Zugl.: Bochum, Univ., Diss., 2006

Zugl.: Oldenburg, Universiẗat, Diss., 2008.

Zugl.: Bochum, Univ., Diss., 2006

Freiburg, Univ., Diplomarb., 2000.

Zugl.: Bochum, University, Diss., 1974.

No description available.

Diss. Umeå : Univ., 2003.

Melodifestivalen är ett underhållningsprogram som ofta associeras med kvinnor trots att kvinnor inte numerärt är mer framgångsrika än män i tävlingen. Kvinnor tillåts inte heller ta lika mycket plats som män i Melodifestivalen. Masteruppsatsarbetets huvudsakliga syfte är att undersöka vilka former av femininitet som ges utrymme i Melodifestivalen mellan åren 2002 till 2016. Detta har gjorts genom en studie av sekvenser från de TV-sända finalerna av Melodifestivalen. Masteruppsatsarbetet beskriver olika femininiteter utifrån teorier om performativitet, femininitet och kulturella representationer. Detta leder fram till en slutsats som visar att kvinnor representeras i relation till sin kropp genom förväntade vackra utseenden medan män representeras i relation till sin hjärna med expertuttalanden. Fokuseringen på kvinnans utseende representeras dock på olika sätt och de olika formerna av femininitet kan kategoriseras in i kategorierna ”modern/frun”, ”väninnan”, ”divan” och det ”kvinnliga subjektet”. De olika kategorierna förhandlar med femininitetsnormer och respektabilitet på olika sätt där både reproducerande och subversiva handlingar ingår.

Title: “All roads here always lead to irony”. Verbal irony as a mean of presenting dandyismin the novels ‘Faserland’, by Christian Kracht and ‘Att komma hem ska vara en schlager’, byPer Hagman. A contrastive analysis. Author: Hanna JulinSupervisor: Bärbel WestphalExaminator: Corina Löwe Summary: The aim of this study is to investigate how verbal irony is used in fiction to indicatedandyism in pop-modern literature. It is a contrastive study based on Christian Kracht’s novelFaserland (1995), which is considered to be a romana à clef in the German popliterature. Attkomma hem ska vara en schlager (2004), by Per Hagman is a Swedish novel comparative tothe German „pop-novel“. The analysis has shown that the verbal irony primarily has threefunctions: social criticism, distancing and self-criticism. These elements correspond withdistinctive features which are typical of the dandy. Irony itself, according to Barbey (1987),Schickedanz (2000) and Rauen (2010) among others, is a distinctive feature of the classicaldandy figure, as well as of the pop-modern one. However, further research consisting of bothsynchronic, diachronic and contrastive analysis is relevant, as the dandy, according to Hörner(2008) and Tietenberg (2012) among others, always renews himself – so that his image alwaysappears elegant, modern, original and rebellious in his contemporary society.