<p>Denna studie syftade för det första till att ge en grundlig och bred presentation av self-esteem-begreppet utifrån sociometerteorin, samt för det andra att korsvalidera Leary m.fl. (1995, studie 1 och 5). Vi ville förmedla hur sociometerteorins nya betraktelsesätt har satt self-esteem begreppet i ett nytt ljus, samt har kunnat förklara self-esteem på ett bredare och mer funktionellt sätt. Vi ville också visa vilka kopplingar det finns mellan self-esteem, social oro, uppfattad social exkluderingsstatus och människors förväntningar om huruvida deras beteende kommer att leda till social inkludering. Utifrån sociometerteorin betraktas self-esteem som en sociometer som övervakar en persons relationsvärde och hjälper människor att reglera sina interpersonella relationer. I studien ingick 81 kvinnliga och 51 manliga högskolestudenter från en högskola i södra Sverige. Resultaten visade på att det förekom: a) en signifikant positiv korrelation (r=0,35) mellan state self-esteem och beteenden som förväntas leda till social inkludering, b) en signifikant negativ korrelation (r=-0,73) mellan trait self-esteem och uppfattad exkluderingsstatus, c) en signifikant negativ korrelation (r=-0,56) mellan social oro (IAS) och trait self-esteem, d) en signifikant positiv korrelation (r=0,60) mellan social oro (IAS) och uppfattad exkluderingsstatus.</p>

<p>Vår studie är gjord i syfte att undersöka specialpedagogers och skolledares syn på Montessorimiljöns möjligheter att främja alla barns optimala lärande och vilket arbetssätt specialpedagogerna använder i denna miljö. Vi har även studerat skolledare och specialpedagogers syn på Montessoriskolans möjlighet att vara en skola för alla. Bakgrunden till att vi valde arbetssätt som studieobjekt är att vi under våra studier funnit att det råder tveksamhet om specialpedagogens roll. Vi ville även undersöka om skolor med en speciell pedagogik och lärandemiljö kan ge alla barn möjlighet till optimalt lärande. Detta undersökte vi genom kvalitativa intervjuer med skolledare och specialpedagoger som är verksamma inom Montessoriskolor. De viktigaste resultaten som vi kunde se vid denna studie är att hälften av informanterna, oavsett yrkesgrupp, inte ansåg att Montessorimiljön gav alla barn möjlighet till optimalt lärande. De menade istället att denna miljö av olika anledningar inte passar för alla barn, samtidigt som de vid förfrågan påtalade att deras skola var en skola för alla. Vi fann att specialpedagogerna mestadels arbetade individinriktat, kompensatoriskt och enskilt med de barn som behövde stöd. Detta arbetssätt ifrågasatte varken skolledare eller specialpedagoger och ingen av dem framförde någon önskan att förändra arbetssättet. Vi drog slutsatsen att informanterna skilde specialpedagogiken från Montessoripedagogiken.</p>

<p>I denna studie belyses pedagogers syn på olikheter och om synen kan härledas till relationellt eller kategoriskt perspektiv, samt andra faktorer som kan påverka pedagogers syn, såsom arbetsmiljö, livserfarenhet, skolans traditioner, samhällsnormer och styrdokument. Klasslärarens och specialpedagogens gemensamma ansvar omkring eleven är en frågeställning som undersöks i studien. Vi belyser olika teoretikers syn på olikheter och utanförskap samt det sociala samspelets betydelse. Pedagogens synsätt påverkar specialpedagogikens utformning. Skillnaden mellan det kategoriska och det relationella synsättet belyses och diskuteras. </p><p> Vi har använt oss av den kvalitativa metoden i vår undersökning där de intervjuade har tillåtits utveckla sina tankar och ge öppna svar. I studien har tolv pedagoger från fem olika skolor deltagit. Vi fann att flertalet pedagoger uppfattar olikhet mer som en tillgång än en svårighet. Olikheter upplevs ge dynamik i gruppen men homogena grupper anses vara lättare att undervisa. Stöd utanför klassrummet uppfattar pedagogerna inte som stigmatiserande och det finns en öppenhet för samarbete mellan specialpedagog och övriga pedagoger. Specialpedagogen har goda möjligheter att vara en brobyggare mellan såväl elev som övriga pedagoger men det är relationen mellan dessa som är den avgörande faktorn om samarbete ska bli fruktbart. Föräldrarnas roll är av avgörande betydelse för barnens attityder och välbefinnande.</p>

<p>Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka specialpedagogens arbetsuppgifter i förskolan och grundskolan, sedda ur andra pedagogers synvinklar. Vi har valt att fokusera på handledning och det förebyggande arbetet kring barn i behov av särskilt stöd. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om förhållningssätt, integrering, inkludering samt segregering. Denna undersökning är en semistrukturerad intervjumetod, utförd i två olika kommuner där målgruppen är nio lärare i förskolan samt nio lärare i grundskolan. Specialpedagogens arbetsuppgifter är att undervisa, utveckla, utreda samt rådgiva. Detta görs inom områden på individ-, grupp- och organisatorisk nivå.</p><p>Studiens resultat visar att handledning och konsultation har stor betydelse vid utveckling av professionen. Bollplank och tipstant är de begrepp som förekommer i handledningssammanhang i vår undersökning i grundskolan. I förskolan talar lärarna om att bli bekräftade av specialpedagogen. Specialpedagogens viktigaste arbetsuppgift i förskolan är att handleda medan det i grundskolan är att undervisa.</p><p>Resultatet pekar även på att specialpedagogen inte har samma förutsättningar i de båda skolformerna. I förskolan arbetar specialpedagogen utifrån ett relationellt perspektiv medan grundskolan fortfarande har kvar mera av det kategoriska perspektivet. Att det relationella perspektivet råder i förskolan kan bero på att där inte finns några uttalade förväntningar på specialpedagogen där denna har en relativt ny yrkesroll. I grundskolan har specialpedagogen en uppgift som mer liknar den gamla speciallärarens arbete, vilken är att sätta in stödåtgärder då målen ska uppnås, samt att fylla i kunskapsluckor. Förskolans arbetssätt genomsyras av ett förebyggande förhållningssätt, vilket även finns till viss del i grundskolan men för de flesta är det omedvetet. Alla vill barnen och elevernas bästa men resurserna räcker inte till.</p>

<p>Syftet med denna studie var att undersöka hur skolan kan arbeta för att följa elevens matematikutveckling och hur skolan kan identifiera och kartlägga elever i matematiksvårigheter i skolår 1-5. Med hjälp av litteratur och aktuella forskningsrapporter sökte vi kunskap om utvecklingsprocessen i matematik, orsaker till matematiksvårigheter och olika kartläggningsmetoder. I vår kvalitativa studie ville vi även ta reda på vilken roll specialpedagogen hade i detta arbete. Det är viktigt att följa elevernas matematikutveckling och tidigt upptäcka deras starka och svaga sidor, för att kunna ge dem rätt bemötande. Resultaten från vår studie visade att det i första hand var klasslärarnas uppgift att följa elevernas matematiska utveckling och därmed upptäcka och identifiera elever i matematiksvårigheter. Specialpedagogerna var sällan involverade i kartläggningen av elevernas matematikutveckling, de var mera inriktade på elevernas språkutveckling. Endast de specialpedagoger som hade en vidareutbildning i matematik konsulterades för handledning till klasslärarna i kartläggningsarbetet. Vi fann också att samtliga pedagoger saknade och efterfrågade bra och enkla kartläggningsmetoder, helst gemensamma för hela skolan eller kommunen. </p>

<p>Den fysiska miljön är viktig när vi vill skapa en skola som är lämplig att möta alla elever. Denna undersökning försöker ta reda på vilka krafter som styr utformandet av en ny skola. </p><p>Genom intervjuer kartläggs projekteringen av fyra nybyggda skolor. Genom fältstudier granskas också slutresultatet, det vill säga den färdiga skolan. En arkitekt intervjuas och en pågående projektering av en skolombyggnad studeras. </p><p>Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om skolbyggnadsprojekt och undersöker om det finns en nära koppling mellan nybyggandet av skolor och pedagogiska visioner. Visionerna kan bestå av allt från att skapa en ekologisk naturskola till att skapa en skola som suddar ut gränserna mellan särskola och grundskola.</p><p>Undersökningen är viktig för att den visar att det finns ett stort personalinflytande över skolbyggnadernas utformning som är unik om vi ser det i ett historiskt perspektiv. Pedagoger och framförallt specialpedagoger behöver kunskap både om byggprocesser och om skolbyggande för att kunna hävda de specialpedagogiska intressena. God kunskap i dessa frågor är en förutsättning för att pedagogerna ska kunna tillvarata den möjlighet att påverka som givits.</p>

<p>Vi har gjort en undersökning genom att använda oss av litteraturstudier och sexton intervjuer. Vi har intervjuat personal på fyra olika gymnasieskolor. Studiens respondenter arbetar med elever som har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.</p><p> I studien har vi undersökt om elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi går på individuellt program eller om dessa elever är integrerade på nationella program och om elever får de kompensatoriska hjälpmedel de behöver i undervisningen.</p><p> Resultatet av vår kvalitativa undersökning visar att de flesta gymnasieelever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi är integrerade på nationella program. Pedagogerna försöker att bemöta varje elev individuellt tex. genom att stödja dem i deras skolarbete och lära ut olika studietekniker så att eleverna lättare klarar av sina gymnasiestudier. </p>

<p>Det är lätt att fokusera på elevers brister och den specialpedagogiska traditionen finner vi inom det kategoriska perspektivet, där eleven anses inneha problemen. Syftet med denna uppsats är att studera om skolan tillvaratar elevens förmågor samt om de har en helhetssyn på eleven, även när åtgärdsprogram upprättas. För att uppnå syftet ställde vi frågan: Utgår pedagogerna från elevernas förmågor då de upprättar åtgärdsprogram? Om så är fallet hur används dessa förmågor i då åtgärder och metoder planeras. För att finna svar på detta studerade vi 32 primära och verkliga åtgärdsprogram. Inspirerade av den hermeneutiska tolkningsmetoden ställde vi frågor om och till dokumentens delar och helhet. Vi fann att förmågor beskrevs i merparten av åtgärdsprogrammen även om de inte alltid användes i planeringen av åtgärderna. Åtgärderna, som mestadels var kompensatoriska, riktades alltid mot eleven och i en del fall även mot föräldrar och arbetslag. Inte i något åtgärdsprogram riktades åtgärder mot organisationen.</p>

<p>Alla barn har rätt att lyckas med sin läs- och skrivinlärning. Syftet med studien är att undersöka om tidig medveten träning ger många tidiga läsare och därmed undviker onödiga läs- och skrivsvårigheter. Den empiriska delen av uppsatsen har genomförts i två kommuner. Studien består dels av en kvantitativ enkätundersökning vars syfte var att spåra skolor med många tidiga läsare och dels av en kvalitativ intervjustudie, i syfte att undersöka bakomliggande faktorer till grupper med många tidiga läsare. Respondenterna består av åtta lärare verksamma i sex förskolegrupper i två kommuner i södra Sverige.</p><p>Studien visar vad gäller de undersökta skolorna att metodisk träning ger bra resultat, men också att bakomliggande sociala faktorer har betydelse. I resultatet framkommer också att förskolornas olika pedagogiska arbetssätt har stor betydelse för hur barnen lyckas i sin läs- och skrivinlärning. Genom att börja tidigt och arbeta metodiskt medvetet, kan man undvika tidiga misslyckanden.</p>

<p>Nationella utvärderingar har visat att läsförmågan hos svenska elever har minskat och vi upplever ofta specialundervisningen som om den försöker reparera istället för att förebygga. Studiens syfte var att beskriva pedagogers tankar och kunskaper om det förebyggande arbetet med läs- och skrivsvårigheter i förskola, förskoleklass och år 1 samt kartlägga språkmiljön i de olika pedagogiska verksamheterna. Enligt litteraturen är det viktigt med en medveten språkstimulans redan i förskolan för att göra barnen språkligt medvetna. Språkmiljön stödjer och stimulerar barnens språkutveckling då den erbjuder god tillgång på litteratur, pennor, papper och ordbilder.</p><p>Den empiriska delen utfördes med en kvalitativ halvstrukturerad intervjumetod samt genom observation av språkmiljön. Målgruppen bestod av pedagoger från förskola, förskoleklass och år 1.</p><p>Resultatet visade att pedagoger i förskola och förskoleklass ansåg att de inte hade tillräckliga kunskaper inom läs- och skrivområdet. I förskolan fanns inte någon medveten planering då det gäller språkstimulans. I förskoleklassen förekom oftast planerade aktiviteter och i år 1 var nästan hela dagen planerad. Högläsning var ett viktigt dagligt inslag. Pedagogerna såg sig som förebilder och menade att barnen hade stor betydelse för varandra. Pedagogerna i förskola och förskoleklass hade en vision om att samarbetet mellan alla verksamheterna borde utvecklas. Språkmiljön vad det gäller pennor, papper och rolleksavdelning var god. Böcker, bokstäver, ordbilder och texter fanns ett fåtal på flertalet ställen. Mer kunskap, struktur, tidiga insatser, en samsyn mellan verksamheterna och ett utvecklat relationellt tänkande skulle kunna minska antalet specialpedagogiska insatser vilket gynnar både barnet, skolan och samhället.</p>