Von dem sogenannten Schumann-Album, welches die Sächsische Landesbibliothek 1934 erwarb, sind insgesamt 57 musikalische Albumblätter erhalten und bereits digitalisiert. Darunter einige Stücke einer Sammlung von Clara Schumann und auch Kompositionen, die Robert Schumann von Komponisten erhielt.

Die Musikbibliothek Bautzen widmet sich jedes Jahr einem Jubilar. Das Jahr 2010 steht ganz im Zeichen des 200. Geburtstages von Robert Schumann. Es werden Ausstellungen gestaltet und Neuerscheinungen seiner Werke präsentiert. Höhepunkt ist eine gemeinsame Lesung mit Musik mit der Kreismusikschule Bautzen.

Von dem sogenannten Schumann-Album, welches die Sächsische Landesbibliothek 1934 erwarb, sind insgesamt 57 musikalische Albumblätter erhalten und bereits digitalisiert. Darunter einige Stücke einer Sammlung von Clara Schumann und auch Kompositionen, die Robert Schumann von Komponisten erhielt.

Die Musikbibliothek Bautzen widmet sich jedes Jahr einem Jubilar. Das Jahr 2010 steht ganz im Zeichen des 200. Geburtstages von Robert Schumann. Es werden Ausstellungen gestaltet und Neuerscheinungen seiner Werke präsentiert. Höhepunkt ist eine gemeinsame Lesung mit Musik mit der Kreismusikschule Bautzen.

Hur berättar man en historia med sin röst?   De flesta konstarter är berättande, och särskilt tydligt är det för de utövare som använder sig av ord som en del av sitt uttrycksmedel. Denna text är ett undersökande av vilka grundläggande drivkrafter som fört mig, från att vara ett nyfiket och spontant musicerande barn, till en skolad klassisk sångerska. Jag ställer mig frågan varför detta har varit och är viktigt för mig som person och hur min personlighet, i kombination med användandet av min röst, har påverkat och påverkats av mitt konstutövande.   Genom att använda mig av kunskaper inom berättarkonsten, såsom litteratur och skådespeleri, har jag vid instuderingen av Robert Schumanns sångcykel Frauenliebe und Leben op. 42, försökt finna en balans mellan det naturliga och det inlärda i mitt uttryck. Utdrag från varje sång lyfts fram och belyses utifrån textliga och musikaliska aspekter, likaså samspelet mellan sång- och pianostämman.    Vidare undersöker jag hur jag kan gestalta känslor och idéer från en annan tid, utan att sätta min nutida moraliska uppfattning främst. Denna frågeställning tar jag upp i samband med en kortare djupanalys av samtiden kring Clara och Robert Schumann, och denna analys har även färgat interpretationen av verket på ett, för mig, intressant sätt.   Texten avslutas med ett avsnitt som behandlar begreppen bildning och intuition och hur dessa kan, eller bör, sammanstråla i ett professionellt konstutövande generellt, och med fokus på mina resultat under mitt arbete specifikt. Jag ställer mig även frågan vilka lärdomar jag dragit under arbetet, och vilken inverkan detta kan ha på mitt framtida konstutövande. / <p>Robert Schumann, Frauenliebe und leben op. 42</p><p>Kajsa Lindberg, sopran</p><p>Matilda Lindholm, piano</p><p></p>

Student Number : 0009509E - MA research report - School of Arts - Faculty of Humanities / This research report examines the phenomenon of Ossianic poetry and its widespread, if not always palpable, impact on the cultural life of Europe. This ‘trace’ of Ossian extends to several piano compositions of Robert Schumann. Divided into three sections, the first of these describes and explains the genesis of the poems, their possible political background and their wide-ranging influence throughout Europe and even North America, despite the scathing exposé of James Macpherson written by Dr. Samuel Johnson. For one-and a-half centuries the poems continued to kindle the imaginations of artists, writers and musicians in works that either directly cite Ossian or Ossianic characters in their titles or texts or are virtual clones of this spurious but popular body of literature. Section B, ‘Interlude’, deals specifically with aspects of the life of Robert Schumann and engages in a hermeneutic reading of many of his musical compositions. Referring to the Derridean concept of arche-writing and ‘the trace’ as well as the Foucauldian theory of polysemia (1969: 123), the report offers a number of alternative interpretations of standard repertoire. Section C highlights four works; Exercices (Variationen über einem thema von Beethoven), Op. Post, Phantasie in C major, Op. 17, Waldszenen, Op. 82 and Gesänge der Frühe, Op. 133. It also touches on a number of other works that reveal his conscious and unconscious awareness of Ossianic imagery and narrative.

Adagio und Allegro op. 70 är ett stycke för valthorn och piano av Robert Schumann (1810– 1856). Den skrevs 1849 av Schumann, ett år som han ägnade mycket åt att skriva för soloinstrument med piano. Adagio und Allegro finns även utgivet för andra soloinstrument än valthorn, bland annat violoncell, violin, oboe och tuba. Syftet med studien är att utföra en interpretation av Robert Schumanns Adagio und Allegro op. 70 för valthorn och piano som jag vill ha det rent musikaliskt och inte för att jag spelar valthorn. Jag kan uppleva att vi ibland styrs lite för mycket av vilket instrument vi spelar, att det ibland står i vägen för vår musikaliska interpretation. Jag har valt tre instrument jag kommer studera, dessa är valthorn, oboe och cello. Jag har jämfört notutgåvor, med utgångspunkt från min hornutgåva och inspelningar från tre instrumentalister per instrument. Detta för att försöka få en bred bild av hur stycket tolkas på olika instrument. Jag upptäckte att det finns en hel del skillnader mellan notutgåvorna. De flesta av skillnaderna är för att anpassa verket efter det instrument som ska spela. Dock innehöll oboestämman betydligt fler och större nyansskillnader än horn- och cellostämman. Mellan instrumentalisterna jag lyssnade på var det också stor skillnad. Jag upplevde att cellisterna generellt spelade mest uttrycksfullt och expressivt, men också att det varierar från musiker till musiker. Min slutsats av detta är att vi lätt låter vårt instrument styra mer än vi tror över vår interpretation. Dock upplever jag att flera av de modernare instrumentalisterna är lite mer fria än de äldre. Att vi mer och mer söker den tolkning vi vill ha musikaliskt och inte styrs av hur man ”bör” spela. Jag anser att vi går åt rätt riktning. / <p>För fullständig info om examenskonserten, repertoar samt medverkande se bilaga med programmet. I ljudfilen finns endast <em>Adagio und Allegro </em>op. 70 av Robert Schumann med. Där spelar Alma Heinemann valthorn och Katarina Ström-Harg piano. Ljudfilen är från konserttillfället.</p>

Univ., Diss.--Freiburg (Breisgau), 2005.

Robert Schumann's dramatic music remains, for the most part, undiscovered and therefore performed infrequently. Genoveva, Das Paradies und die Peri, Manfred, and Scenen aus Goethes Faust are comprised of some of Schumann's most beautiful music from his last stylistic period. Schumann envisioned a national German opera that had a complete union of text and music and a plot based upon the supernatural and mythical German legends. His lofty aspiration was to raise the dramatic music of his time to the high standards of the literary culture. Composing dramatic music for Goethe's Faust was a challenging endeavor for Schumann. Scenen aus Goethes Faust was a project that he struggled with from 1844-1853 because of both the text and the grand scale of the piece. One purpose of an analysis of the structure and content of Schumann's Scenen aus Goethes Faust and Goethe's poetry is to facilitate the solo vocal performer's interpretation. Utilizing selected scenes from Scenen aus Goethes Faust; "Scene im Garten" from Part I, "Sonnenaufgang," and "Mitternacht" from Part II and "Hier ist die Aussicht frei" from Part III, this research paper will define important recurring musical motives, assess Schumann's usage of contrasting vocal genres and their relationship to the unfolding drama, explore important vocal performance issues for the baritone and soprano soloists and investigate the manner in which Schumann uses the orchestra to depict and communicate the meaning of Goethe's text. Schumann's method of setting Goethe's text will also be examined, as the ability to comprehend the poetic text was of primary importance.

The purpose of this work, an analysis of the song cycle Dichterliebe (Op. 48) by Robert Schumann, is to recognize the special features of the songs which will contribute to their understanding and musical interpretation and performance. The Dichterliebe was chosen as the composition to be analyzed because of its prominent position in the vocal literature of the Romantic period.