All Swedish state-owned companies have been mandated by the state to establish sustainability targets within 2013. This thesis intends to shed light on the sustainability targets adopted by Vattenfall AB in the areas of carbon emissions, renewables and energy efficiency. In contact with the company, the thesis evaluates the targets in terms of practicability, adequacy and market competition. In other words, it assesses how Vattenfall intends to achieve the targets, whether they raise the “sustainability bar” high enough for the company and how they compare with targets set by competitor companies such as E.ON and Fortum. Furthermore, the thesis identifies room for improvement within Vattenfall’s sustainability work, and makes recommendations to the company, on how to seek improvement. Having the targets and their related plan of action as the focal point, a number of different areas within the domain of corporate sustainability are covered, such as sustainability approach, strategy, work, performance and reporting, while the Swedish state-ownership policy works as a key guideline. The thesis work is based primarily on literature review and analysis of material published by Vattenfall, E.ON and Fortum, the Swedish state ownership policy, corporate energy target setting, and climate and energy policies of the European Union. / Alla svenska statligt ägda företag har av staten ålagts att under 2013 definiera hållbarhetsmål, och att målen ska vara i bruk fr. o m 2014. Föreliggande studie analyserar de hållbarhetsmål som Vattenfall AB har specificerat inom koldioxidutsläpp, förnyelsebara energikällor och energieffektivisering. I samarbete med företaget, utvärderar studien de tre målen utifrån praktiskt genomförande, relevans och marknadskonkurrens. Med andra ord, studien bedömer Vattenfall´s intentioner hur man ska uppnå målen, huruvida de lyfter ”hållbarhetsambitionen” tillräckligt högt för företaget och hur målen är i jämförelse med de mål som satts av konkurrentföretagen E.ON och Fortum. Dessutom, studien identifierar förbättringsutrymmen för Vattenfall´s hållbarhetsarbete och ger rekommendationer för hur företaget kan hitta förbättringsområdena. Genom att ha målen och de kopplade åtgärdsförslagen i centrum, inkluderas ett antal andra områden inom hållbar utveckling, såsom hållbarhetsinriktning, strategi, arbetsinsatser, genomförande och redovisning, samtidigt som den svenska statens ägarpolicy ska fungera som vägledning. Studien är primärt baserad på en litteraturgenomgång och analys av information publicerat av Vattenfall, E.ON och Fortum, den svenska statens ägarpolicy, företagens presenterade energimål, samt klimat- och energipolicies presenterade av Europeiska Unionen.

Indiana University-Purdue University Indianapolis (IUPUI) / In this thesis, I deal with the task of computationally processing stories with a focus on multidisciplinary ends, specifically in Digital Humanities and Cultural Analytics. In the process, I collect, clean, investigate, and predict from two datasets. The first is a dataset of 2,302 open-source literary works categorized by the time period they are set in. These works were all collected from Project Gutenberg. The classification of the time period in which the work is set was discovered by collecting and inspecting Library of Congress subject classifications, Wikipedia Categories, and literary factsheets from SparkNotes. The second is a dataset of 6,991 open-source literary works categorized by the hierarchical location the work is set in; these labels were constructed from Library of Congress subject classifications and SparkNotes factsheets. These datasets are the first of their kind and can help move forward an understanding of 1) the presentation of settings in stories and 2) the effect the settings have on our understanding of the stories.

This licentiate thesis comprises two complementary studiesdealing with the sheet-fed offset printing of paper. The firststudy addresses the further development of a practical methodto acoustically monitor and analyse the film splitting ofoffset inks. This method was tested on laboratory printingequipment, specifically monitoring the continuous ink splittingin the nip of an IGT ink distribution unit and the short-timeink splitting in the inked print disc-paper nip of the printingunit of an ISIT instrument. The study verified that the inksplitting component of the acoustic signal contributes to thehigher frequency range (10-20 kHz) of the audible spectrum, andcan thus be separated from the lower frequency machine noise.Furthermore, the film splitting component is sensitive tochanges in the ink and printing conditions, thus enabling itsuse in probing the fundamental mechanisms occurring during inktransfer and also suggesting its applicability fornon-intrusive monitoring of industrial printing presses. Anincrease in film thickness during ink distribution correspondsto an increased acoustic power, with the exception of very lowink amounts, which give reduced acoustic emission due to alubricating effect. The effect of the presence of fountainsolution was simulated by adding emulsion-forming, butnon-evaporative, ethylene glycol. This produces an increase inacoustic power at low amounts, due to resistance to glycol dropdeformation, followed by a decrease at higher amounts owing toexcess glycol lining the rolls. During test printing on paper,increasing ink amounts also display an increased acousticresponse. The second study further developed a theoretical model toexplain and predict the evolution of ink tack in terms of inksetting directly after offset printing on coated paper. Asmeasured by the ISIT, the tack of the printed ink rises duringshorter time periods, attains a maximum, and then falls atlonger times. The proposed model described how the ink tack,characterised by the impulse during disc pull-off, dependsdynamically on the viscoelastic properties of the ink, thecontact with paper and disc, and the flow geometry. The inksetting was modelled as a diffusion-limited transport of theoil vehicle through the ink film and into the pores of thecoated paper. The coupling of the tack and setting models,compared to the ISIT experimental measurements, then provided adiffusion coeffcient for ink setting during the tack riseperiod. This coeffcient decreases with time, and increasinglyrapidly with decreasing ink amounts due to theconcentration-dependent diffusion. For an accurate descriptionthe elasticity and adhesion effects also have to be considered,at least for explaining the tack fall period.

The general aim of this licentiate thesis is to analyze the framework in which long-term goals are set and subsequently achieved. It is often claimed that goals should be realistic, meaning that they should be adjusted to known abilities. This thesis will argue that this might be very difficult in areas related to sustainable development and climate change adaptation, and that goals that are, to an acceptable degree, unrealistic, can have important functions. Essay I discusses long-term goal setting. When there is a great temporal discrepancy between the point in time of setting and achieving a goal, many uncertainties have to be considered. The surrounding world and the agent’s abilities and values might change. This is an ontological uncertainty. We often form beliefs regarding how abilities and values might change, but this belief is always uncertain. This is an epistemological uncertainty. A form of goal called cautiously utopian goals is proposed, which incorporate such uncertainties, but enables goal setting with long time-frames. Essay II discusses the issue of goals intended to reduce great risks. We cannot expect an agent to do something that lies beyond this agent’s abilities, as exemplified in the principle ‘ought implies can’. Adjusting goals to what we currently, with a high degree of certainty know could be done is difficult. If not including an estimation of how abilities can change, important performance-enhancing functions of goals might be lost. It is argued that very ambitious goals should be set. This is partly due to the great magnitude and likelihood of unwanted consequences and partly due to the difficulty of delineating what lies in agents’ capacity to manage complex risks. Essay III discusses a decision-facilitating tool Sustainability Analysis to be used by Swedish municipal planners. One sub-part of the tool, Goal Conflict Analysis, can be used to identify how the consequences of a planned adaptation measure will affect other long-term municipal goals. Identified goal conflicts can then be used in order to determine whether the conflicts are acceptable, or whether a different adaptation measure should be worked out. The paper discusses a workshop in a Swedish municipality in which the tool has been tested. / <p>QC 20140505</p>

The parameter setting problem is part of a complex, automated process for customizing Scania's products; primarily trucks and buses. The problem is modelled as a stateless, acyclic graph of pure functions and variables. A subset of a deterministic, concurrent, demand-driven, declarative programming model is implemented under the Microsoft .NET framework. The implementation is evaluated based on suitability for solving the parameter setting problem, computational performance and general applicability within the organization. It is concluded that the model reduces the complexity of the parameter setting problem, mainly due to demand-driven (lazy) execution. The implementation scales as expected on sequential programs in time and memory with respect to input size. Parallel programs benefit partly from parallelism but bottlenecks in the .NET framework seem to limit the speedup. The general applicability of the programming model within the organization is potentially high and there are many extensions that can be added in the future, such as constraint programming. / Parametersättning är en del av en komplex, automatiserad process för att specialanpassa Scanias produkter – primärt lastbilar och bussar. Problemet är modellerat som en tillståndslös acyklisk graf av rena funktioner och variabler. En deterministisk, parallel, behovstyrd deklarativ programmeringsmodell har implementeras under Microsoft .NET-ramverket. Implementationen utvärderas utifrån lämplighet för parametersättning, prestanda och generell nytta inom organisationen. Modellen lyckas med att reducera komplexiteten för parametersättning, primärt tack vare behovstyrd (lat) exekvering. Implementationen skalar i både tid och minne i enlighet med förväntningarna för sekventiella program. Parallella program har delvis nytta av multipla processorkärnor men flaskhalsar i .NET-ramverket verkar begränsa prestandan. Programmeringsmodellens generella nytta inom organisationen är potentiellt hög och det finns många tillbyggnader som kan läggas till i framtiden, såsom villkorsprogrammering.

In what ways are Ukrainian refugees framed in Swedish news media? According to agenda-setting theory the choices made by journalists have a real effect on public opinion and politics. This essay attempts to analyse and clarify the portrayal of the refugees from Ukraine in Swedish newspapers in order to make a contribution to the general research about media framing of refugees. 71 articles and editorials from the largest daily newspapers of Sweden, published between February and April of 2022, were read and interpreted. The attributes that refugees were characterised as having were analysed, resulting in two principal frames: the Asset, and the Victim, which represent the predominant ways in which journalists show the refugees as deserving of coming to and remaining in Sweden. The refugees are rarely presented as a problem; rather, it’s the Swedish state and Migration Agency which are portrayed as problematic. The findings are of interest both because of the effect media framing may have on society and politics, but also due to the differences in framing between the Ukrainian refugees and the refugees who came to Sweden during the ‘refugee crisis’ of 2015.

No description available.

This licentiate thesis discusses moral issues associated with road safety work, with a particular emphasis on the Vision Zero (VZ) goal and its interventions. The licentiate thesis contains three articles and an introduction that briefly discusses issues and arguments presented in the articles. The first article, identifies, systematically categorizes and evaluates arguments against VZ. Moral, operational, and rationality related criticisms against the adoption and implementation of VZ are identified and discussed.  The second article in this thesis seeks to reconcile the methods of Cost Benefit Analysis (CBA) and VZ in road safety decision making. CBA has been and still is a major decision making tool in road transport and traffic safety work. However, proponents of VZ question the use of CBA in road safety and transport decision making on methodological and ethical grounds. In this paper, we locate the philosophical roots of the conflicting views promoted by proponents of CBA and VZ. Then we try to identify ways through which the two methods can be made compatible. The third and final paper uses VZ as a normative framework to explore and analyse the Addis Ababa road safety work. The aim of the paper is twofold. First, the paper seeks to examine how road safety problems are actually understood by those responsible for road safety at the local level. To this end, government policy documents, reports and other relevant sources where consulted to identify how road safety problems are framed, who is assigned responsibility for addressing road safety problems and through what interventions. Second, the paper aims to examine road safety work in the city from a normative point of view, i.e., what is the best, or most adequate, way of framing the problem, and who should be given the responsibility for addressing the problem and by what measures. It is argued that enhancing road safety in the city requires adopting a broader view of causes of road safety problems, and emphasizing the responsibility of actors that shape the design and operation of the traffic system and the safety of its components. / I denna licentiatavhandling diskuteras moraliska frågor i samband med trafiksäkerhetsarbetet, med särskild tonvikt på nollvisionsmålet och dess insatser. Avhandlingen innehåller en introduktion och tre artiklar. I denna svenska sammanfattning kommer jag kortfattat att presentera de tre artiklarna. 1997 antog Sverige Nollvisionen som det slutliga målet för trafiksäkerhetsarbetet. Regeringspropositionen konstaterade att det långsiktiga målet med trafiksäkerhetsarbetet är att eliminera dödliga och allvarliga skador från vägsystemet. Den betraktade den fortsatta förekomsten av sådana krascher som moraliskt oacceptabel. För att uppnå målet föreslog regeringen att vägsystemets utformning och funktion skulle anpassas till Nollvisionens krav. Detta krav innebär erkännandet och främjandet av två grundläggande fakta om trafikanternas karaktär i vägsystemet, det vill säga deras fysiska bräcklighet och kognitiva felbarhet. Regeringspropositionen konstaterade att de då rådande tillvägagångssätten för trafiksäkerhetsarbete ignorerade dessa grundläggande fakta om trafikanternas karaktär. Som svar föreslog regeringen att dessa fakta skulle vara utgångspunkten för trafiksäkerhetsarbetet och att utformning och drift av vägsystemet ska göras på ett sådant sätt att förutsägbara trafikantmisstag inte leder till dödlig eller allvarlig hälsoförlust. Enligt Nollvisionen ligger det yttersta ansvaret för att utforma vägsystemet på ett sådant sätt hos de så kallade systemformgivarna. Dessa är statliga och icke-statliga aktörer som ansvarar för utformningen och driften av vägsystemet och dess komponenter, till exempel fordonstillverkare, vägkonstruktörer och trafikplanerare. Sedan införandet av Nollvisionen har trafiksäkerheten avsevärt förbättrats i Sverige och i de andra länderna som följde en liknande strategi. Emellertid har Nollvisionens mål och vissa insatser som främjats för att komma närmare det målet allvarligt kritiserats både i Sverige och på andra håll. I den första artikeln identifierar, kategoriserar och utvärderar vi argument mot Nollvisionen. Enligt vår analys kan kritik av Nollvisionen indelas i moralisk, operativ och rationalitetsrelaterad kritik. Moralisk kritik mot Nollvisionen är främst den som riktar sig mot etiska premisser och antaganden som Nollvisionens policy grundar sig på. Bland annat ifrågasätter denna kritik det etiska antagandet bakom Nollvisionen, att dödliga och allvarliga skador är moraliskt oacceptabla. Ett viktigt argument är att, eftersom de ekonomiska resurserna är begränsade, borde offentliga pengar läggas på policyer och insatser som garanterar större nytta för samhället än andra tillgängliga alternativ. I praktiken är detta tankesätt dominerande och används ofta som berättigande för att inte investera i trafiksäkerhet. Liknande resonemang förs också fram för att berättiga utvecklingen av policyer och åtgärder som påverkar trafikanternas säkerhet på ett negativt sätt. I allmänhet säger kritiker att det ofta är moraliskt acceptabelt att äventyra säkerheten så länge det ger större fördelar för samhället. Andra kritiker avvisar godtagandet av Nollvisionens etiska princip och hävdar att trafikanter frivilligt har gått med på att ta ansvar för varje olycka som kan drabba dem i vägsystemet. Genom att gå in i vägsystemet och använda det, menar dessa kritiker, har trafikanterna i tystnad samtyckt till risken för dödlig eller allvarlig hälsoförlust. Vi tyckte att detta argument var svagt eftersom det inte finns någon anledning att tro att folk faktiskt accepterar att bli dödade och allvarligt skadade när de går in i vägsystemet. Däremot är det troligare att om de presenterades med ett säkrare och tryggare vägsystem skulle säkert de flesta välja att använda det säkrare systemet än ett där chansen att bli dödad och allvarligt skadad är stor. Övrig moralisk kritik mot Nollvisionen riktar sig mot specifika insatser som främjas för att öka säkerheten, t.ex. användning av säkerhetskameror (t.ex. att de kränker integriteten och samlar in för många känsliga personuppgifter), polisarbetet (t.ex. att det ofta är oproportionerligt och ineffektivt), trånga gator (t.ex. att de förhindrar snabba förflyttningar av utryckningsfordon), hjälmar och säkerhetsbälten (t.ex. att de kränker människors autonomi och frihet). Kritik relaterad till processrättvisan och beslutsprocesser i Nollvisionens beslutsfattande ingår också i denna kategori. I allmänhet visar vår analys att några av dessa moraliska argument mot Nollvisionen förtjänar noggrann uppmärksamhet och därför är det viktigt att fortsätta att studera och undersöka genomförandet av policyn ur ett moraliskt och socialt rättviseperspektiv. Den andra kategorin av kritik som vi kallar rationalitetsrelaterad kritik, riktar sig mot rationaliteten i att anta och driva Nollvisionen som sådan. Man sätter upp mål i det privata och offentliga livet för att människor vill uppnå de situationer som målen syftar på. För detta ändamål krävs ofta att målen måste vara specifika, mätbara, uppnåeliga och tidsbegränsade (SMART) för att kunna vägleda och motivera på rätt sätt. I den filosofiska 34 litteraturen om målrationalitet hänvisar man till mål som i tillräcklig utsträckning vägleder och motiverar handlingar mot måluppfyllelse som prestationsfamkallande mål. Även om det har hävdats att Nollvisionen är ett prestationsframkallande mål på grund av dess handlingsvägledning och motiverande roller i trafiksäkerhetsarbetet, har vissa kritiserat Nollvisionens mål som orealistiskt, ospecifikt, kontraproduktivt och demotiverande. I allmänhet hävdar kritiker att Nollvisionen är ett irrationellt policy-mål. Vi anser att den första kritken, att Nollvisionen är orealistisk, bygger på ett diskutabelt antagande om att målen antingen är realistiska eller orealistiska. Vi hävdar dock att en sådan binär beskrivning av måluppfyllelsekrav är förminskande eftersom den ignorerar det faktum att måluppfyllelse ofta sker gradvis. Dessutom visar empiriska belägg att även svåra och ambitiösa trafiksäkerhetsmål kan uppnås till en avsevärd nivå om effektiva och beprövade insatser främjas proaktivt. Vi hävdar att ett visionärt mål fortfarande kan vara värt att sträva efter så länge det kan uppnås till en betydande nivå. Vissa kritiker hävdar dessutom att Nollvisionens mål är för vagt för att korrekt vägleda och samordna åtgärder. Antagandet är att eftersom det inte är tydligt formulerat, skulle det vara problematiskt för agenter som eftersträvar det att ha en klar förståelse för vad de vill uppnå men också hur de ska utvärdera sina framsteg med tiden. Vissa hävdar dessutom att det faktum att sträva efter oprecisa och orealistiska mål skulle vara kontraproduktivt och demotiverande för agenter som strävar efter sådana mål. Vår analys visar att åtminstone när det gäller Sverige är det trafiksäkerhetspolitiska målet det tydligast uttalade policy-målet inom vägtransportpolitiskt område. Det finns inte endast ett tydligt uttalande om vad det slutliga policy-målet är, utan också det faktum att det övergripande långsiktiga målet har gjorts operativt och mer specifikt tack vare uppdelningen i delmål för att göra det mer relaterbart och exakt för agenter som är inblandade i trafiksäkerhetsarbete. En adekvat bedömning av inverkan Nollvisionens mål har på agenternas motivation skulle kräva en empirisk undersökning av dess karaktär, dess praktiska genomförande och dess konsekvenser för, bland annat, intressenters motivation. Bland annat skulle detta kräva en utredning för att fastställa om Nollvisionens mål har kunnat generera den nödvändiga energin och ansträngningen som behövs för att minska problemet på ett betydande sätt eller inte. Det är uppenbart att om ansträngningar för att uppnå trafiksäkerhet, efter flera år ägnade åt att implementera Nollvisionen, sjunker till den punkt där de befann sig före Nollvisionen, och trafiksäkerhetsbyråer och intressenter upphör eller saknar intresse för trafiksäkerhetsarbete, då kan Nollvisionen anses ha lett till att demotivera agenter. Det verkar, åtminstone i Sverige, som om antagandet av policy-målet har lett till en betydande ökning av intressenternas engagemang i trafiksäkerhetsinsatser. Statliga och privata medel för trafiksäkerhetsinsatser, särskilt för säkrare väginfrastruktur, fordonssäkerhet och forskning, har uppvisat betydande förbättringar sedan antagandet av Nollvisionen. Den sista kategorin av kritik som vi identifierar och diskuterar i den första artikeln är den som vi kallar operativ kritik mot Nollvisionen. Denna kritik riktar sig mot den operativa strategin i Nollvisionen, det vill säga den gäller de praktiska metoder som används för att genomföra insatser för att förbättra säkerheten. De viktigaste argumenten i denna kategori är argumenten relaterade till Nollvisionens ansvarsbeskrivning för trafiksäkerhet. Vissa kritiker har hävdat att nollvisionens betoning av systemformgivarnas ansvar skulle leda till övermod hos enskilda trafikanter, särskilt hos motorfordonsförare. Därför argumenteras det för att tonvikten snarare bör läggas på större ansvar hos trafikanterna. Vi fann detta argument felaktigt. Det finns ingen logisk eller empirisk anledning att tro att antagandet gällande större ansvar från systemformgivarnas sida leder till övermod i vägtrafiken. Det finns inga starka empiriska belägg, åtminstone i trafiksäkerhetsarbetet, som visar att detta faktiskt är fallet. Kritiken tycks dessutom försumma det faktum att enskilda trafikanter fortfarande är kopplade till sitt gamla ansvar när det gäller att bete sig och agera säkert i vägtrafiken. Faktum är att vissa länder som engagerat sig i Nollvisionen, som Sverige, är kända för sin strikta kontroll av trafikantansvar genom striktare krav på skicklighet och beteende. En annan aspekt av kritiken mot Nollvisionens ansvarsfördelning är synpunkten som ifrågasätter frånvarokodade lagkrav för främjandet och utvärderingen av systemformgivarnas ansvar. Även om Nollvisionen lägger det yttersta ansvaret på systemformgivarna saknas det enligt argumentet ett sätt att kontrollera om systemformgivarna verkligen agerar i enlighet med det som förväntas av dem. Vi hävdar att denna kritik är relevant. Vi tror att det för närvarande saknas empiriska bevis för att avgöra om det faktum att ge laga kraft åt systemforgivarnas ansvar skulle bidra effektivt till säkerheten i vägsystemet. I Sverige har exempelvis förekomsten av andra kontrollmekanismer än juridiska straffkontroller för 36 systemformgivarnas ansvar gjort det irrelevant för regeringen att ge laga kraft åt systemformgivarnas ansvar. Den andra artikeln i denna avhandling syftar till att förena metoden för kostnadsnyttoanalys och Nollvisionen i beslutsfattande om trafiksäkerhet. Kostnads-nyttoanalys har varit och är fortfarande ett viktigt beslutsverktyg inom vägtransporten och trafiksäkerhetsarbetet. Enligt denna princip är det moraliskt motiverat att förhindra risk endast när nyttan av att göra det överväger kostnaden. Detta skulle kräva att man påvisar att varje krona som läggs på trafiksäkerhetsarbete ger samhället mer nytta än någon annan alternativ användning av pengarna. Följaktligen fastställs relevansen och den moraliska godtagbarheten hos specifika trafiksäkerhetsmål och insatser på basis av nyttan och kostnadsöverväganden för samhället. Som kort sagt ovan i detta avsnitt, används ofta resultatet av överväganden relaterade till kostnads-nyttan för att berättiga varför utgifter för säkerhet inte är värda att göras ur ett moraliskt, ekonomiskt och samhällsperspektiv. Dessutom är det vanligt att i många länder använda kostnad-nyttoanalys för att fastställa och sätta upp trafiksäkerhetsmål som anses vara ekonomiskt optimala. Förespråkarna för Nollvsionen hävdar att det bland annat att inte är önskvärt att lämna trafiksäkerhetsmålen till kostnads-nyttoberäkningar ur en moralisk synpunkt. Det står i Nollvisionen att det enda moraliskt acceptabla målet för trafiksäkerhetsarbetet är noll dödliga och allvarliga skador. Dessutom, i den utsträckning man känner till effektiva och beprövade strategier bör de genomföras för att rädda människor från att bli dödade eller allvarligt skadade. I allmänhet avvisar förespråkarna för Nollvisionen beslutsfattande baserade på en ren kostnadsnyttoanalys av metodiska och etiska skäl. Nollvisionens syn att dödliga och allvarliga skador i vägsystemet är oacceptabla är moraliskt tilltalande. På samma sätt är kostnads-nyttoanalysen (CBA) främst avsedd att främja ekonomisk effektivitet. I den här artikeln argumenterar vi för att Nollvisionen och kostnads-nyttoanalys är båda baserade på rimliga principer och kan göras kompatibla. Vi identifierar och diskuterar sedan sätt på vilka Nollvisionen och kostnads-nyttoanalysen kan göras kompatibla. I den tredje artikeln undersöker vi policydokument angående trafiksäkerhetsarbete i Addis Ababa för att undersöka hur trafiksäkerhetsproblem faktiskt uppfattas av de som är ansvariga för trafiksäkerhetsarbetet. En viktig egenskap i det nuvarande trafiksäkerhetspr oblemet är att detta problem oproportionerligt påverkar låg- och medelinkomstländer. Dessa länder står för cirka 90 % av dödsolyckorna på vägen, medan de bara äger mindre än 50 % registrerade motorfordon i världen. Den stora omfattningen av dödsolyckor och allvarliga skador i dessa delar av världen visar vikten av att undersöka effektiviteten, verkningsfullheten och rationaliteten av policyer och insatser som främjas i dessa länder. Dessutom är det också viktigt att undersöka trafiksäkerhetsarbetet i dessa delar av världen ur ett normativt perspektiv. Genom att anta Nollvisionens tillvägagångssätt för trafiksäker hetsarbete som en normativ teoretisk ram, bedömer vi trafiksäkerhetsarbetet i denna stad med avseende på dess målsättningsaspekter, problemformulering, strategier och insatser för trafiksäkerhetsarbete och ansvarsbeskrivning för trafiksäkerhet i staden. Vår analys visar både på likheter och skillnader mellan Nollvisionen och Addis Ababas trafiksäkerhetsarbete. Vi hävdar i detta dokument att en förbättring av trafiksäkerheten i staden kräver att man främjar en bredare syn på orsakerna till trafiksäkerhetsproblem och fördelar och tilldelar ansvar till viktiga intressenter som har avsevärt inflytande på vägtrafiksystemets utformning och drift. / <p>QC 20210929</p>

1 Abstract Since the 1990s, two parallel international phenomena have occurred: the growth of digital communications and the growth of the non-profit sector. The latter growth has taken place globally, but is acutely visible in the Czech Republic. In the Czech Republic, the 1990s posed an interesting challenge for the growth of non-profit organisations after the fall of Communism. One communications practice which has been utilised in business, journalism and the media is transmedia storytelling, though its application has been lacking in the non- profit sector. Through the utilisation of SWOT analysis methodology, this master's thesis will see this practice extrapolated to the non-profit sector in an exploratory case study of Amnesty International groups at various levels in both the Czech Republic and the United Kingdom. From this, the work hopes to achieve a better understanding of how transmedia storytelling practices could aid an international non-profit organisation, such as Amnesty International, in the effectivity of its agenda setting and resource mobilisation - thus eliminating discrepancies between regions in campaigning and fundraising. Keywords: Agenda Setting, Amnesty International, Non-Profit Organisation, Resource Mobilisation, Transmedia Storytelling

Environmental arrangement alters the physical, social, or programmatic aspects of classrooms to increase task engagement, facilitate prosocial behaviors, and reduce or prevent the challenging behaviors of children and youth. Research shows specific arrangements can affect student engagement and deportment, but this literature is not well integrated theoretically or empirically with other effective behavior change tactics. This article proposes that some environmental arrangements may serve as setting events for child behavior change. Setting events and environmental arrangement were defined and critically outlined. A total of 43 physical environmental arrangement articles were reviewed as to the specific type of arrangement and research methodology. Several methodological problems (e.g., lack of measurement or control of antecedents, consequences, or environmental arrangements, manipulation of more than one environmental arrangement) precluded conclusions about the setting event function of environmental arrangements. Suggestions for future research on setting events and environmental arrangements are proposed.