This paper focuses on the role freedom plays in Michel Foucault’s analyze of liberal and particularely neoliberal governmentalities. From his perspective, neoliberalism operates through the strategic production of entrepreneural subjectivity and distribution of self-governing. Here autonomy is central for governing, which raises questions about what freedom can mean at all in Foucault, and how resistance can be possible. Through Foucault’s thinking on liberal freedom, we can gain a better understanding of his philosophy on subjectivation and resistance.

Kärlek har beskrivits som en estetisk och etisk grund i Sara Lidmans författarskap. Men vad står denna kärlek för och vad står den i relation till? Utifrån Lidmans roman Bära mistel (1960) undersöker uppsatsen bland annat denna fråga. Romanens formspråk präglas av söndersprängning och polyfoni, kategorier kopplade till den modern(istisk)a litteraturen. Därför blir analysen fördelad på tre perspektiv, vars minsta gemensamma nämnare är begär och dess funktion vid (jag)skapandet. Huvudpersonen Björn Ceders homosexualitet bryter mot den heterosexuella matrisen och genom Judith Butler blir det möjligt att påstå att han hotar att luckra upp en gräns mellan ett begär som är kopplat till kärlek och ett begär som hänger samman med identifikation. Den andra huvudpersonen Linda Ståhl går på sin vandring bakom Björn och därigenom kan Bära mistel kopplas till myten om Orfeus och Eurydike. I relation till Roland Barthes och Maurice Blanchots användning av myten visar uppsatsen att Bära mistel avviker från mytens traditionella förlopp. Detta sker genom att hon besjunger honom samt genom att han aldrig vänder sig om och ser på henne. Linda och Björn kläs i romanen av. Genom Giorgio Agambens teologiskt grundade teori om (skamfull) nakenhet fördjupas frågan om begärets roll i Bära mistel och det både i relation till skapandet och i relation till reproduktionen av ett patriarkalt (klass)samhälle.

This study aims to describe and discuss which subjects are made possible and desirable in preschool teachers’ assessment practices. The purpose of this study is as well to illustrate how preschool preschool appears as a documented teaching pratice in preschool teachers assessment- and documentationpractices As a theoretical and methodical foundation, this study uses a post structuralist perspective drawing on Foucault’s work on the understandning of the subject and power. The concepts of subject and subjectivation as well as power and governance are central to this study. Ferraris (2013) notion of documentality is also of great importance. In the langauge actions that is performed in preschool teachers assessment- and documentation practictes the child is constituted as a subject. For this purpose, documentations made by two preschool teachers was collected and analysed. The data was analysed through Vallberg Roth’s (2012, 2016) typologies of different forms of assessment in preschool teachers’ documentations practices, which resulted in one main category: centre-focused assessments as well as four subcategories to the latter. In this assement category preschool teachers focuses on the child’s interests and issues, as well as challenges, and what kind of teacher support and learning environment the child needs. The four sub-categories relating to what the preschool teachers’ gaze is more specifically directed towards which subjects are made possible and desirable in preschool teachers centre-focused assessments: assessments which constitutes the competent child, assements which constitues the interested child, assessments which constitutes the interested and agentic child as well as assessments which constitutes the learning and knowledge developing child. The analysis shed light on how the child is created as a subjects in relation to their actions, as well as how they relate to, take on agentic positions, subsumes to and make resistance against dominating discourses on what is possible for preschool children to be, what they should know and how they should be. The child is seen here as constituted as multiple subjects, which is grouped in four themes. These are the following: the competent child, the child as interested, the child as uninterested and agentic and the learning and knowledge developing child. Preschool science is concluded to appear as a double aimed documented teaching practice where science and preschool didaktik both have influence on the execution of preschool science teaching as well as on preschool teachers assessments of the potential field of teaching.

Avhandlingen kartlägger och analyserar i fyra empiriska artiklar hur elevsubjekt konstrueras i skolans vardag och vilken roll marknadens principer spelar i dessa konstruktioner. I synnerhet fokuseras vilka logiker som konstituerar gymnasievalets praktiker, samt hur dessa legitimeras, tolkas och utmanas. Resultatet visar att gymnasievalets praktiker delar upp både nuet och framtiden för eleverna, som valet mellan en uttalad utopi eller en underförstådd dystopi, där eleverna i hög grad själva görs ansvariga för att lyckas eller misslyckas med att förverkliga den utopi som iscensätts i valets praktiker. Denna uppdelning framstår för aktörerna till stor del som naturlig och apolitisk, vilket i sin tur legitimerar dess effekter i termer av exkludering, ojämlikhet och segregering, ofta på basis av social klass. Den marknadsstyrda skolans diskurser konstruerar och delar också upp eleverna som om de vore varor med olika värde. Begreppet fantasmatiska logiker kan förklara hur elever greppas av  marknadsliknande diskurser, samt hur de hanterar motsägelsefulla villkor. Exempelvis hur gymnasievalet för eleverna både innebär att förändras och bli vad man vill, samtidigt som man formas att bli mer av den man redan är, genom att välja att vara den man är. Elevernas problematisering och destabilisering av dominerande marknadslogiker i skolan förekommer i alla undersökta sammanhang, och beskrivs i avhandlingen som både genomskådanden och ifrågasättanden av hur skola och utbildning kopplas samman med marknadens logiker. Genom att genomskåda gymnasievalets förmenta neutralitet synliggör eleverna hur marknadsstyrningen av utbildning i allmänhet och iscensättningen av mässorna i synnerhet tycks ligga i skolornas, snarare än elevernas intresse. / The thesis explores and analyzes in four empirical articles how student subjects are constructed in everyday school life and what role market principles play in these constructions. In particular, it focuses on the logics that constitute upper secondary school choice practices, and how these are legitimized, interpreted and challenged. The results show that upper secondary school choice practices divide the present and the future of the students as the choice between an explicit utopia and an implied dystopia. Here, the students themselves are made responsible for their success or failure in realizing the utopia that is staged in school choice practices. This division generally appears to the actors as natural and apolitical, which in turn legitimizes its effects in terms of exclusion, inequality and segregation, often on the basis of social class. Furthermore, the market-driven school discourses construct and divide the students as if they were commodities of different value. The notion of fantasmatic logics can explain how students are gripped by market-driven discourses and how they handle contradictory conditions. For instance, it explains how, for students, school choice means they can transform and become who they want to be, while at the same time they can also become more of what they already are, by choosing to be who they are. Students, however, problematize and destabilize dominant market logics in the school in all examined contexts, which in the thesis is analyzed in terms of penetrations and destabilizations of how schools and education are linked to the market logics. By penetrating the presupposed neutrality of secondary school choice practice, the students expose how the market orientation of education in general and the staging of school fairs in particular appear to be in schools’, rather than students’, interest.

<p>The aim of this study was to examine how teachers in special schools for children with mental disabilities add meaning to the process of assessing their pupils with a grading system. The study was carried out in a focus group that, during three qualitative dialogues, discussed the grading system in special schools in general and on the basis of the national school curriculum. The material was analyzed from a theoretical viewpoint taking into account both the French philosopher Michel Foucault’s perspective on empowerment and that of post-structuralism.</p><p>The results show that it is clearly problematic to assess children with intellectual disabilities. Due to the children´s differing conditions it is not possible to establish common knowledge goals and grades cannot be weighed in relation to the child’s level of knowledge. However, by considering the individual conditions of the children, formative assessment can be practiced and by avoiding not-passed grades all pupils in the special school can reach their individual goals and it is guaranteed that pupils always receive a grade that allows them to pass. The study also shows that the assessment still contains a comparative aspect; in fact, a comparative aspect is already incorporated in the assignment process to the special school which in Sweden bases on comparing the pupils intelligence level with that of other children of similar age. The goal-related grading system thus builds on a comparative system, in which children tested with a certain value from the normal test scale, are expected to not reach the curriculum goals and are then placed in a special school.</p><p>The results of this study also illustrate the consequences of grade assessment for children´s identity and future. The teacher´s handling of curriculum goals and grades results in the subjectivization of the pupils. Children are shaped to be learning subjects in an environment of discourses that segregates the children by labeling them as being different from normal. Both, pupils and personnel operate in a system of (ranked) power where disciplinary actions are part of a normalization process, a process that creates and is created by the prevailing ranking of power. The study shows that the assignment of grades in special schools and schools for children with mental disabilities is in itself part of a social process that singles out individuals who get diagnosed as intellectually disabled and that places them at the margin of society.</p> / <p>Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger i särskolan skapar mening i betygssättningen av elever i denna skolform. Studien har genomförts i en fokusgrupp som i kvalitativa samtal vid tre tillfällen har diskuterat betygssättning i särskolan allmänt samt med utgångspunkt i grundsärskolans nationella dokument. Materialet har analyserats utifrån ett teoretiskt perspektiv med det poststrukturalistiska och Michel Foucaults maktperspektiv för ögonen.</p><p>I resultatet har det framkommit att betygssättning i särskolan är problematiskt. Elevers olika förutsättningar gör det omöjligt att ha gemensamma kunskapsmål och viktningen av betyg låter sig inte göras i förhållande till kunskapsnivån. Genom att ta hänsyn till de egna förutsättningarna kan formativ bedömning dock tillämpas och avsaknaden av ickegodkänt betyg gör att barnens individuella mål kan uppnås och ett godkänt betyg alltid garanteras. Analysen av materialet visar också att den jämförande aspekten i bedömningen finns kvar inte minst i själva mottagandet till särskolan, då det svenska systemet grundar sig på att elever föreslås skolformen särskola utifrån en jämförelse med jämnårigas intelligensnivå. Skolans mål- och kunskapsrelativa betygssystem bygger därmed på ett relativ jämförande ordning, där barn som testats och fått ett visst värde på normalskalan, förväntas att inte uppnå grundskolans mål och tas emot i särskolan.</p><p>Studiens resultat har också visat betygssättningens och särskolans betydelse för elevers identitetsskapande och framtid. Pedagogers hantering av kunskapsmål och betyg för med sig en subjektivering av elever där barnen formas till lärande subjekt i en miljö fylld av diskurser som vill särskilja dem som avvikande från det normala. Såväl eleverna som personalen själv verkar i en maktordning där disciplineringen är en del i en normaliseringsprocess, en process som skapas av och skapar den rådande maktordningen. Studien visar att betygssättningen i särskolan och den särskilda skolformen i sig är en del av den samhällsprocess som verkar för att sortera ut personer som får diagnosen utvecklingsstörning och som placeras i utkanten av samhället.</p>

As Sweden approached its 2006 national election, issues on order and discipline in educational environments came to the forefront of educational interest, debate, and reform. This thesis aims at a critical discussion of the discourses in question, making use of educational, post-structural as well as political philosophy. In a series of articles, disciplinary policies are contextualized within current understandings of major trends in global educational politics; empirically investigated with a focus on resistance and political subjectivation; but also theoretically/ philosophically examined with the intention of bringing alternative conceptualizations of discipline to light. As a result, it is concluded that the political platform supporting contemporary school discipline is highly ambiguous, especially in terms of the different subjectification ideals that it embodies. In consequence, substantial possibilities for resistance, political influence and creative subjectification emerge in the breaks and ruptures between neoliberal and neoconservative territory. As for the disciplinary policies themselves, this thesis highlights the possibility that they amount to little more than a powerful simulation; a mode of perceptual management rather than a hands-on engagement with the real demands of contemporary education. An alternative route, the thesis suggests, would be to radically re-conceptualize the meaning and relevance of discipline – using, for instance, philosophers like Gilles Deleuze, Félix Guattari and Jacques Rancière – but also while taking notice of relevant discussions in the fields of complexity and chaos theory. Such a re-conceptualization would allow for an immanent form of discipline, one that affords a circular segmentation to emerge; contextualized and sensitized to the particular demands of each learning situation rather than pre-stratified, pre-territorialized according to the ideals of classical discipline. / Syftet med den här avhandlingen är, att inom ett pedagogiskt-filosofiskt ramverk föra en kritisk diskussion av 2000-talets skolpolitiska diskurser om disciplin och ”ordning &amp; reda”. Med hjälp av filosofer som Deleuze &amp; Guattari, Foucault, Baudrillard och Rancière diskuteras den moderna disciplinens utmaning: att svara an på sin egen samtids behov av ordning och reda.   I sömmarna mellan de politiska krafter som den nya disciplinen hämtar sin kraft ur – neoliberalism och neokonservatism – identifierar avhandlingen också möjligheter till motstånd. Genom att påvisa de skillnader och komplexiteter som finns under ytan av politisk konsensus, utgör dessa former av motstånd nya potentialer till politiskt inflytande – samt nya möjligheter till kreativa subjektblivanden.   Slutligen hävdar studien, att vägen till en gräsrotsförankrad skoldisciplin för 2000-talet knappast kan ligga i återuppväckandet av forna tiders maktutövning, utan i en radikal omtolkning av disciplinbegreppet – en som tillvaratar den moderna människans förutsättningar till självdisciplin och självorganisering. En förutsättning är att vi, som en kontrast till neoliberalismens självtillräckliga subjektivitetsideal, börjar utforska subjektivitetens kollektiva och territoriella karaktärer.

The aim of this study was to examine how teachers in special schools for children with mental disabilities add meaning to the process of assessing their pupils with a grading system. The study was carried out in a focus group that, during three qualitative dialogues, discussed the grading system in special schools in general and on the basis of the national school curriculum. The material was analyzed from a theoretical viewpoint taking into account both the French philosopher Michel Foucault’s perspective on empowerment and that of post-structuralism. The results show that it is clearly problematic to assess children with intellectual disabilities. Due to the children´s differing conditions it is not possible to establish common knowledge goals and grades cannot be weighed in relation to the child’s level of knowledge. However, by considering the individual conditions of the children, formative assessment can be practiced and by avoiding not-passed grades all pupils in the special school can reach their individual goals and it is guaranteed that pupils always receive a grade that allows them to pass. The study also shows that the assessment still contains a comparative aspect; in fact, a comparative aspect is already incorporated in the assignment process to the special school which in Sweden bases on comparing the pupils intelligence level with that of other children of similar age. The goal-related grading system thus builds on a comparative system, in which children tested with a certain value from the normal test scale, are expected to not reach the curriculum goals and are then placed in a special school. The results of this study also illustrate the consequences of grade assessment for children´s identity and future. The teacher´s handling of curriculum goals and grades results in the subjectivization of the pupils. Children are shaped to be learning subjects in an environment of discourses that segregates the children by labeling them as being different from normal. Both, pupils and personnel operate in a system of (ranked) power where disciplinary actions are part of a normalization process, a process that creates and is created by the prevailing ranking of power. The study shows that the assignment of grades in special schools and schools for children with mental disabilities is in itself part of a social process that singles out individuals who get diagnosed as intellectually disabled and that places them at the margin of society. / Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger i särskolan skapar mening i betygssättningen av elever i denna skolform. Studien har genomförts i en fokusgrupp som i kvalitativa samtal vid tre tillfällen har diskuterat betygssättning i särskolan allmänt samt med utgångspunkt i grundsärskolans nationella dokument. Materialet har analyserats utifrån ett teoretiskt perspektiv med det poststrukturalistiska och Michel Foucaults maktperspektiv för ögonen. I resultatet har det framkommit att betygssättning i särskolan är problematiskt. Elevers olika förutsättningar gör det omöjligt att ha gemensamma kunskapsmål och viktningen av betyg låter sig inte göras i förhållande till kunskapsnivån. Genom att ta hänsyn till de egna förutsättningarna kan formativ bedömning dock tillämpas och avsaknaden av ickegodkänt betyg gör att barnens individuella mål kan uppnås och ett godkänt betyg alltid garanteras. Analysen av materialet visar också att den jämförande aspekten i bedömningen finns kvar inte minst i själva mottagandet till särskolan, då det svenska systemet grundar sig på att elever föreslås skolformen särskola utifrån en jämförelse med jämnårigas intelligensnivå. Skolans mål- och kunskapsrelativa betygssystem bygger därmed på ett relativ jämförande ordning, där barn som testats och fått ett visst värde på normalskalan, förväntas att inte uppnå grundskolans mål och tas emot i särskolan. Studiens resultat har också visat betygssättningens och särskolans betydelse för elevers identitetsskapande och framtid. Pedagogers hantering av kunskapsmål och betyg för med sig en subjektivering av elever där barnen formas till lärande subjekt i en miljö fylld av diskurser som vill särskilja dem som avvikande från det normala. Såväl eleverna som personalen själv verkar i en maktordning där disciplineringen är en del i en normaliseringsprocess, en process som skapas av och skapar den rådande maktordningen. Studien visar att betygssättningen i särskolan och den särskilda skolformen i sig är en del av den samhällsprocess som verkar för att sortera ut personer som får diagnosen utvecklingsstörning och som placeras i utkanten av samhället.

Syftet med föreliggande religionsvetenskapliga studie är att synliggöra hur betydande aspekter av livsåskådningskaraktär återspeglas i den populära tv-serien True Detective 1 – och med särskilt fokus på ateism undersöka och kartlägga en av tv-seriens karismatiska huvudkaraktärers perspektiv och positioneringar. I centrum står Rustin ”Rust” Cohle och dennes hållning, handlingar och tal. Undersökningen utgår från tre frågeställningar: Vilka olika livssynspositioneringar och tematiker av existentiell livsåskådningskaraktär är utmärkande för karaktären Rust? Hur kan dessa närmare beskrivas och förstås på ett övergripande plan? Och i vilken utsträckning har Rust lösgjort sig från en äldre form av ateism, till förmån för en senmodern och mindre polariserande variant? Runt karaktärskomplexet Rust – som en prototyp för en sorts förtrollande ateism – exponeras följande fyra kategorier: 1) Scientisten: En position präglad av en scientistisk och naturvetenskaplig, ateistisk hållning. 2) Zenbuddisten: En position präglad av asketism, kontemplation och en fascination av jaget som en illusion. 3) Terapeuten: En position karaktäriserad av den terapeutiska diskursen, vars psykologiserande förklaringar går ut på att legitimera individens lycka eller lidande – och därigenom tar över den äldre religiösa berättelsens funktion.4) Messiasgestalten: En position med markant messianska förtecken av både hög- och lågkristologisk natur och som i någon mening här inkorporerar övriga kategorier. Serien avspeglar således genom den messiasliknande karaktären Rust både starka ateistiska och scientistiska strömningar i vår tid, präglade av både naturvetenskap men också ett – till vissa delar – österländskt synsätt bortom den judisk-kristna traditionens epistem, hand i hand med ett semi-sekulärt och terapeutiskt trevande efter reflexivitet, mening och en större sakral och kanske rentav metafysisk öppning. Det är möjligen något av ett paradigmskifte – för att tala med Thomas Kuhn – som karaktären Rust föregriper och förkroppsligar. En både-och-människa som både vill ha det sakrala och profana som en möjlighet – inte som ett akademiskt motsatspar! / Enchanting atheism?: A study of atheism pictured in popular culture. True Detective as an example. The purpose of this study of religious science is to visualize how significant aspects of a characteristic philosophy and views of life are reflected in the popular TV series True Detective 1 – and with particular focus on atheism, explore and map the perspective and positioning of one of the charismatic main characters of the TV series. In the center stands Rustin “Rust” Cohle and his attitude, actions and speech. The study is based on three questions: What different views of life and themes of existential views are characteristic of the character Rust? How can these be more fully described and understood on an overall level? And to what extent has Rust broken himself away from an older form of atheism in favor of a late modern andless polarizing kind? Around the complex of character that is Rust - as a prototype for a kind of enchanting atheism - the following four categories are exposed: 1) The Scientist: A position characterized by a scientific and atheistic stance. 2) The Zen Buddhist: A position characterized by asceticism, contemplation and a fascination of the self as an illusion.3) The Therapist: A position characterized by the therapeutic discourse whose therapeutic narrative is based on legitimizing the happiness or suffering of the individual - thus adopting the function of the old religious narrative. 4) The Messiah character: A position with striking Messianic overtones of Christology of both high and low nature and which in some sense incorporates the other categories. Through the Messiah-like character Rust the series thus reflects both strong atheistic and scientific currents of our time, characterized by not only science but also – to some extent – by an Eastern view of life that goes beyond the episteme of the Jewish-Christian tradition, hand in hand with a semi-secular and therapeutic grasping for reflexivity, meaning and a greater sacred and perhaps even metaphysical opening. It is possibly somewhat of a paradigm shift – to some extent plead Thomas Kuhn – that the character Rust anticipates and embodies. A both-kind-person who wants to have the sacred as well as the profane as an opportunity - not as an academicopposing pair!

This MA thesis analyzes how the protagonists and the narrative structure relates to “the Child” as a linguistic/cultural construction in Mare Kandre’s early authorship (1984-1991). A thematic of children portraits defines this period of Kandre’s writing, which consits of the following works: In a Different Country (1984), The Annunciation (1986), Bübin’s Kid (1987), The Burning Tree (1988) and Aliide, Aliide (1991). Linguistic components, such as the word “child”, the name “Kid” and a reconstruction of the concept of childhood, holds an actuate position in these narratives when they first appear in direct relation to the protagonists. This suggests how generally accepted categories and concepts consciously are at work in Kandre’s writings. Consequently, a category such as “child” can not unproblematically serve as a definition of any of the protagonists, irrespective of their presumptive age. Combining philosopher Judith Butler’s theory of name-calling with theories in the field of Childhood Studies as presented by Susan Honeyman, “the Child” in Kandre’s works is explored through the hypothesis of its function as a name. Close readings reveal how the protagonists, in the encounter with an explicitly cultural or narrative context, are constituted as subjects through the linguistic category “child”. The protagonists can be considered both as subordinated by the conventionally manifested notion of life development as a linear, measurable progress and as introduced to the means which make possible a critical response to that same notion. Since the main protagonists strongly refuse to be defined by the conventions supporting “the Child” as a category, a dialogue is created which gives the narrative its force. That dialogue corresponds to different aspects of the concept of childhood, which place “the Child” as a construction at the heart of Kandre’s narrative composition.