Bakgrund: Att tillämpa kunskaper om sexualitet och samlevnad samt ge samtalsstöd efter förlossning är en del av den sexuella och reproduktiva hälsan och ingår i barnmorskans kompetensområde. Forskning visar att kvinnor upplever en transition i sexualiteten upp till ett år efter förlossning, samt att det finns ett behov hos kvinnor att få stöd och samtala om detta med vårdpersonal. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva barnmorskors erfarenheter av att stödja kvinnor i deras sexualitet första året efter förlossning. Metod: Studien genomfördes genom en kvalitativ metod med induktiv ansats. Data inhämtades från individuella semistrukturerade intervjuer med åtta barnmorskor verksamma på barnmorskemottagning. Data bearbetades med kvalitativ induktiv innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visade att barnmorskorna gav stöd i sexualiteten första året efter förlossning till kvinnor genom samtalsstöd där barnmorskans bemötande var viktigt. Samtalsstödet utformades som information och normalisering, undersökande och rådgivning. Hinder för stöd angavs vara integritet, andra personer närvarande vid mötet, kulturskillnader och tidsbrist. Informanterna ansåg att behov av fortbildning inom sexologi finns, för att ge stöd i sexualiteten för kvinnor året efter förlossning. Klinisk tillämpbarhet: Denna studie kan genom barnmorskornas erfarenheter av att stödja kvinnor i sexualiteten året efter förlossning användas som inspiration för andra barnmorskor verksamma inom området. / Background: To apply knowledge on sexuality and relationships and providing support by dialogue is part of sexual and reproductive health, and part of the midwives’ competence. Research shows that women experience transition in their sexuality up to one year post partum, and that women express the need for support on the subject from health professionals. Aim: The aim of this study was to describe midwives’ experiences of giving support to women in their sexuality in the first year post partum. Method: The study was conducted through a qualitative method with an inductive approach. Data was collected from semi-structured individual interviews with eight midwives. The data was processed by qualitative inductive content analysis. Results: The result of the study showed that the midwives provided support in sexuality the first year post partum to women by dialogue, where the midwives approach was important. The dialogue support was provided by information and normalisation, investigation and consulting. The informants felt that further education in sexology was needed to give support to women in their sexuality the first year post partum. Clinical application: Through the experiences of the midwives in supporting women in their sexuality the first year post partum, this study might be used as inspiration for other midwives active in the field.

Mémoire numérisé par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.

<p>Validerat; 20101217 (root)</p>

Med rötter i 1970-talets kvinnorörelse, under parollen ”Det personliga är politiskt”, satte konstnären Mary Kelly moderskap, barnafödande och barnomsorg under lupp i samband med sitt verk Post-Partum Document, 1973-1979. För många kvinnliga konstutövare som gjorde sitt bästa för att, via konsten, frigöra sig från sociala roller och nedärvda beteendemönster, möttes hennes initiativ att ge en bild av denna för dem bromsande moderlighet, med förvåning. Mary Kelly delade konceptkonstens politiska patos för en distanserad reflektion över den kulturella diskursen men hon bytte den lingvistiska analysen mot psykoanalysen. Hennes råmaterial var den subjektiva erfarenheten: kroppen, dess rädslor och sexuella drivkrafter samt de institutionella och kulturella konventioner som tillfogades den. Hennes analysmetoder och omfattande teori banade väg för en mer akademisk, socialkonstruktivistisk feminism som gav ringar på vattnet efter att Post-Partum Document premiärvisades i London år 1976. I linje med den västerländska andra vågen-feminismen utforskade hon den kvinnligt levda erfarenheten men Post-Partum Document markerar också en vändpunkt mot en subjektiv psykoanalys i konstpraktik och teori, som inte minst den efterföljande tredje generationens feminister anammade under 1980-talet. Med verket, som består av sex sektioner och totalt 135 objekt, syftar Mary Kelly till att synliggöra hur den biologiska skillnaden mellan kön och sociala normer befästs via moderskapet och den barnomsorg som det medför. Verket beskriver hennes egen sons socialiseringsprocess fram till sex års ålder. Begreppet Post partum betyder ”efter förlossningen” och syftar till att beskriva moderns tillstånd efter barnets födelse. Denna term gäller således inte barnet vilket också bör understrykas i relation till verkets titel. PPD:s syfte är främst att beskriva modern och hennes känslor i form av oro, rädsla, makt och åtrå i relation till barnet. Modern representerar här samhället, kolonisatören, som tar det anspråkslösa, primitiva spädbarnet till sin barm i syfte att uppfostra det och ge det verktyg för att göra sig förstådd. I Post-Partum Document är hon, till skillnad från psykoanalysens teorier om fallos och kvinnans brist i relation till mannen eftersom hon inte utrustats med penis, ägare av den symboliska fallosen medan mannen, i detta fall sonen, är i underläge. Att Mary Kelly samtidigt bearbetade sin egen erfarenhet av sina respektive roller – som kvinna, konstnär, feminist och sedermera mor - samt polemiken dem emellan gjorde verket unikt i en samtid där konceptkonsten sällan adresserade subjektiva upplevelser medan feministerna, å sin sida, var upptagna med att frigöra sig från de roller som ansågs traditionellt feminina. Via differentierande uttryck av moderns känsloregister i relation till barnet tecknar konstnären en bild av ett moderskap fyllt av oro, nervositet, tvivel, upprymdhet och åtrå samtidigt som hon ställer frågor om föreställningen kring den naturliga modern och kvinnlig sexualitet.

Thèse d'exercice : Médecine. Médecine générale : Paris 12 : 2005. / Titre provenant de l'écran-titre. Bibliogr. f. 61-68.

Reproduction de : Mémoire de Sage-femme : Médecine : Nantes : 2008. / Bibliogr.

Thèse (de maîtrise)--Université Laval, 2004. / Bibliogr.: f. [83]-87. Publié aussi en version électronique.

Bakgrund Kvinnosjukvården i Sverige idag har stor förbättringspotential då det bland annat saknas riktlinjer kring behandling och uppföljning av bristningar i bäckenbottenmuskulaturen. Förlossningsskador kan påverka livskvaliteten hos den drabbade. Fysioterapeuter kan vara behjälpliga med rehabiliteringen av dessa. Syfte och frågeställning Syftet var att ta reda på fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av att arbeta med fysioterapi postpartum. Design och metod En kvalitativ explorativ och deskriptiv design användes och studien baserades på semistrukturerade intervjuer av fem fysioterapeuter. Intervjumaterialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim et al. Resultat Under databearbetningen framkom fem kategorier med totalt 14 subkategorier. Kategorierna var kultur och synsätt, vårdmötet, patienten, positiva aspekter av yrket samt utveckling. Det som beskrevs var bland annat en önskan om att fysioterapeuter ska bli en större del av mödravården, bortprioritering av kvinnosjukvård, bristen på riktlinjer, att patienterna ofta har stora besvär trots tidigare uppföljning i mödravården samt glädjen i yrket. Konklusion Fysioterapeuter upplever sig ha en viktig roll i rehabiliteringen efter förlossningsskador, och önskar att få en större roll i mödravården. Kvinnosjukvård upplevs inte ha hög prioritet inom fysioterapeutisk grundutbildning, och informanterna efterfrågar svenska riktlinjer kring rehabilitering efter gynekologisk kirurgi och kejsarsnitt. Fysioterapeuter upplever dock att arbetet är roligt och att de har tacksamma patienter de kan göra stor skillnad för. Vidare forskning kring fysioterapi efter förlossning anses vara nödvändigt. Nyckelord Physiotherapy, experiences, women’s health, post partum care. / Background Women's healthcare in Sweden today has great potential of improvement, as there is, among other things, no guidelines for treatment and follow-up of injuries to the pelvic floor muscles. These injuries can affect the quality of life. Physiotherapists can assist with the rehabilitation of these conditions. Purpose The purpose was to investigate physiotherapists experiences of physiotherapy after childbirth. Design and method A qualitative, explorative and descriptive design was used and was based on semi structured interviews. Five physiotherapists were interviewed and the material was processed using qualitative content analysis according to Graneheim et al. Results Five categories emerged during the data analysis, with a total of 14 subcategories. The categories were culture and approach, the patient meeting, the patient, positive aspects of the profession and progress. What was described was, among other things, the desire for physiotherapists to become a bigger part of maternity care, the prioritization of women’s health care, the lack of guidelines, the patient often having problems despite previous follow- up in the maternity care and the joy of the profession. Conclusion Physiotherapists experience that they have an important role in rehabilitation after maternal injuries and wish to have a greater role in rehabilitation in maternity care. Women’s health care is not percieved as a high priority in physioterapeutic primary education. The informants perceive a need for Swedish guidelines for rehabilitation after gynecological surgery and cesarean sections. Physiotherapists, however, find that the work is fun and that they have grateful patients they can make a big difference to. Further research on physical therapy after child birth is considered necessary. Key words Physiotherapy, experiences, women’s health, post partum care.

Post partum depression (PPD) drabbar mellan 10 – 15 % av nyförlösta mödrar. Att drabbas av en PPD kan orsaka känslomässiga och kognitiva besvär för hela familjen. Kvinnan löper också en större risk att drabbas av en depression senare i livet, vilket är en faktor som kan påverka mammans relation till barnet och sin omgivning. En tidig korrekt behandling är viktig för mammans framtida välbefinnande. Bland möjliga orsaker till post partum depression nämns hormonförändring, förändrad nivå av neurotransmittorer, nutritionella orsaker och sömnbrist. Behandlingen av PPD är inriktad mot psykoterapi, antidepressiv behandling och elektrokonvulsiv behandling (ECT). Syftet med denna litteraturstudie var att titta på effekten av det antidepressiva läkemedlet serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Studierna som granskades i detta arbete hämtades från Pubmed. Fem studier valdes och samtliga var randomiserade kliniska prövningar. Tre av studierna visade ingen signifikant skillnad mellan SSRI och placebo/psykoterapi/tricykliskt antidepressiva (Nortriptylin). I två av studierna hittades en signifikant skillnad, med en bättre effekt för SSRI i jämförelse med placebo respektive samtal. I studie 2 erhölls en signifikant skillnad med avseende på remission efter 8 veckor (p=0.04) och i studie 3 var det en signifikant skillnad mellan andelen som nådde behandlingsmålet &lt;13 på Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) efter 4 veckor. Vad gäller förbättringen av den kliniska sjukdomsbilden nådde fler lägre poäng på mätskalorna i de grupper där SSRI var inkluderat. Samtliga behandlingar som inkluderades i studierna nådde goda resultat. Sammanfattningsvis är SSRI ett bra alternativ för behandling av PPD, men i den inledande fasen kan det dock inte ses som bättre än psykoterapi eller behandling med nortriptylin. I den framtida forskningen skulle det vara intressant att se fler och framförallt större studier för att klargöra effekten av SSRI vid PPD.

Bakgrund: Fysioterapeuter verksamma inom kvinnors hälsa har god kunskap om rörelse- och stödjeapparaten med kompetens att bland annat bedöma bäckenbottenmuskulatur, stödja återgång till fysisk aktivitet och finnas som stöd- och rådgivare. Sveriges Kommuner och Regioner menar att tillgången till fysioterapeutisk kompetens inom kvinnors hälsa bör förbättras. Det saknas i dagsläget studier på svenska fysioterapeuters uppfattningar om sin roll i eftervården efter förlossning. Syfte och frågeställning: Syftet var att undersöka hur fysioterapeuter verksamma inom kvinnors hälsa och som träffar postgravida kvinnor i sitt arbete uppfattar sin roll i eftervården efter förlossning. Design och metod: Studien var av kvalitativ deskriptiv design och dess innehåll baserades på semistrukturerade intervjuer med fem legitimerade fysioterapeuter verksamma inom kvinnors hälsa. Datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier och 14 underkategorier identifierades under databearbetningsprocessen. Kategorierna kom att heta Fysioterapeuten som stöd- och rådgivare i eftervården, Fysioterapeutens unika bäckenbottenkompetens, Framtidens eftervård samt Utmaningar för fysioterapeuten i eftervården. Inom dessa kategorier framkom beskrivningar om fysioterapeutens roll kring att stödja återgång till fysisk aktivitet, utmaningar kring att nå ut till patienterna samt önskemål om att erbjuda rutinuppföljning hos fysioterapeut. Konklusion: De intervjuade fysioterapeuterna uppfattade att sin roll i eftervården efter förlossning innefattar att vara emotionellt stöd, att vara stöd-och rådgivare och att de har en unik bäckenbottenkompetens med möjlighet att individualisera bäckenbottenträning. De upplevde att kvinnohälsa bortprioriteras, att det saknas kompetens inom området och att samarbetet med andra professioner var utmanande. Det framkom även att fysioterapeuterna önskar kunna erbjuda rutinuppföljningar efter förlossning. / Background: Physiotherapists active in women's health have good knowledge of the musculoskeletal system with the competence to, among other things, assess pelvic floor muscles, support return to physical activity and be available as support and counselors. Sweden's municipalities and regions believe that access to physiotherapeutic competence in women's health should be improved. There is currently a lack of studies on Swedish physiotherapists' perceptions of their role in aftercare after childbirth. Aim: The aim was to investigate how physiotherapists working with women's health and who meet post-pregnant women in their work perceives their role in aftercare after childbirth.Design and method: The study was of qualitative descriptive design and its content is based on semi-structured interviews with five licensed physiotherapists active in women's health. The data has been analyzed with qualitative content analysis. Results: Four categories and 14 subcategories were identified during the data processing process. The categories came to be called the Physiotherapist as a support and advisor in aftercare, the Physiotherapist's unique pelvic floor competence, Future aftercare and Challenges for the physiotherapist in aftercare. Within these categories, descriptions emerged about the physiotherapist's role in supporting return to physical activity, challenges in reaching out to patients and wishes to offer routine follow-up to a physiotherapist. Conclusion: The interviewed physiotherapists perceive that their role in aftercare after childbirth includes being emotional support, being a support and counselor and that they have a unique pelvic floor competence with the opportunity to individualize pelvic floor muscle training. They feel that women's health is de-prioritized, that there is a lack of competence in this subject and that they find collaboration with other professions challenging. It also emerged that the physiotherapists wish to be able to offer routine follow-ups after childbirth.