Finns det ett samband mellan sannolikheten för att ha ett arbete och hur ditt nätverk ser ut? I så fall på vilket sätt? Denna studie undersöker om antalet nära vänner har betydelse för om du har arbete eller inte. Studien syftar även till att ta reda på vilka egenskaper hos nära vänner som kan gynna eller missgynna individen i arbetssökandet. Nära vänner med eller utan arbete, födda i Sverige eller utlandet; vilka är till gagn på arbetsmarknaden och vilka har mindre att tillföra? Denna kvantitativa studie är grundad i ett nationellt representativt datamaterial och undersöker sambanden mellan att vara anställd eller arbetslös och innehållet i ens personliga nätverk – dem man kallar sina nära vänner. Studiens hypoteser bygger på nätverksteori och teori om socialt kapital, samt forskning som tidigare gjorts på området. Genom logistiska regressioner har sedan sambanden undersökts och analyserats utifrån en deduktiv ansats. Resultaten visar att det inte finns något samband mellan antalet vänner och sannolikheten för att ha ett arbete. Inte heller att vännerna är födda utomlands är signifikant för sambandet. Däremot finns det ett negativt samband mellan sannolikheten för att ha ett arbete och antalet vänner som är arbetslösa. Detta analyseras vidare och diskuteras utifrån individ- och samhällsnivå. Avsnittet utmynnar slutligen i förslag på framtida forskning.

Denna studie heter ”Jag vill inte dricka, vad är det ni inte förstår? – En statistisk undersökning om varför ungdomar väljer att inte dricka alkohol” och är skriven av Maria Zaito och Zameena Rajpar. Syftet med denna studie är att ta reda vilka valda faktorer som har en betydelse för varför ungdomar säger sig avstå helt från alkohol och om det finns någon könsskillnad i detta. De utvalda faktorerna i denna studie är ungdomen skolsituation, familjesituation och ungdomens relation till vänner. Regressionsanalys användes för att beräkna oddskvoter för dessa olika faktorer i förhållande till nollkonsumtion. De analytiska teoretiska verktygen utgörs av den sociala inlärningsteorin som presenteras av Madsen & Egidius (1974), Hardings genusteori som presenteras av Jakobsson (2000) samt Bourdieus teori om socialt kapital och habitus som presenteras av Bunar (2001), Håkansson (2011) och Broady (1989). Resultatet från studien visar att könsskillnader finns när det kommer till nollkonsumtion så flickor och pojkar påverkas av olika faktorer samt att en bra skolmiljö och goda familjeförhållanden ökar chanserna för nollkonsumtion. Resultatet visar även att de föräldrar som samtycker till att ungdomen ska få dricka alkohol kraftigt minskar chanserna för ungdomens nollkonsumtion.

<p>Syftet med studien var att ta reda på om föräldrarnas relation med släkt och vänner påverkats efter att de fått ett barn med Downs syndrom och om/hur de anser att släkt och vänner kunnat visa sina känslor beträffande barnets funktionshinder. Ett annat syfte var också att jämföra om det fanns någon skillnad mellan mödrarnas och fädernas svar. Studien har en kvantitativ och jämförande design och redan gjorda och besvarade enkäter har använts. 207 föräldrar till barn med Downs syndrom från 10 slumpmässigt utvalda platser i Sverige tillfrågades och 165 valde att delta.</p><p>   Huvudresultatet från den här studien visade att de flesta föräldrarna inte upplevde att relationen till släkt och vänner förändrats efter att de fått ett barn med Downs syndrom. Föräldrarna upplevde också att släkt och vänner kunnat visa sina känslor beträffande barnets funktionshinder. Resultatet visade att det inte fanns några signifikanta skillnader mellan mödrarnas och fädernas svar när det gällde relationen till släkt och vänner och släktens känslor beträffande barnet. Det fanns en signifikant skillnad mellan mödrarna och fädernas svar, på frågan om vänner kunnat visa sina känslor beträffande barnet visade det sig att mödrarna upplevde att vänner kunnat visa sina känslor i större utsträckning än fäderna.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Elitaktiva idrottskvinnor och män står inför ständiga beslut. Att få ängna sig åt sitt intresse på heltid är få förunnat och att få livet att dagligen gå ihop är stundtals en svår balans. Hur hinner elitaktiva med att kombinera sin elitsatsning framgångsrikt samtidigt som de kan umgås med sina vänner?</p><p> </p><p>Syftet var att undersöka hur elitaktiva upplever och hanterar relationen mellan en idrottssatsning och socialt umgänge.</p><p> </p><p><strong>Frågeställning:</strong></p><p>·         Hur kan relationsfrågor mellan elitidrottssatsningen och kompiskretsen beskrivas?</p><p>·         Hur hanterar de elitaktiva dessa relationsfrågor?</p><p> </p><p><strong>Metod</strong></p><p>Intervjuerna genomfördes på hösten 2008 med tre kvinnor och fyra män, samtliga landslags-aktiva. Deras ålder var 21 till 32 år, medel 24 år. Även två provintervjuer genomfördes. De aktiva kom från tre olika konditions och uthållighetsidrotter och har varit elitaktiva mellan tre till sju år. Samtliga aktiva valdes ut till intervju genom rekommendationer från andra aktiva. Författaren ställde 16 på förhand nedskrivna frågor, samt 10 till 30 följdfrågor beroende på den aktives svar. Intervjuerna var mellan 30 till 70 minuter långa och spelades in på en minidisk. Sammanlagt blev intervjuerna 48 sidor empiriskt nedskrivet material.</p><p> </p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Ingen av de aktiva upplevde något problem med sin elitsatsnig och kompisarna. De beskrev olika typer av stress som kom upp i samband med deras idrott men det var mer relaterat till deras prestation och kapacitet än deras vänner. Samtliga aktiva beskriver hur planering och prioritering är avgörande för deras prestation.</p><p> </p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Slutsatsen blir att de sju intervjuade inte upplever något problem med sin elitidrottssatning kontra umgås med kompiskretsen. De aktiva framhåller planering som en nyckel till deras framgång. Detta får även stöd från forskning att prioritera och planera sin tid vilket kan göra att det inte behöver upplevas som ett problem. Intressen kan dock komma i konflikt, men genom planering hinner de aktiva även med att till exempel dricka en öl med sina vänner.</p>

Sammanfattning Elitaktiva idrottskvinnor och män står inför ständiga beslut. Att få ängna sig åt sitt intresse på heltid är få förunnat och att få livet att dagligen gå ihop är stundtals en svår balans. Hur hinner elitaktiva med att kombinera sin elitsatsning framgångsrikt samtidigt som de kan umgås med sina vänner?   Syftet var att undersöka hur elitaktiva upplever och hanterar relationen mellan en idrottssatsning och socialt umgänge.   Frågeställning: ·         Hur kan relationsfrågor mellan elitidrottssatsningen och kompiskretsen beskrivas? ·         Hur hanterar de elitaktiva dessa relationsfrågor?   Metod Intervjuerna genomfördes på hösten 2008 med tre kvinnor och fyra män, samtliga landslags-aktiva. Deras ålder var 21 till 32 år, medel 24 år. Även två provintervjuer genomfördes. De aktiva kom från tre olika konditions och uthållighetsidrotter och har varit elitaktiva mellan tre till sju år. Samtliga aktiva valdes ut till intervju genom rekommendationer från andra aktiva. Författaren ställde 16 på förhand nedskrivna frågor, samt 10 till 30 följdfrågor beroende på den aktives svar. Intervjuerna var mellan 30 till 70 minuter långa och spelades in på en minidisk. Sammanlagt blev intervjuerna 48 sidor empiriskt nedskrivet material.   Resultat Ingen av de aktiva upplevde något problem med sin elitsatsnig och kompisarna. De beskrev olika typer av stress som kom upp i samband med deras idrott men det var mer relaterat till deras prestation och kapacitet än deras vänner. Samtliga aktiva beskriver hur planering och prioritering är avgörande för deras prestation.   Slutsats Slutsatsen blir att de sju intervjuade inte upplever något problem med sin elitidrottssatning kontra umgås med kompiskretsen. De aktiva framhåller planering som en nyckel till deras framgång. Detta får även stöd från forskning att prioritera och planera sin tid vilket kan göra att det inte behöver upplevas som ett problem. Intressen kan dock komma i konflikt, men genom planering hinner de aktiva även med att till exempel dricka en öl med sina vänner.

Syftet med studien var att ta reda på om föräldrarnas relation med släkt och vänner påverkats efter att de fått ett barn med Downs syndrom och om/hur de anser att släkt och vänner kunnat visa sina känslor beträffande barnets funktionshinder. Ett annat syfte var också att jämföra om det fanns någon skillnad mellan mödrarnas och fädernas svar. Studien har en kvantitativ och jämförande design och redan gjorda och besvarade enkäter har använts. 207 föräldrar till barn med Downs syndrom från 10 slumpmässigt utvalda platser i Sverige tillfrågades och 165 valde att delta.    Huvudresultatet från den här studien visade att de flesta föräldrarna inte upplevde att relationen till släkt och vänner förändrats efter att de fått ett barn med Downs syndrom. Föräldrarna upplevde också att släkt och vänner kunnat visa sina känslor beträffande barnets funktionshinder. Resultatet visade att det inte fanns några signifikanta skillnader mellan mödrarnas och fädernas svar när det gällde relationen till släkt och vänner och släktens känslor beträffande barnet. Det fanns en signifikant skillnad mellan mödrarna och fädernas svar, på frågan om vänner kunnat visa sina känslor beträffande barnet visade det sig att mödrarna upplevde att vänner kunnat visa sina känslor i större utsträckning än fäderna.

<p>Vänskap har mycket stor betydelse i människors liv, men är än så länge ett outforskat ämne. Vänskapsrelationer utgör ett socialt stöd som är viktigt för psykiskt välmående och mental hälsa. Syftet med föreliggande studie var att öka förståelsen för hur ”bästisrelationen” mellan två unga vuxna kvinnliga bästa vänner kan gestalta sig. Huvudfrågeställningen var; vilka centrala teman karaktäriserar relationen? En explorativ ansats tillämpades och kvinnornas egna upplevelser av relationen stod i fokus. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio kvinnor i åldern 18-25 år som hade en kvinnlig bästa vän. Intervjumaterialet bearbetades sedan enligt induktiv tematisk analys. Resultatet presenteras på gruppnivå. De centrala temana i ”bästisrelationen” var att kvinnorna känner likhet med sina bästa vänner, att de delar en gemensam historia, att relationen är hållbar, att de känner sig förstådda, att de känner sig accepterade samt att de får och erbjuder varandra hjälp och stöd. De centrala temana diskuteras sedan utifrån hur unika de är för relationen, deras förhållande till varandra samt förhållandet till andra centrala aspekter av relationen.</p>

Bakgrund:Studien handlar om barns relationsskapande i skolmiljö. Hur man som barn gör för att knytanya kontakter, bibehåller, och livnär dem. Att man trots olikheter och svårigheter gör allt för att inte förlora sin kompis, samt att den sanna definitionen av vänskap diskuteras, reflekteras, och blir sedd ur ett barns perspektiv.Syftet :Syftet med studien är att undersöka hur barn samspelar ihop med jämnåriga, hur de går tillväga för att behålla sina befintliga relationer, samt hur de skapar nya relationer.Metod:Då samma företeelse sedd ur olika perspektiv skulle kunna utgöra ett mer tillförlitligtresultat och på sätt förstärka dess validitet, så valde vi en kvalitativ metod för att på så sätt nyttja både intervju och observation.Resultat:Det informationsflöde som utvanns ifrån studien påvisade ett minst sagt slående resultat.För trots ett tämligen olikt tänk mellan killar och tjejer, så strävade de ändå efter samma mål. Dilemmat i klassen var sålunda inte vad de ville uppnå, utan snarare hur de skulle kunna uppnå det. Barnen berättade öppenhjärtigt att de ville vara sams och bemötas med respekt ifrån så väl vuxna som barn, men att det ibland kunde inträffa missförstånd och dylika komplikationer. / Program: Lärarutbildningen

<p>Titel: Friends – Vänskap i förändring? En studie huruvida en TV- serie förändras</p><p>Författare: Pär Källman och Rickard Karlsson</p><p>Dokument: C- uppsats</p><p>Utbildning: Medie- och kommunikationsvetenskap, höstterminen 07</p><p>Institution: Sektionen för Hälsa och Samhälle </p><p>Högskola: Högskolan i Halmstad</p><p>Handledare: Eva-Lotta Frid</p><p>Examinator: Malin Nilsson</p><p>Sammanfattning:</p><p>Vi har gjort en utvecklingsstudie i syfte att ta reda på om dramaturgi, dialog och karaktärsdrag, i TV-serien Vänner förändrats under de tio år som den producerades. Utifrån en kvalitativ hermeneutisk utgångspunkt har vi gjort en textanalys av serien. Vi har hämtat inspiration från diverse c-uppsatser från tidigare år och från narratologin och hermeneutiken.</p><p>I vår frågeställning vill vi veta om dramaturgin, dialogen, och karaktärerna på något sätt utvecklats eller förändrats under seriens lopp. Vi fördjupade oss i tre avsnitt ur serien, ett från första säsongen, ett från femte, samt ett från den tionde och sista. </p><p>Resultatet av vår analys visar att serien utifrån våra forskningsperspektiv består, snarare än förändras. Vi hade en teori om att serien på något sätt förändrats för att kunna ligga rätt i tiden och kunna behålla sin publik men i huvudsak skedde ingen större utveckling.</p>

<p>During adolescence the teenager tries to become an independent individual, something that for many individuals can be experienced as"a hard time". In early childhood the individual was closely connected to the parents, but during adolescence friends and new contacts become more important. Studies in developmental psychology have most often adopted a parent-perspective, which is why a child-perspective is required. The aim of this study is therefore to measure the teenager's relationship with parents and friends and to look for possible correlations between these. As a means of measuring quality in the relationships, the IPPA, the Inventory of Parent and Peer Attachment, was used. The results show that a correlation between the relationship with parents and relationship with friends exists. A good relationship with parents also means a good relationship with friends. The study also shows a sex-difference in attachment. Girls report a higher quality in their relationships with both parents and friends.</p>