Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om de faktorer som skapar framgång ilärares och specialpedagogers samarbete kring elever. Studiens frågeställningar är: “Vadanser specialpedagoger och lärare främjar sitt samarbete kring elever?” och “Hur förstårspecialpedagoger och lärare sitt och den andra partens ansvar för det specialpedagogiskasamarbetet?”. Semistrukturerade intervjuer har använts som metod. Trots att skollagen ochläroplaner skriver fram samarbete mellan skolprofessionella som en förutsättning för attfrämja elevers lärande, utveckling och hälsa, påvisar flera rapporter brister i samarbetet.Forskning visar att specialpedagogens mandat och uppdrag kan skilja sig relativt mycketmellan olika skolor, vilket kan leda till dragkamp mellan lärare och specialpedagoger omansvarsfördelningen. Den visar också att god relationskompetens hos lärare ochspecialpedagoger främjar samarbetet och att andra viktiga faktorer är en öppenkommunikation, professionernas inställning, engagemang, respekt, tillit, lika synsätt,gemensamt mål och att man stöttar varandra. Examensarbetet utgår från ett systemteoretisktsynsätt på lärares och specialpedagogers samarbete som ett socialt delsystem i det störresystemet skolan. Genom att undersöka gränssnittet mellan de båda nivåerna lärare ochspecialpedagoger samt tre av delsystemets viktiga relationer har åtta konstanter, som ocksåfungerar som delsystemets framgångsfaktorer, synliggjorts. Dessa handlar om tid,förväntningar, kompetens, flexibilitet, bemötande, engagemang, struktur och närvaro ellertillgänglighet. I diskussionen problematiseras vikten av att specialpedagogens uppdragkonkretiseras och kommuniceras för att ansvar och arbetsuppgifter i det gemensamma arbetetska bli tydliga. Vidare lyfts betydelsen av att de olika logiska nivåerna, specialpedagog ochlärare, har tillräcklig kompetens för att samarbetet ska fungera framgångsrikt. Skolansorganisation för lärares och specialpedagogers samarbete behöver vara välstrukturerad, menmed plats för en inbyggd flexibilitet där jämbördiga möten mellan lärare och specialpedagogkan medverka till ömsesidiga kunskapsutbyten och främja inkludering.

Bakgrund: Andelen äldre i befolkningen kommer att öka och som en konsekvens av detta ökar också antalet patienter med bensår. Inom vården av dessa patienter är specialistsjukvårdens roll att sätta in riktade behandlingar för en ökad sårläkning och minska lidandet för patienten. Inom den kommunala hemsjukvården är det distriktssköterskan som har huvudansvaret för patienter med bensår. Samarbete runt dessa patienter är nödvändigt. Syfte: Syftet med studien var att beskriva uppfattningar hos distriktssköterskor inom kommunal hemsjukvård om deras samarbete med specialistsjukvård avseende patienter med bensår. Metod: En kvalitativ ansats med fenomenografisk metod har använts i studien. Datamaterialet bygger på intervjuer som genomfördes med elva distriktssköterskor. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde tre beskrivningskategorier; möjligheter att konsultera ger trygghet, bristande förståelse för unika förutsättningar och utveckla ökad samsyn; med åtta uppfattningar. Konklusion: Det som framkommer i studien är hur viktig trygghet, förståelse och samsyn är för att ett samarbete ska uppfattas som positivt. Denna studie visar att det finns potential för förbättring av samarbetet och därmed en ökad förståelse för distriktssköterskornas perspektiv inom omvårdanden av patienter med bensår. / Background: The population of elderly will increase and as a consequence patients with leg ulcers will also increase. In caring for patients with leg ulcers the specialist healthcare uses targeted therapies with the purpose of enhanced wound healing and reduce the suffering for the patient. The district nurse has the main responsibility for patients with leg ulcers in the municipal home care and collaboration around these patients is nessecary. Aim: The aim of this study was to describe the perception of district nurses in the municipal home care of their collaboration with specialist healthcare, regarding patients with leg ulcers. Method: A qualitative approach with a phenomenographic method was used.  The data was collected through interviews with eleven district nurses in municipal home care. Results: Three major description categories emerged; opportunities to consult offers assurance lack of understanding for the unique conditions and procuring a greater consensus; with eight perceptions. Conclusion: This study showed how important assurance, understanding and consensus is for the collaboration to be perceived as positive and that there is potential to improve the collaboration. The study contributes to a better understanding for the district nurses perspective concerning the care for patients with leg ulcers.

The aim of the study was to explore how professionals from school and social services experience cooperation aimed at children with problematic school absenteeism. The study did also intend to explore what opportunities and obstacles professionals experience in cooperation. Several studies show important key factors for good cooperation, such as established understanding and continuous communication. At the same time, studies show that practical cooperational work also can lead to obstacles, such as unclear division of responsibilities between professionals. Six interviews were conducted, three with professionals from school and three with professionals from the social services. The data material was then coded based on Thornberg´s (2012) theory whose purpose was to explore multi-professional collaboration between professionals within the school, based on two ideal types: synchronizing and desynchronizing. The emerging themes were then analyzed on the basis of Thornberg´s (2012) theory. The results of this study show that when cooperation occurs in actual mettings or through other kinds of communication, the interviewees experience that it often works quite well, which leads to synchronization. However, the study results alså show that there are various factors that complicates and counteracts the possibilities for cooperation, which tends to lead to desynchronization.