<p>Stora volymer förorenade sediment kommer att behöva tas om hand under de kommande åren då bottensediment i svenska farleder, hamn- och kustområden under lång tid har konta–minerats av både tungmetaller och organiska föroreningar. I examensarbetet studeras fyra möjligheter för hantering av förorenade muddermassor. De tre traditionella metoderna är <em>tippning till havs</em>, <em>utfyllnad i vik</em> eller <em>deponering på land</em>. <em>Stabilisering/solidifiering</em> (s/s) är ytterligare ett alternativ som innebär att muddermassorna kan nyttiggöras i geokonstruktioner genom att massornas hållfasthet ökas. Metoden går ut på att muddermassorna blandas med bindemedel och de eventuella föroreningarna binds då in i matrisen genom kemisk reaktion och fysikalisk inneslutning.  Syftet med examensarbetet är att, utifrån ett platsspecifikt perspektiv, undersöka hur föroreningsrisker kan jämföras mellan de fyra olika huvud–alternativen för hantering av muddermassor. Jämförelsen är tänkt att utgöra <em>en del</em> av ett beslutsunderlag som ska ligga till grund för valet av hanteringsalternativ.</p><p>Arbetet har fokuserat på miljöriskanalys och främst på hur risker kan <em>kategoriseras, värderas</em> och <em>jämföras</em>. Metoden inkluderar en litteraturstudie, en undersökning av tillstånds–ansökningar för hamnutbyggnad, en fallstudie där användning av LCA-metodik, ”ekotoxicitetspotential” och Naturvårdsverkets riktvärdesmodell testats för att jämföra föroreningsrisker mellan olika hanteringsalternativ i Oxelösunds hamn. Avslutningsvis genomfördes en serie intervjuer kring temat karaktärisering och jämförelser av risk i en s.k. Stakeholder Opinion Assessment (SOA).</p><p>I studien av tillståndsansökningarna för hamnutbyggnad konstaterades att jämförelser av platsspecifika föroreningsrisker mellan olika hanteringsalternativ för förorenade mudder–massor <em>inte görs.</em> Istället är det andra aspekter, t.ex. ekonomi, som avgör vilket alternativ som väljs. Varken ekotoxicitetspotential eller Naturvårdsverkets riktvärdesmodell visade sig vara lämpliga metoder för att beskriva och jämföra risker i det aktuella fallet. Av intervjuerna i SOA:n framgår att det råder delade meningar om hur risker ska beskrivas och på vilket sätt de kan jämföras och det finns ett stort behov av att utveckla nya sätt att beskriva och jämföra föroreningsrisker mellan olika alternativ och olika platser.</p><p>Arbetet har visat att det finns ett behov av att utveckla miljöriskanalysens avslutande steg, riskkaraktärisering och riskvärdering, eftersom det idag inte finns några konkreta metoder för att jämföra föroreningsrisker mellan olika hanteringsalternativ för förorenade muddermassor. För att förbättra beslutsunderlag föreslås därför en tydligare problemformulering och att övergripande platsspecifika scenarion för de olika alternativen tas fram. Viktigt aspekter att tydliggöra är skyddsobjekt, tidsskala, spridning och exponering. Jämförelsen av platsspecifika föroreningsrisker får inte heller bli allt för detaljerad, eftersom den bara är en del av ett större beslutsunderlag.</p> / <p>Large amounts of contaminated sediment has to be taken care of within the next few years since the sediment in Swedish sea lanes, ports and coastal areas have been contaminated by both heavy metals and organic pollutants over a long time period. Four options for handling contaminated dredged material were studied within this master thesis project. The three traditional methods are dumping the dredged material at sea, filling a bay with dredged material or putting the dredged material on a land disposal. Stabilization/solidification (s/s) is another option, where the contaminated dredged sediments are mixed with a binder that gives them greater strength, while immobilizing contaminants through chemical reactions or physical confinement in the structure. The aim of this thesis is to examine how risks of contamination can be compared between the four main options for management of dredged materials, in a site-specific perspective.</p><p>The main tool in the project has been environmental risk assessment with special focus on how risks can be categorized, measured and compared. The study includes a literature review, an examination of permit applications for port development, a case study where the LCA methodology, "potential eco-toxicity" and the Swedish Environmental Protection Agency's guideline value model was tested in order to compare the risks of contamination from the various management options in the port of Oxelösund. Finally a Stakeholder Opinion Assessment (SOA), by the theme risk characterization and risk comparison, was made.</p><p>The study of permit applications for port expansion has shown that the site-specific risks of contamination are not considered when choosing between management options of dredged materials. Instead other aspects, such as economy, determine the option chosen. Neither potential of eco-toxicity or the Swedish Environmental Protection Agency's guideline value model proved to be appropriate methods in order to describe and compare the risks associates with this case. The interviews in the SOA show that people disagree on how risks should be described and compared. There is a demand for new methods of describing and comparing risks associated with different management options for dredged materials at different sites.</p><p>This work has shown that well-known methods on how to compare risks of contamination between the different management options for contaminated dredged materials do not exist. There is also a need of developing the latter steps in the environmental risk assessment. To develop a better decision basis, a more explicit definition of the problem is proposed. It is particularly important to make site-specific descriptions of the various systems to be compared. The comparison of the site-specific risks of contamination should not be too detailed, since it is part of a larger decision support.</p> / Stabcon

Stora volymer förorenade sediment kommer att behöva tas om hand under de kommande åren då bottensediment i svenska farleder, hamn- och kustområden under lång tid har konta–minerats av både tungmetaller och organiska föroreningar. I examensarbetet studeras fyra möjligheter för hantering av förorenade muddermassor. De tre traditionella metoderna är tippning till havs, utfyllnad i vik eller deponering på land. Stabilisering/solidifiering (s/s) är ytterligare ett alternativ som innebär att muddermassorna kan nyttiggöras i geokonstruktioner genom att massornas hållfasthet ökas. Metoden går ut på att muddermassorna blandas med bindemedel och de eventuella föroreningarna binds då in i matrisen genom kemisk reaktion och fysikalisk inneslutning.  Syftet med examensarbetet är att, utifrån ett platsspecifikt perspektiv, undersöka hur föroreningsrisker kan jämföras mellan de fyra olika huvud–alternativen för hantering av muddermassor. Jämförelsen är tänkt att utgöra en del av ett beslutsunderlag som ska ligga till grund för valet av hanteringsalternativ. Arbetet har fokuserat på miljöriskanalys och främst på hur risker kan kategoriseras, värderas och jämföras. Metoden inkluderar en litteraturstudie, en undersökning av tillstånds–ansökningar för hamnutbyggnad, en fallstudie där användning av LCA-metodik, ”ekotoxicitetspotential” och Naturvårdsverkets riktvärdesmodell testats för att jämföra föroreningsrisker mellan olika hanteringsalternativ i Oxelösunds hamn. Avslutningsvis genomfördes en serie intervjuer kring temat karaktärisering och jämförelser av risk i en s.k. Stakeholder Opinion Assessment (SOA). I studien av tillståndsansökningarna för hamnutbyggnad konstaterades att jämförelser av platsspecifika föroreningsrisker mellan olika hanteringsalternativ för förorenade mudder–massor inte görs. Istället är det andra aspekter, t.ex. ekonomi, som avgör vilket alternativ som väljs. Varken ekotoxicitetspotential eller Naturvårdsverkets riktvärdesmodell visade sig vara lämpliga metoder för att beskriva och jämföra risker i det aktuella fallet. Av intervjuerna i SOA:n framgår att det råder delade meningar om hur risker ska beskrivas och på vilket sätt de kan jämföras och det finns ett stort behov av att utveckla nya sätt att beskriva och jämföra föroreningsrisker mellan olika alternativ och olika platser. Arbetet har visat att det finns ett behov av att utveckla miljöriskanalysens avslutande steg, riskkaraktärisering och riskvärdering, eftersom det idag inte finns några konkreta metoder för att jämföra föroreningsrisker mellan olika hanteringsalternativ för förorenade muddermassor. För att förbättra beslutsunderlag föreslås därför en tydligare problemformulering och att övergripande platsspecifika scenarion för de olika alternativen tas fram. Viktigt aspekter att tydliggöra är skyddsobjekt, tidsskala, spridning och exponering. Jämförelsen av platsspecifika föroreningsrisker får inte heller bli allt för detaljerad, eftersom den bara är en del av ett större beslutsunderlag. / Large amounts of contaminated sediment has to be taken care of within the next few years since the sediment in Swedish sea lanes, ports and coastal areas have been contaminated by both heavy metals and organic pollutants over a long time period. Four options for handling contaminated dredged material were studied within this master thesis project. The three traditional methods are dumping the dredged material at sea, filling a bay with dredged material or putting the dredged material on a land disposal. Stabilization/solidification (s/s) is another option, where the contaminated dredged sediments are mixed with a binder that gives them greater strength, while immobilizing contaminants through chemical reactions or physical confinement in the structure. The aim of this thesis is to examine how risks of contamination can be compared between the four main options for management of dredged materials, in a site-specific perspective. The main tool in the project has been environmental risk assessment with special focus on how risks can be categorized, measured and compared. The study includes a literature review, an examination of permit applications for port development, a case study where the LCA methodology, "potential eco-toxicity" and the Swedish Environmental Protection Agency's guideline value model was tested in order to compare the risks of contamination from the various management options in the port of Oxelösund. Finally a Stakeholder Opinion Assessment (SOA), by the theme risk characterization and risk comparison, was made. The study of permit applications for port expansion has shown that the site-specific risks of contamination are not considered when choosing between management options of dredged materials. Instead other aspects, such as economy, determine the option chosen. Neither potential of eco-toxicity or the Swedish Environmental Protection Agency's guideline value model proved to be appropriate methods in order to describe and compare the risks associates with this case. The interviews in the SOA show that people disagree on how risks should be described and compared. There is a demand for new methods of describing and comparing risks associated with different management options for dredged materials at different sites. This work has shown that well-known methods on how to compare risks of contamination between the different management options for contaminated dredged materials do not exist. There is also a need of developing the latter steps in the environmental risk assessment. To develop a better decision basis, a more explicit definition of the problem is proposed. It is particularly important to make site-specific descriptions of the various systems to be compared. The comparison of the site-specific risks of contamination should not be too detailed, since it is part of a larger decision support. / Stabcon

L'évaluation des produits phytopharmaceutiques, leur mise sur le marché et la surveillance des résidus de pesticides dans les aliments sont harmonisés au niveau européen. Les estimations des expositions alimentaires a posteriori réalisées en Europe sont cependant incomplètes au regard du nombre de denrées et de pesticides évalués, et les données de consommation utilisées sont souvent anciennes. L’amélioration des connaissances sur les risques alimentaires liés aux pesticides constitue l’un des enjeux majeurs de santé publique. L’objectif de cette thèse est de construire un système national de surveillance a posteriori des expositions et des risques alimentaires afin de guider (1) d’une part les gestionnaires du risque dans le cadre de l’élaboration de leurs programmes de surveillance et des mesures préventives et correctives ; (2) d’autre part les évaluateurs du risque dans l’orientation des travaux de recherche et d’expertise en métrologie, expologie et toxicologie. Ce système de surveillance comprend deux outils complémentaires : (1) une méthode d’appréciation quantitative du risque dite « globale » basée sur quatre indicateurs chroniques et aigus actualisés annuellement à partir des résultats des derniers plans de surveillance et des limites maximales de résidus ; (2) des études pluriannuelles dites études de l’alimentation totale (EAT) dont la première EAT française sur les pesticides. Ces deux approches sont basées sur les données de l’étude individuelle et nationale des consommations alimentaires Inca 2 de l’Anses. La méthode globale annuelle intègre une échelle de priorités ayant permis de hiérarchiser les risques pour 519 pesticides. Les niveaux d’exposition estimés dans l’EAT2 sont globalement plus réalistes que ceux issus de la méthode annuelle. Cependant, les deux outils n’ont pas permis initialement d’affiner suffisamment l’évaluation pour certains pesticides. Par conséquent, la méthode a été ajustée afin de mieux gérer les résultats d’analyse censurés. Après ajustement, 14% des pesticides sont identifiés comme prioritaires en termes d’évaluation et/ou de gestion du risque (niveaux 2 à 6), compte tenu de dépassements des valeurs toxicologiques de référence. A partir des couples prioritaires pesticide/denrée, un plan d’échantillonnage est défini pour les prochains plans de surveillance. Des mesures de gestion correctives et une intensification des contrôles à la production et à la distribution sont recommandés pour 11 pesticides de niveau de risque maximal (niveau 6) en lien avec 16 couples pesticide/denrée. Au final, ce système national est plus complet et plus adapté à la population française que l’évaluation communautaire annuelle. Les résultats obtenus sont par ailleurs cohérents avec ceux de la première étude nationale de biosurveillance sur les pesticides. Enfin, la méthode globale annuelle intégrera les évolutions méthodologiques communautaires récentes pour l’évaluation des risques cumulés. / The evaluation of plant protection products, their marketing and the monitoring of pesticide residues in food are harmonized in the European Union. Nevertheless, the assessment of dietary exposure at post-regulation level is incomplete due to the small number of foods and pesticides taken into account. In addition, consumption data are often obsolete. Improving knowledge on the dietary risk of pesticide residues is one of the major challenges to public health. The aim of this thesis is to build a national system for the ex post monitoring of dietary exposure and risk to the general population in order to guide (1) risk managers in the development of their monitoring programmes and preventive and corrective measures; (2) risk assessors in guiding research and expertise in metrology, exposure assessment and toxicology. This monitoring system includes two complementary tools: (1) an annual method of quantitative risk assessment based on four chronic and acute indicators updated each year and based on the results of the latest monitoring plans and maximum residue levels; (2) multi-year total diet studies (TDS), including the first TDS on pesticide residues (TDS2). These two approaches are based on the results of ANSES’s INCA2 individual and national consumption survey. This annual method includes a 6-level risk scale that enables the prioritization of risk for 519 pesticides. The exposure levels estimated in TDS2 are in general more realistic than those of the annual method. However, for certain pesticides it was not possible to sufficiently refine exposure levels using these two tools. Consequently, the annual method was adjusted to improve management of left-censored analytical results. After adjustment, 14% of pesticides were identified as a priority in terms of risk assessment and/or risk management (levels 2 to 6), given that they exceeded the toxicological reference values. Based on priority pesticide/foodstuff pairs, a sampling plan has been established for subsequent monitoring programmes. Corrective management measures and intensified controls of production and distribution are recommended for 11 pesticides scored at maximal risk level (level 6) in association with 16 pesticide/foodstuff pairs. In the end, this national system is more comprehensive and better suited to the French population than the annual EU assessment. The results are also consistent with those of the first national biomonitoring study on pesticides. The annual method will also incorporate recent European methodological developments for cumulative risk assessment.