Syftet med föreliggande religionsvetenskapliga studie är att synliggöra hur betydande aspekter av livsåskådningskaraktär återspeglas i den populära tv-serien True Detective 1 – och med särskilt fokus på ateism undersöka och kartlägga en av tv-seriens karismatiska huvudkaraktärers perspektiv och positioneringar. I centrum står Rustin ”Rust” Cohle och dennes hållning, handlingar och tal. Undersökningen utgår från tre frågeställningar: Vilka olika livssynspositioneringar och tematiker av existentiell livsåskådningskaraktär är utmärkande för karaktären Rust? Hur kan dessa närmare beskrivas och förstås på ett övergripande plan? Och i vilken utsträckning har Rust lösgjort sig från en äldre form av ateism, till förmån för en senmodern och mindre polariserande variant? Runt karaktärskomplexet Rust – som en prototyp för en sorts förtrollande ateism – exponeras följande fyra kategorier: 1) Scientisten: En position präglad av en scientistisk och naturvetenskaplig, ateistisk hållning. 2) Zenbuddisten: En position präglad av asketism, kontemplation och en fascination av jaget som en illusion. 3) Terapeuten: En position karaktäriserad av den terapeutiska diskursen, vars psykologiserande förklaringar går ut på att legitimera individens lycka eller lidande – och därigenom tar över den äldre religiösa berättelsens funktion.4) Messiasgestalten: En position med markant messianska förtecken av både hög- och lågkristologisk natur och som i någon mening här inkorporerar övriga kategorier. Serien avspeglar således genom den messiasliknande karaktären Rust både starka ateistiska och scientistiska strömningar i vår tid, präglade av både naturvetenskap men också ett – till vissa delar – österländskt synsätt bortom den judisk-kristna traditionens epistem, hand i hand med ett semi-sekulärt och terapeutiskt trevande efter reflexivitet, mening och en större sakral och kanske rentav metafysisk öppning. Det är möjligen något av ett paradigmskifte – för att tala med Thomas Kuhn – som karaktären Rust föregriper och förkroppsligar. En både-och-människa som både vill ha det sakrala och profana som en möjlighet – inte som ett akademiskt motsatspar! / Enchanting atheism?: A study of atheism pictured in popular culture. True Detective as an example. The purpose of this study of religious science is to visualize how significant aspects of a characteristic philosophy and views of life are reflected in the popular TV series True Detective 1 – and with particular focus on atheism, explore and map the perspective and positioning of one of the charismatic main characters of the TV series. In the center stands Rustin “Rust” Cohle and his attitude, actions and speech. The study is based on three questions: What different views of life and themes of existential views are characteristic of the character Rust? How can these be more fully described and understood on an overall level? And to what extent has Rust broken himself away from an older form of atheism in favor of a late modern andless polarizing kind? Around the complex of character that is Rust - as a prototype for a kind of enchanting atheism - the following four categories are exposed: 1) The Scientist: A position characterized by a scientific and atheistic stance. 2) The Zen Buddhist: A position characterized by asceticism, contemplation and a fascination of the self as an illusion.3) The Therapist: A position characterized by the therapeutic discourse whose therapeutic narrative is based on legitimizing the happiness or suffering of the individual - thus adopting the function of the old religious narrative. 4) The Messiah character: A position with striking Messianic overtones of Christology of both high and low nature and which in some sense incorporates the other categories. Through the Messiah-like character Rust the series thus reflects both strong atheistic and scientific currents of our time, characterized by not only science but also – to some extent – by an Eastern view of life that goes beyond the episteme of the Jewish-Christian tradition, hand in hand with a semi-secular and therapeutic grasping for reflexivity, meaning and a greater sacred and perhaps even metaphysical opening. It is possibly somewhat of a paradigm shift – to some extent plead Thomas Kuhn – that the character Rust anticipates and embodies. A both-kind-person who wants to have the sacred as well as the profane as an opportunity - not as an academicopposing pair!