Sedan 30-talet har många stora svenska företag kontrollerats av investmentbolag i ett pyramidliknande kontrollägarsystem. Även de företag som inte ingår i en pyramid ägs ofta av en stark kontrollägare, 90 % av Sveriges börsnoterade bolag karaktäriseras av detta. Sverige är det enda land i världen som tillåter alla slags metoder som separerar kontroll och ägande. Vi presenterar i vår uppsats teorier och lärobokskunskaper som behandlar dynamiken inom utdelnings- och kapitalstruktursprocessen och dess påverkan på ett företags marknadsvärde. Som en naturlig följd av detta presenterar vi också lite färskare material från svenska forskare där hypoteser om överkapitalisering och överinvestering bland svenska noterade företag behandlas. En utgångspunkt i undersökningen är en forskningsrapport skriven av Martin Holmén, Uppsala Universitet, och Peter Högfeldt, Handelshögskolan i Stockholm, 2005, samt Ekonomirådets rapport ”Ägarmakt och omvandling” (Tson Söderström (red.) 2003) som lägger särskilt fokus på företag som ingår i ett pyramidägande samt de som har en väldigt stark ägarkoncentration. De behandlar bland annat frågan om dessa företag gör överinvesteringar. Vi har som syfte att göra en kvalitativ undersökning av svenska börsnoterade bolag utifrån skillnader i ägarstrukturen, det vill säga om företaget har spritt ägande eller en stark kontrollägare alternativt kontrollägargrupp. Vi söker en djupare förklaring bakom detta fenomen och därför har vi valt att göra en kvalitativ studie där vi intervjuat fem börsnoterade svenska företag som alla representerar olika storlekar varav tre av dem har starka kontrollägare och två har en väldigt spridd ägarstruktur. Ett av bolagen vi intervjuat ingår i ett pyramidägande. Vi har på ett deduktivt tillvägagångssätt sökt teorier inom ämnena utdelning, kapitalstruktur och överinvesteringar. Vår ambition är att skapa oss en bild av hur beslut om utdelning, återinvesteringar och kapitalstruktur växer fram hos företag med olika ägarstruktur. Genom undersökningen har vi kunnat se att det finns skillnader mellan de båda ägarstrukturerna beträffande kapitalstruktur och utdelningspolitik men även likheter. Kapitalstrukturen ägnas större intresse och arbete hos de företag med spritt ägande, vilket kan ha en förklaring i hotet om uppköp eller övertagande. Agerandet hos alla företag gällande kapitalstrukturen stämmer bäst med den så kallade ”Trade-off”-teorin. Utdelningspolitiken påverkas av ägarstrukturen, där de med koncentrerat ägande verkar vilja ha möjligheten till bibehållen kontroll över kapitalet, detta visar sig i lägre utdelningsmål. Alla företag såg utdelningspolitiken som ett sätt att signalera till sina aktieägare. De flesta ansåg också att soliditeten i företaget prioriterades framför utdelningsmålen. Ingen av de teorier som vi presenterar här angående pyramidägda bolag verkar stämma överrens med de svar vi fick från respondenten från det pyramidägda företaget.

<p>Sedan 30-talet har många stora svenska företag kontrollerats av investmentbolag i ett pyramidliknande kontrollägarsystem. Även de företag som inte ingår i en pyramid ägs ofta av en stark kontrollägare, 90 % av Sveriges börsnoterade bolag karaktäriseras av detta. Sverige är det enda land i världen som tillåter alla slags metoder som separerar kontroll och ägande.</p><p>Vi presenterar i vår uppsats teorier och lärobokskunskaper som behandlar dynamiken inom utdelnings- och kapitalstruktursprocessen och dess påverkan på ett företags marknadsvärde. Som en naturlig följd av detta presenterar vi också lite färskare material från svenska forskare där hypoteser om överkapitalisering och överinvestering bland svenska noterade företag behandlas. En utgångspunkt i undersökningen är en forskningsrapport skriven av Martin Holmén, Uppsala Universitet, och Peter Högfeldt, Handelshögskolan i Stockholm, 2005, samt Ekonomirådets rapport ”Ägarmakt och omvandling” (Tson Söderström (red.) 2003) som lägger särskilt fokus på företag som ingår i ett pyramidägande samt de som har en väldigt stark ägarkoncentration. De behandlar bland annat frågan om dessa företag gör överinvesteringar.</p><p>Vi har som syfte att göra en kvalitativ undersökning av svenska börsnoterade bolag utifrån skillnader i ägarstrukturen, det vill säga om företaget har spritt ägande eller en stark kontrollägare alternativt kontrollägargrupp. Vi söker en djupare förklaring bakom detta fenomen och därför har vi valt att göra en kvalitativ studie där vi intervjuat fem börsnoterade svenska företag som alla representerar olika storlekar varav tre av dem har starka kontrollägare och två har en väldigt spridd ägarstruktur. Ett av bolagen vi intervjuat ingår i ett pyramidägande. Vi har på ett deduktivt tillvägagångssätt sökt teorier inom ämnena utdelning, kapitalstruktur och överinvesteringar. Vår ambition är att skapa oss en bild av hur beslut om utdelning, återinvesteringar och kapitalstruktur växer fram hos företag med olika ägarstruktur.</p><p>Genom undersökningen har vi kunnat se att det finns skillnader mellan de båda ägarstrukturerna beträffande kapitalstruktur och utdelningspolitik men även likheter. Kapitalstrukturen ägnas större intresse och arbete hos de företag med spritt ägande, vilket kan ha en förklaring i hotet om uppköp eller övertagande. Agerandet hos alla företag gällande kapitalstrukturen stämmer bäst med den så kallade ”Trade-off”-teorin. Utdelningspolitiken påverkas av ägarstrukturen, där de med koncentrerat ägande verkar vilja ha möjligheten till bibehållen kontroll över kapitalet, detta visar sig i lägre utdelningsmål. Alla företag såg utdelningspolitiken som ett sätt att signalera till sina aktieägare. De flesta ansåg också att soliditeten i företaget prioriterades framför utdelningsmålen. Ingen av de teorier som vi presenterar här angående pyramidägda bolag verkar stämma överrens med de svar vi fick från respondenten från det pyramidägda företaget.</p>

The ownership structure in Sweden is characterized by a few controlling owners who often base their ownership of a lower capital investment than in many other countries. The separation of ownership and control is determined by control-boosting mechanisms and is a constantly debated topic. These mechanisms are used to control companies without having to bear the bulk of the capital, and the criticism centers around concerns that companies with control-boosting mechanisms are not managed as well as companies without them. The purpose of the study was to examine the use of control enhancing mechanisms and its effect on the market value of Swedish companies on Nasdaq Stockholm. The study adopted a quantitative form with hypotheses testing. The data collection has been made through annual reports of the sample and then statistically tested in SPSS through multiple regression. The use of vote-strong shares was shown to have a strong positive effect on the value of a company. Minor effects proven came from the difference between the largest owner's voting share and capital contribution, and of the percentage of the total votes held by the largest owner. These two, however, counteracted each other in approximately equal amounts. Not offering their vote-strong shares to on the public exchange is suggested to be strongly negative, but this could not be ascertained. Type of ownership and age were both insignificant in their ability to explain company value.

This thesis investigates the current interrelationship between the provisions contained in the Swedish Company Act (2005:551) and activities related to Corporate Social Responsibility (CSR) pursued by companies listed at Nasdaq Stockholm. The focal point of this thesis could be argued to be of particular relevance in this day and age, as companies listed at Nasdaq Stockholm continue to perform at the top of the league in global sustainability performance measurements, and Swedish and European legislators have intensified their efforts to encourage businesses to operate in a way that does not incur unacceptable social costs to society. Thus, most companies, particularly those with a vested interest in the private consumer market, seem to recognise the importance of fostering long-term relationships with a wide sphere of stakeholders. The purpose of the thesis has been to contribute to the steadily increasing body of legal research that discusses to what extent Swedish companies, without breaching corporate law, could involve themselves in CSR investments. Since I, initially, conclude that Swedish publicly listed companies seem to increasingly invest in activities related to CSR, the thesis also discusses whether the relevant provisions of the SCA need to change to better adapt to companies’ involvement in CSR activities. In brief, I argue, that current business research on CSR coupled with the aforementioned relevant provisions of the SCA allow boards and managing directors to pursue practically any CSR investments, and that shareholders are mostly restricted to rely on relatively blunt ex post actions against a board and/or managing director that has pursued an ill-considered CSR investment, including the obvious choices of voting to replace the board or selling their shares. And since current business research has not consistently proven the positive impact of CSR policies on the financial performance of businesses there are reasons to suspect that the law practically, due to the shielding force of the business judgment rationale and the legislator’s wish to protect most transactions, cannot be effectively applied to stop CSR investments, even if these are nothing but costs for the business. On the other hand, the findings of the thesis also suggest that the occurrence of such unwise CSR investments is not necessarily a proliferating problem, since many companies listed at Nasdaq Stockholm nowadays have powerful and short-sighted institutional owners. The situation might therefore very well be the opposite and that executives struggle to manage for the long-term, as the logic of the market tell them to do otherwise. / Den här examensuppsatsen utforskar förhållandet mellan några av aktiebolagslagens regler och det engagemang som bolag noterade på Nasdaq Stockholm uppvisar i frågor rörande Corporate Social Responsibility (CSR). Ämnet kan sägas vara särskilt relevant då såväl det samtida näringslivet som lagstiftaren tycks präglas av en ökad medvetenhet kring CSR-frågor. Den ökade medvetenheten i näringslivet förefaller alltmer inverka på affärsbeslut, ett faktum som inte minst avspeglas i de svenska bolagens topplaceringar i globala index som mäter bolags arbete med hållbarhetsfrågor. Samtidigt speglas lagstiftarens ökade medvetenhet av allt fler svenska som europeiska regulatoriska initiativ på området och vars yttersta syfte är att uppmuntra och stimulera hållbara företag som inte pådyvlar samhället oacceptabla sociala kostnader. Det är således inte särskilt anmärkningsvärt att bolagen, i synnerhet de med intressen anknutna till konsumentmarknaderna, tycks erkänna vikten av att bygga och underhålla långsiktiga relationer med en vidare krets av intressenter än deras aktieägare. Det är min förhoppning att den här uppsatsen kommer att bidra till den ständigt växande del av den aktiebolagsrättsliga diskursen som diskuterar till vilken grad bolag, utan att handla i strid med ABL:s bestämmelser, kan företa åtgärder kopplade till CSR. Eftersom jag inledningsvis anför att bolagen på Nasdaq Stockholm tycks ägna sig allt mer åt CSR diskuterar också uppsatsen om några av ABL:s bestämmelser bör förändras för att bättre hantera dessa företags allt större engagemang i CSR-frågor. Sammanfattningsvis argumenterar jag för att nuvarande företagsekonomisk forskning kring CSR tillsammans med de aktuella bestämmelsernas juridiska innebörd innebär att såväl bolagsstyrelser som verkställande direktörer kan företa i princip vilken investering relaterad till CSR som helst. Aktieägare är i praktiken hänvisade till att söka åstadkomma långsiktigt lönsamma satsningar på hållbarhet genom sanktioner ex post, exempelvis genom att sälja sina aktier eller rösta bort styrelsen. Detta innebär å ena sidan i praktiken, med tanke på att nuvarande företagsekonomisk forskning kring CSR:s inverkan på bolags vinster är tvetydig, att de relevanta bestämmelserna i ABL såsom de nu är utformade utgör en trygg hamn även för många av de transaktioner relaterade till CSR som är direkt värdeförstörande. Å andra sidan argumenterar jag i uppsatsen för att problemet med överinvesteringar i CSR inte nödvändigtvis behöver vara särskilt utbrett då bolagen och deras bolagsstyrning allt mer kommit att präglas av kortsiktiga investeringsperspektiv.