Introduktion/bakgrund: Preoperativ ångest definieras som ett obehagligt tillstånd med oro och spänning inför operation. Upp till 80 procent av alla vuxna preoperativa patienter lider av preoperativ ångest. Preoperativ ångest har visat sig vara förknippat med intraoperativa komplikationer samt ökad postoperativ sjuklighet och mortalitet.Det är sjuksköterskans ansvar att tillämpa omvårdnadsinterventioner för att motverka preoperativ ångest. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsinterventioner till patienter med preoperativ ångest. Metod: Litteraturstudien följde Rosén (2017). Databaserna CINAHL, PsycInfo samt PubMed användes vid litteratursökningen. Kvalitetsgranskningen gjordes utifrån Forsberg och Wengström (2017) granskningsmallar. Efter kvalitetsgranskningen kvarstod tio kvantitativa artiklar. I databearbetningen identifierades tre huvudkategorier och sex underkategorier av omvårdnadsinterventioner. Resultat: Litteraturstudiens resultat grundades på tio kvantitativa artiklar. Huvudkategorierna av omvårdnadsinterventionervar avslappning, bild och ljud samt information. Slutsats: Avslappningsövningar, bildspel utan musik eller i kombination med musik, självvald eller förutbestämd musik, naturljud, verbal information samt videoinformation är omvårdnadsinterventioner vilka sjuksköterskan kan tillämpa till patienter med det komplexa ohälsotillståndetpreoperativ ångest. Variationen av omvårdnadsinterventioner är gynnsamt då sjuksköterskan kan tillgodose sig dessa för kunskapsutveckling samt kunna anpassa omvårdnaden utifrån den enskilda individens behov. Vidare forskning om omvårdnadsinterventioner till patienter med preoperativ ångest behövs dock.

Det är beskrivet att ångest är en känsla som är vanligt förekommande för många patienter som ska genomgå en operation. Denna ångest orsakar ett lidande för patienten och ökar risken för användandet av anestesiläkemedel som i sin tur kan resultera i större läkemedelsbiverkningar. Det är anestesisjuksköterskans ansvar att utifrån evidensbaserad vård arbeta för att lindra och tillgodose alla patienters olika behov. Därför är det av vikt att anestesisjuksköterskan känner till olika omvårdnadsinterventioner som finns och vilka effekter de har på patienters preoperativa ångest. Syftet var att undersöka omvårdnadsinterventioners effekt på patienters preoperativ ångest. Metod en litteraturöversikt med kvantitativ metod där 13 artiklar inkluderats, som analyserades utifrån Bettany-Saltikov och McSherry´s (2016) modell. Resultatet visade fyra olika omvårdnadsinterventioner patientundervisning, musik, aromaterapi och massage som utförts på olika sätt, där alla studier visar på en signifikant sänkning av ångestnivåerna hos deltagarna. Slutsats utifrån resultatet behöver anestesisjuksköterskan arbeta utifrån ett holistiskt arbetssätt där patienten ses som en helhet och utifrån varje patient bedöma vad patienten behöver för omvårdnadsintervention. Det finns en rad olika omvårdnadsinterventioner med dokumenterad god effekt som anestesisjuksköterskan kan välja mellan för att anpassa vården efter patientens behov.

Bakgrund: Det är vanligt förekommande att patienter upplever ångest och oro inför anestesi och operation. Forskning pekar på att preoperativ ångest är ett problem för såväl individen som vården och samhället. Information har visats vara en påverkande faktor till ångest hos patienter som väntar anestesi. Anestesisjuksköterskan har till uppgift att tillgodose att en relation byggd på tillit och förtroende etableras inför anestesi och att undervisa samt informera om vad som väntar. Syftet: Syftet var att undersöka preoperativa patienters upplevelse av oro och ångest inför anestesi. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats enligt Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) metod, baserad på 16 intervjustudier. En metasyntes gjordes för att bearbeta extraherade data vilka presenteras under tre teman. Resultat: Resultatet visade att anestesi för många patienter är förknippat med oro och ångest. Patienters behov av information varierade, vissa patienter upplevde preoperativ information som lindrande av ångesten medan andra uppgav att det förvärrade känslan av oro. Sjuksköterskans betydelse för patientens upplevelse visade sig vara av stor vikt. Det preoperativa lidandet kunde förvärras då patienten inte upplevde sig bli uppmärksammad men trygghet kunde uppstå då patienten kände sig sedd och hörd. Slutsats: Patientens upplevelser är individuella, orsaken till preoperativ oro och ångest varierar tillika behovet av information. En majoritet av patienter upplevde att information lindrar preoperativ ångest men studien bekräftar likt tidigare kvantitativ forskning att vissa patienter istället upplever att för mycket information orsakar ångest.

Inom perioperativ vård ansvarar anestesisjuksköterskan för omvårdnad i en högteknologisk miljö där specifika kunskaper och erfarenheter är förutsättningar för vårdkvalitet och utveckling. För att kunna ge god perioperativ vård behöver anestesisjuksköterskan arbeta personcentrerat där patientens individuella behov och autonomi står i centrum. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan interagerar och bemöter patienten med empati och respekt för att etablera en vårdande relation. Preoperativ ångest är ett vanligt fenomen som orsakar ett känslomässigt lidande för patienter och kan öka risken för postoperativa komplikationer. Syftet med studien är att belysa anestesisjuksköterskans omvårdnad för att lindra preoperativ ångest hos patienter som ska genomgå kirurgi. En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats har genomförts som sammanställer tolv vetenskapliga artiklar inom aktuellt område. Analysen resulterade i två huvudkategorier med två tillhörande underkategorier. Preoperativ ångest kan lindras genom att anestesisjuksköterskan använder ett professionellt bemötande och en professionell kommunikation då det skapar en trygg relation med patienten samt urskiljer patientens unika behov genom att anpassa omvårdnaden och informationen efter patienten. Trots att anestesisjuksköterskan ofta har begränsad tid med patienter är det möjligt att med personcentrerad vård kunna lindra preoperativ ångest. Det är även viktigt att organisationen bakom hälso- och sjukvård skapar förutsättningar för anestesisjuksköterskan att arbeta personcentrerat för en trygg, säker och hållbar vård.

Bakgrund Oro och ångest är vanligt förekommande inför operation. Patienters upplevelse är individuell där preoperativ oro och ångest kan grunda sig i olika faktorer. Preoperativ oro och ångest kan leda till konsekvenser för hela det perioperativa vårdförloppet. Preoperativt förbereds patienter med nödvändiga förberedelser utifrån operationens art samt patienters individuella behov. Sjuksköterskor har i den preoperativa fasen en central roll i att bemöta och uppmärksamma patienters oro och ångest för att tillämpa adekvata omvårdnadsåtgärder. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors omvårdnadsåtgärder för att lindra patienters preoperativa oro och ångest. Metod Examensarbetet har genomförts som en strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematiska litteraturöversikter. Databaserna CINAHL och PubMed har använts för urval av artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Nilssons granskningsmall. Analysen utfördes utifrån Fribergs analysmodell. Resultatet grundar sig på 17 vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2014–2024. Resultat Huvudkategorierna sjuksköterskors åtgärder och terapier identifierades i resultatet. Resultatet delades upp i följande underkategorier; patientutbildning, samtal med patient, avslappning, massage, musik samt aromaterapi. Slutsats Resultatet visar att det finns olika typer av icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro och ångest. Genom att uppmärksamma och tillämpa relevanta omvårdnadsåtgärder kan patienters oro och ångest i den preoperativa fasen lindras. / Background Anxiety is common before surgery. The patient’s experience is individual and various factors can be the basis for preoperative anxiety. Preoperative anxiety can lead to consequences for the entire perioperative care process. Preoperatively, the patient is prepared with necessary preparations, which are determined based on type of surgery and the patient’s individual needs. In the preoperative phase, nurses have a central role in meeting and paying attention to the patient’s individual needs in order to relieve anxiety with the help of nursing interventions. Aim The aim was to describe nurses’ nursing interventions to relieve patients preoperative anxiety. Method The thesis has been carried out as a structured literature review with elements of the methodology used in systematic literature review. The databases CINAHL and PubMed were used for selection of articles. The articles were quality reviewed based on Nilsson’s review template. The analysis was conducted based on Friberg’s analysis model. The result is based on 17 scientific articles published between the years 2014–2024. Results The main categories nurses nursing interventions and therapies were identified with the subcategories of patient education, conversation with patient, relaxation, massage, music and aromatherapy. Conclusions The results shows that there are different types of non-pharmacological nursing interventions that can relieve preoperative anxiety. By paying attention and implementing relevant nursing interventions, the patient’s preoperative anxiety can be relieved.

Bakgrund: Forskning tyder på att preoperativ ångest utgör ett vanligt förekommande problem hos patienter som skall genomgå kirurgi. Flera studier visade att den kan leda till olika postoperativa komplikationer. Det är sjuksköterskans ansvar att både identifiera och åtgärda ångest inför ett kirurgiskt ingrepp. Syfte: Att beskriva vilka icke-farmakologiska interventioner finns för att minska preoperativ ångest hos vuxna patienter. Metod: Studiens design var en litteraturöversikt som genomfördes enligt Fribergs metodbeskrivning. Litteraturöversikten bygger på tolv kvantitativa studier publicerade mellan 01/2007 och 09/2017. Sökningar utfördes i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Resultat: Denna litteraturöversikt tyder på att det finns flera, olika interventioner som kan användas som komplement till farmakologisk behandling för att effektivt minska preoperativ ångest hos vuxna patienter. Ångest i den preoperativa fasen kan lindras om patienten får en utökad, individuell anpassad information. Ångest kan också minskas om patienten får ett känslomässigt stöd eller hjälp med att finna tröst i andlighet/religion. Litteraturöversiktens resultat tyder dessutom på att ångestnivå kan sänkas med hjälp av en lugn musik, naturljud eller vägledd dagdröm. Det framkom även att den preoperativa ångesten kan minskas genom avslappningsövningar, aromaterapi, akupunktur och zonterapi. Endast en fotografisk utställning har inte visats vara effektiv för att minska ångest i det preoperativa skedet. Diskussion: Resultatet av litteraturöversikten har diskuterats i relation till sjuksköterskans ansvarsområde. Resultatdiskussionen koncentreras kring praktiska frågor gällande implementering av de icke-farmakologiska metoderna i vården. Jean Watsons teori om mänsklig omsorg utgjorde översiktens teoretiska referensram som hjälpte författaren i resultatdiskussionen. / Background: Research indicates that preoperative anxiety is a widespread problem among patients undergoing surgery. It has been shown in several studies that preoperative anxiety may lead to different postoperative complications. It is the nurse's responsibility to identify and to reduce patients' anxiety. Aim: To describe which non-pharmacological interventions are available to reduce preoperative anxiety in adult patients. Method: The study was designed as a literature review performed according to the Fribergs method. This literature review is based on twelve quantitative articles published between 01/2007 and 09/2017. The search for the articles was conducted in CINAHL Complete database and PubMed database. Results: The result of this review indicates that there are several, different interventions that may be used in addition to pharmacological treatment in order to effectively reduce preoperative anxiety in adult patients. Anxiety in the preoperative phase can be alleviated by providing the patient with information tailored to the individual's needs. Anxiety can also be reduced by providing emotional support or by helping the patient to find comfort in spirituality/religion. The result of this review indicates moreover that the level of anxious can be minimized by listening to soothing music, nature sounds or guided imagery. Relaxation exercises, aromatherapy, acupuncture and reflexology were also found to reduce preoperative anxiety. Only the photographic display was not found to be effective in reducing anxiety in the preoperative phase. Discussion: The result of this review was discussed in relation to the nurse's responsibilities. The discussion of the results was focused on the practical issues about implementation of the non-pharmacological methods in the clinical practice. Jean Watson's Theory of Human Caring was used as a theoretical framework that helped the author in results analysis.

Bakgrund: Oro och ångest är ett vanligt förekommande problem hos patienter som inväntar operation. Sjuksköterskan har till uppgift att uppmärksamma och identifiera patientens individuella behov preoperativt men ansvarar även för att stötta, lugna och trösta patienten utifrån hans eller hennes behov. Oro och ångest kan yttra sig fysiskt såväl som psykiskt och dessa oroskänslor orsakar ett lidande för patienten samtidigt som det ökar risken för ett sämre postoperativt förlopp. Syfte: Att belysa patienters värderingar av omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro och ångest som är relevanta för den grundutbildade sjuksköterskan att använda sig av. Metod: För att besvara valt syfte gjordes en litteraturstudie med kvantitativ ansats. Sökningarna genomfördes i PubMed och CINAHL. Resultatet baserades på tio kvantitativa vetenskapliga artiklar som belyste preoperativ oro och ångest inför ett elektivt kirurgiskt ingrepp. Resultat: Studierna i resultatet belyste ett antal olika patientperspektiv och värderingar på de omvårdnadsåtgärder som visat sig lindra preoperativ oro och ångest. Resultatet mynnade ut i tre huvudkategorier där olika värderingar belystes; patienters tillgång till information, användandet av musik och relationsfördjupning mellan vårdgivare och patient för att stärka patientens egenmakt pre- och postoperativt. I resultatet beskrivs även vilka åtgärder som inte haft någon effekt alternativt orsakat patienten oroskänslor preoperativt. Slutsats: Utökad information utformad på patientens villkor, användandet av musik preoperativt och att arbeta enligt Peplau’s relationsfördjupande modell är kliniskt tillämpbara verktyg som kan gynna patienten och lindra preoperativ oro och ångest. / Background: Preoperative anxiety is a common issue among patients undergoing surgery. The nurse has a responsibility to be attentive and identify the patient's individual needs before surgery. It is important that the patient is supported, reassured and comforted by the nurse based on his or her needs. Anxiety and worry can manifest themselves physically as well as mentally and these feelings cause suffering for the patient as well as an increased risk of a negative postoperative outcome. Purpose: The aim was to investigate the impact of different nursing measures on a patient’s preoperative anxiety and explain how patient values these measures. The measures are intended to be relevant and applicable to nurses. Method: The study was designed as a quantitative literature review. The search was conducted through the databases PubMed and CINAHL. The result is based on ten quantitative articles that include discussion of preoperative anxiety for patients undergoing an elective surgical procedure. Result: The nursing measures that were shown to reduce preoperative anxiety can be split into three categories; a patient’s access to information, the use of music, and a relationship development between the caregiver and patient in order to empower the patient both pre- and postoperatively. The measures were also examined to show which interventions didn’t have an effect or worse – caused the patient distress. Conclusion: Increased access to information on the patient’s terms, the use of pre-operative music, and working with Peplau’s relationship model are nursing measures which can be applied within the working environment in order to benefit patients in reducing preoperative worry and anxiety.