<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka pedagogens roll i samspelet med elever med beteendeproblem. Vi ville även undersöka vilka resurser pedagogen gavs för att kunna utföra sitt uppdrag vilket innefattar en vidare syn som social omsorg, lärande och fostran samt att det handlar om medmänskliga relationer. Efter som rektorerna både ges och ger resurser ville vi också undersöka hur de såg på pedagogens uppgift. Vi har använt oss av litteraturstudier och intervjuer. Den litteratur vi har läst i ämnet har belyst hur viktigt det är med relationer, samspel, fostran och skolans uppdrag av social omsorg och lärande. Vi har kommit fram till att samtliga yrkeskategorier betonade vikten av ett fungerande samspel elev – hem – skola för att elevernas inlärning skall bli optimal. Alla respondenter ansåg att skolan ska hjälpa till att fostra eleverna, men att huvudansvaret ligger hos föräldrarna. Skolorna var väl försedda med elevbefrämjande resurser. Pedagogerna betonade kollegorna som en resurs. Rektorerna ansåg att pedagogen var den viktigaste för eleven i skolmiljön. </p>

<p>Syftet med uppsatsen är att lyfta fram den vuxnes betydelse för barns utveckling av social kompetens med fokus på pedagogen.</p><p> I litteraturbearbetningen belyses den nya barnsynen av Stern och Bowlby´s anknytningsteori. Vidare beskrivs vikten av pedagogens bemötande och förhållningssätt. Föräldrar och lekens betydelse framkommer.</p><p> Metoden är en kvalitativ undersökning med nio semistrukturerade intervjuer av pedagoger i förskola och skola i tre kommuner.</p><p> Resultatet visar att samtliga respondenter tar upp kompetenser som gagnar både social samhörighet och individualitet. Relaterandet till andra människor och miljön är det viktigaste för barnets personlighetsutveckling och tillägnande av social kompetens. Mer än hälften av pedagogerna beskriver att de arbetar med en medveten metodik för att utveckla barns sociala förmågor. Föräldrarnas betydelse anses som en viktig förutsättning för barns tillägnande av social kompetens, men också att pedagoger i förskolan och skolan har stor betydelse för att stödja barnets förmåga att samspela med andra. Nästan alla pedagoger menar att inte alla barn får stöd i sin sociala utveckling. Det är de utagerande som får mest uppmärksamhet medan de tysta barnen får minst.</p>

<p>Ett uttryck som ofta träffas på i skolvärlden är barn i behov av särskilt stöd. Barnens svårigheter förklaras med att de är i behov av särskilt stöd. Föreliggande studie syftar till att få förståelse och kunskap om vilka barn skolpersonal i en kommun, anser vara i behov av särskilt stöd. Studien avser att undersöka hur personal med olika yrkesbakgrunder från förskoleklass till år nio samt rektorer definierar och reflekterar kring begreppet särskilda behov. Målgruppen består av pedagogisk personal från förskoleklass till år 9, samt rektorer. Den empiriska delen av uppsatsen är utförd med kvalitativ semistrukturerad intervjumetod, där vi också gör en jämförelse mellan rektorer och pedagogers svar på intervjufrågorna.</p><p>Resultatet i kommunen åskådliggör med härledning till tidigare forskning att pedagogerna har ett övervägande kategoriskt synsätt, medan rektorerna har ett relationellt synsätt på barn i behov av särskilt stöd. Den specialpedagogiska undervisningen bestod till stor del av små undervisningsgrupper, men det finns också tankar om hur den specialpedagogiska organisationen kan se ut. Resultatet visar även brister och oklarheter i organisationen, angående vem eller vilka som avgör resursfördelningen när vi talar om barn i behov av särskilt stöd.</p>

<p>En helhetssyn på barnet är en förutsättning för ett bra specialpedagogiskt arbete. Denna helhetssyn kan vara möjlig på familjecentraler, där många olika verksamheter samarbetar. Sett ur ett utvecklingsekologiskt perspektiv sker barnets utveckling i interaktion med miljön. Syftet med studien är att se vilken roll specialpedagogen kan ha på en familjecentral där olika instanser verkar kring det enskilda barnet som är i behov av särskilt stöd. Målgruppen består av specialpedagog med förskollärarexamen, barnskötare med ansvar för öppna förskolans verksamhet, två förskollärare, socialchef, BVC-sköterska samt skolsköterska. Uppsatsens empiriska del har utförts med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma på en familjecentral i en kommun i södra Sverige.</p><p>Studiens resultat visar att specialpedagogen ses som en mycket viktig länkperson i samarbete med olika verksamheter, i en gemensam strävan efter helhetssyn. Specialpedagogen arbetar också som handledare och rådgivare. Samverkansgruppen är ett viktigt forum för alla berörda. Respondenterna eftersträvar ett prestigelöst samarbete där yrkesrollerna är tydliga. Ur samarbetssynpunkt ses inte sekretessen som något hinder, eftersom föräldrarna alltid är delaktiga. Alla verksamheter på familjecentralen har inte lika mycket tid avsatt för samarbete vilket kan vara ett hinder i samverkansarbetet.</p>

<p>Students who regularly cause trouble in school, how can they learn anything? That is what we asked ourselves after having visited a special school for “troublesome students” (in Swedish resursskola). Our main purpose has been to find out how these students have experienced the help they have been given in those schools.</p><p>We have interviewed students, parents and a social worker in order to find out if the alternative pedagogical methods used by those schools give the students better opportunities to perform their schoolwork. The interviews have been made two or three years after the end of their studies in compulsory school (grade 9). We have used a qualitative method with semi structured interviews and also an evaluation model. The students have negative experiences of the years they spent in ordinary schools but in this special environment they have managed to finish their studies and have even become qualified to continue their studies in upper secondary school. The relationship between teachers, students and parents was good. Cooperation is of vital importance for these students. Our knowledge about their problems will certainly be useful in our future social work.</p>

<p>Olika tider och samhällen har olika krav på god läsfärdighet. I vårt informationssamhälle är kraven på god läsfärdighet stora. Skolan har ett mycket stort ansvar för att barnen lär sig att läsa och skriva. </p><p> Det övergripande syftet med studien var att undersöka vilka förebyggande åtgärder mot lässvårigheter som förekommer, vilka kunskaper pedagoger har om läsinlärning och lässvårigheter, hur pedagoger arbetar med läsinlärning samt hur pedagoger stödjer elever som är i lässvårigheter.</p><p> Vår litteraturgenomgång visar att pedagogerna bör behärska många metoder och arbetssätt och ha kunskaper om barns språkutveckling och om språklig medvetenhet. Tidig upptäckt av svårigheter som följs av tidiga insatser är nödvändiga för att komma tillrätta med svårigheterna. Litteraturgenomgången visar också att specialpedagogerna/speciallärarna spelar en stor roll i arbetet med lässvårigheter.</p><p> Studien bygger på 25 intervjuer med pedagoger som arbetar med läsinlärning och lässvårigheter i skolår 1 och 2, och har ett särskilt intresse för detta. Resultaten tyder på att pedagogerna har en gedigen och bred kunskap och att de arbetar som litteraturen föreskriver. Det framkommer också att samtliga respondenter upptäcker svårigheter tidigt och sätter in åtgärder direkt. Undersökningen visar också att villkoren och arbetet för specialpedagogerna/speciallärarna ser olika ut och att den traditionella speciallärarrollen fortfarande dominerar.</p>

<p>Syftet med undersökningen är att få ta del av pedagogers erfarenheter av att ha individintegrerade elever i sin grupp/klass och att få ta del av pedagogers syn på hur vi kan nå ett ökat samarbete mellan grundskolan och grundsärskolan. Och hur skolan kan bli bättre på att möta alla elever i behov av särskilt stöd.</p><p>De senaste åren har det skett en ökning till särskolan men ändå har samhället en vision om ”en skola för alla”. Uppsatsen tar upp särskolan och deras arbetssätt och vilka elever som särskolan är till för. Carlbeck-Kommitténs slutbetänkande tas upp i ett eget kapitel och där ges frågor som rör ett närmande av de bägge skolformerna. Begrepp som normalitet, särskiljning, inkludering och segregering behandlas i uppsatsen. Uppsatsen belyser också några förklaringar till svårigheter i mötet mellan skolformerna. Teorier som är använda i uppsatsen är stämplingsteorin och systemteorin.</p><p>Jag valde att göra en kvalitativ undersökning ute på olika skolor, från förskoleklass till år fyra. Den kvalitativa undersökningen gjordes i form av intervjuer då jag sökte pedagogers erfarenheter av det aktuella ämnet. Studien visar att pedagoger vill ha en mer nära relation till sin egna skolledning och att skolledningen måste arbeta aktivt med de frågor som rör särskolan. Det behövs mer kunskap om särskolan och dess elever. Det måste till attitydförändringar om skolan ska lyckas med att möta alla elever. En ökad acceptans för elevers olikheter. </p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur sju pedagoger genom bemötande och interaktion kan få barnen att utvecklas i positiv riktning och behålla lusten att lära. I litteraturstudien har vi bl.a. belyst begrepp om hur hjärnan fungerar och vad neuropedagogik är. I neuropedagogiken arbetar man med att på ett aktivt och medvetet sätt stimulera människans kreativitet, tankeförmåga, kunnande och emotionella liv. I en kvalitativ undersökning beskriver sju informanter hur de med varierad undervisning kan få eleverna att använda alla sina sinnen och ge stimulans till båda hjärnhalvorna. Pedagogerna arbetar med barn från förskolan till och med högstadiet. Vi kom fram till att olika inlärningsstilar och motoriska aktiviteter påverkar barns inlärning och självkänsla. Genom att göra eleverna medvetna om sina starka sidor ger pedagogerna dem strategier för att kunna hantera sina svaga sidor. Resultaten visar hur medveten stimulans av barnens olika inlärningssätt ökar lusten för att lära. Faktorer som är viktiga för att behålla/väcka lusten att lära är glädje och nyfikenhet. I vår undersökning kom vi fram till att skolan fortfarande arbetar med segregerade grupper. Skolans styrdokument lyfter fram betydelsen av en inkluderande undervisning.</p>

<p>Det huvudsakliga syftet med denna undersökning var att ta reda på vad det innebär att lyckas i skolan, som elev, samt vilka faktorer som kan tänkas påverka detta. Vi misstänkte att många människor ser betyg som ett sätt att mäta att lyckas i skolan. Som bakgrund till undersökningen presenterar vi vad några författare skriver om kunskap, inlärningsförmåga, olika faktorers påverkan på inlärningen samt aktuell debatt. Vi intervjuade och lämnade enkäter till yngre och äldre elever, pedagoger samt andra vuxna om vad det innebär att lyckas, om alla kan lyckas och vilka faktorer som påverkar om man lyckas eller inte. Vår undersökning visar att det finns en viss samstämmighet mellan de olika grupperna, men även stora skillnader. Sömn, välbefinnande, frukost, kompisar och lärarens utbildning är faktorer som anses ha stor betydelse för hur en elev lyckas i skolan. Hälften av de tillfrågade anser att det inte går att mäta att lyckas, medan resten hävdar att det visst går att mäta och av dessa svarar hälften med betyg. En tredjedel av de intervjuade anser att alla elever inte kan lyckas i dagens skola. De menar att det beror på att alla inte har förmåga, intresse eller att de saknar stöd.</p>

<p>Syftet med undersökningen är att utifrån lärares beskrivningar belysa interaktion mellan de yngsta barnen och lärare i förskolan i ett emotionellt perspektiv.</p><p>Det lilla barnet är beroende av en relation för att komma igång med sin emotionella ut-veckling. Det specialpedagogiska perspektivet kan bli aktuellt om barnet inte får sitt be-hov tillfredställt genom en nära och trygg kontakt med en vuxen.</p><p>Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om anknytning inom det psykodynamiska perspektivet samt interaktionistiska perspektivet. Kunskaper i utvecklingspsykologi och de vuxnas förhållningssätt anses viktigt i arbetet med förskolans yngsta barn. En stor ut-maning är att möta varje barn utifrån dennes förutsättningar och behov.</p><p>Den kvalitativa intervjun med semistrukturerade frågor har valts som metod och mål-gruppen består av åtta lärare i förskolan från två kommuner. Resultatet visar att närhet och trygghet är begrepp som dominerar beträffande barnens behov och lärares förhåll-ningssätt. Goda möjligheter till interaktion finns och då mest i rutinsituationer. Hinder för interaktion är stora grupper där situationsbunden stress kan förekomma och här är den bästa metoden att dela barnen i mindre grupper. Slutsatsen är att det finns goda möjlighe-ter till interaktion genom ett professionellt förhållningssätt och tillfredställande metoder. </p>