Bakgrund: En del av människans identitet är sexualiteten. Sedan i mitten av 1900 talet har det hänt mycket med homosexuellas rättigheter. Det finns vissa länder i världen som fortfarande är helt emot homosexualitet. Idag är ca 2-3% av kvinnorna och 3-5% av männen homosexuella i världen. Det finns ett heteronormativt antagande i vården idag där vårdpersonalen antar att alla patienter är heterosexuella. Syfte: Syftet är att undersöka hur homosexuella personer upplever att de bemöts i vården. Metod: Litteraturstudien är en sammanställning av nio kvalitativa originalartiklar som har sökts via tre olika databaser. Artiklarna har lästs igenom noga och analyserats där meningsenheter togs ut och kondenserades ner och olika koder skapades som ledde till kategorier och underkategorierna. Resultat: Sjuksköterskan har en bristande kunskap om hur de ska bemöta en homosexuell person. Religiösa har svårast att bemöta homosexuella och tror det är en sjukdom som går att bota. Patienternas anhöriga blir inte involverade i vården och många av patienterna väljer att hemlighålla sin homosexualitet för att bli vårdade med respekt. Slutsats: Homosexuella patienter upplever att sjuksköterskorna har en bristande kunskap om hur de ska bemöta en homosexuell patient. Det finns väldigt lite forskning inom området idag och det skulle behövas mer forskning inom området för att öka kunskapen hos sjuksköterskor.

Background: Deliberate self-harm is when an individual deliberately exposes themselves to an act that directly damage the individual's body. Many of those who intentionally injure themselves do so to deal with anxiety and the behavior is thus used as a kind of distraction from their feelings. Today's social outlook on self-injurious behavior is in general judgmental. To have an attitude is to be emotionally preset to a situation, person or an object. Patients who self-harm currently perceive care as negative, despite existing recommendations on how to care for the group of patients. The general nurse encounters this group of patients in many places, such as the emergency room and in health centers.   Aim: The aim of the study was to examine the nurse’s attitude towards patients who self-harm.   Method: General literature review based on ten articles where six were of quantitative design, one was qualitative and three were mixed method. Through critical review and selection criteria, the articles that responded to the purpose of the literature review were selected for further analysis.   Results: Three themes were extracted: The nurse’s preunderstanding, individual factors affecting the attitude and working conditions and its impact on the attitude.    Discussion: The results discussion the authors discusses education, stigma in the healthcare sector and the importance of reflecting attitudes. The authors themselves reflects on how the quality of the nurse and patient’s relationship could be more nursing in the future. Discussions are supported partly by Katie Eriksson's concept of "care suffering" as well as relevant studies and literature. / Bakgrund: Självskadebeteende är när en individ avsiktligt utsätter sig för handlingar som gör direkt skada på individens kropp. Många av de som avsiktligt skadar sig själva gör det för att hantera ångest. Dagens samhällssyn på självskadebeteende är överlag dömande. Att ha en attityd är att vara känslomässigt förinställd till en situation, person eller ett ting. Patienter med självskadebeteende uppfattar i dagsläget vården negativt, trots befintliga rekommendationer för bemötande. Allmänsjuksköterskan kommer i kontakt med denna patientgrupp på bland annat på akuten och vårdcentraler.   Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans attityd gentemot patienter med självskadebeteende.   Metod: En litteraturöversikt grundad på tio artiklar där sex var av kvantitativ design, en var kvalitativ och tre var mixed-method. Genom kritisk granskning samt urvalskriterier valdes de artiklar som svarade på litteraturöversiktens syfte ut för att analyseras vidare.   Resultat: Resultatet synliggjordes i tre huvudteman: Sjuksköterskans förförståelse, individuella faktorer som påverkar attityden samt arbetsförhållanden och dess påverkan på attityden.   Diskussion: I resultatdiskussionen diskuteras utbildning, stigmatisering i vårdsektorn samt vikten av att reflektera kring attityder. Författarna reflekterar över hur kvaliteten i sjuksköterske- och patientrelationen ska kunna bli mer vårdande i framtiden. Diskussionen stödjs delvis av Katie Erikssons teoribegrepp ”vårdlidande” samt relevanta studier och litteratur.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett allvarligt och utbrett samhällsproblem. Våldsutsatta kvinnor kan söka hjälp överallt inom vården. Sjuksköterskors erfarenheter av att möta våldsutsatta kvinnor kan vara avgörande för identifiering och adekvat fortsatt vård. Syfte: Litteraturöversiktens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Metod: Litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar sökta i databaserna PubMed och Cinhal.Totalt tolv kvalitativa och kvantitativa artiklar har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts till ett resultat. Resultat: Sjuksköterskor ansåg att samtliga kvinnr bör screenas för våld i nära relation. Faktorer som hindrade sjuksköterskor från att utföra screening var; tidsbrist, brist på avskilt utrymme för samtal, otillräcklig utbildning och kunskap. Inställningar och attityd kunde vara avgörande för vilken hjälp och stöd som de våldsutsatta kvinnorna fick. Diskussion: Samtal i avskild miljö med kvinnor som misstänkts ha varit utsatta för våld i nära relation borde vara möjligt för sjuksköterskor. Det fanns ett ökat behov av kunskap för att kunna ge adekvat vård till kvinnor som utsatts för våld i nära relation, vilket borde tillgodoses av arbetsgivaren. Slutsats: Att medvetandegöra sjuksköterskor om våldsutsatta kvinnor kan bidra till kunskap , förbättra hjälp och stöd till dessa kvinnor. Förbättringar behövs inom området, till exempel riktlinjer och vårdprogram, som kan utgöra ett värdefullt stöd för sjuksköterskor.

Patienter med missbruksproblem upptar mycket av hälso- ochsjukvårdens platser och resurser. Det är därmed viktigt attsäkerställa att dessa patienter får god vård och belysa vilkafaktorer som kan inverka på omvårdnaden. Syftet var att belysasjuksköterskors attityder gentemot patienter medmissbruksproblem samt att beskriva hur mötet mellansjuksköterskor och dessa patienter ser ut. Det användes 17vetenskapliga artiklar som grund för detta arbete varav 11 varkvantitativa och sex var kvalitativa. Det framkom attsjuksköterskor ofta uppvisade negativa attityder gentemot patientermed missbruksproblematik och detta inverkade på omvårdnadenav patienterna. Det förekom även stigmatisering, stereotypiseringoch moralisering av patienter med missbruksproblem vilket leddetill att dessa patienter många gånger fick sämre vård.Sjuksköterskans omvårdnadsarbete ska präglas av etisktförhållningsätt och en humanistisk människosyn vilket försummasom negativa attityder gentemot patienter med missbruksproblemfår inverka på vården. Mer kvalitativ forskning gällandesjuksköterskors attityder gentemot patienter medmissbruksproblem efterfrågas. Dessutom krävs det merundervisning i sjuksköterskans grundutbildning och meryrkesrelaterad utbildning på sjuksköterskans arbetsplats gällandeomvårdnaden av patienter med missbruksproblem. / Patients with substance abuse problems occupy much of the bedsand resources of the health care. Therefore, it is important toensure that these patients receive proper care and highlight thefactors that may affect that care. The purpose of this literaturestudy was to illuminate nurses’ attitudes towards patients withsubstance abuse problems and describe the character of themeetings between nurses and these patients. As the basis for thispaper, 17 research articles were used, of them 11 articles werequantitative and six were qualitative. It was found that nurses oftenexhibited negative attitudes towards patients with substance abuseproblems and that this had an impact on the nursing care of thesepatients. Stigmatization, stereotyping and moralization of thesepatients were also detected and this often led to substandard care.Nursing care is characterized by an ethical approach and ahumanistic view that is overlooked if the negative attitudes ofnurses towards patients with substance abuse problems are allowedto affect care. More qualitative research on nurses’ attitudestowards patients with substance abuse problems is prompted.Furthermore, it is required more education in the undergraduatenursing schools and more occupational education at nurses’workplace about nursing care of patients with substance abuseproblems.

Självmord, eller suicid som det också kallas, är i vårt samhälle ett tabubelagt ämne där en känsla av utanförskap har belysts hos den suicidnära patienten som ibland upplever sin vård som otillräcklig. Syftet med följande studie är därför att belysa sjuksköterskans upplevelse av att vårda den suicidnära patienten och för att genomföra detta har en litteraturstudie genomförts på fyra kvalitativa- samt fem kvantitativa artiklar där resultatet visar att sjuksköterskans syn på patienten, på sig själv samt på sin kompetens i stor utsträckning påverkar patientens upplevelse av vårdandet. Vidare beskrivet är att sjuksköterskan tycks vara benägen att sätta etiketter på patienten där vissa grupper upplevs som svårare att vårda. Sjuksköterskan uppfattar vårdandet som tungt, då den vård som förmedlas inte upplevs ge önskad effekt. Eftersom relationen mellan sjuksköterskan och patienten är av stor vikt för att främja en framtida patienthälsa anses det att en bredare utbildning bör erhållas den grundutbildade sjuksköterskan för att underlätta förmågan att sätta sin förförståelse åt sidan och därmed öka förutsättningen för den psykiskt sjuka patienten. En minskad arbetsbelastning anses även vara av stor vikt då sjuksköterskan tycks uppleva en stress under sin arbetsdag där administrativa arbetsuppgifter tvingas ta utrymme framför patientkontakten. Psykisk sjukdom och ohälsa tros i framtiden utvecklas till den näst ledande folkhälsosjukdomen och ett preventivt arbete, där en vårdande relation sätts i fokus, anses i mötet med denna patientgrupp vara av ytterst vikt för att i framtiden minska antalet suicidförsök och fullbordad suicid vilket anses ge en hållbar utveckling av samhället. Abstract: Society tends to meet the suicidal patient with a lack of understanding. The general taboo nature of the subject, as well as feelings of alienation is factors that lead patients to perceive their healthcare as inadequate. The purpose of this study is therefor to survey the experiences of nurses in their meetings with suicidal patients and to this end the authors have carried out literary studies of four qualitative and five quantitative articles. The analysis of the studies led to the conclusion that the nurse's perception of the patient, herself and her own competence greatly affect the patients’ healthcare experience. Additionally, the studies show that nurses are inclined to perceive their work as difficult when treatment does not have the desired effect and thereby categorize the patients similarly. The relationship between nurse and patient is of great importance for successful healthcare and this study shows the need for a broader education to provide the nurse tools to manage her preconceived notions and thereby provide better conditions for the suicidal patient. Nurses, in their stressful work environment, are often forced to choose between administrative duties and patient contact which highlights the need for a decreased work load. Mental illness is believed to become the next largest public health threat and a preventative approach, with focus on the nurse-patient relationship is central to effectiveness of suicide prevention. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund Våld i nära relation är ett globalt problem. Sjuksköterskorna inom primär och akutsjukvård har ett viktigt ansvar att identifiera våldsutsatta kvinnor i nära relation. Sjuksköterskorna ställs inför utmaningar i mötet med dessa kvinnor för att kunna ge god omvårdnad. Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relation. Metod en litteraturstudie som följer Polit och Becks niostegsmodell och med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Redovisas i två kategorier Komplexitet i vårdmötet och Arbetsmiljöns inverkan. Komplexitet i vårdmötet beskrivs i två underkategorier Att känna sig ambivalent, Känslomässiga reaktioner, Arbetsmiljöns inverkan beskrivs i tre underkategorier Utmaningar i det dagliga arbetet, Behov av tid och Behov av mer kunskap. Slutsats Sjuksköterskor känner sig otillräckliga i sin yrkesroll, frustration och hjälplöshet kan uppstå. Behov av mer tid till personcentrering och kunskap ses som avgörande för att sjuksköterskorna ska kunna ge en god omvårdnad i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation. / Background Intimate partner violence is a global problem. The nurses in primary and emergency care have an important responsibility to identify intimate partner violence. The nurses are faced with challenges in meeting these women to be able to provide good nursing care. The aim of this study is to describe nurses’ experiences of meeting women who have been exposed to intimate partner violence. Method A literature study that follows Polit and Beck’s nine-step model with qualitative content analysis. Results Reported in two categories Complexity in the care meeting and the impact of the Work Environment. Complexity in the care meeting is described in two subcategories Feeling ambivalent, Emotional reactions, The impact of the work environment is described in three different subcategories: Challenges in the daily work, Need for time and Need of more knowledge. Conclusion Nurses feel inadequate in their professional role, frustration and helplessness arise. The need for more time and knowledge is seen as crucial for the nurses to be able to provide good nursing care in the meeting with women exposed to intimate partner violence.