Begreppet myt kan ha olika referenser. Ett exempel är hörsägen, ett annat en historisk berättelse med tvivelaktigt eller osant innehåll. Myten har ofta ett högt sanningsanspråk samtidigt som den har låg trovärdighet. En del myter är mycket gamla. De har överlevt historien men har också genomgått förändringar. En förklaring till att myter, även om de är osanna fortsätter att existera, är att de fyller en existentiell funktion. I den här uppsatsen studerar jag myter i form av wärendska folksägner. Sägnerna återfinns i Gunnar Olof Hyltén-Cavallius Wärend & Wirdarne (1863, 1868). De sägner jag valt att studera handlar om ”när Vår Herre och Sankte Per vandrade på jorden”, de framstår som att ha existerat under lång tid men också ha genomgått förändringar. Syftet i min uppsats är att undersöka hur dessa sägners mytologiska funktion och innehåll kan förstås i ett religionsfenomenologiskt mytteoretiskt perspektiv med hjälp av den mytteori som utvecklats av religionforskaren och religionsfenomenologen Mircea Eliade (1907–1986). I vilken grad är Eliades teori tillämpar på sägnerna? Detta undersöks genom en närläsning av sägnerna relaterat till Eliades teori. Min undersökning visar att Eliades teori i hög grad kan fungera som tolkningsraster vad gäller myterna sammantagna. När det gäller förståelse av myterna en och en fungerar den mindre bra. Två centrala antaganden hos Eliade vad gäller mytens karaktär är svårare att identifiera i myterna om Vår Herre och Sankte Per. Det ena är att myt är grund för rit och det andra är att mytens gestalter framstår som kulturskapande hjältar.

Religious phenomena, such as prayer, have more or less always interested and engaged people, but most likely for different purposes. Since the early 20th century, starting notably with Edmund Husserl and especially Martin Heidegger, phenomenologists have taken an interest in understanding and expounding the meaning of religious phenomena. The attention of such a discourse have not ceased but is rather current, and also of importance seeing that religious themes, such as prayer, still occupy a great extent of human life and practice. Phenomenology of religion is not a science of religion: the former approaches religion in terms of its meaningfulness, whereas the latter as an object of inquiry and in the same manner as an economist approaches economical indicators in order to understand and explain how the whole economy functions. In other words, phenomenology of religion expounds religion, as it were, from within, while science of religion does it from without or externally. When approaching prayer phenomenologically, it shows itself to be a process or structure through which the one praying empty himself in order to be able to receive the valuable presence of the other. The value that is received from the other will also be reflected by the one praying and in that sense effect his surroundings and fellow humans.

This essay is an attempt to provide an initial phenomenological reading of Saint Paul's notion of dunamis. Throughout his letters a thematic of dunamis is mentioned over forty times – often in close proximity to other central motifs of the Pauline message and not least to God. Although there has been a resurgence of philosophical interest in reading Paul for the last twenty years, a phenomenological thematic of dunamis hasn't been developed. Giorgio Agamben and Alain Badiou (among others) has both provided an analysis of dunamis: but for both mostly along the key of the messianic and prominently related to the political sphere. Following Martin Heideggers phenomenological reading and re-interpretation of the Aristotelean notion of dunamis in the thematic of a twofold disclosing of being I attempt to show how Paul's dunamis, through a praxis of kenotic self-emptying, manages to transform his weakness into strenght. By providing a space for the Sacred to enter and incarnate – and not least the Other – Paul's oppenes shows an ontological receptivity for change which is at the heart of the Aristotelean metaphysical framework. Thus a first attempt is made.

Studiens syfte är tudelat. Dels undersöks vilka religionsvetenskapliga förståelser som framkommer i samtida svenska läroböcker på gymnasial nivå. Dels undersöks vilka eventuella implikationer denna förståelse kan få för elevernas förståelse av religion utifrån kritisk religionsvetenskap och didaktisk forskning. För att analysera läroböckerna används kritisk diskursanalys, huvudsakligen Norman Faircloughs trestegsmodell, för att analysera läroböckerna medan eventuella implikationer av läroböckernas framställningar av religion undersöks med hjälp av ett kritiskt religionsvetenskapligt perspektiv. Resultatet visar skillnader mellan läroböckerna samtidigt som några centrala och generella diskurser återspeglas i merparten av det undersökta materialet. Studien visar att de undersökta läroböckerna utgår från en kristocentrisk begreppsapparat och presenterar religion utifrån en luthersk förståelse. Religionsfenomenologiska och essentialistiska perspektiv framträder huvudsakligen i läroböckerna, även om kritiska ansatser också förekommer om än i mindreutsträckning. Dessutom används kategoriseringar i form av ”abrahamitiska religioner”, ”asiatiska religioner” och ”världsreligioner” på ett, för det mesta, oproblematiserat sätt. Religionsvetenskaplig teori och metod förekommer sällan explicit vilket skulle kunna resultera i en avsaknad av förståelse för hur läromedlens material producerats. Undersökningen ifrågasätter om och hur religionsvetenskapliga syften kan kombineras medreligionskunskapsundervisningens och skolans övergripande syften.

<p>Denna uppsats är en studie i divination som användes i fornnordisk, samisk, irländsk-keltisk, grekisk och romersk religion. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka om det finns något som kan sägas vara typiskt inom den fornnordiska divinationsformen. De teman jag koncentrerat mig på för att besvara dessa frågor är status, roll, genus, metod och plats. De metoder jag använt mig av är deskriptiv och komparativ litteraturstudie. Dessutom tillämpas hermeneutisk metod. Resultatet visar att det som kan sägas vara typiskt för den fornnordiska divinationen är att völvorna hade högre status än sejdmännen, manliga völvor. Något annat som är typiskt och som kan ha ett samband med völvans högre status är den stav hon bär som därför kan tolkas som en maktsymbol.</p><p>Det finns paralleller till den fornnordiska divinationen i alla de religioner som tas upp i denna uppsats, dock verkar de flesta likheterna finnas i den keltiska och den samiska religionen gällande utförandet av divinationen och divinatörernas roller.</p>

<p>This essay is a work on Mircea Eliades's interpretation of the religious human understood as "homo religiosus" and the role of the shaman from the Eliade perspective. In Eliade human existence consists of a dichotomy between the sacred and the profane. The question is whether one can understand the concept of Eliades “axis mundi”, center of the universe? Can we create an understanding of human existence with Eliade? Can one use  phenomenology of religion as perspective for the exploration of “reality”? Furthermore, this paper aims to understand the role of the shaman has religious worldviews. Shamaism  is through an ecstatic technique traveling to other cosmic plane, in order to gain knowledge that would otherwise not be reached. Two short chapters also show examples of Swedish religious phenomenological research by Ake Hultkrantz and Carl Johan Gurt.</p><p>The key issues are: What is Shamanism? How can we understand  Eliades philosophical exposition of man as <em>homo religosus</em>? Are Eliades theories (by Hultrantz and Gurt) represented in the Swedish scientific research? And, what is today's religion phenomenological research (by Gurt)?</p><p> </p> / <p>Denna uppsats är ett arbete om Mircea Eliades tolkning av den religiösa människan förstådd som <em>homo religiosus </em>och shamanens roll hos Eliade. Hos Eliade är den mänskliga existensen uppdelad i en dikotomi mellan det heliga och det profana. Kan vi skapa en förståelse av människans existens med Eliade och hur kan vi använda religionsfenomenologin som utgångspunkt för utforskandet av ”verkligheten”?  Uppsatsens vidare syfte är att förstå vilken roll shamanen har för religiösa världsbilder. Shamanens verksamhet och centrala uppgift  är att genom en extasteknik färdas till andra kosmiska plan, för att där få kunskap som annars inte kan nås. Två korta kapitel visar även  exempel på svensk religionsfenomenologisk forskning genom Åke Hultkrantz och Carl Johan Gurt.</p><p>De centrala frågorna är: Vad är shamanism? Hur ser Eliades filosofiska utläggning om människan ut? Finns Eliades teorier (genom Hultrantz och Gurt) förankrade/representerade i svensk religionsvetenskaplig forskning? Och, hur ser dagens religionsfenomenologiska forskning ut (genom Gurt)?</p>

This essay is a work on Mircea Eliades's interpretation of the religious human understood as "homo religiosus" and the role of the shaman from the Eliade perspective. In Eliade human existence consists of a dichotomy between the sacred and the profane. The question is whether one can understand the concept of Eliades “axis mundi”, center of the universe? Can we create an understanding of human existence with Eliade? Can one use  phenomenology of religion as perspective for the exploration of “reality”? Furthermore, this paper aims to understand the role of the shaman has religious worldviews. Shamaism  is through an ecstatic technique traveling to other cosmic plane, in order to gain knowledge that would otherwise not be reached. Two short chapters also show examples of Swedish religious phenomenological research by Ake Hultkrantz and Carl Johan Gurt. The key issues are: What is Shamanism? How can we understand  Eliades philosophical exposition of man as homo religosus? Are Eliades theories (by Hultrantz and Gurt) represented in the Swedish scientific research? And, what is today's religion phenomenological research (by Gurt)? / Denna uppsats är ett arbete om Mircea Eliades tolkning av den religiösa människan förstådd som homo religiosus och shamanens roll hos Eliade. Hos Eliade är den mänskliga existensen uppdelad i en dikotomi mellan det heliga och det profana. Kan vi skapa en förståelse av människans existens med Eliade och hur kan vi använda religionsfenomenologin som utgångspunkt för utforskandet av ”verkligheten”?  Uppsatsens vidare syfte är att förstå vilken roll shamanen har för religiösa världsbilder. Shamanens verksamhet och centrala uppgift  är att genom en extasteknik färdas till andra kosmiska plan, för att där få kunskap som annars inte kan nås. Två korta kapitel visar även  exempel på svensk religionsfenomenologisk forskning genom Åke Hultkrantz och Carl Johan Gurt. De centrala frågorna är: Vad är shamanism? Hur ser Eliades filosofiska utläggning om människan ut? Finns Eliades teorier (genom Hultrantz och Gurt) förankrade/representerade i svensk religionsvetenskaplig forskning? Och, hur ser dagens religionsfenomenologiska forskning ut (genom Gurt)?

Denna uppsats är en studie i divination som användes i fornnordisk, samisk, irländsk-keltisk, grekisk och romersk religion. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka om det finns något som kan sägas vara typiskt inom den fornnordiska divinationsformen. De teman jag koncentrerat mig på för att besvara dessa frågor är status, roll, genus, metod och plats. De metoder jag använt mig av är deskriptiv och komparativ litteraturstudie. Dessutom tillämpas hermeneutisk metod. Resultatet visar att det som kan sägas vara typiskt för den fornnordiska divinationen är att völvorna hade högre status än sejdmännen, manliga völvor. Något annat som är typiskt och som kan ha ett samband med völvans högre status är den stav hon bär som därför kan tolkas som en maktsymbol. Det finns paralleller till den fornnordiska divinationen i alla de religioner som tas upp i denna uppsats, dock verkar de flesta likheterna finnas i den keltiska och den samiska religionen gällande utförandet av divinationen och divinatörernas roller.