Depression is one of Sweden's most common diseases. In recent years, more and more children and adolescents are diagnosed with depression and the disease continues to increase in numbers. Most common causes of depression are any kind of stress, trauma, surrounding impacts and inherited symptoms. Due to this, prescriptions of antidepressants have increased and the most commonly used drugs for children and adolescents are SSRI-drugs. The purpose of this study is to examine the underlying reasons for increased prescription of antidepressants. I will also investigate how many children there is who currently takes antidepressants in Sweden and how many children there is suffering from depression. The study will be conducted through two different methods, a registry study and through interviews. For the interview study, five respondents were chosen all with different task assignments like counselors, psychologists, and child psychiatrists. The result for this study all showed that the prevalence of depression continues to increase. In 2015 6 % of children in Sweden aged 0-19 were diagnosed with depression. Although the number of prescriptions on SSRI-drugs almost doubled during the last ten year period, this group of drugs constitutes the treatment option for only one fifth of the patients. The treatment of choice is cognitive behavior treatment for mild and moderate depression. Factors that are contributing to a diminished mental health among young people according to the interviews among healthcare professionals are both a changed society but also changed lifestyles that are major causes. Children feel more stress and demands in today's society that has been a contributing factor. They will nowadays make more decisions and plan their time and schooling, something that younger children cannot handle. Factors that might explain the increased use of SSRI-drugs is the rapidly increasing demand of drugs. Today there are more doctors available in the society. The doctor’s knowledge has increased as well as for parents and teachers when it comes to depression and the drugs that work well against it. As a conclusion to epitomize this report, the prescription of antidepressants has increased due to an overall factor like lifestyle changes and increased knowledge.

Det finns många läkemedel som höjer blodtrycket eller interagerar med antihypertensiva läkemedel vilket motverkar en blodtryckssänkning. Den vanligaste interaktionen är en försämring av de antihypertensiva läkemedlens effekt på grund av intag av non steroidal anti-inflammatory drugs, NSAIDs (7). Syftet med denna litteraturstudie är att försöka besvara: Hur påverkas olika grupper av antihypertensiva läkemedel? Hur påverkar traditionella NSAID preparat respektive COX-2 hämmare effekten av antihypertensiva läkemedel? Hur allvarliga är interaktionerna? Vilken dos behövs för att en interaktion mellan NSAIDs och antihypertensiva läkemedel ska uppstå? Vilka typer av patienter utgör riskgrupper? Nio randomiserade kontrollerade kliniska studier inkluderades i detta examensarbete. Studierna undersökte sju olika NSAIDs; diklofenak, ibuprofen, indometacin, piroxikam, sulindac, celecoxib och rofecoxib, och representerade flertalet olika typer av antihypertensiva läkemedelsbehandlingar. Ingen signifikant påverkan på blodtrycket sågs då NSAIDs kombinerades med kalciumantagonister. En signifikant ökning av blodtrycket sågs för ACE-hämmare, ARBs, betablockare och diuretika. Ingen av studierna visade någon signifikant skillnad på interaktionskänslighet mellan ACE-hämmare, ARBs, betablockare eller diuretika. Blodtrycksökningar sågs för diklofenak, ibuprofen, indometacin, piroxikam, och rofecoxib. Celecoxib undersöktes i tre studier och påverkade inte blodtrycket i någon av dem. Slutsatser: Den individuella kardiovaskulära risken för olika NSAIDs beror på flera olika faktorer förutom COX-2 specificitet. Risken är svårbedömd och ännu kan inga NSAIDs klassas som säkra vad gäller kardiovaskulär risk. Dock tycks celecoxib sakna blodtryckhöjande effekter och skulle kunna vara ett bra alternativ för de hypertoniker som behöver samtidig behandling med NSAID preparat. Trots detta kan inga slutsatser dras om celecoxibs kardiovaskulära risk då preparatet skulle kunna påverka andra riskfaktorer förutom blodtryck. Interaktionsmekanismen mellan NSAIDs och antihypertensiva läkemedel är fortfarande oklar och fler studier på detta område behövs. Men troliga teorier är att NSAIDs hämning prostaglandinsyntesen ger en ökad perifer resistens samt en ökad volymretention. Båda dessa effekter ger ett ökat blodtryck. Interaktionen ger relativt små blodtrycksökningar men dessa är kliniskt relevanta då de kvarstår en längre tid. Hos hypertonipatienter där samtidig behandling med NSAIDs är nödvändigt bör blodtrycket och njurfunktion stå under noggrann övervakning.

Breast cancer is the most common tumor disease among women in Sweden. About 7000persons, having a median age of 65, are diagnosed each year with this disease. Withmammography screening, breast cancer can be detected in an early stage which improves theoverall survival (OS). 20-30 % of the breast cancer tumors are overexpressing humanepidermal growth factor receptor 2 (HER2), which is a protein that stimulates cell proliferation.Trastuzumab (Herceptin®) is a humanised monoclonal antibody that targets the HER2-proteinand prevent the signals for cell proliferation.Trastuzumab has earlier been used for treatment of metastatic breast cancer. In the year of 2007trastuzumab was approved for adjuvant treatment of patients who has been medicated withsurgery and/or radiation.The aim of this study was to investigate the effects of adjuvant treatment with trastuzumab inHER2-positive breast cancer patients. The method was a literature study based on scientificarticles identified from the database PubMed.The articles that were choosen were two meta-analysis and three cohort studies. The benefitsand effects of trastuzumab administration on patients with HER2-positive breast cancer weredescribed in these articles. Primary endpoint was disease-free survival (DFS). All articlesshowed that the DFS increased in breast cancer patients treated with adjuvant trastuzumab but alonger follow-up of four years, showed a reduction of both DFS and OS.The conclusion of this study was that trastuzumab as adjuvant treatment is favorable and shouldbe considered as treatment of breast cancer with HER2 overexpression that has been analyzedby immunohistochemistry (IHC) or fluorescence in situ hybridization (FISH).

År 2011 utlämnades recept på PPI-preparat (protonpumpshämmare) till 790 000 personer i Sverige, varav 59 % var kvinnor. Omeprazol (Losec®) är det preparat som helt dominerar förskrivningen. Den förskrivna volymen motsvarar 174 miljoner DDD (Definierade Dygns Doser), vilket är en mängd som räcker till att behandla ovannämnda personer i genomsnitt 220 dagar med en dos på 20 mg/dag. Behandling med PPI-preparat kan vara svårt att sätta ut på grund av att utsättning leder till återkomst av syrahypersekretion. Syftet med detta arbete är att lyfta fram den problematik som finns vid utsättning av PPI. Som metod har litteraturstudie valts för att besvara frågeställningen. Resultatet i studierna har visat på ökade chromogranin A-(CgA-) och gastrinvärden i plasma under en PPI-behandling. I en av studierna var S-gastrinvärdena före behandlingen 31,2 pmol/l och 54,8 pmol/l i slutet av behandlingen (p< 0.01), d.v.s. nästan en fördubbling, för att 2 veckor efter utsättning återgå till startvärdena 31,7 pmol/l. P-CgA värdena var före behandling 16.7 u/l, och 37.5 u/l i slutet (p< 0.01), vilket visar på en ökning med över 200%, för att 2 veckor efter utsättning återgå till att likna startvärdena 17.7 u/l. Av patienter som behandlats under en längre tid för syrarelaterade symptom med PPI-preparat klarade 14 -27 % att avsluta behandlingen utan att utveckla utsättningssymptom. 31 % klarade av att avsluta behandlingen utan utsättningssymptom då man trappade ner dosen. I två av studierna redovisas att 27 % klarar av att avsluta behandlingen efter långtidsanvändning av PPI. I tre studier visades att personer, som inte led av gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), fick 44 – 52 % utsättnings symptom efter att ha konsumerat PPI-preparat i mer än fyra veckor. Slutsats: Resultaten tyder på att det är lättare att avluta behandlingen hos dem som behandlades med låga PPI-doser och hos de patienter som trappade ner dosen. Hos individer som varken led av magsår eller gastroesofageal refluxsjukdom, utvecklade nästan varannan person dyspeptiska symptom t.ex. halsbränna, sura uppstötningar och magkatarr efter utsättningen. Patienterna hade haft en daglig användning av PPI- preparat under fyra till åtta veckor.

Alzheimers sjukdom är den enskilt största demenssjukdomen med prevalensen ca 100 000 i Sverige. Sjukdomsförloppet är utdraget med långsam men kontinuerlig symtomförsämring. Den drabbade får bland annat allt sämre minne, svårare att hantera vardagliga sysslor och allt större besvär med tids-/rumsuppfattning. Bakgrunden till symtomen är nedbrytning av nervceller i olika delar av hjärnan.Den här litteraturstudiens syfte är att besvara frågeställningen ”Hur bra är våra läkemedel vid Alzheimers sjukdom och vad kan vi förvänta oss av morgondagens”. För att besvara de två frågorna har fyra artiklar som utvärderar dagens läkemedels effektivitet och säkerhet studerats, och fem artiklar som utvärderar hur bra eventuellt blivande alzheimerläkemedel är, studerats.De läkemedel som idag används för behandling av Alzheimers sjukdom är acetylkolinesterashämmare (AchEI) och memantin. De fyra artiklarna som undersökte hur effektiva och säkra dagens läkemedel är hade ganska homogena resultat. Dagens läkemedel botar inte sjukdomen, utan nedbrytningen av nervceller fortsätter men de sänker försämringshastigheten, det vill säga symtomutvecklingen bromsas. Deras effekt är dock ganska liten. Tarenflurbil, bapineuzumab, PBT2 och litium var de läkemedel som valdes ut som nya alzheimerterapi-kandidater. Dessa läkemedel är framtagna för att minska nedbrytningen av nervceller. Tarenflurbil (två artiklar) visades i en liten, tidig, studie ha effekt på vissa alzheimersymtom, men vid en efterkommande stor studie framkom att tarenflurbil inte påverkade sjukdomsförloppet jämfört med placebo. Bapineuzumab och PBT2 har endast resultat från små studier, vars resultat kan tolkas som positiva. Litiumstudien var lite annorlunda. Antalet litium uttag från danska apotek jämfördes med demens- och alzheimerdiagnoser i Danmark. Diagnoserna minskade jämfört med förväntade vid två eller flera uttag av litium.Slutsatsen är att dagens läkemedel inte är speciellt effektiva men ändå viktiga eftersom åtminstone en liten förbättring konstateras. Det kan vara värt mycket för drabbad och anhörig. De fyra läkemedel som representerade morgondagens läkemedel ingav varierande hopp. Tarenflurbil ingav inget hopp. Bapineuzumab och PBT2 kan kanske ändra sjukdomsförloppet, men detta kan inte sägas med säkerhet förrän de testats i större studier. Litium tas framför allt ut av personer med mano-depressiv sjukdom och utifrån den danska studien är det svårt att säga något om effekten på alzheimersjuka. Intresset inom forskarvärlden för demenssjukdomar har ökat enormt de senaste åren och förståelsen för vad som ligger bakom sjukdomen har ökat och därmed möjligheten att hitta läkemedel som ändrar sjukdomsförloppet.

Bakgrund: Lipidsänkande läkemedel, huvudsakligen statiner köptes under 2011 ut av 815 000 personer på landets apotek. Höga blodfetter är en viktig riskfaktor, bland flera, för utveckling av hjärt- och kärlsjukdom (ex hjärtinfarkt, kärlkramp, claudicatio intermittens och stroke). Hjärt- och kärlsjukdom orsakar drygt 40 % av alla dödsfall i Sverige. Livsstilsförändringar tillsammans med blodfettssänkande läkemedel, statiner, är en effektiv behandling. Statiner kan ges antingen i förebyggande syfte (primärprevention) eller som terapi vid sekundärprevention efter en första hjärt-kärlsjukdomshändelse. Syfte: att med hjälp av publicerade kliniska prövningar och metaanalyser undersöka vilka primär- och sekundärpreventiv effekter statiner har på morbiditet/mortalitet vid hjärt- och kärlsjukdomar. Resultat: utvärdering av utvalda artiklar, som redovisas i denna studie, visade att statiner minskar TC, LDL och TG och ökar HDL. De visade också en reducering av allvarliga hjärthändelser, cerebrovaskulära händelser, dödlighet i kranskärlssjukdom, instabil angina och revaskularisering. Statinbehandling var associerad med riskökning av måttlig eller allvarlig leversvikt, akut njursvikt, måttlig eller allvarlig myopati och grå starr både hos män och kvinnor. Risken var dosberoende och störst under första årets behandling. Slutsats: studierna visade att statinbehandling minskar skadliga blodfetter, förhindrar aterosklerosprocessen och minskar därmed behovet av revaskularisering. Statinbehandlingen är cirka tre gånger så effektiv vid sekundärprevention som vid primärprevention. Man behöver behandla 60 personer, som haft en hjärt- och kärlhändelse, under cirka 5 år för att förhindra ett dödsfall och 180 personer för att förhindra ytterligare ett insjuknandetillfälle. Effekten är likartad för män och kvinnor och för äldre och medelålders personer. Livslängden ökar med två år. För patienter, som inte haft en hjärt- och kärlhändelse men har riskfaktor t.ex. i form av höga kolesterolvärden eller diabetes, behöver man behandla nästan 2-3 gånger så många för att uppnå samma resultat (120 patienter för att förhindra ett dödsfall och 330 för att förhindra ett insjuknande). Effekten vid primärprevention av friska individer är låg. Statiner är ur biverkningssynpunkt väletablerade och säkra läkemedel. Ett observandum är myopati, (rhablomyelos), som är ganska ovanligt enligt vad som inrapporterats från studier. Ett problem som finns med all preventiv behandling är dålig följsamhet till ordinationerna. / Background: Lipid-lowering drugs, mostly statines, were dispensed during 2011 to 815 000 people from the pharmacies in Sweden. High cholesterol is a major risk factor for development of coronary heart disease (myocardial infarction, angina, intermittent claudicatio intermittens and stroke). Coronary heart disease is the causes of more than 40% of all deaths in Sweden.Lifestyle changes, together with lipid-lowering drugs, statines, are effective treatments. Statines can be administered either to patients that have had a cardiac event i.e. heart attack, stroke (secondary care) or to persons with risk factors i.e. high levels of cholesterol, diabetes, primary care. Objective: with the help of published clinical trials and meta-analysis examine what effect statines have on morbidity / mortality in cardiovascular diseases in primary and secondary care. Results: The studies showed that statins reduce TC, LDL and TG and increase HDL. They also showed that statins reduce major coronary events, cerebrovascular events, mortality from coronary heart disease, unstable angina and revascularization. Statin therapy was associated with increased risk of moderate or severe liver failure, acute renal failure, moderate or severe myopathy and cataracts in both men and women. The risk was dose-dependent and greatest at the first year of treatment. Conclusion: The studies showed that statine treatment reduced the blood level of harmful cholesterol, prevented the atherosclerotic process and thus reduced the need for revascularization. Statin therapy is about two - three times as effective in secondary care as in primary care. One need to treat 60 people, who have had a coronary heart event, during about 5 years to prevent one death and 180 people to prevent a nonfatal cardiovascular event. The effect is similar for men and women and for older and middle aged people. Life expectancy increases by two years. For patients who not have had a coronary heart event but have risk factors i.e. high cholesterol levels, diabetes, one need to treat two - three times as many to achieve the same results (120 patients to prevent one death and 330 to prevent one nonfatal cardiovascular event). The effects of treating healthy individuals with statines are low.Statines are well-established and safe drugs. One noteworthy side effect is myopathy, (rhablomyelos) which is quite unusual as reported from studies.One problem that exists in all prescribed preventive treatments is poor adherence to prescriptions.

Bakgrund: Ordinationer med dosering som innebär att tabletter skall delas förekommer på 10 % av alla recept i Sverige. Ordinationer med delade tabletter kan upplevas som ett problem hos patienten. Detta kan leda att följsamheten till sin medicinering påverkas negativt. Syftet med studien är att ta reda på hur apotekskunder upplever sin medicinering med delade tabletter. Metod: Intervjustudie med apotekskunder, >18 år, som har en ordination med en dosering som innebär att tabletterna behöver delas. Resultat: Av 412 inkluderade apotekskunder uppgav 30 % av studiepopulationen att de upplevde problem med delningen av tabletterna. Vanliga problem var att tabletterna var för hårda och svåra att dela, att det blir olika stora delar, att tabletterna går sönder/bli smulor/smådelar. 36 % angav att de använde någon form av verktyg för att klara av att dela sina tabletter. Majoriteten använde sig av kniv. Slutsats: Fastän 70 % uppgav att det inte var ett problem att dela tabletterna tyckte ändå majoriteten av dem att det skulle finnas en tablett i ”rätt” styrka så att de slipper dela. Om resultaten generaliseras till den del av befolkningen som de intervjuade kunderna presenterar, skulle ca 100 000 få en ordination på delade tabletter och av dessa skulle 26 000-36 000 ha problem med tablettdelningen.

St. John’s wort extract is composed of a large number of components, about 150, but the most studied and interesting substance are hyperforin and hypericin. The herb is very popular and it is known for its pharmacological efficacy in numerous disorders. It is used for treatment of mild to moderated depression as an alternative to synthetic antidepressants. The St. John’s wort products are available in several preparations, as tablets, capsules, tea, fresh plant juice etc. Hyperforin is the part of St. John’s wort that gives the antidepressant effect through inhibition of reuptake of neurotransmitters such norepinephrine, serotonin, dopamine, GABA and L-glutamate.Since 1999, several case reports and clinical studies have demonstrated the interactions of St. John’s wort extract with other medical products, resulting in a decreased plasma concentration and potential therapeutics failure. The mechanism behind this is an interaction between St. John’s wort with intestinal and hepatic cytochrome P450 and P-glycoprotein, resulting in inducing these enzymes. In vitro investigations indicated that this induction is medicated by an interaction of hyperforin with the pregnane X receptor.Long-term co-medication of St. John’s wort extract reduces the bioavailability of wide variety of drugs, including digoxin, warfarin, cyclosporine, oral contraceptive and theophylline.The object of the present thesis was to investigate and describe the influence of St. John’s wort extract on the pharmacokinetics of the drugs mentioned above and what this pharmacokinetic interaction has for clinical consequences.Seven studies, with different numbers of participants, performed in different countries, were compiled to describe the effect of St. John’s wort on the drugs.The results from these studies showed that St. John’s wort extract affects the metabolism of these drugs by significant reducing theirs pharmacological effect. This decrease of the bioavailability and plasma concentration can be the results of intestinal and hepatic induction of CYP enzymes and p-glycoprotein. From these results I conclude that St. John’s wort should be used with caution and patients receiving these drugs should regularly monitory theirs plasma concentration.

Background: Sweden is a country where vitamin D deficiency seems to be common, partly because of its geographical position, which reduces the availability of UVB radiation, but also that people avoid sunlight due to increased skin cancer risk. Research shows that vitamin D plays an important role in the prevention of many diseases such as cancer as well as autoimmune and neuropsychiatric diseases.Vitamin D is a fat soluble pre-hormone and a collective name for closely related compounds which act as hormones after undergoing a transformation in the body.Humans can utilize vitamin D through diet and produce it in the body by exposing the skin to the sun. Previous observational studies and epidemiological studies have established a hypothesis that there seems to be an association between vitamin D supplementation and reduction of depressive symptoms. Objective: The aim of this study was to investigate if vitamin D supplements may decrease depressive symptoms. Methods: This work is organized as a literature review and article search is made in the database PubMed in January 2012. Keywords used were “vitamin D and depression” and inclusion criteria were: randomized clinical trials, be conducted on humans, written in English. The studies have been reviewed and assessed using Jadads scoring system. Results: Six studies were selected for the work. Three of the studies show that supplementation with vitamin D can decrease mood/depressive symptoms, and two of the studies cannot prove the same result. The doses given in these studies varies from 400 to 500 000 IU. The final article studies how the levels of calcitriol in the blood increases after light exposure, and whether this has an effect on patients with Seasonal Affective Disorder (SAD) compared to controls. The result of this study are that levels of 1,25(OH)2 D was not affected by phototherapy of SAD patients and controls.Conclusion: The six studies examined in this work haven’t given any convincing results partly because lack of good quality in the studies and they have failed to show convincing correlation. More large randomized controlled trials are required to know whether vitamin D supplements have an effect on depressive symptoms.

Från den 1 nov 2009 är det i Sverige tillåtet att sälja ett stort urval av receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln. Motivet därtill är att skapa en ökad tillgänglighet för konsumenterna, en prispress samt en fortsatt säker och ändamålsenlig läkemedelsanvändning. Syftet med denna uppsats är att redovisa och diskutera hur berörda intressenter på den svenska apoteksmarknaden ser på att receptfria läkemedel nu får försäljas utanför apotek. Uppsatsen belyser de aspekter som låg till grund för liberaliseringen av marknaden för receptfria läkemedel. För studien har en kvalitativ metod med strukturerade intervjuer använts. Sammanlagt intervjuades 18 personer som kunde tänkas ha intressen i och åsikter om de utvalda aspekterna. De intervjuade pekade på att utfallet av avregleringen blivit en ökad tillgänglighet speciellt i tätbebyggda områden och för frekvent använda läkemedel. Trots ökad konkurrens har ingen prispress på receptfria läkemedel ännu skett. För att uppnå en säker och ändamålsenlig läkemedelsanvändning är det viktigt att läkemedlen exponeras på lämpligt sätt så att ingen självbetjäning förekommer samt att det finns en åldersgräns för inköp. Krävs rådgivning ska den lämnas av personer med farmaceutisk kompetens. Slutsats: Den ökade tillgängligheten av de vanligast förekommande receptfria läkemedel får konsumenterna betala för genom oförändrade eller högre priser, och minskade ekonomiska möjligheter för apoteken att ge rådgivning.