De statliga riskkapitalbolagen arbetar idag inom en marknad med olika utmaningar. Kritik har också framförts mot dessa bolag för att vara ineffektiva i sin verksamhet. De statliga riskkapitalbolagens främsta uppgift är att vara marknadskompletterande och förse de bolag och branscher med kapital som de privata riskkapitalbolagen inte lyckas med. Syftet med denna studie är att belysa svårigheterna i denna marknad och hur väl de statliga riskkapitalbolagens särskilda investeringsstrategier bidrar till att hitta och finansiera de entreprenörer och bolag som är i störst behov av kapital och som därmed resulterar också i lyckade investeringar. Life Science (livsvetenskap) kommer att lyftas fram som en bransch i Sverige där vissa segment inom industrin är beroende av kapital för att driva fram utvecklingen av sina produkter. Studien kommer därtill att ta upp de värdeökande aktiviteter som de statliga bolagen driver under sitt innehav. Metoden som används är en kvalitativ sådan som utgår främst från intervjuer med representanter för de statliga riskkapitalbolagen samt deras portföljbolag. Det resultat som har erhållits visar att de statliga riskkapitalbolagen använder specifika modeller som bidrar till utvärderingen av de potentiella portföljbolagens produkt. Man fokuserar även på medarbetarna i investeringsobjektet, däribland deras kompetens och framför allt samarbetsförmågan bland de anställda/entreprenörerna. Detta är en av de viktiga aspekter som oftast avgör om investeringen realiseras eller inte. I branscher som life science kommer det fram att kännedom om branschen är viktigt hos en investerare för att denne ska lockas av att investera i dessa komplexa bolag.

Riskkapitalbolag är bolag som inriktar sig på att satsa kapital i andra företag för att utveckla dem och sedan sälja dem vidare. Den genomsnittliga investeringsperioden för ett riskkapitalbolag är mellan tre till fem år. Investeringen av så kallade portföljbolag sker vanligtvis genom att samla ihop kapital från bland annat investerare, oftast i en sluten fond. Livslängden på dessa fonder är cirka 10 år. Utöver kapitalet från investerarna använder sig riskkapitalbolag även av räntebärande företagsobligationer, banklån och efterställda lån. Då riskkapitalbolagen använder sig av bland annat efterställda lån, som kräver en högre ränta, har vi ställt oss frågan om varför de accepterar de relativt höga räntorna vid förvärv av sina portföljbolag. För att få svar på vår fråga har vi valt att använda oss av årsredovisningar för att beräkna nyckeltal samt utfört kompletterande intervjuer. Tidigare forskning och respondenterna som har intervjuats föreslår att investerare accepterar de relativt höga räntekostnaderna på grund av att portföljbolagen, vid hög belåning, genererar en högre avkastning än andra bolag. Enligt vår undersökning kunde vi inte se att portföljbolagen gav en högre avkastning. Det vi har kommit fram till är att acceptansen kan bero på att portföljbolagen värderas utan hänsyn till dessa kostnader vid försäljning. / Program: Civilekonomprogrammet

<p><p>Idag ägs mer än tusen företag i Sverige av riskkapitalbolag. Vissa anser att riskkapitalbolagen är ute efter att göra snabba pengar, medan andra anser att de arbetar både strategiskt och långsiktigt med de ägda företagen. Ett företags finansiering kan ske på diverse sätt och de vanligaste sätten att anskaffa kapital är genom självfinansiering, krediter och tillskott från aktieägare. Thule och Kärhs är exempel på två riskkapitalbolagsägda företag som använt sig av främmande kapital på ett missgynnande sätt. Att använda sig av främmande kapital kan alltså innebära risker men även möjligheter om det används på rätt sätt. Vi tycker därför att det är intressant att undersöka dessa risker och möjligheter utifrån tre perspektiv; företag, ägande riskkapitalbolag och bank. Vi ville också ta reda på hur dessa tre perspektiv påverkas av varandra.</p><p>Den kvalitativa metoden och en abduktiv ansats har använts vid utförandet av studien. Detta på grund av att vi utgått från en problemformulering och sedan pendlat mellan referensram och empiri när vi gjort våra tolkningar. Primärdata samlades in genom intervjuer, både via personliga möten och via telefon.</p><p>Vi inleder referensramen med att definiera riskkapitalbolag och förklara hur de fungerar. Direkt efter får läsaren ta del av vad intervjupersonerna sagt och vår tolkning av det berörda ämnet, vilken är en struktur som resten av uppsatsen följer. Vidare tas kreditgivarna, kreditbeviljning samt kreditformer i beaktning. Därefter diskuteras hur ägarna och banken påverkar och styr företagen. I de två sista kapitlen är företagsperspektivet i fokus med dess finansiering och kapitalstruktur. Detta följs av vilka effekter skuldsättning kan innebära och i detta kapitel är hävstångseffekten en central del.</p><p>Slutligen besvaras vår frågeställning och vi har bland annat kommit fram till att de tre perspektiven påverkas av varandra på många olika sätt. Exempelvis innebär det att företag får tillgång till ett kontaktnät när de ägs av ett riskkapitalbolag samt att företagen påverkas av båda ägarna och banken genom rapportkrav av nyckeltal. Vi har dessutom dragit slutsatsen att alla tre perspektiven står inför både risker och möjligheter vid användandet av främmande kapital. Tillexempel kan belåning innebära en risk för företaget då det kan förlora makten till långivaren, medan det för ägarna är en möjlighet att ta lån då det ökar det totala kapitalet vilket i sin tur ger en högre avkastning på det egna kapitalet.</p></p>

No description available.

No description available.

Idag ägs mer än tusen företag i Sverige av riskkapitalbolag. Vissa anser att riskkapitalbolagen är ute efter att göra snabba pengar, medan andra anser att de arbetar både strategiskt och långsiktigt med de ägda företagen. Ett företags finansiering kan ske på diverse sätt och de vanligaste sätten att anskaffa kapital är genom självfinansiering, krediter och tillskott från aktieägare. Thule och Kärhs är exempel på två riskkapitalbolagsägda företag som använt sig av främmande kapital på ett missgynnande sätt. Att använda sig av främmande kapital kan alltså innebära risker men även möjligheter om det används på rätt sätt. Vi tycker därför att det är intressant att undersöka dessa risker och möjligheter utifrån tre perspektiv; företag, ägande riskkapitalbolag och bank. Vi ville också ta reda på hur dessa tre perspektiv påverkas av varandra. Den kvalitativa metoden och en abduktiv ansats har använts vid utförandet av studien. Detta på grund av att vi utgått från en problemformulering och sedan pendlat mellan referensram och empiri när vi gjort våra tolkningar. Primärdata samlades in genom intervjuer, både via personliga möten och via telefon. Vi inleder referensramen med att definiera riskkapitalbolag och förklara hur de fungerar. Direkt efter får läsaren ta del av vad intervjupersonerna sagt och vår tolkning av det berörda ämnet, vilken är en struktur som resten av uppsatsen följer. Vidare tas kreditgivarna, kreditbeviljning samt kreditformer i beaktning. Därefter diskuteras hur ägarna och banken påverkar och styr företagen. I de två sista kapitlen är företagsperspektivet i fokus med dess finansiering och kapitalstruktur. Detta följs av vilka effekter skuldsättning kan innebära och i detta kapitel är hävstångseffekten en central del. Slutligen besvaras vår frågeställning och vi har bland annat kommit fram till att de tre perspektiven påverkas av varandra på många olika sätt. Exempelvis innebär det att företag får tillgång till ett kontaktnät när de ägs av ett riskkapitalbolag samt att företagen påverkas av båda ägarna och banken genom rapportkrav av nyckeltal. Vi har dessutom dragit slutsatsen att alla tre perspektiven står inför både risker och möjligheter vid användandet av främmande kapital. Tillexempel kan belåning innebära en risk för företaget då det kan förlora makten till långivaren, medan det för ägarna är en möjlighet att ta lån då det ökar det totala kapitalet vilket i sin tur ger en högre avkastning på det egna kapitalet.

Uppsatsen undersöker huruvida det finns signifikanta skillnader i avkastning hos bolag som noterats av riskkapitalbolag, samt huruvida det finns signifikanta skillnader i avkastning hos bolag som noterats av dess grundare. Vidare undersöker även uppsatsen huruvida det finns signifikanta skillnader i avkastning hos bolag där olika typer av ankarinvesterare åtagit sig att teckna aktier i samband med en IPO. Uppsatsen har angripit frågeställningarna via ett kvantitativt tillvägagångsätt där data över ägarstrukturer före IPO:n, insynsägande samt ankarinvesterares teckningsåtaganden insamlats från respektive bolags prospekt. Bolagen som ingår i datamaterialet har avgränsats till bolag som genomfört en IPO på Stockholmsbörsen under perioden 1 januari 2018 till 31 december 2022. Uppsatsens resultat antyder att bolag som börsnoterats av riskkapitalbolag genererar lägre avkastning än marknadsportföljen. Vidare redovisar uppsatsen att bolag som noterats av dess grundare genererar högre avkastning än marknadsportföljen, samt att det inte verkar finnas ett samband mellan antalet ankarinvesterare och aktiens avkastning.

Riskkapitalbranschen har varit etablerad i Sverige sedan 1980-talet, trots det finns det idag inget regelverk som specifikt reglerar denna verksamhet. Sedan år 2007 har Skatteverket bedrivit djupgående utredningar av bolag verksamma inom riskkapitalbranschen. I utredningarna har fokus legat på en särskild vinstandel som utgår till vissa aktiva aktörer inom denna bransch. Den särskilda vinstandelen benämns carried interest och har skapat stor debatt på riskkapitalområdet. Debatten grundar sig i hur carried interest ska klassificeras och beskattas. Riskkapitalsidan har under en längre tid behandlat carried interest som en avkastning på investerat kapital medan Skatteverkets utredningar tyder på att det är en tjänsteinkomst. En förvaltningsrättsdom mot bolaget Nordic Capital Advisory AB aktualiserar problematiken. En riskkapitalverksamhet består av en mängd olika aktörer kring en riskkapitalfond. Riskkapitalstrukturen uppfattas i de flesta fall som mycket komplex, vilket gör det svårt att fastställa vilka aktörer som utför aktivt arbete för fondens räkning. I arbetet har problematiken kring beskattningen av carried interest utretts och analyserats. Diskussionen har främst utgått från begreppet verklig innebörd, detta för att kunna utreda om carried interest i grunden är en tjänstebaserad inkomst eller en avkastning på investerat kapital. Diskussion har även förts angående rättssäkerheten, bland annat med utgångspunkt i legalitetsprincipen. Flera försök har gjort för att lösa beskattningsproblemet med carried interest men inte resulterat i någon slutgiltig lösning. För att kunna lösa problematiken krävs att en tydlig och enhetlig lagstiftning införs. Detta för att öka förutsebarheten av beskattningen och stärka rättssäkerheten på riskkapitalområdet.

<p>Denna uppsats beskriver skillnader i förvärvskalkyler och hur olikheter i värdering därigenom uppkommer. Anledningen är att riskkapitalbolag verksamma inom private equity tycks vinna budstrider mot strategiska köpare, vilka har för avsikt att förvärva bolag för att skapa synergieffekter. Detta tycks ologiskt då riskkapitalbolagen snarare borde värdera förvärven lägre, till följd av att de inte kan inräkna synergieffekter. Studien utgår ifrån en jämförelse av ett riskkapitalbolag och en strategisk köpare, båda aktiva i Sverige. Vi undersöker deras värderingsmetodik och inställning till förvärvsfinansiering, samt påverkan av företagens verksamhetsinriktning. Riskkapitalbolaget har enligt våra resultat en flexibel kalkyl där de, i motsats till den strategiska köparen, värderar förvärvet enskilt samt vid värderingen koncentrerar sig på dess avkastning. Detta beror på att avkastningen uppnås när riskkapitalbolaget säljer vidare bolaget och att de som investerar i riskkapitalbolagets fonder praktiskt taget endast kan erhålla avkastning när en fond upplöses. Den strategiska köparen måste däremot ta hänsyn till fler faktorer, till följd av att förvärvet när det integreras i verksamheten påverkar koncernen. Dess investerare förväntar sig dessutom löpande effektiv avkastning. Riskkapitalbolagets flexibilitet beror huvudsakligen, enligt vår argumentation, på att de värderar förvärvet enskilt och inte avser integrera det i en koncern. Således pekar denna studie på att en möjlig förklaring till att riskkapitalbolag bjuder över strategiska köpare är att de ges större frihet av sina kapitalägare.</p> / <p>This thesis describes differences methods of calculating the value of an aquisition and how these lead to differences in valuation of the target. The background to the study is that private equity-groups have won bidding contests against strategic buyers, who can include synergies in the calculation. This seems illogical, as the private equity-group should value the aquisition lower due to lack of synergies. The main element of the study is a comparison of two swedish players; a private equity-fund and a strategic buyer. We focus the examination to the approaches to valuation, financing and to a certain extent, their operations. We have found that the private equity-fund, in contrast to the strategic buyer, has a more flexible calculation in which they isolate the aquisition and base the calculation upon a fixed rate of return. This approach is used because the private equity-group recieves their payoff when the company they aquire is sold on to another buyer, and because their investors only profits when the fund is dispersed. The strategic buyer, on the other hand, must consider how the aquisition affect the entire group and the fact that their investors require constant effective returns. We argue that the private equity-group can use the flexible approach because they don´t intend to integrate the aquisition. Thus, the study indicates that a possible explanation to why private equity-groups can outbid strategic buyers is because of their freedom in fund management.</p>

Denna uppsats beskriver skillnader i förvärvskalkyler och hur olikheter i värdering därigenom uppkommer. Anledningen är att riskkapitalbolag verksamma inom private equity tycks vinna budstrider mot strategiska köpare, vilka har för avsikt att förvärva bolag för att skapa synergieffekter. Detta tycks ologiskt då riskkapitalbolagen snarare borde värdera förvärven lägre, till följd av att de inte kan inräkna synergieffekter. Studien utgår ifrån en jämförelse av ett riskkapitalbolag och en strategisk köpare, båda aktiva i Sverige. Vi undersöker deras värderingsmetodik och inställning till förvärvsfinansiering, samt påverkan av företagens verksamhetsinriktning. Riskkapitalbolaget har enligt våra resultat en flexibel kalkyl där de, i motsats till den strategiska köparen, värderar förvärvet enskilt samt vid värderingen koncentrerar sig på dess avkastning. Detta beror på att avkastningen uppnås när riskkapitalbolaget säljer vidare bolaget och att de som investerar i riskkapitalbolagets fonder praktiskt taget endast kan erhålla avkastning när en fond upplöses. Den strategiska köparen måste däremot ta hänsyn till fler faktorer, till följd av att förvärvet när det integreras i verksamheten påverkar koncernen. Dess investerare förväntar sig dessutom löpande effektiv avkastning. Riskkapitalbolagets flexibilitet beror huvudsakligen, enligt vår argumentation, på att de värderar förvärvet enskilt och inte avser integrera det i en koncern. Således pekar denna studie på att en möjlig förklaring till att riskkapitalbolag bjuder över strategiska köpare är att de ges större frihet av sina kapitalägare. / This thesis describes differences methods of calculating the value of an aquisition and how these lead to differences in valuation of the target. The background to the study is that private equity-groups have won bidding contests against strategic buyers, who can include synergies in the calculation. This seems illogical, as the private equity-group should value the aquisition lower due to lack of synergies. The main element of the study is a comparison of two swedish players; a private equity-fund and a strategic buyer. We focus the examination to the approaches to valuation, financing and to a certain extent, their operations. We have found that the private equity-fund, in contrast to the strategic buyer, has a more flexible calculation in which they isolate the aquisition and base the calculation upon a fixed rate of return. This approach is used because the private equity-group recieves their payoff when the company they aquire is sold on to another buyer, and because their investors only profits when the fund is dispersed. The strategic buyer, on the other hand, must consider how the aquisition affect the entire group and the fact that their investors require constant effective returns. We argue that the private equity-group can use the flexible approach because they don´t intend to integrate the aquisition. Thus, the study indicates that a possible explanation to why private equity-groups can outbid strategic buyers is because of their freedom in fund management.