No description available.

Bakgrund: Enligt lagen om läkemedelsförmåner måste apoteket erbjuda det billigaste alternativet till förskrivna läkemedel. Införandet av generikareformen år 2002 hade för syftet att sänka läkemedelskostnaderna för både staten och allmänheten. Annat namn eller förpackning på utbytbara läkemedel har visat sig vara några av orsakerna till förvirring, oro över bytet eller felmedicinering hos minoriteten av patienterna. Vikten av läkarens och farmaceutens information i samband med bytet är lika viktig i dag som i början av generikareformen. Syfte: Syftet med denna enkätstudie var att undersöka hur kunderna på apoteket upplever generiskt utbyte, 16 år efter införandet, och att undersöka om och hur många av dem har fått information från läkare att generiskt utbyte kan förekomma på apotek. Studiens sekundära syfte var att identifiera vilka eventuella problem kunderna upplever i samband med generiskt utbyte.  Metod: En enkät med 11 frågor delades ut till kunder som besökte sex apotek i fem olika orter i landet under perioden 1-14 mars 2018. Inklusionskriterier: personer över 18 års ålder, som hade förskrivna läkemedel vilka ingår i generiskt utbytbara grupper. Studien exkluderade personer under 18års ålder, personer som hämtade ut förskrivna läkemedel till någon annan person (ombud), samt personer med intellektuell funktionsnedsättning. Medverkan i studien var både frivilligt och anonymt. Databehandling och tabulering utfördes i Microsoft Excel och Chi2- test användes för statistiska beräkningar. Resultat: Av 502 deltagare som svarade på enkäten var det 87 % som uppgav att de hade fått byta ut sina mediciner mot generiskt alternativ. Av dem hade 44 % fått information av läkaren om generiskt utbyte. Studien visade också att det inte fanns något mönster gällande vilka patienter som läkarna väljer ut att informera om generiskt utbyte. Ingen skillnad visades med avseende på kön, ålder, utbildningsnivå eller antal mediciner patienter använde regelbundet. Nittio procent av deltagarna var nöjda med informationen från apotekspersonalen om generiskt utbyte. Av de deltagarna som har valt att byta till generiskt alternativ, var det 28 % som hade upplevt en eller flera problem i samband med utbyte. Svårigheter att känna igen namn eller förpackning och nya biverkningar var några av mest förekommande problemen bland deltagarna. Slutsats: En övervägande del av apotekskunder har positiv inställning till generiskt utbyte. Minoriteten upplever problem. Information från läkare tycks påverka deltagarnas åsikt om generiskt utbyte på ett positivt sätt. Ytterligare insatser från förskrivare krävs dock för att patienternas åsikt om generiskt utbyte ska förbättras.

Abstract Suicide is a public health problem that, in addition to loss of human life, leads to extensive psychological suffering and impairment of the health of relatives. It is common that suicide occurs under the influence of mental illness such as personality disorders and depression. Depression is a serious condition that often causes severe suffering. Depression can affect all ages, i.e. children, adolescents, adults and the elderly and it is as costly as heart disease. In Sweden, depression is one of the most common psychiatric diagnoses. About 19 percent of the population (16-84 years) have been diagnosed with depression at least once in their lifetime.  Of these, almost one in three have been diagnosed more than once. The affected individual performs poorly in daily activities such as school, work and in social settings. Additionally, there is increased risk of suicide in depressed individuals. Accordingly, it is important to treat depression to reduce suffering. Depression in children was accepted as the same disease as in adults since 1980. Today, depression is treated primarily with first-line therapy SSRIs. The aim of this work was to examine the effect and safety of antidepressants in the treatment of major depresive disorder in chlidren and adolescents with special reference to suicidal activity and self-injury. To implement this study, scientific articles were obtained in Pubmed, and five articles were selected. Study 1 showed that the combination of fluoxetine and CBT, cognitive behavior therapy, had better effect than treatment with only flouxetin or with only CBT. Study 2 showed that suicidal events and ideation were least among the group treated with the combination of fluoxetine and CBT compared to the treatment with only fluoxetine or only CBT. Study 3 showed that more suicide-related events occurred among the group with previous non-suicidal self-injury, NSSI. Study 4 resulted in greater medical response and better remission in escitalopram patients compared to placebo. Study 5 showed that treatment with venlafaxine caused serious adverse events that led to many discontinuing treatment. Treatment with antidepressants, especially in combination with CBT, can reduce the severity of depression in children and adolescents and reduce suicidal ideation and suicide attempts in some patients. In cases of treatment failure a risk of suicide and self-injury remains. Previous self-injury increases the risk of future self-injury as well as the risk of future suicide attempts.

Tablets are the most common type of solid dosages, made to resist attrition and fracture. When a tablet contains too high dose, it is necessary to split it and use only half at a time. The most common ways to split tablets are: breaking it by hand, using a tablet-splitter, a knife or scissors. The aim with this paper is to show how pharmacy customers split tablets when they must and which splitting methods they prefer. The data was collected by interviewing all pharmacy customers with a prescription dosage where the tablets could be split. 171 interviews were conducted during a two-week period at eight community pharmacies throughout Sweden. 89% of the customers with a prescription where the tablets could be split, did so. 49% broke the tablets by hand, 31% used a knife and only 14% used a tablet-splitter. Psycholeptics (ATC group N05) tablets were split most frequently (31%), agents acting on the Renin-angiotensin system (ATC group C09) (13%), and psycoanaleptics (ATC group N06) (11%). Once the patients have found a way of splitting tablets they are comfortable with, they tend to stick to that method. Only 16% reported that they had tried more than one method. When asked if they manage to split the tablets into even doses or if they took the larger part of an unevenly split tablet, 60% answered yes; only 6.5% were worried that the difference in dose size would affect their medication. A few patients (13.5%) stated that they would like tablets with a lower dose, so that they don’t have to split them. Most studies revealed that elderly can take lower drug doses. We found that 116 (68%) of the patients in our study were elderly and need to divide their tablets. Only 4 patients refused to split their tablets, acting against the doctor’s recommendation on the prescription. We were unable to ascertain why, but it might be due to the drug’s side effects. 2.4% of all pharmacy customers who collected drugs during this two-week period had a prescription with splittable tablets. If we generalize this result to all of Sweden, around 40000 individuals use splittable tablets.

Sammanfattning I Sverige har det statliga apoteketsmonopolet ifrågasatts en längre tid och regeringen utreder nu möjligheten att konkurrensutsätta läkemedelsförsäljningen. Det har även föreslagits i den statliga utredningen (SOU 2008:4 del 2) att ett begränsat sortiment av OTC läkemedel (over the counter = receptfria läkemedel) ska få säljas i dagligvaruhandeln utan farmaceutiskt kompetenskrav. Vid korrekt användning och tillgång till rätt rådgivning kan OTC läkemedel vara till en stor hjälp för den enskilde individen vid egenvård och därigenom också bidra till avlastning på sjukvårdens resursers. Vid felanvändning av OTC läkemedel (över/underdosering, fel indikationsområde etc.), kan de istället få motsatt effekt. Syftet med denna enkätstudie var därför att utforska om konsumenter av OTC läkemedel i Sverige önskar få tillgång till dessa läkemedel i t ex livsmedelsbutiker, där de inte har tillgång till personlig farmaceutisk rådgivning, vidare var avsikten att undersöka hur de i dagligvaruhandeln önskade få läkemedelsinformation. I februari 2008 gjordes en enkätstudie i Västervik som inkluderade 48 deltagare varav 29 kvinnor och 19 män. Studien visade att 71 % av deltagarna hade en positiv inställning till att köpa OTC läkemedel i livsmedelsbutiker, 58 % skulle skaffa information genom läkemedelsförpackning och bipacksedel i kombination med att de tidigare använt läkemedlet. Önskan om tillgång till personlig rådgivning på inköpsstället var störst i åldern ≤ 35 år, där 38 % ansåg sig vilja det. Slutsats av studien är att majoriteten vill kunna handla OTC läkemedel i dagligvaruhandeln och information skulle de få främst från läkemedelsförpackning/bipacksedel i kombination med erfarenheter från tidigare användning. 2008:F5

Crohns sjukdom är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba hela mag- tarmkanalen och karakteriseras av återkommande skov eller kontinuerliga besvär. Symptomen beror på lokaliseringen av sjukdomen, inflammationsgrad och komplikationer. Målen vid farmakabehandling vid Crohns sjukdom är bland annat erhållande av klinisk remission och bevarande av remission. Biologiska läkemedel för behandling av Crohns sjukdom introducerades under slutet av 1990-talet och till dem hör TNF-α-hämmare. Det proinflammatoriska cytokinet TNF-α spelar troligtvis en central roll i patogenesen vid Crohns sjukdom. När konventionell behandling som exempelvis glukokortikoider och immunmodulerande farmaka inte är tillräcklig kan behandling med TNF-α-hämmare bli aktuell. TNF-α-hämmaren adalimumab godkändes i Sverige för behandling av Crohns sjukdom i juni 2007. Syftet med denna studie var att undersöka adalimumabs effekt avseende klinisk remission vid Crohns sjukdom, både vad beträffar att uppnå klinisk remission och bevarande av remission. Sekundär frågeställning var uppkomst av eventuella allvarliga infektiösa tillstånd vid adalimumabbehandling. Metoden för studien har varit en litteraturstudie där fem vetenskapliga artiklar har studerats. Tre av studierna var RCT-studier och två var öppna studier. I två studier var skillnaden signifikant högre vad gäller klinisk remission i vecka 56 i adalimumabgrupperna jämfört med placebogruppen. I en studie påvisades remission i signifikant högre grad i adalimumabgruppen än i placebogruppen vecka 4. I en annan studie visades signifikant större remissionsgrad vecka 52 jämfört med vecka 0 med adalimumabbehandling. En studie visade på erhållande av remission hos patienter med luminal sjukdom och hos patienter med fistulerande sjukdom med adalimumabbehandling. I tre av studierna hade man inga fall av allvarliga infektioner. I en studie rapporterades ett fåtal fall av allvarliga infektioner i placebogruppen men inga i adalimumabgruppen. I en studie rapporterades 7 fall av allvarliga infektioner i adalimumabgrupperna och 9 fall i placebogruppen under den blindade studien. Sammanfattningsvis visade studierna att behandling med adalimumab kan inducera och bevara remission vid Crohns sjukdom upp till 56 veckor. Dessutom visade studierna på låg biverkningsprofil gällande allvarliga infektioner.

Abstract Syftet med studien var att utvärdera fluoxetins effekt på hetsätning och kräkning vid bulimia nervosa då ingen samtidigt psykoterapi ges. Även tid för behandlingseffekt, förändringar på andra sjukdomskarakteristika, förekomst av viktförändring och biverkningar undersöktes. Studien genomfördes som en litteraturstudie. Sökningar efter litteratur skedde i Pubmed, Google, ELIN, Artikelsök, Cochrane, EMEA, SweMed+. Sökorden var; bulimia, bulimia nervosa, fluoxetine, prozac, psychotropic drugs, antidepressive agents, serotonin uptake inhibitors, ätstörning, eating, disorder. Sammanfattningsvis hade fluoxetin 60 mg/dag en god effekt på att minska antalet hetsätningar och kräkningar per vecka jämfört med placebo. Patienterna gick ner i vikt av fluoxetin 60 mg/dag och förändring på mätskalor tydde på en attitydförändring till sjukdomen. Biverkningarna ansågs stå i proportion till behandlingen. Korttidseffekten vägde över långtidseffekten. Behandling med enbart fluoxetin 60 mg/dag visar på positiva effekter men bör förmodligen inte användas som enda behandling mot bulimi, utan bör ses som ett tillägg till psykoterapi.

Pneumokockinfektioner finns av både allvarligare och mer harmlösa slag och kan drabba människan i olika åldrar. Meningit, sepsis, pneumoni, sinuit och otit är infektioner som vanligen orsakas av bakterien Streptococcus pneumoniae för vilken drygt 90 olika serotyper finns beskrivna. Mest utsatta för dessa infektioner är barn under två år, äldre personer över 65 år samt personer med nedsatt immunförsvar och vissa kroniska sjukdomar. År 2001 godkändes ett heptavalent konjugerat pneumokockvaccin, avsett för yngre barn, innehållande serotyperna 4, 6B, 9V, 14, 18C, 19F och 23F. Varje serotyp är konjugerad till ett bärarprotein som bidrar till antikroppsbildningen hos barn yngre än två år. Målet med denna litteraturstudie har varit att undersöka om vaccinering av barn yngre än två år med det heptavalenta konjugerade pneumokockvaccinet kan förebygga öroninflammation. Friska spädbarn har deltagit i studierna och de har fått pneumokockvaccinet samtidigt med de allmänna barnvaccinationerna. Resultaten visar sammantaget att vaccinets effekt vid öroninflammation är måttlig. I en studie var antalet episoder akut mellanöreinflammation per 100 barnår 39,2 i studievaccingruppen och 46,9 i kontrollgruppen (P= 0,02). Episoder av akut mellanöreinflammation reducerades med 57% i en annan av studierna. Barn utan äldre syskon som vid 24 månaders ålder var på daghem verkade ha störst effekt av studievaccinet (P= 0,02). Slutsatsen blir att vaccinet är säkert och tolererats väl. Vaccinet har uppvisat hög effekt på invasiv pneumokocksjukdom men vid öroninflammation är vaccinets effekt måttlig. Trots detta kan vaccinet få betydelse då det årligen är väldigt många barn som drabbas av öroninflammation. Även en indirekt effekt, en så kallad flockeffekt, kan förväntas av vaccinet som skulle innebära positiva hälsoeffekter för övriga befolkningen. 2008:F4

Introduktion: Hyponatremi kan orsakas av många läkemedel, exempelvis diuretika, antidepressiva och antiepileptika. Riskerna med hyponatremi är många och det är önskvärt att finna sätt att förebygga denna biverkan, t.ex. genom regelbundna kontroller av natriumvärdet. Vissa patientgrupper är extra känsliga för att utveckla hyponatremi och den här studien syftar till att urskilja mönster och gemensamma nämnare kring vilka patienter och läkemedel som finns representerade i rapporter om hyponatremi som biverkning. Metod: Studien gjordes genom sökning efter hyponatremi i databasen SWEDIS som innehåller spontana biverkningsrapporter från sjukvården. Sökningen begränsades till att omfatta rapporter som inkommit 2010-2013. Reslutat: Sökningen i SWEDIS genererade 288 rapporter varav 280 av dessa inkluderades och analyserades. 87% av biverkningarna bedömdes som allvarliga. Patienterna hade en klar övervikt mot de högre åldrarna; 96% var över 50 år. 76% av patienterna var kvinnor. De läkemedelsgrupper som misstänktes som orsak till hyponatremin i flest rapporter var SSRI (20%), Tiazidbesläktad diuretika och kaliumsparande medel (18%), Tiazider (15%) och Karboxamidderivat (13%). Bland kvinnorna var den vanligaste misstänkta orsaken läkemedel inom gruppen SSRI, medan läkemedel inom gruppen Karboxamidderivat var de vanligaste bland männen. 30% av rapporterna hade mer än ett misstänkt läkemedel. De vanligaste misstänkta läkemedlen förekom ofta i kombination med varandra. 37% av biverkningarna i rapporterna hade inträffat under sommarmånaderna juni-juli-augusti. Slutsatser: Kontroller av natriumnivån är extra viktigt för äldre personer som ordineras flera läkemedel som kan ge hyponatremi eller har andra sjukdomstillstånd som kan bidra till hyponatremi, speciellt under varma sommarperioder.

Protonpumpshämmare är en grupp läkemedel som globalt sett tillhör de mest använda läkemedlen. De används vid t.ex. magsårssjukdomar och hämmar utsöndring av saltsyra i magsäcken vilket leder till att pH ökar. Clostridium difficile är en grampositiv stav- och sporbildande bakterie som vid antibiotikabehandling kan orsaka svåra diarréer. Det misstänks att protonpumpshämmare (PPI) kan orsaka överväxt av Clostridium difficile. Mekanismen bakom detta är fortfarande oklar men den vegetativa formens och sporernas överlevnad i magsäcken verkar underlättas vid minskning av magsyran, d.v.s. medicinering med PPI. Syftet med denna studie var att undersöka om medicinering med syrahämmande läkemedel, protonpumpshämmare, ökar risken för utveckling av Clostridium difficile infektion. Metoden som användes var en litteraturstudie av fall-kontroll-och kohortstudier samt metaanalyser från databasen Pubmed. Resultaten från samtliga studier, förutom en fall-kontrollstudie, påvisade ett statistiskt signifikant ökat odds att drabbas av Clostridium difficile infektion och även återkommande infektion vid PPI-användning. Slutsatsen är att det krävs kliniska prövningar för att styrka denna observation, dock är det sannolikt omöjligt att genomföra sådana dels p.g.a. behovet av ett stort antal försökspersoner samt kostnaden. De granskade studierna är inga kliniska prövningar med högt bevisvärde, utan av typen fall-kontroll- och kohort-studier. Dock påvisas statistiskt signifikant koppling mellan behandlingen med PPI och utveckling av Clostridium difficile infektion i samma riktning även i många andra studier. Åtgärder bör vidtas för att minska överanvändning av PPI och för att använda dem endast när det välmotiverat. Läkare och befolkningen i allmänhet bör också uppmärksammas på denna allvarliga komplikation som är kopplad till medicinering med protonpumpshämmare.