Mental illness linked to stress and mental fatigue is increasingly common and some say that urban life is the cause. Science shows that experiences in nature may have a restorative affect on human well-being. The study emphasizes the importance of considering mental health in urban planning by including a restorative perspective. It examines the relationship between humans and their natural environment in the urban planning of Rosendal in Uppsala. Using document analysis, the study analyzes how restorative environments are represented in planning documents for Rosendal and identifies values related to natural environments. An observation of Solvallsparken based on eight restorative characteristics provides further understanding of how natural environments can be used as a restorative environment. The result shows that several different concepts are used to describe restorative environments which can be summarized as recreation, ecosystem services, and public environments. In essence, natural environments are linked to values concerning social gathering, biodiversity, attractiveness and in some cases, natural environments are given lower priority. Above all, the nearby forests adjacent to Rosendal can be used as restorative environments. Solvallsparken as a restorative environment is limited.

Som ett resultat av snabb befolkningsökning och urbanisering finns det ett stort behov av nya bostäder, framför allt i Sveriges största tillväxtregioner. Stadsutvecklingen har de senaste decennierna gått från att glesa ut staden till att allt mer förtäta inom stadens befintliga gränser. Detta riskerar att ske på bekostnad av barns utemiljöer vilka är värdefulla för deras utveckling och välmående. Barns fysiska aktivitet och rörelsefrihet i staden har minskat drastiskt de senaste 50 åren. Av den anledningen är det viktigare än någonsin att det planeras för utemiljöer som möjliggör för en fysiskt aktiv vardag för barn. Idag saknas en etablerad praxis för hur barnperspektivet ska implementeras i den fysiska planeringen. Utan det är upp till kommunerna själva att tolka Boverkets rekommendationer för att uppnå Plan- och bygglagens lagkrav. Den första januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag, vilket sätter större press på fysiska planerare och beslutsfattare att tillvarata barnets bästa i alla beslut som rör barn. Den här kandidatuppsatsen har undersökt vilka olika strategier Uppsala kommun har använt sig av för att implementera barnperspektivet i förtätningsprojekt och huruvida olika strategier har fått skilda utfall gällande hur kvalitativa barns utemiljöer blivit. För att få svar på frågorna har fallstudier gjorts över fyra aktuella förtätningsprojekt i Uppsala kommun vars detaljplaner vunnit laga kraft mellan 2012 och 2018, vilka är Rosendal, Ulleråker, Kvarngärdet och Bruno Liljeforsgata. De granskade fallen påvisar att det kan vara en väsentlig skillnad i hur kommunen arbetar för att få in barnperspektivet i olika projekt. Trots det bedöms alla projekten ha tillgodosett barnperspektivet, dock i varierande grad. I de större projekten, Rosendal och Ulleråker, har goda utemiljöer för barn större förutsättningar för att bli verklighet. Detta på grund av att omfattande utredningar har gjorts, samt att kommunen via markanvisning säkerställt kvaliteter på en mer detaljerad nivå. Till sist hade dessa planer bättre grundförutsättningar att uppnå undersökta kvaliteter då de byggdes i närhet till stora naturområden. I och med de stora skillnaderna i genomförandet bör det tas fram en kommungemensam policy för hur Uppsala kommun implementerar barnperspektivet i den fysiska planeringen för att barn ska ges samma förutsättningar i sin uppväxtmiljö.