Bakgrund: Våren 2020 kom covid-19 viruset och blev snabbt en världsomfattande pandemi. Sjukvården i landet ställdes inför stora utmaningar, sjukhusen fick ställa om och ställa in planerad vård. Behovet av intensivvårdsplatser ökade och personal fick förflyttas till verksamheter de aldrig tidigare arbetat inom. Syfte: Att undersöka operationssjuksköterskors upplevelser av att bli utlånad till annan avdelning under covid -19 pandemin. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats av kvalitativa intervjuer som gjorts med operationssjuksköterskor som varit utlånade till annan avdelning under covid-19 pandemin. Resultat: Informanterna upplevde en brist på information när de fick reda på att de skulle bli förflyttade till annan avdelning vilket resulterade i en känsla av frustration och ilska. Att vårda svårt sjuka patienter och känna en osäkerhet och brist på kunskap är upplevda känslor som informanterna beskrev i studien. Informanterna har upplevt allt från ilska och frustration till att känna att de bidragit med erfarenheter, lärt sig nya saker och upplevt personlig utveckling. Slutsats: En specialistutbildad operationssjuksköterska kan inte ersätta en annan specialistsjuksköterska då kompetensområdena är olika. Däremot kan de vara behjälpliga i vården av svårt sjuka patienter. / Background: In the spring of 2020, the covid-19 virus came and quickly became a worldwide pandemic. Healthcare in the country was faced with major challenges, the hospitals had to adjust and cancel planned care. The need for intensive care units increased and staff had to be transferred to activities they had never worked in before.  Aim: To investigate surgical nurses' experiences of being loaned to another ward during the covid -19 pandemic. Method: Qualitative content analysis with an inductive approach to qualitative interviews conducted with surgical nurses who have been seconded to another ward during the covid-19 pandemic. Results: The informants experienced a lack of information when they found out that they would be transferred to another department, which resulted in a feeling of frustration and anger. Caring for seriously ill patients and feeling insecure and lack of knowledge are perceived emotions that the informants described in the study. The informants have experienced everything from anger and frustration to feeling that they have contributed with experiences, learned new things and experienced personal development. Conclusion:A specialist-trained surgical nurse cannot replace another specialist nurse as the areas of competence are different. However, they can be helpful in the care of seriously ill patients.

Varje år genomgår omkring 800 000 personer en kranskärlsoperation i världen. En kranskärlsoperation är omfattade och påverkar patienten fysiskt, psykiskt och psykosocialt, vilket i sin tur kan komma att påverka livskvaliteten efter operationen. Livskvalitet är subjektivt och kan upplevas olika beroende på personen i fråga. Eftersom livskvaliteten kan förändras efter en kranskärlsoperation är det viktigt att sjuksköterskan har kunskap och förståelse om vilka faktorer som kan vara betydande för den postoperativa livskvaliteten. Syftet med studien var att belysa faktorer som kan påverka patientens livskvalitet efter en genomgången kranskärlsoperation. Metoden för detta arbete var en litteraturöversikt med en systematisk sökstrategi i databaserna PubMed och CINAHL. Sökningarna som genomförts resulterade i 15 kvantitativa artiklar som analyserades med hjälp av en integrerad analys. Resultatet består av fyra kategorier som belyser faktorer som påverkar livskvaliteten. De kategorier som utgjorde resultatet var fysiska faktorer, psykiska faktorer, biologiska faktorer samt psykosociala faktorer. De mest framstående faktorerna som sågs påverka livskvaliteten var fysiska begränsningar, oro och ångest, social isolering samt komplikationer. Vidare framkom det att faktorer som ålder och kön påverkade hur deltagarna skattade sin livskvalitet. Slutsatsen från denna litteraturöversikt var att livskvaliteten kan komma att påverkas av flera olika faktorer efter en kranskärlsoperation. Resultatet kan vara användbart för sjuksköterskor som arbetar med patienter som ska eller har genomgått en kranskärlsoperation för att kunna ge information om hur livskvaliteten kan påverkas av olika faktorer. Genom att informera patienten om detta kan en trygghet och medvetenhet skapas vilket kan främja hälsan och därmed livskvaliteten. För att få en ytterligare förståelse för hur personer på ett subjektivt sätt ser på livskvalitet behövs mer kvalitativ forskning. / Every year about 800 000 people around the world undergo coronary artery bypass surgery. A coronary artery bypass is an extensive surgery and affects the patient both physically, mentally and psychosocially, which in turn may affect the quality of life after the surgery. Quality of life is subjective and can be experienced differently depending on the person. Since quality of life can change by a coronary artery bypass surgery, it is important that the nurse has knowledge and an understanding of the factors that may be significant for the postoperative quality of life. The aim of this study was to illustrate factors which can affect the quality of life of patients who undergo a coronary artery bypass surgery. The method of this study was a literature review with a systematic search strategy in the databases PubMed and CINAHL. The searches made resulted in 15 quantitative articles that were analyzed using an integrated analysis. The result consists of four categories that illustrate factors which can affect the quality of life. The categories in the result were physical factors, mental factors, biological factors and psychosocial factors. The main factors identified affecting the quality of life were physical limitations, worries and anxiety, social isolation and complications. Furthermore, it emerged that factors such as age and gender also affected how the participant rated their quality of life. The conclusion of this literature review shows that quality of life can be affected by several different factors after coronary artery bypass surgery. The results of this study can be useful for nurses who work with patients who are planning or have undergone coronary artery bypass surgery, by providing adequate information on how quality of life can be affected. By informing patients about these factors which can impact on quality of life, security and awareness can be created, which can help promote health. To gain further understanding of how patients in a subjective way experience quality of life, more qualitative research is needed.

ABSTRACT Background: Patients that have undergone cytoreductive surgery (CRS) with or without hyperthermic intraperitoneal chemotherapy (HIPEC) are a patient group with many complex nursing care needs, the recovery process is often long and challenging. However, there is no research on the patients experiences of the recovery on the ward. Aim: The aim was to describe how patients that have undergone CRS with or without HIPEC experiences the postoperative recovery at the ward, and if the nursing care they receive matches their individual needs. Method: A qualitative study with semi-structured interviews were conducted with seven patients on one gynecological- and one surgical ward. Data was analysed with qualitative content analysis. Result: Two categories were identified: A time filled with physical challenges but gradually returning to normal and A roller coaster of thoughts and emotions. The result showed both physical and mental challenges during the recovery process on the ward. The patients described nausea, tiredness and initially difficulties with mobilisation. They also shared feelings of concern, frustration and missing their relatives. The nursing staff had an important role in creating a safe environment during the treatment period by showing support, providing information and offering conversations. Conclusion: The result of the study shows that patients who have undergone CRS with or without HIPEC experiences both physical and mental challenges during the recovery process on the ward. Through support, information and conversations the nursing staff can meet the patient’s individual needs and in that way, optimize the recovery. By ensuring a high level of competence among the nursing staff, the safety of the patients can be guaranteed and good nursing can be carried out.

Bakgrund: För att sjukvården ska kunna upprätthålla patientsäkerheten krävs ett säkert sätt att överföra information mellan skifte av personal. För att kunna inkludera alla viktiga komponenter i en rapport krävs skicklighet i rapportering. Information som missas gör att patienter löper större risk att drabbas för vårdskador. Patienter som genomgår utsätts för sedering eller operativa ingrepp är redan sköra och löper större risk att drabbas av negativa konsekvenser. Syfte: Att undersöka innehållet i den muntliga överrapporteringen mellan anestesisjuksköterskor och postoperativ personal samt granskavad som kan påverka innehållet. Metod: En observationsstudie med kvalitativ och kvantitativ ansats utfördes på en intensivvårdsavdelning och en post-operativ avdelning. Resultat: Sammanställningen av 50 observationer visade att allergier, kirurgiska komplikationer, blodförlust och luftvägshantering var de mest frekventa punkterna som försummades. Innehållet jämfördes sedan med hur nöjda sjuksköterskorna som tog emot rapporten var gällandeinnehåll och struktur. Inga säkra slutsatser kunde dras av förhållandet mellan tid och innehåll, störningsmoment och innehåll, samt uppskattad nöjdhet med rapporten och innehåll. Vart rapporten sker har inverkan i hur stor utsträckning in-och utfarter samt operationsförband rapporteras. Störningsmoment har ingen inverkan på antal parametrar som tas upp. Konklusion: Resultatet visar att viktig information missas i olika utsträckning. Utifrån resultatet på studien dras slutsatsen att det behövs fortsatt forskning för att ge möjligheten att optimera och strukturera rapporterna så innehåll inte missas. / Background: If the health care is to maintain the patient security, a safe way to transfer information between staff changes is required. To be able to include all the important components in the report requires great skill. Information that is missed will expose the patient to a greater risk of care damage. Patients that undergo surgery or anaesthesia are already fragile and are at a greater risk of voluminous consequences. Objective: To examine the content of the oral report between the anaesthesia nurse and post-operative nurse, and what causes that could possibly affect the contents of the report. Method: An observation study with qualitative and quantitative method approach was adopted. The setting for the study was an intensive critical care unit and a post anaesthesia unit. Result: The findings in the 50 observations shows that allergies, surgical complications, blood loss and airway management were the most neglected points in the report. The amount of time the observations took were examined along with the content, structure and how satisfied the nurses that received the report were afterwards. No certain conclusions could be shown in the relationship between time and amount of content in the report. Neither was there a relationship between amounts of distraction and decreasing of content. These findings were compared with estimated satisfaction from the nurses that received the report. Where the report is held has impact on how much information about venous access, tubes and bandages is transferred. Disturbance had no effect on the amount of information being reported. Conclusion: The result shows that important information is missed to a certain degree. The study results show that there is still a need for more research to be able to find a way to optimize the oral report and the information transfer.

Bakgrund: Konfusion är ett övergående akut förvirringstillstånd som många patienter med höftfraktur drabbas av varje år efter att de genomgått en operation. De främsta orsakerna är det kirurgiska traumat, anestesin, smärta, sömnbrist, läkemedel och stress. Kvinnor är mest drabbade av konfusion men det kan vara en skrämmande upplevelse oavsett vem som drabbas. Syfte: Syftet med studien var att studera hur patienter som genomgått höftoperation kan undgå att drabbas av konfusion, genom att studera vad sjuksköterskor behöver för att uppnå god beredskap att förebygga eller lindra konfusion. Metod: Detta arbete är en litteraturöversikt som grundar sig på 11 kvantitativa vetenskapliga originalartiklar. Litteratursökningen genomfördes på databaserna PubMed, PsycInfo samt CINAHL. Samtliga studier kvalitetsgranskades med Fribergs (2017) granskningsmall för kvantitativa studier. Resultat: Artiklarnas resultat sammanställdes i två tabeller, en för vardera av de frågeställningar som kompletterade litteraturöversiktens syfte. I resultatet framkom det att sjuksköterskor saknade kompetensen att i kliniken identifiera tecken på konfusion hos patienterna. Sjuksköterskor utbildade i konfusion hade lägre konfusionsincidenter bland sina patienter. Hade patienten haft konfusion tidigare var detta viktig information för personal som sköter vården postoperativt. Det var också en fördel om kompletterande kompetenser, till exempel i form av geriatriksjuksköterskor, fysioterapeuter och arbetsterapeuter, kunde finnas tillgängliga vid behov. Patienter som fick lyssna på lugn klassisk musik fick en bättre utveckling på den kognitiva funktionen. Slutsats: Studiens resultat visar att det behövs mer kunskap, instrument och verktyg för sjuksköterskor för att förebygga, identifiera och behandla konfusion tidigt. En god kompetens, snabb identifiering och information till patientens andra vårdgivare kan leda till bättre vård för patienten och en bättre arbetsmiljö för sjuksköterskan. / Background: Delirium is a transient acute state of confusion that thousands of hip fracture patients suffer from each year after undergoing surgery. The main causes are surgical trauma, anesthesia, pain, lack of sleep, medication and stress. Women are most affected by delirium but it can be a scary experience no matter who is affected. Aim: The aim of the study was to study how patients who have undergone hip surgery can avoid being affected by delirium, by studying what nurses need to achieve good readiness to prevent or alleviate delirium. Method: This work is a literature review based on 11 quantitative scientific original articles. The literature search was performed on the databases PubMed, PsycInfo and CINAHL. All studies were quality reviewed with Friberg’s (2017) review template for quantitative studies. Result: The results of the articles were compiled in two tables, one for each of the questions that complemented the purpose of the literature review. The results showed that nurses lacked the competence to identify signs of delirium in the patients in the clinic. Nurses trained in delirium had lower delirium incidents among their patients. If the patient had had delirium before, this was important information for staff who provide care postoperatively. It was also an advantage if complementary competencies, for example in the form of geriatric nurses, physiotherapists and occupational therapists, could be available if needed. Patients who were allowed to listen to calm classical music had a better development of cognitive function. Conclusion: The results of the study show that more knowledge, instruments and tools are needed for nurses to prevent, identify and treat delirium early. Good competence, quick identification and information to the patient's other care providers can lead to better care for the patient and a better working environment for the nurse.

Bakgrund: Patienter som genomgår öppen hjärtkirurgi med sternotomi utsätts för ett stort ingrepp med stor påverkan på kroppen, både fysiskt och psykiskt. I det postoperativa förloppet kan de drabbas av postoperativa komplikationer och de upplever flertal olika symtom. Öppen hjärtkirurgi genomförs vid flertal olika kardiologiska sjukdomar. I takt med att befolkningen blir äldre med fler komorbiditeter samt att kirurgiska tekniker utvecklas ökas komplexiteten i det perioperativa förloppet. Dessa ingrepp ställer höga krav på vården då patienter genomgår stora operationer med lång sövning, extracorporeal cirkulation, avancerad medicinsk teknik samt förflyttas mellan flertal olika vårdenheter under vårdtillfället. En ökad kunskap och förståelse hos sjuksköterskan om patienters faktiska upplevelse av det postoperativa förloppet i samband med hjärtkirurgi kan troligtvis förbättra det personcentrerade partnerskapet med patienter samt lindra det lidande patienter upplever. Syfte: Syftet var att undersöka faktorer som påverkar personers upplevelse av postoperativ vård vid hjärtkirurgi med sternotomi. Metod: En litteraturöversikt med en systematisk sökstrategi genomfördes. Totalt 15 kvalitativa och kvantitativa artiklar har analyserats med tematisk analys för att svara på litteraturöversiktens syfte. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier och tio underkategorier som belyser faktorer som påverkar personers upplevelse av postoperativ vård vid hjärtkirurgi med sternotomi. Hur sjuksköterskan kommunicerade med både patienter och andra professioner påverkade patienters upplevelse. Även graden av individualiserad vård, den första tiden på intensivvårdsavdelning, smärtupplevelsen, sömnrubbningar, delirium, ångest och familjens betydelse lyftes fram som viktiga faktorer. Slutsats: Kommunikationen kring patienten, smärta, dissociation mellan kropp och själ samt erfarenheter av postoperativt delirium var faktorer som påverkar patienten starkt. I alla delar av det postoperativa omhändertagandet är det essentiellt att arbeta med ett personcentrerat förhållningssätt då det påverkade patienternas upplevelse positivt. / Background: Patients who undergo open heart surgery with sternotomy are exposed to a major procedure with a considerable impact on the body, both physically and psychologically. During the postoperative care, they can suffer from postoperative complications, and they experience several different symptoms. Open heart surgery is performed for several different heart diseases. As the population grows older with more comorbidities and as surgical techniques develop, the complexity of the perioperative process increases. These interventions place high demands on care as patients undergo major operations with long anesthesia, extracorporeal circulation, advanced medical technology and are moved between several different care units during their treatment. An increased knowledge and understanding of the nurse about patients' actual experience of the postoperative care associated with heart surgery can probably improve the personcentered partnership with patients and alleviate the suffering patients experience. Aim: The aim was to investigate factors affecting persons' experience of post-operative care of cardiac surgery with sternotomy. Methods: A literature review with a systematic search strategy was performed. A total of 15 qualitative and quantitative articles were analyzed using a thematic analysis to answer this literature reviews aim. Results: The results revealed three main categories and ten subcategories that highlight factors that influence persons' experience of postoperative care of cardiac surgery with sternotomy. How the nurse communicates with both patients and other professions affects the patients' experience. The degree of individualized care, the first time in the intensive care unit, the experience of pain, sleep disturbances, delirium, anxiety and the importance of the family were also highlighted as important factors. Conclusion: Communication around the patient, pain, dissociation between body and mind and experiences of post-operative delirium are factors that strongly affect the patient. In all parts of the post-operative care, it is essential to work with a person-centred approach as it affects the patients' experience positively.

Bakgrund: God omvårdnad och snabb mobilisering till den drabbade personen är ett krav för att kunna återgå till en fungerande vardag efter en höftoperation. Tidig postoperativ mobilisering har visat sig minska risken för komplikationer. Aktuell forskning belyser kunskapsbrister hos hälso- och sjukvårdpersonal angående patienters upplevelser av tidig mobilisering samt bristande forskning kring sjuksköterskors etablerande av förtroendefulla relationer och kommunikation med patienter, vilket medför utmaningar i vården. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av postoperativ mobilisering efter höftoperation. Metod: En allmän litteraturstudie utfördes och 11 resultatartiklar inkluderades. Resultat: Analysen av resultatartiklarna identifierade följande fyra kategorier: upplevelser av bristande kommunikation och information, upplevelser av rädsla, sårbarhet och isolering, upplevelser av motivation, stöd och självuppfattning och upplevelser av att återgå till en ny vardag som belyser upplevelser av att anpassa sig till en ny normalitet, smärta och sömn. Konklusion/implikation: Bristande kommunikation från hälso- och sjukvårdspersonal, rädsla för felbelastning och känslor av sårbarhet och isolering framstod som de vanligast förekommande upplevelserna. Hälso- och sjukvårdspersonal behöver öka sin förståelse för hur patienter upplever postoperativ mobilisering. En implikation av resultatet är att ytterligare utbildning och forskning behövs för att förstå och möta patienters behov och upplevelser för att kunna erbjuda god och effektiv omvårdnad. / Background: Adequate care and mobilization for the individual is essential to facilitate a return to daily life following hip surgery. Early postoperative mobilization has been shown to reduce the risk of complications. Current research highlights knowledge gaps among healthcare professionals regarding patients' experiences of early mobilization, as well as insufficient research concerning nurses' establishment of trusting relationships and communication with patients, posing challenges in healthcare. Aim: The aim was to illustrate patients' experiences of postoperative mobilization following hip surgery. Method: A general literature review was conducted, and 11 research articles were included. Results: Analysis of the research articles identified the following four categories: experiences of inadequate communication and information, experiences of fear, vulnerability, and isolation, experiences of motivation, support, and self-perception, and experiences of returning to a new daily life, which contain experiences of adjusting to a new normalcy, pain, and sleep. Conclusion/Implication: Inadequate communication from healthcare professionals, fear of misloading, and feelings of vulnerability and isolation were the most reported experiences. Healthcare professionals need to enhance their understanding of how patients perceive postoperative mobilization. An implication of the findings is that further education and research are necessary to understand and address patients' needs to provide quality and efficient care.

Previous literature has indicated that nursing personnel face the second highest rate of occupational injury and illness. Assistive equipment, such as lift and transfer aids, has helped lower work task demands and reduce back stress on patient handlers. However, limited attention has been paid to the safety, comfort and dignity of the patient in postoperative care. Research on the efficacy of self-transfer aids for patients who require limited or no assistance by nursing personnel is insufficient. Ratings of comfort and security have only been evaluated for nursing home residents in a pilot field study, in which residents rated assistive devices as generally equal to or more secure and comfortable than manual transfer methods. The first study reports the laboratory evaluation of bed rising with the use of two self-transfer aids and bed rising unassisted. The objective was to determine muscle activity during bed rising tasks with and without the use of a bed assistive device using surface electromyography (EMG). Twenty male (n = 9; age, 33.7 ± 8.0 years) and female (n = 11; age, 34.5 ± 23.9 years) participants, with normal body mass index (BMI) ranging from 18.4 to 24.9, took part in the study. Mean and peak activity was recorded from three abdominal muscle sites. The results indicated bed rising with the use of a self-transfer device significantly reduced muscle activity compared to bed rising unassisted. Anchoring the devices at a higher height and elevating the torso further reduced muscle activity. Although no differences were observed between devices using EMG, results from the usability survey and final ranking indicated favorable ratings for the ABNOSTRAINTM prototype compared to the Bed Pull-up. A second study was conducted to determine the efficacy of a bed assistive device in a patient population. The objective was to compare self-perceived recovery measures and usage of pain medication between patients in the control (n = 8; age, 34.0 ± 6.3years) and device (n = 7; 40.7 ± 12.4) groups. A total of fifteen female participants undergoing either abdominal hysterectomy (n = 6) or Cesarean-section (n = 9) procedures were recruited for the study. Both groups completed a total of twelve questionnaires over a five-week recovery period. Responses to self-perceived recovery measures were significantly different. In general, the device group reported higher levels of energy, less pain interference, lower perceived pain, less reliance on pain medication and returned to activities of daily living faster than the control group. The results from the study provide clinicians or other practitioners information on the benefits of bed assistive devices for patients during postoperative recovery. Age and surgery differences should be considered when suggesting bed movement patterns with assistive intervention. / Master of Science

Text in Afrikaans / In this quantitative study emphasis is placed on the role of the nurse as a member of the rehabilitation team. Furthermore, the role of the nurse in patient education as well as the importance of effective patient education during the rehabilitation process after hip replacement surgery is emphasised. Various factors that impacted on the rehabilitation process are highlighted. A structured interview schedule was used to interview a group of 20 respondents. All of the respondents participated voluntarily. Orem's Selfcare Theory was used as a theoretical basis for the study. The researcher determined which information respondents regarded as important to attain functional independence during the rehabilitation process. The data gathered would serve as recommendation for a planned information brochure that could in future be given to patients at their first visit to the surgeon before surgery. The brochure could then be used as a basis for patient education in the course of the rehabilitation process. / Advanced Nursing Sciences / M.A. (Verpleegkunde)

Sammanfattning Bakgrund: Patienter med långvarig smärta är i behov av en strukturerad behandling. Studier visar på otillräcklig postoperativ smärtbehandling. Syfte: Att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att perioperativt vårda patienter med långvarig smärta. Metod: Semistrukturerade intervjuer med 15 anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor, vilka baserades på kliniska vinjetter. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studiens resultat framkom fem kategorier att vara förberedd, att vården är komplex och kunskapskrävande, att ha ett professionellt samarbete, att känna sig otillräcklig och att bemöta patienten. Specialistsjuksköterskornas erfarenhet visade att en tydlig plan och tydliga läkemedelsordinationer gav specialistsjuksköterskorna möjlighet att förbereda sig. Detta tillsammans med en mer informerad och delaktig patient förbättrade den postoperativa smärtbehandlingen. Genom att ge extra tid till patienter med långvarig smärta minskade deras upplevelse av smärta, oro och ångest. Specialistsjuksköterskorna efterfrågade utbildning i smärtbehandling och en tydligare kontakt med smärtkliniken. Specialistsjuksköterskorna menade att det var viktigt att ha ett bra samarbete med läkarna för att optimera och påbörja smärtbehandlingen i tid. Specialistsjuksköterskorna erfor att patienter med långvarig smärta riskerade att underbehandlas. I de fall där smärtlindringen misslyckades beskrevs känslor av frustration och maktlöshet. Slutsats: Genomgående för alla specialistsjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med långvarig smärta var att det krävdes en tydlig och detaljerad plan för patientens smärtbehandling vilken skulle sträcka sig perioperativt och vidare till vårdavdelning eller hemgång. Med planering och förberedelse ökade förutsättningarna för en bättre omvårdnad av patienter med långvarig smärta.           Nyckelord: anestesisjuksköterska, erfarenhet, intensivvårdssjuksköterska, kronisk smärta, långvarig smärta, postoperativ vård / Abstract Background: Patients with persistent pain is in need of a structured treatment. Studies showed insufficient postoperative pain treatment. Aim: This study aimed to describe nurse anesthetists and critical care nurses experience in caring perioperative nursing patients with long term pain. Methods: Semistructured interviews with 15 nurse anesthetists and critical care nurses, based on clinical vignettes. Data was analysed with qualitative content analysis. Findings: The study results revealed five categories being prepared, that healthcare is complex and knowledge-intensive, to have a professional collaboration, to feel inadequate and to respond to the patient. The nurse anesthetists and the critical care nurses experiences showed that a clear plan and clear pharmaceutical prescriptions gave the nurse anesthetists and the critical care nurses the opportunity to prepare. This together with a more informed and involved patient improved postoperative pain treatment. By giving extra time to patients with persistent pain, their experience of pain, worry and anxiety diminished. The nurse anesthetists and the critical care nurses asked for training in pain treatment and a better contact with the pain clinic. The nurse anesthetists and the critical care nurses argued that it was important to have a good collaboration with the doctors to optimize and start the pain treatment on time. Specialist nurses experienced that patients with long-term pain were at risk of being undertreated. In cases where pain relief failed, feelings of frustration and powerlessness were described. Conclusion: Throughout all the nurse anesthetists and the critical care nurses experiences of caring for patients with persistent pain, it was necessary to have a clear and detailed plan for the patient's pain treatment which would extend perioperative and further to the care department or home care. With planning and preparation, the conditions for a better care of patients with persistent pain increased.         Keywords: nurse anesthetists, experience, critical care nurse, persistent pain, long lasting pain, postoperative care.