Bakgrund: Klagomål är en indikator på kvaliteten och säkerheten på hälso- och sjukvården. Klagomål som inkommer till patientnämnderna ökar och 26 procent av dessa är riktade mot primärvården. Klagomål riktade mot sjuksköterskor handlar om deras icke-vårdande attityder. Teoretisk referensram: Lidande är en del av människans liv. Det finns lidande som inte kan elimineras och sedan finns det onödigt lidande. Vårdlidande är ett exempel på onödigt lidande. Vårdlidande är lidande kopplat till vårdsituationen. Vårdlidande är inte fullständigt klarlagt och ämnet behöver studeras vidare. Syfte: Syftet var att utforska och beskriva orsaker till patientnämndsärenden från kategorin ”kommunikation”. Metod: Kvalitativ design med induktivt förhållningssätt. Patientnämndsärenden inrapporterade av både patienter och närstående som gällde den offentliga primärvården (n=71), vilka av patientnämndens handläggare hade sammanfattats och sorterats in under kategorin ”kommunikation” bearbetades med innehållsanalys. Resultat: Orsakerna till klagomålen delades in i fem kategorier. Dessa kategorier var: ”att vara avvisad”, ”att vara obekräftad”, ”att vara oviss”, ”att vara eller inte vara ansvarig” samt ”att uppleva felaktigheter”. Slutsats: Klagomål på den offentliga primärvården handlade om brister i hälso- och sjukvårdspersonalens vårdande. Vårdpersonalen behöver hänvisa istället för att avvisa patienter och närstående. Dessutom behöver vårdpersonalen bli bättre på att lyssna och undvika att ifrågasätta. Patienter och närstående är beroende av vårdpersonalens befogenheter och vill vara delaktiga i vården. Patienter och närstående vill få vård på ett respektfullt sätt och vill inte känna sig osäkra.

Bakgrund: Psykisk ohälsa kan innebära oro, lättare ångest, svårare psykiatriska diagnoser och är ett ökande folkhälsoproblem. Oavsett svårighetsgrad möter sjuksköterskor dessa personer inom primärvården. Primärvården ger vård vid somatiska besvär där psykisk ohälsa är en bakomliggande aspekt och behandlar lättare till medelsvåra psykiatriska tillstånd. Det har visat sig att personer med psykisk ohälsa generellt får en sämre vård i förhållande till deras utökade behov vilket är ett stort problem. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av möten inom primärvården med vuxna personer med psykisk ohälsa. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på kvalitativa originalartiklar från en systematisk sökning i databaserna Cinahl complete och Pubmed. Artiklarna granskades utifrån Blomqvists et al. (2016) granskningsmall och analyserades med hjälp av Fribergs (2017b) analysmetod, vilket resulterade i tre kategorier med subkategorier. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades som beskriver sjuksköterskors upplevelser av: Att inte räcka till på grund av resurs- och tidsbrist, Att skapa trygghet genom en god kommunikation och relationsskapande samt Vikten av kompetens både hur den upplevs och vad som upplevs kan förbättra den. Slutsats: Resultatet kan sammanfattas som en trappa där grunden för mötet är att det ska finnas tid och resurser för att i steg två möjliggöra en god relation. Steg tre är kompetensen som förbättrar mötet ytterligare, för att uppnå ett gott omvårdnadsresultat. Alla steg krävs för en personcentrerad omvårdnad med ett professionellt förhållningssätt vilket har diskuterats fram till att vara ett bra arbetssätt för sjuksköterskor som möter personer med psykisk ohälsa

Bakgrund: Ett ökat tryck på primärvården relaterat till ökad migration innebär att distriktssköterskan i större utsträckning träffar den papperslöse patienten i sitt dagliga arbete. Papperslösa personer har laglig rätt till vård som inte kan anstå; ett begrepp som går emot etiska principer om allas lika värde inom vården. Då distriktssköterskan ofta gör en första bedömning av patientens behov vilar ett stort ansvar på dennes axlar. Syfte: Syftet med studien är att belysa distriktssköterskans upplevelser av att vårda papperslösa i primärvården. Metod: Studien har bedrivits empiriskt med en kvalitativ forskningsansats genom en latent innehållsanalys av semistrukturerade intervjuer. Resultat: Resultatet visar vikten av tydliga riktlinjer för att förenkla distriktssköterskans bedömning av patientens behov och för att säkerställa en god vård för den papperslösa. Distriktssköterskans upplevelse av gällande riktlinjer och applicering skiljer sig mellan regioner och individer. Distriktssköterskan upplever brist på förståelse hos andra vårdaktörer för den papperslöses utsatta situation vilket leder till misstro till andras kunskap. Stöd på arbetsplatsen underlättar bedömningar av vård som inte kan anstå och leder till minskad upplevelse av etiska dilemman och stress. Slutsats: Resultatet visar att distriktssköterskan bedömer vård som inte kan anstå utifrån sin teoretiska kunskap, förståelse för patientens utsatthet och med stöd av sina kollegor. Distriktssköterskan möter patienten med beaktande för dennes lika värde och med medvetenhet kring dennes förutsättningar. Distriktssköterskan tar sitt moraliska ansvar genom att värna om patientens rättigheter, ifrågasätta orätter och genom att prioritera människovärdet.

Introduktion: Drop in är en mottagningsform som allt fler vårdcentraler erbjuder, och innebär att patienterna kommer utan att ha bokat tid. Begreppen direct access, open access, advanced access och walk in centres används på engelska. Tidigare studier har visat att direct access är kostnadseffektivt och att patienterna är nöjda med mottagningsformen samt att det ökar tillgänglighet. Det finns däremot få studier som undersökt vårdpersonalens perspektiv avseende drop in som mottagningsform. Syfte: var att beskriva hur fysioterapeuter inom primärvården upplever drop in som mottagningsform. Metod: Denna studie har en kvalitativ studiedesign. Totalt genomfördes 19 semistrukturerade intervjuer med fysioterapeuter från olika regioner i mellersta Sverige. Dessa analyserades sedan enligt kvalitativinnehållsanalys med induktiv ansats Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier: Individuella skillnader i hur drop in upplevs och Drop in är en effektiv mottganingsform men ställer krav på kompetens samt tre underkategorier till varje huvudkategori. I första huvudkategorin gav fysioterapeuterna uttryck för både positiva och negativa känsloaspekter av drop in som mottagningsform. I den andra huvudkategorin framkom det att drop in innebär en variation av patienter och ställer krav på fysioterapeuternas kompetens.  Konklusion: Drop in kan utvecklas som modell utifrån de upplevelser som framkommer. Det är viktigt att fysioterapeuten har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att arbeta enligt denna modell och att tillräckligt med tid finns för varje besök. Fysioterapeuterna upplever att vårdmodellen drop in är effektiv och varierar dagen men ställer krav på kompetens hos fysioterapeuten.

Det råder stor brist på distriktssköterskor i Sverige. Hälso- och sjukvården präglas av högt tempo och stor arbetsbelastning. Även primärvården, där de flesta distriktssköterskor arbetar, visar tecken på en påfrestad arbetsmiljö. Bristande psykosocial arbetsmiljö kan leda till nedsatt hälsa hos vårdpersonal samt påverka patientsäkerhet och vårdkvalité negativt. Det är därför viktigt att öka förståelsen för hur distriktssköterskor upplever arbetsmiljön på vårdcentraler i Sverige. Syftet med studien var att undersöka hur distriktssköterskor skattar den psykosociala arbetsmiljön på vårdcentral. Genom en kvantitativ ansats genomfördes en tvärsnittsstudie med karaktär av pilotstudie. Distriktssköterskor som arbetade på vårdcentral tillfrågades att delta genom att fylla i en digital webbenkät med frågor kring psykosocial arbetsmiljö, fördelade under åtta delområden. Sjuttiosju distriktssköterskor (n=77) deltog i studien. Resultatet visar att distriktssköterskor skattar den psykosociala arbetsmiljön till 213 i totalscore (minimiscore var 67, maxscore var 268). Det delområde som skattades bäst var "Stöd", sämst skattades "Återhämtning". Genom ett Kruskal-Wallis test undersöktes om det fanns några skillnader mellan distriktssköterskornas skattning och bakgrundsfaktorerna ålder, antal år som distriktssköterska och tjänstgöringsgrad. Det fanns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan skattningen och bakgrundsfaktorerna. Resultatet från studien visar att distriktssköterskor skattar den psykosociala arbetsmiljön på vårdcentral som relativt god. Dock var återhämtning ett tydligt område där brister fanns. Återhämtning är en faktor som kan påverka personalens upplevda hälsa negativt, vilket i förlängningen kan tänkas försämra vården för patienterna. Den identifierade bristen inom detta område är viktig kunskap till verksamhetschefer och medarbetare och kan ses som ett område för kommande förbättringsarbeten.

Introduktion: Som distriktssköterska ska man främja och arbeta för en jämlik hälsa. I primärvården har distriktssköterskan många arbetsuppgifter och det gäller att finna balans mellan hälsofrämjande och medicinska uppgifter. Syfte: Syftet var att belysa möjligheter och begränsningar för distriktssköterskan i det hälsofrämjande arbetet i primärvården. Metod: Metoden var en systematisk litteraturstudie. Studien har baserats på tolv kvalitativa artiklar. Databaserna Cinahl och PubMed användes vid sökning. Artiklarna bearbetades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre teman: Första temat var Organisatoriska förutsättningar med kategorierna Brist på resurser, Brist på stöd och Riktlinjer & verktyg. Andra temat var Personcentrerad vård med kategorierna Relationsskapande, Kulturella aspekter och Patientens attityd. Tredje temat var Sjuksköterskans syn på sin roll med kategorierna Känna ansvar, Hålla sig uppdaterad, Tillfredsställelse och Sjuksköterskans attityd. Konklusion: Resultatet visade att sjuksköterskorna kände ett stort ansvar och vilja att arbeta hälsofrämjande. De främsta begränsande faktorerna var hög arbetsbelastning och tidsbrist. Sjuksköterskorna behövde stöd från ledningen för att bibehålla motivationen att ta sig an de faktorer som skapade barriärer i det hälsofrämjande arbetet.

Bakgrund: Sjuttio procent av alla patienter med psykisk ohälsa, som till exempel depression och ångestsyndrom får hjälp för sina besvär genom primärvården. Personer som drabbats av psykisk ohälsa ska handläggas och utredas i tid för att förhindra en försämrad funktionsförmåga, långvariga sjukdomstillstånd och återinsjuknande. Detta också för att minska risken för suicid. Enligt tidigare forskning sett ur ett patientperspektiv kan man se att det finns flera hinder för en god vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att möta och vårda patienter med psykisk ohälsa. Metod: Kvalitativ metod med deskriptiv design användes. Semistrukturerade intervjuer utfördes med sju distriktssköterskor som arbetat i primärvård i mer än ett år. Det insamlade materialet bearbetades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Ur dataanalysen framkom tre kategorier och tio underkategorier. Resultatet visade att samtalet med patienter med psykiska ohälsa bör genomsyras av ett aktivt lyssnande, kommunikation och vägledning. Distriktssköterskorna beskrev olika utmaningar i mötet med patienter med psykisk ohälsa samt att samarbete med andra professioner var viktigt för att kunna hjälpa patienten. Slutsats: Studien visade att distriktssköterskors erfarenheter av att samtala med patienter med psykisk ohälsa är komplext. Att lyssna, vägleda och kommunicera är viktigt för att distriktssköterskan ska kunna ge en god vård och få patienten att känna sig trygg. Distriktssköterskorna kunde stöta på hinder i mötet med dessa patienter där tidsbrist var en påverkande faktor. Studien visade att distriktssköterskan tog hjälp av andra professioner för rådgivning och handledning av denna patientgrupp.

Bakgrund:  Depression är en av de vanligaste orsakerna till att personer söker sjukvård. Tidigare har behandling varit mest förekommande inom specialistpsykiatrin men det blir mer och mer vanligt att man möter och vårdar personer med lindrig till måttlig depression inom primärvården. Då farmakologisk behandling varit en av de vanligaste metoderna vid depression ser man nu alternativa metoder som ett komplement eller alternativ. Psykoterapi och andra icke farmakologiska metoder har börjat implanteras inom primärvården vid depression utifrån Socialstyrelsens riktlinjer. En behandlingsmetod är mindfulness vilket kan utföras både i grupp och som egenvård. Sjuksköterskan har en viktig roll i att hålla sig uppdaterad inom beprövade samt nya behandlingsmetoder för att lotsa och vårda patienten på bästa sätt. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av primärvårdens mindfulnessbehandling vid depression Metod: Allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2012) Resultat: I resultatet presenteras sju kategorier baserade på personernas upplevelser: Hjälp att hantera känslor och tankar, Förmåga till fokus och uppmärksamhet, Upplevelse av samspel med andra människor, Upplevd ökad självförmåga, Upplevelser av fysiska övningar, Upplevelse av tid- eller platsbrist att utföra mindfulness samt upplevelse av förändrat mående Slutsats: Varje person är unik. Personer med depression upplever mindfulnessbehandling olika. Resultatet visar dock på ökat välbefinnande i flera avseenden, såsom ökad självkänsla, mindre stress, bättre sömn, ökad empati och känslan av närvaro i mötet med andra. Resultatet visade även att vissa minskade återfall för depression. Det är därför viktigt att primärvården kan erbjuda olika behandlingsmetoder, där mindfulness bör ses som ett alternativ. Sjuksköterskan har en viktig roll i behandlingen och i att informera patienter om att mindfulness även kan användas som egenvård i prevention för återfall i depression.

Bakgrund: De senaste åren har mer fokus lagts på att göra vården allt mer personcentrerad. Denna utveckling ställer ytterligare krav på att patienten erhåller tillräcklig information från sin vårdgivare. Resultat från en patientenkät inom Region Östergötland visar på en förbättringspotential inom områdena information/kunskap och delaktighet/involvering. Syfte: Beskriva patienters erfarenheter och upplevelser av information och delaktighet i samband med sin fysioterapeutiska rehabilitering inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med totalt 9 semistrukturerade intervjuer. Informanterna var mellan 58 och 79 år gamla, och rehabiliterades på en primärvårdsklinik i Region Östergötland. All insamlad data analyserades med en kvalitativ innehållsanalysmetod med induktiv ansats. Resultat: Analys av den insamlade datan resulterade i tre huvudkategorier; Vikten av erhållen information och hur den tillhandagavs, Betydelsen av samspelet mellan patienten och fysioterapeuten och Behov av och förväntningar på fysioterapeuten med tillhörande underkategorier. Konklusion: Informanterna var generellt nöjda med den information som tillhandagavs i samband med rehabiliteringsperioden på kliniken. De upplevde sig delaktiga samt att de fick med sig verktyg för att kunna anpassa och utveckla träningen på egen hand. Det framkom även att de inte visste vad de kunde förvänta sig för information från fysioterapeuten.

Inledning: Den prehospitala bedömningen utgör den första länken i vårdkedjan. I takt med en åldrande befolkning och omorganiseringar inom hälso- och sjukvården ställs ambulansen inför både ett ökat antal uppdrag varje år och även inför omställningar i arbetssätt. Bakgrund: Ett välfungerande samarbete mellan den prehospitala och den primära vården genererar avlastning för akutverksamheter samt optimerar användandet av resurser då patienten erbjuds vård vid rätt vårdnivå. Bland de patienter som bedöms och hänvisas av ambulanspersonal kommer en del att rekommenderas att söka vårdcentral. Syfte: Att eftersöka patientens följsamhet till råd om att söka vårdcentral efter prehospital bedömning från ambulans eller bedömningsenhet. Metod: En kvantitativ retrospektiv tvärsnitts-studie med explorativt syfte. Data erhölls från analysdatabas, totalt granskades 1103 journaler varav 554 inkluderades. Huvudskälet till exklusion var otydlig hänvisning. Resultat: 394 av de 554 patienterna (71%) följde rådet om att söka sin vårdcentral. 160 (29%) valde att inte följa rådet. Av dessa 160 valde 40 (25%) att i stället söka akutmottagning, 15 av dessa (38%) blev inlagda. Av de 394 patienter som följde rådet sökte 68 patienter (17%) sekundärt till akutmottagning, och 31 (8%) blev inlagda på sjukhus. För 46 av 554 patienter (8%) inträffade en allvarlig händelse inom 72 timmar. Män hade en signifikant lägre följsamhet än kvinnor och löpte jämfört med kvinnor en signifikant högre risk att drabbas av allvarlig händelse. Diskussion: Endast 554 av de 23 191 larm (2 %) som inkom till larmcentral under 2021 erhöll en tydlig hänvisning till vårdcentral. Begränsad tillgänglighet till primärvården kan vara en orsak till den låga frekvensen av hänvisningar. Vid hänvisning sågs ett förtroende för ambulanspersonalen där 71 % följde rådet. En återkommande användning av Emergency Signs and Symtoms ESS 53-ospecifika symtom, identifierades. Ospecifika symtom var även den tredje vanligaste ESS-koden hos de patienter vilka blev inlagda på vårdavdelning inom 72 timmar. Det faktum att hela åtta procent krävde inläggning på sjukhus inom 72 timmar väcker misstanke om undertriagering. Konklusion: Möjligheten att hänvisa patienter till primärvård används i låg grad. Ytterligare studier gällande könsspecifika skillnader och faktorer vilka kan tänkas öka eller minska följsamhet till ambulanspersonalens råd är önskvärt. Samtidigt måste patientsäkerheten beaktas.