Studiens syfte är att undersöka hur svenska respektive finska gymnasieelever upplever hälsoundervisningens innehåll och hur de självskattat sina kunskaper om hälsa. Den tidigare forskningen kritiserar idrottsämnet för att innehålla ett för ensidigt innehåll och perspektiv på hälsa. En markant skillnad mellan den svenska och den finska hälsoundervisningen är att idrotts- och hälsoundervisningen är uppdelade i två ämnen i den finska skolan. En annan skillnad i tidigare forskning är att de finska elevernas föräldrar generellt anser att ansvaret för hälsoundervisningen, ligger lika mycket på hemmet som på skolan. Studien genomfördes meden kvantitativ enkätundersökning som datainsamlingsmetod, där 218 elever deltog. Enkätens resultat signifikanstestades sedan i SPSS genom chi2 test. Studiens resultat visade att de finska eleverna hade bättre självskattade kunskaper om hälsa och upplevde att undervisningen innehöll mer hälsa än de svenska eleverna upplevde att deras undervisningen innehöll. Resultatet styrker påståendet om att den svenska hälsoundervisningen kan ha ett för stort fokus på det fysiska perspektivet på hälsa och för lite utrymme för de andra perspektiven på hälsa (det psykiska och det sociala perspektivet). Vissa av de finska eleverna upplevde till och med hälsa som något som enbart innefattar ett psykiskt eller socialt perspektiv, utan någon form av koppling till ett fysiskt perspektiv. Avslutningsvis verkar Sveriges och Finlands olika uppdelning av ämnena idrott och hälsa ha betydelse för hur elever upplever sin hälsoundervisnings innehåll och hur de självskattar sina kunskaper om hälsa.