Ett litet barn promenerar från sitt hem till en byggnad där hen möter 150 barn och deras vårdnadshavare som hämtar och lämnar. Där vistas barnet måndag till fredag, många timmar i sträck, tillsammans med pedagoger och kompisar. Stora förskolor, som ofta även befinner sig i lokaler som inte var planerade som förskolor från början, till exempel gamla butikslokaler, lägenhetskomplex, och “tillfälliga” bostäder, så som baracker, gynnar samhället ekonomiskt samt förenklar verksamheternas planering. Men, någonstans i gestaltningen av dagens förskolor har barnperspektivet ofta glömts bort och de vuxna tagit över. Mitt examensarbete i inredningsarkitektur och möbeldesign handlar om att lyfta barnperspektivet i en förskolekontext och tillsammans med barn under olika workshops, gestalta ett rumsligt element som fungerar som rumsavdelare, utställningsyta, lekelement och ljudabsorbant. Det rumsliga elementet ska tillföra avskildhet, taktilitet, värme, lärande och lek vilket förhoppningsvis leder till trygghet. Två viktiga beslut togs i samband med workshops jag höll med barnen. Rumselementets form samt betydelsen av att erbjuda avdelare med olika funktioner. Det blev en givande process och ett oerhört fint samarbete mellan de allra kreativaste hjärnorna och mig och min lilla verktygslåda. / <p>Några bilder har bytts ut för en svart ruta på grund av upphovsrättsskyddade skäl. </p>

Jag har valt att kalla mitt projekt ”Whereabouts”, vilket betyder plats eller tillhåll. Och det är just en plats som jag försöker skapa i mitt examensarbete. Arbetet handlar om textil i rum och hur jag kan använda mig utav textil för att bygga upp en rumslighet. Fokus ligger på offentlig miljö, och hur jag i en sådan miljö kan skapa en plats för avskildhet och lugn. Lite som ett gömställe att fly till när omgivningen blir stökig och orolig. Det hela resulterar i en rumsavdelare i form av ett textilt tak och golv.Kärnan i projektet är att utforska hur jag kan skapa rumslighet, eller snarare illusionen av rumslighet då jag inte använder mig av några väggar som stänger av flödet i rummet. Istället undersöker jag om det skapas en känsla av att kliva in i ett annat område eller rum genom att föra in ett extra, lägre tak över ett begränsat område. Om det skapas en annan atmosfär under taket. För att ytterligare bygga på detta, arbetar jag även fram ett golv, som fungerar som en avspegling av taket och därmed binder ihop golv och tak. / Program: Textildesignutbildningen

Jag har valt att kalla mitt projekt ”Whereabouts”, vilket betyder plats eller tillhåll. Och det är just en plats som jag försöker skapa i mitt examensarbete. Arbetet handlar om textil i rum och hur jag kan använda mig utav textil för att bygga upp en rumslighet. Fokus ligger på offentlig miljö, och hur jag i en sådan miljö kan skapa en plats för avskildhet och lugn. Lite som ett gömställe att fly till när omgivningen blir stökig och orolig. Det hela resulterar i en rumsavdelare i form av ett textilt tak och golv.Kärnan i projektet är att utforska hur jag kan skapa rumslighet, eller snarare illusionen av rumslighet då jag inte använder mig av några väggar som stänger av flödet i rummet. Istället undersöker jag om det skapas en känsla av att kliva in i ett annat område eller rum genom att föra in ett extra, lägre tak över ett begränsat område. Om det skapas en annan atmosfär under taket. För att ytterligare bygga på detta, arbetar jag även fram ett golv, som fungerar som en avspegling av taket och därmed binder ihop golv och tak.“Whereabouts” is a hideaway, a place to escape to when the surroundings are noisy and unrestful. With a room divider, in the form of a textile ceiling and floor, a place of serenity is created in the public room. Inspired by the spatiality created underneath the tree crown and of the light that seeps through the leaves, “Whereabouts” forms a more natural atmosphere in an otherwise artificial context.The work revolves around the use of textiles in interiors and how I can create spatiality, or rather the illusion of it, not using any walls. Instead, I examine whether the use of a ceiling and floor can create a different atmosphere and a sense of space. / Program: Textildesignutbildningen

The thesis paper Design takes place in our lives, naturally and sometimes invisibly, but how can we become alert to its impact on us? How can we as designers elaborate on our role in creating tools for people’s lives? A handmade metal wire toy I found in my parents’ house made me discover the world of mandalas; a Buddhistic symbol and a tool for spiritual enlightenment. Mandalas speak of the relation between us and the world and balance between body and mind. In my Master’s project, the act of playing is explored as a tool for altering perspectives on our physical environment. Inspired by the mandala, an alternative approach to functional form is visualized, connecting our bodies and minds in closer relation to a playful and imaginative state of being. By investigating our physical environment and encouraging interaction, new mantras for our everyday lives may be created. The design process Using the metal wire mandala as my starting point, I have explored spatial forms with possibilities in transformation. Different combinations of the same parts; half circles of bent metal wire which connected can move and therefore change the other shape of the construction, creates different kinds of space with more or less clear practical application. The ambition of this project has been to investigate the metal construction as foundation and frame for textile in and as architecture; building a whole space, as visual room dividers indoor or outdoor and as sun screen. The design is based on transformation and reuse of the same parts to build new forms. The textiles have been designed and produced with the metal construction as frame. The textiles are knitted with nylon thread, hand dyed and mounted onto the construction. The technique of partial knitting makes it possible to create the round shapes with an even elasticity in all directions, and an open centre for the next piece overlapping. When knitting, no waste material I generated since nothing is cut away after production. Using punch cards, patterns and structure is added to the surface. The need to create smaller spaces within a larger space is present in many places; indoors as well as out doors. The public environment in which we live, controls and shapes our lives. By creating more intimate sites, with the possibility for visual and mental rest, we can come closer one another and hold other types of conversations. This will create new patterns of behaviour; new mantras for everyday life. During the Konstfack Degree Exhibition 2013, I displayed one of the possible forms in full scale with textiles, along side a smaller size model of the same shape and one other possible shape with closer resemblance to the original wire toy. On site in the exhibition, visitors could meet and try the space in a real setting. / Thesis uppsats Formgivning sker i våra liv, naturligt och ibland osynligt, men hur kan vi bli uppmärksamma på dess inverkan på oss? Hur kan vi som formgivare utveckla vår roll i att skapa redskap för människors liv? En handgjord leksak av metalltråd som jag hittade i mitt föräldrahem fick mig att upptäcka mandalans värld – en buddistisk symbol och ett redskap för andlig upplysning. Mandalan vittnar om förhållandet mellan oss och världen och jämvikt mellan kropp och själ. I mitt masterarbete utforskas lekaktivitet som ett redskap för att ändra perspektiv på vår fysiska omgivning. Med inspiration från mandalan åskådliggörs en alternativ infallsvinkel på funktionell form som förenar våra kroppar och sinnen mer intimt med en lekfull och fantasifull tillvaro. Genom att undersöka vår fysiska omgivning och uppmuntra samspel kan vi skapa nya mantra för vardagen. Designprocessen Med leksaken av metalltråd som utgångspunkt, har jag utforskat rumsliga former med möjlighet till transformation. Olika kompositioner av samma byggstenar; halvcirklar av böjd metalltråd vilka sammanlänkade kan röra sig mot varandra och på så vis förändra den yttre formen, skapar olika typer av rumsligheter med mer eller mindre definierad praktisk användning. Projektets ambition har varit att utforska metallkonstruktionens möjligheter som stomme för textil i och som arkitektur; som skapande av hela rum, som visuella rumsavdelare inomhus eller utomhus samt som solskydd. Designen bygger på förvandling och återanvändning, där samma delar kan användas till att sätta samman nya former. De textila materialen har arbetats fram med metallkonstruktionen som utgångspunkt och ram. Textilierna är stickade i nylon, färgade och monterade i konstruktionen. Tekniken att delsticka på stickmaskin möjliggör att de runda formerna med jämn elasticitet åt alla håll, och ett hål lämnas i centrum för nästa överlappande del i den monterade konstruktionen. I stickningen skapas heller inget spillmaterial eftersom ingenting klipps bort efter tillverkningen. Med hjälp av hålkort integreras mönstringar och strukturer. Behovet av att skapa mindre rum i större rum finns många platser; inomhus såväl som utomhus. De offentliga platser vi rör oss på styr vårt beteende och formar våra liv. Med intimare mötesplatser och möjlighet till visuell och mental vila kan vi komma närmare varandra och föra andra typer av samtal vilket kan skapa nya mönster av beteende; nya mantran. Under Konstfacks vårutställning 2013, visades en av de möjliga formerna i fullskala med textilier, samt en mindre modell av denna samt en annan form med tydlig anknytning till mandala-leksakens ursprungliga form. På plats i utställningen kunde besökare pröva rummet i ett verkligt sammanhang.