No description available.

Den här uppsatsen grundas på sju halvstrukturerade intervjuer med olika muslimska ungdomar som praktiserar olika i frågan om bön. Uppsatsens syfte är att ta reda på om gymnasieungdomar ber och vad bönen betyder för dem samt varför de praktiserar bön. Focus har legat på bönens inverkan på ungdomarnas psykiska hälsa. För att svara på uppsatsens frågor används den kvalitativa surveymetoden. Den innebär att undersökningen fokuserar på attityder hos en population. Slutsatsen som jag kommit fram genom min undersökning är att alla mina informanter ber och bönen gör dem gott. Resultaten är giltig bara på min skola och i mina klasser samt för muslimer i undersökningen.

<p>Studien avser att ge en bild av hur samtal om gudsrelation hanteras i psykoterapi. Data samlades in genom en fokusgrupp och 13 intervjuer. Urvalet bestod av terapeuter och själavårdare med erfarenhet av att samtala om gudsrelation med konfidenter. Materialet analyserades med en modifierad version av Consensual Qualitative Research. Analysen gav sju kategorier som beskrivs ingående: Förekomst, Initiering, Samtalens karaktär och behandlarens förhållningssätt, Behandlarens strategier och arbetssätt, Relevans, Möjliga vinster och risker samt Metanivå. Slutsatserna sammanfattas på följande sätt: <i>Samtal om gudsrelation i terapi kan beskrivas som sällsynta, känsliga och fruktbärande</i>. Etiska frågeställningar som aktualiserats av temat diskuteras.</p>

Föreliggande studie undersökte samband mellan existentiell kris ochreligiositet i det högsekulära Sverige. De teoretiska utgångspunkternahämtades från coping- och anknytningsteori. Syftet var att undersöka omföräldrar som befann sig i en existentiell kris p.g.a. att de fått ett allvarligtsjukt barn skiljde sig från föräldrar till friska barn i variablerna gudstro,förekomst och frekvens av bön samt bönens innehåll/riktning. Dessutomundersöktes gruppskillnader i samma variabler utifrån subgrupper av ejtroende. Ett bekvämlighetsurval gav 129 deltagare, 57 iundersökningsgruppen och 72 i jämförelsegruppen. Statistisk prövning avsamtliga frågeställningar genererade nollresultat. I diskussionen resoneradesom detta berodde på att svenskarna i så låg grad hade religionen som enviktig del av sitt orienteringssystem. Ett bifynd var att hälften av deltagarna,oavsett grupp, bad till Gud eller bad på annat sätt - medan endast var femtetrodde på Gud.

Studien avser att ge en bild av hur samtal om gudsrelation hanteras i psykoterapi. Data samlades in genom en fokusgrupp och 13 intervjuer. Urvalet bestod av terapeuter och själavårdare med erfarenhet av att samtala om gudsrelation med konfidenter. Materialet analyserades med en modifierad version av Consensual Qualitative Research. Analysen gav sju kategorier som beskrivs ingående: Förekomst, Initiering, Samtalens karaktär och behandlarens förhållningssätt, Behandlarens strategier och arbetssätt, Relevans, Möjliga vinster och risker samt Metanivå. Slutsatserna sammanfattas på följande sätt: Samtal om gudsrelation i terapi kan beskrivas som sällsynta, känsliga och fruktbärande. Etiska frågeställningar som aktualiserats av temat diskuteras.

No description available.

No description available.

Religious phenomena, such as prayer, have more or less always interested and engaged people, but most likely for different purposes. Since the early 20th century, starting notably with Edmund Husserl and especially Martin Heidegger, phenomenologists have taken an interest in understanding and expounding the meaning of religious phenomena. The attention of such a discourse have not ceased but is rather current, and also of importance seeing that religious themes, such as prayer, still occupy a great extent of human life and practice. Phenomenology of religion is not a science of religion: the former approaches religion in terms of its meaningfulness, whereas the latter as an object of inquiry and in the same manner as an economist approaches economical indicators in order to understand and explain how the whole economy functions. In other words, phenomenology of religion expounds religion, as it were, from within, while science of religion does it from without or externally. When approaching prayer phenomenologically, it shows itself to be a process or structure through which the one praying empty himself in order to be able to receive the valuable presence of the other. The value that is received from the other will also be reflected by the one praying and in that sense effect his surroundings and fellow humans.

Uppsatsens syfte är att kvalitativt undersöka bönens funktioner och praktik inom kristendom och islam. Analysen tar utgångspunkt från Froese och Jones religionsociologiska teori samt analysera likheter och skillnader mellan de två religionernas bön. Uppsatsens tre frågeställningar är: 1. Hur praktiseras bönen inom kristendom och islam? 2. Vilka funktioner fyller bönen inom kristendom och islam? 3. Vilka likheter och skillnader finns det av bönen som fenomen inom kristendomen och islam utifrån Froese och Jones dimensioner? Materialet inkluderar tre avhandlingar som är skrivna av Thomas Lindgren, Björn Wiedel och Adam Ehrmantraut samt kurslitteratur av Susanne Olsson och Simon Sorgenfrei. Resultaten visar att bönen tar sig liknande uttryck bland kristna och muslimer, men en påtaglig skillnad är att den muslimska bönen är betydligt mer regelstyrd än den kristna. Bönens funktion är däremot väldigt lik mellan de två religionerna genom att bönen skapar gemenskap och möjliggör kommunikation med gud.

Submitted by Maike Costa (maiksebas@gmail.com) on 2017-02-20T12:20:24Z No. of bitstreams: 1 arquivo total.pdf: 2840810 bytes, checksum: e6466e083af7099d5f915d6aae95b390 (MD5) / Made available in DSpace on 2017-02-20T12:20:24Z (GMT). No. of bitstreams: 1 arquivo total.pdf: 2840810 bytes, checksum: e6466e083af7099d5f915d6aae95b390 (MD5) Previous issue date: 2016-06-20 / This study aims from a hermeneutic point of analysis, a comprehensive aproach about the development of the Bön religion, its interaction with Buddhism through Tibet, and from this meeting, its historical and philosophical developments, centered on the practice of Dzogchen as a possible bridge between Bön and the Nyingma tradition. A survey on the first studies focusing on the Bön religion in the Western academies shows a particular importance, in order to understand the nature of the first historical and philosophical conceptions regarding Bön. The classification of the historical development of Bön in three phases aims at a more pedagogical approach to the understanding of its history. A study of the first centuries from the spreading of Buddhism to Tibet, between VIII and XI centuries A.D., is thought to be particularly important for the understanding of the characteristics that Buddhism would acquire in Tibetan soil, due to the particular nature in which this process was taken. A synthesis of the teachings of the philosophical schools of Mahayana, together with a series of tantric practices, brought from India and Central Asia formed the basis of Tibetan Buddhism. During the first two centuries of the transmission of Buddhism in Tibet, two great masters had a decisive importance in this process, the monk Shantaraksita would be responsible for philosophical synthesis that would be adopted during this period as the basis for the monastic teachings and ordination of monks in Tibet. Next to this philosophical basis, tantric practices were brought, developed and disseminated by the master Padmasambhava, which formed the religious and philosophical basis of Tibetan Buddhism. During this process, the practice of Dzogchen appears as a bridge between the two traditions, Nyingma and Bön, and through a study of its central elements as the mind-base concepts, rigpa and nature-of-mind, we seek to understand the possible similarities and differences between the two traditions. / O presente estudo objetiva uma análise de natureza hermenêutica acerca do desenvolvimento da religião Bön, sua interação com o Budismo através do Tibete, e, a partir deste encontro, seus desdobramentos históricos e filosóficos, centrado na prática do Dzogchen como uma possível ponte entre o Bön e a escola Nyingma. Um levantamento acerca dos primeiros estudos tendo como foco as religiões Bön dentro das academias ocidentais se mostra importante, para podermos compreender a natureza das primeiras concepções históricas e filosóficas à respeito do Bön. A classificação do desenvolvimento histórico do Bön em três fases visa uma abordagem mais pedagógica para a compreensão do mesmo. Um estudo dos primeiros séculos da chegada do Budismo ao Tibete, entre os séculos VIII e XI d.C., se mostra particularmente importante para a compreensão das características próprias que o Budismo iria adquirir em solo tibetano, devido à particular natureza na qual se deu este processo. Uma síntese entre os ensinamentos das escolas filosóficas do Mahayana, aliada à uma série de práticas tântricas, trazidas da Índia e da Ásia Central formaram a base do Budismo tibetano. Durante os dois primeiros séculos da transmissão do Budismo no Tibete, dois grandes mestres tiveram importância decisiva no processo, o monge Shantaraksita seria o responsável pela síntese filosófica que seria adotada durante este período como a base para os ensinamentos monásticos e ordenação dos monges no Tibete. Junto à esta base filosófica, as práticas tântricas trazidas, desenvolvidas e difundidas pelo mestre Padmasambhava formam a base religiosa, e filosófica do Budismo no Tibete. Durante este processo, a prática do Dzogchen aparece como uma ponte entre as duas tradições, Nyingma e Bön, e através de um estudo de seus elementos centrais como os conceitos de mente-base, rigpa e natureza-da-mente, buscamos compreender as possíveis semelhanças e diferenças entre ambas as tradições.