpte patienterna att känna sig väl förberedda inför det kirurgiska ingreppet. Slutsats Individanpassat bemötande och individanpassad information till patienterna preoperativt är de omvårdnadsinterventioner som, resultatet i denna litteraturöversikt, visar på som mest effektiva ur patientens perspektiv. Att som sjuksköterska skapa en relation med patienten utifrån patientberättelsen och där identifiera patientens omvårdnadsbehov gällande grad och innehåll av information inför det kirurgiska ingreppet kan vara nyckeln till ökad delaktighet. / Background In 2018, 754 310 surgical procedures were performed on patients over 20 years old in the inpatient care in Sweden. For many patients, surgical procedures are associated with a feeling of anxiety. Studies have shown that 60-80 per cent of surgical patients suffer from anxiety. As a nurse, relieving the patients ́ anxiety prior to a surgical procedure and increasing patient participation requires time, knowledge and commitment. Aim The aim was to highlight nursing interventions that may encourage increased patient participation in preoperative care. Method A literature review where searches for scientific articles were made in PubMed and CINAHL. Eighteen scientific articles were selected and reviewed using an integrated analysis, examination of quality and then sorted by themes according to their findings. Result The results of the included scientific articles showed the importance of clear information and a person-centred approach from the nurses preoperatively to create participation and reduce anxiety. Patients who held adequate and clear information as well as when the nurse had a person-centred approach in both treatment and communication, entailed that the patients felt well prepared for the surgical procedure. Conclusion A person-centred approach and clear information to patients preoperatively are the nursing interventions shown to be most effective from the patient's perspective. This is the result of this literature review. As a nurse, establishing a relationship with the patient based on the patient's story and identifying the patient's need for care regarding the degree and content of information given prior to the surgical procedure, may be the key to increased patient participation.