No description available.

Uppsatsen syfte är att undersöka de hebreiska begreppen neshama och ruach och att jämför dessa med varandra. Neshama är ett sällsynt begrepp som bara används 24 gånger i den hebreiska bibeln. Ruach däremot är ett vanligt begrepp som används 378 gånger. Begreppen är delvis synonyma när de betecknar andedräkt, både Guds och människans andedräkt, och när de betecknar livskraft. Utöver detta har båda begreppen betydelser som inte täcks av det respektive andra begreppet: Neshama används t.ex. som kollektivbeteckning för varelser, det som andas, en betydelse som ruach inte har. Ruach däremot kan beteckna individuella andliga varelser, som lögnens ande, en betydelse som neshama inte har. I skapelsen är det endast människan som explicit får neshama men neshama kan också användas för djur om dessa följer människornas lott. Att djur kan ha ruach är obestridd. Uppsatsens analys visar att det finns tydliga tecken på att neshama bär på en association till antingen skapelsen eller till syndafloden, en association som ruach inte har. Dessutom visar uppsatsens analys att det finns indikationer att Jobs bok står i dialog med Jesajaboken. Och slutligen finns det ett kiastiskt mönster i användningen av ruach i Psaltaren som indikerar att psalm 77 och psalm 78 kan vara de centrala psalmerna i Psaltaren.

Uppsatsen syfte är att undersöka de hebreiska begreppen neshama och ruach och att jämföra dessamed varandra. Neshama är ett sällsynt begrepp som bara används 24 gånger i den hebreiska bibeln. Ruach däremotär ett vanligt begrepp som används 378 gånger. Begreppen är delvis synonyma när de betecknar andedräkt, både Guds och människans andedräkt, och när de betecknar livskraft. Utöver detta har båda begreppen betydelser som inte täcks av det respektive andra begreppet: Neshama används t.ex.som kollektivbeteckning för varelser, det som andas, en betydelse som ruach inte har. Ruach däremot kan beteckna individuella andliga varelser, som lögnens ande, en betydelse som neshama inte har. I skapelsen är det endast människan som explicit får neshama men neshama kan också användas fördjur om dessa följer människornas lott. Att djur kan ha ruach är obestridd. Uppsatsens analys visar att det finns tydliga tecken på att neshama bär på en association till antingen skapelsen eller till syndafloden, en association som ruach inte har. Dessutom visar uppsatsens analys att det finns indikationer att Jobs bok står i dialog med Jesajaboken. Och slutligen finns det ett kiastiskt mönster i användningen av ruach i Psaltaren som indikerar att psalm 77 och psalm 78 kan vara de centrala psalmerna i Psaltaren.

Uppsatsen syfte är att undersöka de hebreiska begreppen neshama och ruach och att jämför dessa med varandra. Neshama är ett sällsynt begrepp som bara används 24 gånger i den hebreiska bibeln. Ruach däremot är ett vanligt begrepp som används 378 gånger. Begreppen är delvis synonyma när de betecknar andedräkt, både Guds och människans andedräkt, och när de betecknar livskraft. Utöver detta har båda begreppen betydelser som inte täcks av det respektive andra begreppet: Neshama används t.ex. som kollektivbeteckning för varelser, det som andas, en betydelse som ruach inte har. Ruachdäremot kan beteckna individuella andliga varelser, som lögnens ande, en betydelse som neshama inte har. I skapelsen är det endast människan som explicit får neshama men neshama kan också användas för djur om dessa följer människornas lott. Att djur kan ha ruach är obestridd. Uppsatsens analys visar att det finns tydliga tecken på att neshama bär på en association till antingen skapelsen eller till syndafloden, en association som ruach inte har. Dessutom visar uppsatsens analys att det finns indikationer att Jobs bok står i dialog med Jesajaboken. Och slutligen finns det ett kiastiskt mönsteri användningen av ruach i Psaltaren som indikerar att psalm 77 och psalm 78 kan vara de centrala psalmerna i Psaltaren.

Enligt den svenska översättningen av bibeln skapades mannen först och kvinnan skapades därefter av mannens revben. Detta arbete syftar till att studera om det finns utrymme för en annan tolkning av den andra skapelseberättelsen i Genesis, än den som traditionsenligt berättas i till exempel Bibel 2000. Kan det vara så att den första människan, ’adam, var en människa av båda eller inget kön, och att kvinnan sedan separerades ifrån ’adam och det som var kvar var mannen? Genom att studera olika forskares och teologers tolkningar av människans skapelse i Genesis 2 och de hebreiska ordens betydelse och placering i verserna har jag kommit fram till att den mest troliga tolkningen av texten är att mannen skapades först och att kvinnan därefter skapades utifrån mannens revben.

<p>Enligt den svenska översättningen av bibeln skapades mannen först och kvinnan skapades därefter av mannens revben. Detta arbete syftar till att studera om det finns utrymme för en annan tolkning av den andra skapelseberättelsen i Genesis, än den som traditionsenligt berättas i till exempel Bibel 2000. Kan det vara så att den första människan, ’adam, var en människa av båda eller inget kön, och att kvinnan sedan separerades ifrån ’adam och det som var kvar var mannen? Genom att studera olika forskares och teologers tolkningar av människans skapelse i Genesis 2 och de hebreiska ordens betydelse och placering i verserna har jag kommit fram till att den mest troliga tolkningen av texten är att mannen skapades först och att kvinnan därefter skapades utifrån mannens revben.</p>

<p>I alla tider har dopet varit den viktigaste riten inom kristendomen. Motiven för dopet har dock ändrats under århundradenas gång. Man kan i viss mån säga att den kristna kyrkans historia avspeglas i dess dopteologier och dopmotiv. Ett exempel på det är hur de tidiga kristna gick från att vara förföljda till att bli accepterade och så småningom till att bli romersk statskyrka. Denna utveckling påverkade många av ceremonierna kring dopet, liksom dess innebörd. Ett annat exempel är den inverkan som kristna tänkare och kyrkofäder haft. Från ett äldsta motiv i Jesu eget omvändelsedop skedde med hjälp av Paulus tidigt en förskjutning mot att dopet i första hand manifesterade del i Jesu död och uppståndelse. Augustinus har haft stor påverkan inte minst genom sin arvsyndslära. Martin Luther hämtade inspiration från dem båda och hans tankar kring dopet är aktuella för oss ännu idag.</p><p>Även inom Svenska kyrkan har det centrala med dopet uttryckts på flera sätt sedan reformationen, vilket mångfalden av dopordningar vittnar om. Grunden har dock i snart 500 år varit luthersk teologi i framför allt Augsburgska bekännelsen och hans båda katekeser. 1982 publicerade Kyrkornas Världsråd BEM-dokumentet i syfte att uppnå ekumenisk samsyn på bland annat dopet. Denna skrift påverkade i viss utsträckning utformningen av gällande dopordning i 1986 års kyrkohandbok.</p><p>I Svenska kyrkans dopliturgi finns formuleringar som kan vara svåra att förstå för gemene man. Detta har medfört att en eventuell ändring av dopordningen har debatterats flitigt inom den svenska kristenheten. På senare tid har debatten fått ny näring i och med en nyligen publicerad doktorsavhandling av Anna Karin Hammar med titeln Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament. I flera stift pågår förnyelsearbete av dopritualet och i Alingsås har en alternativ dopordning godkänts av domkapitlet i Skara. Den dopteologiska diskussionen rör sig i huvudsak kring två ämnen. Det första är synen på arvsynden, det andra handlar om dopets nödvändighet över huvud taget.</p><p>Genom dopinbjudningar, dopgudstjänster, dop i andra gudstjänster, skrifter som Befrielsen – stora boken om kristen tro och Lilla boken om kristen tro, broschyrer om dopet och hemsidor kommunicerar Svenska kyrkans församlingar sina tankar kring dopet. Det är till stor del genom sådant material som allmänheten kommer i kontakt med de kyrkliga uttrycken. Vid kyrkomötet 2009 beslutades om en nationell översyn av dopet, bland annat eftersom olika publikationer om dopet visade alltför stor spridning vad gäller form och innehåll.</p><p>Sedan 1996 är dopet en förutsättning för medlemskap i Svenska kyrkan och dess betydelse för kyrkans fortlevnad kan knappast överskattas. Under ganska lång tid har dock doptalen haft en negativ utveckling och 2009 döptes 56 % av alla nyfödda in i Svenska kyrkan. År 2000 var motsvarande siffra 73 %.1 Det kristna dopet har fått konkurrens från sekulära alternativ som namngivningsceremonier. Med stor säkerhet kommer det att vara en stor utmaning för kyrkan att i nutid och framtid kunna motivera varför det är viktigt att familjer låter döpa sina barn. Detta ska dessutom göras i ett sekulariserat och pluralistiskt samhälle, där kontakten med kyrkan och den kristna tron ofta är sporadisk.</p>

I alla tider har dopet varit den viktigaste riten inom kristendomen. Motiven för dopet har dock ändrats under århundradenas gång. Man kan i viss mån säga att den kristna kyrkans historia avspeglas i dess dopteologier och dopmotiv. Ett exempel på det är hur de tidiga kristna gick från att vara förföljda till att bli accepterade och så småningom till att bli romersk statskyrka. Denna utveckling påverkade många av ceremonierna kring dopet, liksom dess innebörd. Ett annat exempel är den inverkan som kristna tänkare och kyrkofäder haft. Från ett äldsta motiv i Jesu eget omvändelsedop skedde med hjälp av Paulus tidigt en förskjutning mot att dopet i första hand manifesterade del i Jesu död och uppståndelse. Augustinus har haft stor påverkan inte minst genom sin arvsyndslära. Martin Luther hämtade inspiration från dem båda och hans tankar kring dopet är aktuella för oss ännu idag. Även inom Svenska kyrkan har det centrala med dopet uttryckts på flera sätt sedan reformationen, vilket mångfalden av dopordningar vittnar om. Grunden har dock i snart 500 år varit luthersk teologi i framför allt Augsburgska bekännelsen och hans båda katekeser. 1982 publicerade Kyrkornas Världsråd BEM-dokumentet i syfte att uppnå ekumenisk samsyn på bland annat dopet. Denna skrift påverkade i viss utsträckning utformningen av gällande dopordning i 1986 års kyrkohandbok. I Svenska kyrkans dopliturgi finns formuleringar som kan vara svåra att förstå för gemene man. Detta har medfört att en eventuell ändring av dopordningen har debatterats flitigt inom den svenska kristenheten. På senare tid har debatten fått ny näring i och med en nyligen publicerad doktorsavhandling av Anna Karin Hammar med titeln Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament. I flera stift pågår förnyelsearbete av dopritualet och i Alingsås har en alternativ dopordning godkänts av domkapitlet i Skara. Den dopteologiska diskussionen rör sig i huvudsak kring två ämnen. Det första är synen på arvsynden, det andra handlar om dopets nödvändighet över huvud taget. Genom dopinbjudningar, dopgudstjänster, dop i andra gudstjänster, skrifter som Befrielsen – stora boken om kristen tro och Lilla boken om kristen tro, broschyrer om dopet och hemsidor kommunicerar Svenska kyrkans församlingar sina tankar kring dopet. Det är till stor del genom sådant material som allmänheten kommer i kontakt med de kyrkliga uttrycken. Vid kyrkomötet 2009 beslutades om en nationell översyn av dopet, bland annat eftersom olika publikationer om dopet visade alltför stor spridning vad gäller form och innehåll. Sedan 1996 är dopet en förutsättning för medlemskap i Svenska kyrkan och dess betydelse för kyrkans fortlevnad kan knappast överskattas. Under ganska lång tid har dock doptalen haft en negativ utveckling och 2009 döptes 56 % av alla nyfödda in i Svenska kyrkan. År 2000 var motsvarande siffra 73 %.1 Det kristna dopet har fått konkurrens från sekulära alternativ som namngivningsceremonier. Med stor säkerhet kommer det att vara en stor utmaning för kyrkan att i nutid och framtid kunna motivera varför det är viktigt att familjer låter döpa sina barn. Detta ska dessutom göras i ett sekulariserat och pluralistiskt samhälle, där kontakten med kyrkan och den kristna tron ofta är sporadisk.

No description available.