This study investigates the creation of humor in the dialog of the television sit-com Seinfeld to gain a deeper understanding of humor techniques in a long format. By analyzing six episodes of the series, it is seen that the Incongruity Theory of Humor, violations of Grice’s maxims of the Cooperative Principle, and perspective clashes (such as miscommunications) are essential to the humor throughout each episode.

<p>Denna uppsats behandlar varför, hur och på vilket sätt fem personer - två kvinnor och tre män födda på 1980-talet - har sett på komediserien <em>Friends</em>; <em>Vänner </em>i svensk översättning. Materialet till uppsatsen utgörs av en transkriberad fokusgruppsintervju med de fem respondenterna, av vilken jag har gjort en tematisk analys. I uppsatsen söker jag även svar på vad serien har betytt för respondenterna, hur själva tittandet på serien har gått till samt huruvida detta kan ses som en medieritual såsom en sådan definieras av Nick Couldry i boken <em>Media rituals – A critical approach</em> (2003).</p><p>Uppsatsen tar avstamp i begreppet <em>mediatization</em>; medialisering i min svenska översättning, som av Johan Fornäs definieras som den process där media fyller mer och mer av vardagslivet, kulturen</p><p>(1995: 1). En följd av medialiseringen är att kulturella texter blir allt viktigare för människors identitetskonstruktion, hur vi relaterar till varandra och vår kunskap om världen omkring oss (ibid. 216). I kraft av att ha varit en ikon av sin tid (Sandell, Jillian: 1998) kan <em>Vänner</em> ses som en sådan betydelsebärande kulturell text och en del av medialiseringen.</p><p>Den teoretiska ramen består förutom i Fornäs och Couldry också i cultural studies, och då främst Ien Angs studie <em>Watching Dallas</em> (1985). Även Donald Hortons och R. Richard Wohls teorier om så kallade parasociala relationer mellan tv-tittare och tv-karaktärer (1956) visade sig vara relevanta i sammanhanget.</p><p>Resultaten av intervjun med respondenterna visade på en rad anledningar till att de tittat på <em>Vänner</em> samt hur de sett på serien. Sammanfattningsvis kan sägas att de fann njutning i hur serien erbjöd möjlighet till avkoppling samt på en och samma gång identifikation, parasociala relationer och en verklighetsflykt. Respondenterna uppfattade också serien som en idealiserad värld där större frågor som politik och religion var frånvarande i hög grad. Jag drog också slutsatsen att deras tittande på serien kan ses som olika typer av medieritualer, då serien fyllde funktionerna av en gemensam referenspunkt, en nostalgitripp, ett medieevenemang och en möjlighet att göra en så kallad pilgrimsfärd till en medierelaterad plats.</p>

<p>Nonverbal communication such as body language is a vital component of our communication, and since scholars agree that there are some notable differences in the way men and women use body language, the study of gendered nonverbal communication as a social construction is vital to our understanding of how we create gendered identities. The aim of this paper is to investigate how social gender norms concerning body language appear in constructed communication. By studying the body language of the characters in the American sitcom Friends, and with focus on leg postures, I examine how the show Friends enacts and represents stereotyped sex differences in body language. The study encompasses both the distribution of leg positions between the genders, and what these postures seem to accomplish in interaction. As for the relationship between gender and leg postures, I observed the sitting positions of the characters Chandler, Ross, Joey, Monica and Rachel in six episodes from the 1999/2000 season of Friends for the first study. For the analysis of leg postures in relation to the communicative situation, the entire corpus of ten episode recordings was used. Based on repeated inspection of scenes where leg positions could be studied in relation to gender and communication, systematic patterns were identified.</p><p>The results of the study are consistent with the findings of scholars like Vrugt and Luyerink (2000); women tend to sit in closed postures or with their legs crossed, which is regarded feminine, while men sit in wide positions with their legs spread, which is regarded masculine. Furthermore, the characters/actors in Friends seem to perform their gender roles partly by using different leg positions and wideness of postures. However, leg positions alone were not found to be decisive in the messages communicated, and emotions and stance were communicated using verbal and other non-verbal channels and cues. Instead, leg positions remained gender-stereotypical regardless of the message communicated, and men and women seem to communicate the same message using different leg positions. It is therefore concluded that leg positions are an inherent part of “doing gender”, but that leg positions as such are not necessarily related to the type of message or emotional stance that is communicated.</p>

NBC?s situation comedy The Office reflects on the nature of workplace management in the 21st century. The show critiques a corporation that values conformity over individuality, while implying that promoting ?creative? employees to upper management is not credible alternative. The Office does this by focusing on Michael Scott (played by Steve Carell), a character whose unique creative working style makes him a great salesman but a poor manager. Michael?s character stands in contrast to Ryan Howard (played by B.J. Novak), who differs from Michael both in his approach to business and his success at it. The Office implies that creativity is a valuable asset for non-managerial workers, but creative management can be problematic. As workplaces continue to evolve, it is imperative to explore how creativity and bureaucracy co-exist. It may be unrealistic to expect creativity to saturate all aspects of professional life, but striking a balance between creativity and organization might be paramount in assuring job satisfaction and productivity for future generations of employees.

This thesis is asking whether the television series Community (2009-) can be defined as a Sitcom, combined with a look at how other genres that generally are considered to be non-comic are incorporated in the series and how those are identifiable as well as whether or not they compromise Community’s possible label as a Sitcom. In seeking to define this show’s place in its own genre I found that whilst Community does not follow the archetypal technical conventions of Sitcom, it still does follow some of its setups, tropes and ideas. It does not suffice as a classical Sitcom, but it does lean on some of the genres conventions and has not yet passed over the line where it would be part of a completely different genre. Instead I state that the series fits the term New Comedy, as devised by Antonio Savorelli, not a genre but a term representing the heightened use of metatextuality on four levels in Comedy. Thus Community suffices as a part of an evolved version of the Sitcom genre.

Denna uppsats behandlar varför, hur och på vilket sätt fem personer - två kvinnor och tre män födda på 1980-talet - har sett på komediserien Friends; Vänner i svensk översättning. Materialet till uppsatsen utgörs av en transkriberad fokusgruppsintervju med de fem respondenterna, av vilken jag har gjort en tematisk analys. I uppsatsen söker jag även svar på vad serien har betytt för respondenterna, hur själva tittandet på serien har gått till samt huruvida detta kan ses som en medieritual såsom en sådan definieras av Nick Couldry i boken Media rituals – A critical approach (2003). Uppsatsen tar avstamp i begreppet mediatization; medialisering i min svenska översättning, som av Johan Fornäs definieras som den process där media fyller mer och mer av vardagslivet, kulturen (1995: 1). En följd av medialiseringen är att kulturella texter blir allt viktigare för människors identitetskonstruktion, hur vi relaterar till varandra och vår kunskap om världen omkring oss (ibid. 216). I kraft av att ha varit en ikon av sin tid (Sandell, Jillian: 1998) kan Vänner ses som en sådan betydelsebärande kulturell text och en del av medialiseringen. Den teoretiska ramen består förutom i Fornäs och Couldry också i cultural studies, och då främst Ien Angs studie Watching Dallas (1985). Även Donald Hortons och R. Richard Wohls teorier om så kallade parasociala relationer mellan tv-tittare och tv-karaktärer (1956) visade sig vara relevanta i sammanhanget. Resultaten av intervjun med respondenterna visade på en rad anledningar till att de tittat på Vänner samt hur de sett på serien. Sammanfattningsvis kan sägas att de fann njutning i hur serien erbjöd möjlighet till avkoppling samt på en och samma gång identifikation, parasociala relationer och en verklighetsflykt. Respondenterna uppfattade också serien som en idealiserad värld där större frågor som politik och religion var frånvarande i hög grad. Jag drog också slutsatsen att deras tittande på serien kan ses som olika typer av medieritualer, då serien fyllde funktionerna av en gemensam referenspunkt, en nostalgitripp, ett medieevenemang och en möjlighet att göra en så kallad pilgrimsfärd till en medierelaterad plats.

Översättningsforskning är ett relativt nytt forskningsområde (Stålhammar 2015:7–8). Amerikanska sitcomsserier är ett vanligt förekommande audiovisuellt medium i det svenska samhället. Till sitcomsserierna följer därmed undertextöversättning för att innehållet ska vara tillgängligt för den svenska publiken. Genom en kvalitativ undersökning kan vi urskilja de problem som kan uppstå vid översättning och vilka strategier som används för att genomföra översättningen. Materialet som används i den här uppsatsen består av tre olika sitcomsserier – How I Met Your Mother, Vänner (Friends) och Skål (Cheers) – och analysen utgår från fem godtyckligt valda avsnitt från varje serie. Resultatet visar exempel ur serierna där översättningsproblem förekommer. Vi har kategoriserat översättningsproblemen i åtta kategorier. I resultatet redovisas även olika översättningsstrategier som använts för att kringgå överssättningsproblemen. Slutsatsen är att alla tre serier innehåller Jan Pedersens översättningsstrategier (2007:127) och Rune Ingos tre kategorier av textkomprimering (Ingo 2007:284–294). Slutsatsen är även att det finns överssättningsproblem som kan lösas med strategierna men även några problem där semantik, struktur, stilistik eller innehåll försvinner i översättningen.

Como telespectadores de Black sitcoms norte-americanas, temos observado, nessas séries, uma propensão à abordagem de temáticas que silenciam a luta pela dessegregação racial nos Estados Unidos. Nossa hipótese é que grande parte dos seriados tende a assimilar uma percepção homogeneizante de afro-americanidade, firmada em estereótipos e verdades supostamente inquestionáveis acerca de negritude. O negro é sempre visto pela perspectiva de um outro, cuja posição central no discurso produz sentidos de negritude. À luz de tais considerações, objetivamos problematizar os sentidos de afro-americanidade construídos no seriado Everybody hates Chris. Buscamos analisar as formas de funcionamento do discurso que legitimam determinadas posições de sujeito para o negro americano e que consequentemente produzem um imaginário de afro-americanidade que se institui como verdadeiro. Para tanto, esta pesquisa se fundamenta na perspectiva discursiva de Michel Pêcheux (1969, 1975) e de Michel Foucault (1969, 1971, 1979). O corpus de análise é composto por dez episódios de Todo Mundo Odeia o Chris. Discutimos a popularização da televisão nos Estados Unidos, desde os anos 50, momento no qual o gênero sitcom simbolizou a ratificação do protótipo de família americana idealizada. Analisamos como tal concepção de família se estende e perpassa as produções seriais até os dias de hoje, excluindo percepções de negritude que não integram o imaginário de modelo familiar do pós Segunda Guerra Mundial (anos 40 e 50). Abordamos também, o conceito de tradições inventadas, lançando um olhar sobre as formas pelas quais os rituais nelas celebrados compõem meios de excluir o que é nocivo ao que se entende por autenticidade americana. Buscamos observar como se constroem sentidos de afro-americanidade em celebrações que estabelecem a coesão nacional como fundamento, em uma sociedade na qual o negro é um sujeito periférico. Estudamos, por fim, como sentidos de afro-americanidade são incorporados ou contestados, colocando em xeque percepções totalizantes de afro-americanidade. Constatamos que os sentidos de afro-americanidade se constroem na articulação entre diversas categorias (gênero, raça, classe social). O estudo indica que a identidade afro-americana não pressupõe sentidos unívocos, pois se constroi nas diversas posições discursivas ocupadas pelo sujeito. / As spectators of North-American Black sitcoms, we have observed that these series are likely to approach themes that silence the fight for racial desegregation in the United States. Our hypothesis is that a great part of the sitcoms tend to assimilate a homogenizing perception of African-Americaness, reinforced by stereotypes and supposedly unquestionable truths about Blackness. The African-American is always viewed from the perspective of the other, whose central position in discourse produces meanings of Blackness. In the light of such considerations, we aim at problematizing meanings of African-Americaness constructed in the series Everybody hates Chris. Our goal is the analysis of the various ways of functioning of that discourse, in that they legitimize certain subjective positions for the African- American, consequently producing an imaginary of African-Americaness that is presented as truthful. On these grounds, this research is based on the discursive perspective of Michel Pêcheux (1969, 1975) and Michel Foucault (1969, 1971, 1979). The corpus of analysys is composed of ten episodes of Everybody hates Chris. We discuss the popularization of television in the United States since the 1950s, when the sitcom symbolized the ratification of the idealized American family. We analyse how such a conception of family is explored then and is perpetuated up to the present, excluding perceptions of Blackness that do not integrate the family imaginary of the post Second World War (from the 1940s and 1950s). We also discuss the concept of invented traditions, by shedding light on how the celebration of rituals allows for the exclusion of what is harmful to the so called American authenticity. We mainly seek to observe how meanings of African-Americaness are constructed in celebrations that establish national cohesion as the foundation of a society in which the African-American is a peripheral subject. We finally study how meanings of African-Americaness are incorporated or contested, questioning totalizing perceptions of Blackness. Our contention is that the meanings of Blackness are constructed in the articulation of multiple categories (gender, race, social class). The study shows that the African-American identity does not presuppose univocal meanings for it is constructed from the various discursive positions occupied by the subject.

The diploma theses "Representation of Homosexuality in American Sitcom, as exemplified by Will & Grace and Modern Family" examines the portrayal of minority groups on television. Initially vilified as perverts and abominations, homosexual individuals are now seen as complex characters that buck older stigmatization and stereotypes. These changes can be exemplified and documented across different popular genres currently on television. However, a sitcom is a genre defined by specific rules. Thanks to its simple, recognizable formula, a sitcom is easily adaptable abroad. It has the ability to quickly respond to current social issues. It is also defined by a specific relationship with humor which largely consists of generalizations and simplifications. In sitcoms, stereotyping is readily applied to all minority groups, homosexuals being no exception. Considering the recent development in the representation of homosexuality on television, the question is: how does the conversation about homosexuality transfer to the sitcom? Does the change in conversation go hand-in-hand with changing the existing stereotypes that are specific to the genre? How does contemporary context affect the representation of homosexuality in sitcoms? This thesis aims to answer these questions by analyzing two sitcoms: Will &...

Den här uppsatsen berör klipparens avgörande roll för komediserier och tar avstamp i frågan varför man klipper som man gör i komediserier. Syftet är att undersöka hur humor kan formas med hjälp av klippning. Uppsatsen studerar därför klipprytm, alltså tajming och tempo, i situationskomedin Scrubs utifrån ett urval humortekniker, för att på så sätt bidra med kunskap om vad olika former av rytm bidrar med vid skämt. Komediklippning berörs också på en övergripande nivå, varför klipprytm inte endast berörs i samband med enstaka skämt. Texten handlar därmed också om hur variation i klippning och berättande är avgörande i kombination med många humortekniker. Inte minst lägger humorns kommunikativa riktning och vilken situation humorn uppstår från grunden för hur rytm formas runt ett skämt.