No description available.

Sammanfattning   Är virtuella världar sakraliserade? Virtuella är sakraliserade i jämförelse med vår sekulariserade värd och jag hade inte förväntat mig ett så stort utbud av religion i onlinespel. I och med min forskning anser jag att Final Fantasy XI och World of Warcraft i största grad är sakraliserade virtuella världar där människor världen över antar rollen som så kallade ”cyberpiligrims” och ge sig ut på ett äventyr för att upptäcka sin identitet och utforska sig själva. I spelen förekommer religiösa föreställningar och de är en plats där man kan konstruera sin andlighet liksom på övriga Internet. Det finns ett stort utbud av myter och religiösa ceremonier som till stor del verkar vara nyskapade, inspirerade eller direkt tagna ur vår värld, kanske är det så att det till och med genereras ett större antal riter, myter och olika religiösa föreställningar i framväxande virtuella världar, än i dagens samhälle. Vad är virtuella världar? Virtuella världar är ett begrepp för olika adresser på internet med sammankopplade system som gör det möjligt att förflytta sig mellan olika platser, genom så kallade servrar. De virtuella världarna är datorgenererade och består av en simulerad verklighet, där användaren upplever sig finnas och agera. Filmer och dataspel är ett exempel på virtuella världar. Religion i samspelet mellan vår värld och virtuella världar? Virtuella verkligheter eller världar är inte verkliga, men de kan upplevas så, om du spelar i flera timmar så kan ett så kallat, ”flow” uppstå. Innebörden är att vi glömmer bort tid och rum i det här sammanhanget. Vi kan då frigöra oss från vår fysiska kropp, oss själva och från våra psykiska begränsningar och skapa en ny identitet. Det som händer din avatar i den virtuella världen kan påverka ditt verkliga jag som i filmen avatar, men dock inte i direkt samma fysiska mening som i filmen. En stor skillnad är att vi oftast inte kan använda vår känsel, smak och luktsinne, samt att inte har direkt fysisk kontakt med andra människor och varelser. I viss mån kan vi använda tekniskutrustning för att förstärka upplevelsen av dessa företeelser, men detta är inget som alla användare har tillgång till. Många människor identifierar sig med sin spel karaktär. Avataren kan påverka användarens humör och synsätt även i den verkliga världen. I Virtuella världar förekommer faror av olika slag och vår identitet och personliga säkerhet utnyttjas av människor som vill tjäna pengar på vårt behov att kommunicera. Forskare pekar på att de vidgade horisonter som skapas, ger oss chansen att utforska vem vi är, samtidigt som de bidrar till att upplösa vårt jag, vår identitet. Kan spelen liknas vid en religion? I den forskning jag studerat så verkar argumenten stanna vid att det enbart är möjligt att tro på skapelsehistorierna och religionerna inne i själva spelen i sig. På frågan om huruvida spelen är en religion eller inte så stannar diskursen på att de mer är en ersättning för religion eller ett komplement, som kan ge oss svar på andliga och identitets frågor. Jag vill dock påpeka, eller hävda att det är möjligt för människan att anamma en religion eller religiösa traditioner som återfinns i spelen. Jag tror även ett spel mycket väl skulle kunna bli en religion i sig, dock tycks spelen jag studerat inte vara det, fastän de uppfyller en del av de utmärkande kriterierna, som kategoriserar vår uppfattning av en religion. De tycks mera upplevas som en religion, då deras innehåll nästintill dyrkas av användarna. Vilka likheter och skillnader, förekommer i skapelsemyterna jag studerat och vilka religiösa föreställningar finns i skapelsemyterna? Hur ser världsbilden, gudsbilden ut? Jag har kommit fram till att det förekommer flera likheter och skillnader i Final Fantasy Xi och World of Warcrafts skapelsemyter samt mellan spelen. Båda spelen har en skapelsemyt, men den i World of Warcraft är mer omfattande. Final Fantasy XI bygger på en skapelsemyt om att en ras som förargade gudarna genom att vara väldigt oförskämd, genom att bygga en väg till himmelsporten. I World of Warcraft får man veta att Titanerna uppstod för att skapa stabilitet i världarna som fanns, samt att de sänder Sargeras för att försvara världarna då problem uppstår. World of Warcraft ger olika svar på universum skapades, medans man i Final fantasy inte får information om detta. I ffxi förekommer det både kvinnliga och manliga gudar och en tro på högre makter. I wow får man inte veta så mycket om det är kvinnliga eller manliga gudar, i ffxi nedsteg en forntida ras från gudarna till planeten. Detta kan liknas vid Titanerna som är en mäktig ras i wow. I ffxi bryter den nedstigna rasen mot reglerna genom att försöka bygga en väg till himlen, de blir då bestraffade liksom Sargeras som bryter mot Titanernas uppgifter i wow. Skillnaden är att Sargeras till en början går utan straff, medans de forntida rasen i ffxi straffas. Det är till min fascination att det förekommer både myter, magi och olika slags ritualer i båda World of Warcraft och Final Fantasy XI. Högtider firas med rituella inslag och nya slags ceremonier och ritualer verkar formas online. Final Fantasy XI och World of Warcraft består av två helt olika världar, men utvecklingen av dessa upphör aldrig, de är i ständig förändring Världarna är influerad av många olika källor och tillexempel framträder olika myter. De talas även om olika dimensioner som Nederländerna och undervärlden i wow, i ffxi får man inte veta något om andra världar utanför Vana´diel men i wow så finns det ett helt universum med andra planeter. De spel jag har studerat fyller i sig ett behov hos människor som söker efter religion och gemenskap. Avataren innehar en central roll och dess utveckling. Final Fantasy XI och World of Warcraft är bara två utav flera dataspel som är försöker att vara så verklighetstrogna som möjligt, för att efterlikna verkligheten och locka flera användare. En del människor vill inte längre skilja på virtuella världar som verkliga eller inte, utan de anser att de är en förlängning av verkligheten.

No description available.

Thesis (doctoral)--Philos.-theologische Hochschule der Salesianer Don Boscos, Benediktbeuern, 2006. / Includes bibliographical references (p. 322-353).

Thesis (M.A.)--Catholic Theological Union at Chicago, 2004. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 112-122).

Thesis (M.A.)--Catholic Theological Union at Chicago, 2004. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 112-122).

Thesis (M.A.)--Catholic Theological Union at Chicago, 2004. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 112-122).

<p>Denna uppsats försöker beskriva Johan Magnus Wickelius (1817-1867) livsförståelse. Eller hans teologiska typ. I det arbetet har jag använt Benkt-Erik Benktsons typologiska metod, inom vilken man arbetar med schematiserade typer som Wickelius är jämförd med och placerade inom (eller inte) under arbetes gång. Denna typologiska metod är inte en klassificering där individen, som undersöks, är placerad i ett fack för alltid. Individen är istället placerad i ett landskap där de schematiserade typerna är som kullar emellan (eller på) vilka individen sedan placeras. Materialet som använts för att placera Wickelius i detta landskap är en 211 sidor lång text som Wickelius skrev från 1859 till 1865, och på framsidan av denna text så skrev han att den inte fick säljas eller lånas ut. Denna karaktär hos texten fick mig att använda Schleiermachers och Diltheys hermeneutiska teorier; detta för att få ett perspektiv på texten enligt vilket de viktiga aspekterna att studera i Wickelius text var individualiteten, singulariteten och att levandegöra detta, av Wickelius skrivna, brev. Målet för tolkningen var att tolka texten först lika bra som, men sen bättre än författaren. Som ett sätt att strukturera materialet delade jag sedan in de texter jag trodde hade något att tillföra typologiseringsarbetet, i tre kategorier. Dessa var: religion, livet och döden. För att få någon att gå i dialog med, så använde jag Karl Barths skrivande om den absolute mannen, som beskriver som upplysningsmannen som en person som gav sig själv rättigheten att mäta allt utifrån honom själv. Ett tronupphöjande av människan som påverkade tidens kristna teologi. Barth menade att tidens teologi förmänskligades, och att de fanns fyra områden där detta märktes tydligt. Dessa var: (1) Staten, och dess kyrka, (2) Borgerlighetens moral, (3) Vetenskapens och Filosofin, (4) Individens inre liv. Dessa fyra områden används sedan för att analysera de tre olika sorterna av text som utvanns ur Wickelius textsamling, för att beskriva hans teologiska typ. Wickelius följer ungefär den absolute mannens väg såsom Barth beskriver den och blir till slut en ganska typisk upplysningskristen, men han har också klara drag av ortodoxi och krossar även gränsen några gånger till naturlig religion. Detta gör hans teologi och den hermeneutiska situation texten beskriver, komplex.</p> / <p>This essay tries to describe J.M. Wickelius (1817-1867) worldwiew, or his theological type. To do so I’ve used Benkt-Erik Benktsons typological method, which works with schematized types that Wickelius are compared to and placed under (or not) during the essay. This typological method is not a pidgeonholing where the individual, who is examined, is placed in a pidgeonhole forever. The individual is instead placed in a landscape where the schematized types are like hills inbetween which the individual is placed. The material used to place Wickelius in this landscape is a 211 pages long text that Wickelius wrote from 1859 to 1865, and on the frontpage of this text he wrote that it was not for sale och for lending out. The shape of the text then lead me to use the hermeneutic theories of Schleiermacher and Dilthey, to get a pespective to the text according to which the important things to study in the text was Wickelius individuality, his singularity and to bring this letter from him alive. The goal of the interrigation was to “understand the text first as well as, and then better than its author” As a way of structuring the material I divided the texts that I reckoned to have something to add in my typological work, into three categories. They were: religion, life and death. To have someone to go into dialogue with, I used Karl Barths writings about the absolute man, which is a description of the enlightenment man as a person who gave himself the right to measure everything according to himself. An enthronement of man, that influenced the christian theology of the time. Barth meant that the theology of the time were humanised, and that there were four areas that was influenced by this humanisation. Those were:The State, The Morality of the Bourgeouisie, The Academic and Philosophical transformation of Christanisty and The Inward, Individual matter. Those four areas are then used to analyze the three different kind of texts from Wickelius to describe his theological type. Wickelius approxamitly follows the absolute mans track from Barth and ends up as a rather typical enlightenment theologian, but has also some clear signs from ortodoxy and also crosses the border to natural religion. This makes his theology and the hermeneutic situation that the text describes, complex .</p>

<p>Uppsatsen är en studie av religionsundervisningens förändring från 1955 fram till 1994. Med en diskursteoretisk ansats analyseras fem styrdokument och ett antal artiklar från denna tidsperiod. Artiklarna är hämtade från Lärarnas tidning och dess företrädare. Syftet är att tydliggöra objektivitetsbegreppets roll i förändringen och kampen om innebörden i en objektiv religionsundervisning. Analysen visar på tre positioner i debatten och en viss konflikt mellan två av dessa. Den visar också på stora förändringar i styrdokumenten. Objektivitetsbegreppets roll är centralt för hela studien och ett av resultaten visar att detta begrepp har ersatts av begreppen saklighet och allsidighet. Detta utbyte av begrepp påbörjades i och med Lgr 80. En slutsats av arbetet är att religionsundervisningen i den obligatoriska svenska skolan har gått från en tydlig kristendomscentrering till en demokratisk orientering där många religioner och livsåskådningar ges utrymme.</p>

<p>I alla tider har dopet varit den viktigaste riten inom kristendomen. Motiven för dopet har dock ändrats under århundradenas gång. Man kan i viss mån säga att den kristna kyrkans historia avspeglas i dess dopteologier och dopmotiv. Ett exempel på det är hur de tidiga kristna gick från att vara förföljda till att bli accepterade och så småningom till att bli romersk statskyrka. Denna utveckling påverkade många av ceremonierna kring dopet, liksom dess innebörd. Ett annat exempel är den inverkan som kristna tänkare och kyrkofäder haft. Från ett äldsta motiv i Jesu eget omvändelsedop skedde med hjälp av Paulus tidigt en förskjutning mot att dopet i första hand manifesterade del i Jesu död och uppståndelse. Augustinus har haft stor påverkan inte minst genom sin arvsyndslära. Martin Luther hämtade inspiration från dem båda och hans tankar kring dopet är aktuella för oss ännu idag.</p><p>Även inom Svenska kyrkan har det centrala med dopet uttryckts på flera sätt sedan reformationen, vilket mångfalden av dopordningar vittnar om. Grunden har dock i snart 500 år varit luthersk teologi i framför allt Augsburgska bekännelsen och hans båda katekeser. 1982 publicerade Kyrkornas Världsråd BEM-dokumentet i syfte att uppnå ekumenisk samsyn på bland annat dopet. Denna skrift påverkade i viss utsträckning utformningen av gällande dopordning i 1986 års kyrkohandbok.</p><p>I Svenska kyrkans dopliturgi finns formuleringar som kan vara svåra att förstå för gemene man. Detta har medfört att en eventuell ändring av dopordningen har debatterats flitigt inom den svenska kristenheten. På senare tid har debatten fått ny näring i och med en nyligen publicerad doktorsavhandling av Anna Karin Hammar med titeln Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament. I flera stift pågår förnyelsearbete av dopritualet och i Alingsås har en alternativ dopordning godkänts av domkapitlet i Skara. Den dopteologiska diskussionen rör sig i huvudsak kring två ämnen. Det första är synen på arvsynden, det andra handlar om dopets nödvändighet över huvud taget.</p><p>Genom dopinbjudningar, dopgudstjänster, dop i andra gudstjänster, skrifter som Befrielsen – stora boken om kristen tro och Lilla boken om kristen tro, broschyrer om dopet och hemsidor kommunicerar Svenska kyrkans församlingar sina tankar kring dopet. Det är till stor del genom sådant material som allmänheten kommer i kontakt med de kyrkliga uttrycken. Vid kyrkomötet 2009 beslutades om en nationell översyn av dopet, bland annat eftersom olika publikationer om dopet visade alltför stor spridning vad gäller form och innehåll.</p><p>Sedan 1996 är dopet en förutsättning för medlemskap i Svenska kyrkan och dess betydelse för kyrkans fortlevnad kan knappast överskattas. Under ganska lång tid har dock doptalen haft en negativ utveckling och 2009 döptes 56 % av alla nyfödda in i Svenska kyrkan. År 2000 var motsvarande siffra 73 %.1 Det kristna dopet har fått konkurrens från sekulära alternativ som namngivningsceremonier. Med stor säkerhet kommer det att vara en stor utmaning för kyrkan att i nutid och framtid kunna motivera varför det är viktigt att familjer låter döpa sina barn. Detta ska dessutom göras i ett sekulariserat och pluralistiskt samhälle, där kontakten med kyrkan och den kristna tron ofta är sporadisk.</p>