Syftet med föreliggande studie är att beskriva och analysera betydelsen av det arbetsplatsförlagda lärandet för elever på gymnasiesärskolan, och nyttan den har för övergången mellan skola och arbetsliv. Syftet leder fram till följande frågeställningar: Hurpåverkar det arbetsplatsförlagda lärandet elevernas framtida yrkesbana? Hur samordnas och utvärderas elevernas arbetsplatsförlagda lärande? Vilken vägledning och vilket stöd erbjuds eleverna för att gagna det framtida yrkesverksamma livet? För att besvara syftet och frågeställningarna har en kvalitativ metod används. Den består av tretton semistrukturerade intervjuer med lärare, studie- och yrkesvägledare samt före detta elever vid gymnasiesärskolor i två kommuner. Intervjuer har också genomförts med handläggare vid Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, men dessa har endast använts som personlig kontakt. Resultatet analyseras med hjälp av tidigare forskning samt de teoretiska utgångspunkterna normaliseringsprincipen och careerchipteori. Resultatet visar att arbetsplatsförlagt lärande har stor betydelse för att göra övergången mellan gymnasiessärskolan och arbetslivet så smidig som möjligt. Studien visar dock på svårigheter att hitta lämpliga platser som både möter elevens önskemål och arbetsmarknades efterfrågan. Den arbetsplatsförlagda utbildningen förbereder både elever och arbetsmarknaden och möjliggör i större grad att eleverna förvärvar ett arbete efter avslutade studier. Samverkan mellan skola, arbetsmarknad och övriga externa aktörer har förbättras under de senaste decenniet, vilket också gynnat eleverna. Genom stöd och handledning till både elever och handledare på arbetsmarknaden kan hinder röjas och framgång nås. / The purpose of this study is to describe and analyze the importance of workplace-basedlearning for students in upper secondary school, and the benefits it has for the transition between school and work life. The purpose leads to the following questions: How does workplace-based learning affect the students' future career path? How are the students' workplace-based learning coordinated and evaluated? What guidance and support is offered to students to benefit their future professional life? To answer the purpose and the questions, a qualitative method has been implemented. It consists of ten semi-structured interviews with teachers, study and career counselors and former students at upper secondary schools in two municipalities. Interviews have also beenconducted with officials at the Social Insurance Agency and the Employment Service, but these have only been used as personal contact. The result is analyzed using previous research as well as the theoretical starting points of the normalization principle and career-chip theory. The results show that workplace-based learning is of great importance in making the transition between upper secondary school and working life as smooth as possible. However, the study shows difficulties in finding suitable places that meet the student's wishes and the demand of the labor market. Workplace-based education prepares both students and the labor market, and enables more students to acquire a job after completed studies. Collaboration between schools, the labor market and other external actors has improved over the past decade, which also benefits the students. Through support and supervision for both students and supervisors in the labor market, barriers can be cleared and success achieved.

<p>The aim of this study was to examine how teachers in special schools for children with mental disabilities add meaning to the process of assessing their pupils with a grading system. The study was carried out in a focus group that, during three qualitative dialogues, discussed the grading system in special schools in general and on the basis of the national school curriculum. The material was analyzed from a theoretical viewpoint taking into account both the French philosopher Michel Foucault’s perspective on empowerment and that of post-structuralism.</p><p>The results show that it is clearly problematic to assess children with intellectual disabilities. Due to the children´s differing conditions it is not possible to establish common knowledge goals and grades cannot be weighed in relation to the child’s level of knowledge. However, by considering the individual conditions of the children, formative assessment can be practiced and by avoiding not-passed grades all pupils in the special school can reach their individual goals and it is guaranteed that pupils always receive a grade that allows them to pass. The study also shows that the assessment still contains a comparative aspect; in fact, a comparative aspect is already incorporated in the assignment process to the special school which in Sweden bases on comparing the pupils intelligence level with that of other children of similar age. The goal-related grading system thus builds on a comparative system, in which children tested with a certain value from the normal test scale, are expected to not reach the curriculum goals and are then placed in a special school.</p><p>The results of this study also illustrate the consequences of grade assessment for children´s identity and future. The teacher´s handling of curriculum goals and grades results in the subjectivization of the pupils. Children are shaped to be learning subjects in an environment of discourses that segregates the children by labeling them as being different from normal. Both, pupils and personnel operate in a system of (ranked) power where disciplinary actions are part of a normalization process, a process that creates and is created by the prevailing ranking of power. The study shows that the assignment of grades in special schools and schools for children with mental disabilities is in itself part of a social process that singles out individuals who get diagnosed as intellectually disabled and that places them at the margin of society.</p> / <p>Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger i särskolan skapar mening i betygssättningen av elever i denna skolform. Studien har genomförts i en fokusgrupp som i kvalitativa samtal vid tre tillfällen har diskuterat betygssättning i särskolan allmänt samt med utgångspunkt i grundsärskolans nationella dokument. Materialet har analyserats utifrån ett teoretiskt perspektiv med det poststrukturalistiska och Michel Foucaults maktperspektiv för ögonen.</p><p>I resultatet har det framkommit att betygssättning i särskolan är problematiskt. Elevers olika förutsättningar gör det omöjligt att ha gemensamma kunskapsmål och viktningen av betyg låter sig inte göras i förhållande till kunskapsnivån. Genom att ta hänsyn till de egna förutsättningarna kan formativ bedömning dock tillämpas och avsaknaden av ickegodkänt betyg gör att barnens individuella mål kan uppnås och ett godkänt betyg alltid garanteras. Analysen av materialet visar också att den jämförande aspekten i bedömningen finns kvar inte minst i själva mottagandet till särskolan, då det svenska systemet grundar sig på att elever föreslås skolformen särskola utifrån en jämförelse med jämnårigas intelligensnivå. Skolans mål- och kunskapsrelativa betygssystem bygger därmed på ett relativ jämförande ordning, där barn som testats och fått ett visst värde på normalskalan, förväntas att inte uppnå grundskolans mål och tas emot i särskolan.</p><p>Studiens resultat har också visat betygssättningens och särskolans betydelse för elevers identitetsskapande och framtid. Pedagogers hantering av kunskapsmål och betyg för med sig en subjektivering av elever där barnen formas till lärande subjekt i en miljö fylld av diskurser som vill särskilja dem som avvikande från det normala. Såväl eleverna som personalen själv verkar i en maktordning där disciplineringen är en del i en normaliseringsprocess, en process som skapas av och skapar den rådande maktordningen. Studien visar att betygssättningen i särskolan och den särskilda skolformen i sig är en del av den samhällsprocess som verkar för att sortera ut personer som får diagnosen utvecklingsstörning och som placeras i utkanten av samhället.</p>

The aim of this study was to examine how teachers in special schools for children with mental disabilities add meaning to the process of assessing their pupils with a grading system. The study was carried out in a focus group that, during three qualitative dialogues, discussed the grading system in special schools in general and on the basis of the national school curriculum. The material was analyzed from a theoretical viewpoint taking into account both the French philosopher Michel Foucault’s perspective on empowerment and that of post-structuralism. The results show that it is clearly problematic to assess children with intellectual disabilities. Due to the children´s differing conditions it is not possible to establish common knowledge goals and grades cannot be weighed in relation to the child’s level of knowledge. However, by considering the individual conditions of the children, formative assessment can be practiced and by avoiding not-passed grades all pupils in the special school can reach their individual goals and it is guaranteed that pupils always receive a grade that allows them to pass. The study also shows that the assessment still contains a comparative aspect; in fact, a comparative aspect is already incorporated in the assignment process to the special school which in Sweden bases on comparing the pupils intelligence level with that of other children of similar age. The goal-related grading system thus builds on a comparative system, in which children tested with a certain value from the normal test scale, are expected to not reach the curriculum goals and are then placed in a special school. The results of this study also illustrate the consequences of grade assessment for children´s identity and future. The teacher´s handling of curriculum goals and grades results in the subjectivization of the pupils. Children are shaped to be learning subjects in an environment of discourses that segregates the children by labeling them as being different from normal. Both, pupils and personnel operate in a system of (ranked) power where disciplinary actions are part of a normalization process, a process that creates and is created by the prevailing ranking of power. The study shows that the assignment of grades in special schools and schools for children with mental disabilities is in itself part of a social process that singles out individuals who get diagnosed as intellectually disabled and that places them at the margin of society. / Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger i särskolan skapar mening i betygssättningen av elever i denna skolform. Studien har genomförts i en fokusgrupp som i kvalitativa samtal vid tre tillfällen har diskuterat betygssättning i särskolan allmänt samt med utgångspunkt i grundsärskolans nationella dokument. Materialet har analyserats utifrån ett teoretiskt perspektiv med det poststrukturalistiska och Michel Foucaults maktperspektiv för ögonen. I resultatet har det framkommit att betygssättning i särskolan är problematiskt. Elevers olika förutsättningar gör det omöjligt att ha gemensamma kunskapsmål och viktningen av betyg låter sig inte göras i förhållande till kunskapsnivån. Genom att ta hänsyn till de egna förutsättningarna kan formativ bedömning dock tillämpas och avsaknaden av ickegodkänt betyg gör att barnens individuella mål kan uppnås och ett godkänt betyg alltid garanteras. Analysen av materialet visar också att den jämförande aspekten i bedömningen finns kvar inte minst i själva mottagandet till särskolan, då det svenska systemet grundar sig på att elever föreslås skolformen särskola utifrån en jämförelse med jämnårigas intelligensnivå. Skolans mål- och kunskapsrelativa betygssystem bygger därmed på ett relativ jämförande ordning, där barn som testats och fått ett visst värde på normalskalan, förväntas att inte uppnå grundskolans mål och tas emot i särskolan. Studiens resultat har också visat betygssättningens och särskolans betydelse för elevers identitetsskapande och framtid. Pedagogers hantering av kunskapsmål och betyg för med sig en subjektivering av elever där barnen formas till lärande subjekt i en miljö fylld av diskurser som vill särskilja dem som avvikande från det normala. Såväl eleverna som personalen själv verkar i en maktordning där disciplineringen är en del i en normaliseringsprocess, en process som skapas av och skapar den rådande maktordningen. Studien visar att betygssättningen i särskolan och den särskilda skolformen i sig är en del av den samhällsprocess som verkar för att sortera ut personer som får diagnosen utvecklingsstörning och som placeras i utkanten av samhället.