Detta arbete försöker undersöka och lyfta fram frågor som berör estetik, d.v.s. den intuitiva varseblivningen. Betoningen på kroppens intuitiva varseblivning kan i dag ses som ett fenomen inom nutida konst och somatisk filosofi. Mitt arbete behandlar frågan om varför människans förmåga att uppleva affekt, stark sinnesrörelse, riskerar att sina i ett samhälle med en allt snabbare teknologisk utveckling och ett dominerande fokus på den yttre representationen. I mitt teoretiska perspektiv vill jag belysa denna fråga via en nutida pragmatisk filosofi kallad ”somaestetik”. Min metod är att sätta denna filosofi i relation till en nutida videokonstnär, Pipilotti Rist, och hennes sätt att arbeta med den intuitiva varseblivningen. Genom att belysa hennes verk: Gravity, Be My Friend och Sip My Ocean utifrån min egen upplevelse och via tolkandet av två böcker: Pipilotti Rist Grattis! och Pipilotti Rist vilka även innehåller hennes egna intentionsbeskrivningar av hennes verk: Open My Glade, belyser jag frågan hur hon med sina drömlika videoinstallationer utforskar kroppen, våra ritualer och tabun. Mitt gestaltningsarbete är ett försök att i samarbete med dansare undersöka den intuitiva varseblivningen ur ett somaestetiskt perspektiv. I min inledning vill jag skildra min egen konstupplevelse av Pipilotti Rists verk: Gravity, Be My Friend på Magasin 3 i Stockholm våren 2007. Uppsatsen består sedan av en del där jag försöker tolka den pragmatiske filosofen Richard Shustermans böcker Performing Live och Pragmatic Aesthetics. Jag definierar estetiken som begrepp och preciserar vad som menas med somaestetik, dess syfte och innehåll. Utifrån Shustermans resonemang beskriver jag sedan fenomen inom samhället som bidragit till att fragmentarisera den moderna människans upplevelse och utarma affektens betydelse. Enligt honom utgör ”dikotomier”, som den traditionella uppdelningen mellan kropp och själ med premiering av den själsligt/andliga aspekten, dominerande faktorer i vår moderna tid inom många områden, som konst, filosofi, sociologi, religion och politik men som vi nu verkar stå inför en uppgörelse med. Med detta som utgångspunkt diskuterar jag sedan videokonst producerad av Pipilotti Rist utifrån min tolkning av två böcker: Pipilotti Rist samt Pipilotti Rist Grattis! Min analys och slutdiskussion är ett försök att definiera eventuella beröringspunkter mellan somaestetik och samtida medierad konst representerad av Rist, samt ställa frågor kring konstens roll i framtiden. / <p>BI/Konst</p>

Denna uppsats diskuterar Julia Kristevas begrepp det semiotiska i Pipilotti Rists audiovideoinstallation Tyngdkraft, var min vän, som visades på Magasin 3, Stockholm konsthall, 2007. Verket består av ett rum med upphöjda mattskulpturer där betraktaren kan ta av sig skorna och lägga sig ned för att ta del av två filmer som visas i taket ovanför matthögarna. Största delen av filmerna utspelar sig under vattenytan där en kvinna och en androgyn man utforskar ett universum fyllt av sinlighet, närvaro, lekfullhet, kropp, drifter och lugn -ett paradis fyllt av växtlighet och där tyngkraften ibland minskat. Bilder i starka färger och ljus, kaleidoskopiska formationer och ett till viss del uppbrutet bildspråk, möter åskådaren. Det semiotiska beskrivs av Kristeva som den driftsmässiga dimensionen av språket som är kopplat till ett förspråkligt stadium hos det preoidipala barnet innan det hunnit utvecklats till ett eget subjekt. Med detta menar hon den värld nära moderskroppen som barnet befinner sig i och där en icke-språklig kommunikation sker mellan mor och barn. Dock står denna värld inte helt utan lag och ordning eftersom modern (och barnet) alltid befinner sig under en viss språklig och kulturell lagbundenhet, kallad den symboliska ordningen, vilken kommer in även i det semiotiska. Det semiotiska och det symboliska är därför nära kopplade till varandra och kan inte existera utan varandra. Det semiotiska lever kvar även efter att det lilla barnet utvecklats till ett subjekt och trätt in i den språkliga, symboliska ordningen. Detta visar sig som semiotiska spår i bland annat konsten, och när det kommer till språket ser vi det främst i poesin, som är ett mindre lagbundet språk som rör sig i gränslandet mellan det semiotiska och det symboliska. Eftersom Tyngdkraft, var min vän inte innehåller något talat eller skrivet språk görs i uppsatsen en koppling mellan detta verk och det semiotiska genom utforskandet av olika element i verket. Dessa element är tyngdkraften, jorden, vattnet, bildspråket, upprepningen, rytmen, moderskroppen, paradiset, affekterna och drifterna samt gränslandet natur och kultur.

THE INDEFINITIVE SELF: subject as process in visual art This doctoral study is comprised of both creative work and accompanying critical study and exegesis, each comprising 50 per cent of the total weight of submission. The body of research develops a feminist genealogical methodology to explore the study’s central idea: that envisioning the feminine subject as process rather than a fixed entity enables political agency without recourse to rigid essentialism. The creative work, a public space installation in South Brisbane Cemetery at Dutton Park, is titled Last Drinks Gentlemen Please and traces the life and character of my great, great aunt Cecilia Mary Tennant (1875-1938). Documentation and discussion of this work is included in the exegesis and can also be viewed online at the web address http://www.GMTplus10.info/. The thesis presents a critical contextualisation analysing the work of the artists Tracey Moffatt, Mona Hatoum and Pipilotti Rist, as well as my own practice, and identifies key strategies enabling the representation of identity as process. Finally, this study proposes the figure of the Aunt as an elective relationship that enables both intimacy and agency beyond patriarchal constructions of the feminine.

No description available.

No description available.