Bakgrund Varje dag överförs stora mängder viktig information mellan vårdpersonal inom hälso- och sjukvården, bland annat i form av överrapportering. Skiftbytesrapporten är en del utav det ständiga informationsflödet och sker normalt sett mellan sjuksköterskor tre gånger dagligen. När information ska förmedlas från en sjuksköterska till en annan är det oerhört viktigt att ingenting av relevans går förlorat. Den huvudsakliga orsaken till att vårdskador uppstår är bristande kommunikation och informationsöverföring. Idag finns det ett flertal olika kommunikationsmodeller vars syfte är att skapa struktur för den information som förmedlas. Däribland ingår SBAR- modellen som är en förkortning för Situation, Bakgrund, Aktuellt tillstånd och Rekommendation.Den legitimerade sjuksköterskan förväntas kunna skiftbytesrapportera trots att hon inte erhållit någon teoretisk kunskap om detta under sin studietid. Överrapporteringen blir därför något som sjuksköterskan socialiseras in i och efterhand lär sig hur det ska gå till.Detta riskerar leda till en bristfylld standard och kan i värsta fall resultera i försämrad patientsäkerhet. Det är därför av vikt att känna till vad en rapport innehåller och beakta vad sjuksköterskan anser att den bör innehålla. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av skiftbytesrapportering. Metod Kvalitativ intervjustudie användes som metod och studien ingick som en del utav ett klinikprojekt med en ortopedklinik på ett sjukhus i Stockholmsområdet.Sex öppet riktade kvalitativa intervjuer genomfördes med sjuksköterskor anställda på kliniken under hösten 2012 och analyserades därefter med hjälp av  kvalitativinnehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna beskrev hur skiftbytesrapporten kunde variera i både kvalitet och utformning beroende på den rapporterande sjuksköterskans rapportstil. Samtliga sjuksköterskor hade utvecklat sitt eget sätt att rapportera, vilket hade kommit naturligt för vissa medan andra upplevde det som besvärligt. Olika faktorer inverkade på förutsättningarna för att ge respektive ta emot rapporten på ett ändamålsenligt sätt,däribland nämndes patienter med en komplex sjukdomsbild samt individuella faktorer.Trots att sjuksköterskorna var positivt inställda till SBAR- modellen för överrapportering gick implementeringen på kliniken trögt. Skälet till detta var främst att de upplevde det svårt att gå ifrån det system de själva var vana vid. Sjuksköterskorna efterfrågade ytterligare utbildning kring SBAR- modellen då det för många var länge sedan de hade fått information om denna. Slutsatser Studien visar på att sättet att rapportera skiljer sig mellan olika sjuksköterskor.Trots en positiv inställning till att använda SBAR-systemet uttryckte många svårigheter med att förändra ett invant sätt att rapportera. Brist på information och hög arbetsbelastning var faktorer som inverkade på rapporten. De flesta ansåg att de fick rapportera i en lugn miljö. Att vara påläst, ha arbetat senaste dagarna samt vara välinformerad om de strukturer som används underlättade.

Skiftbytesrapportering är en viktig del i sjuksköterskans dagliga arbete. Det existerar ett antal metoder för rapportering och gemensamt för dessa är att de syftar till att överföra patientinformation mellan olika arbetsskift. Den information som kommuniceras genom skiftbytesrapporten ska ligga till grund för planering av den fortsatta omvårdnaden av patienten och är av stor betydelse för patientsäkerheten. Föreliggande studie syftar till att beskriva de olika rapporteringsmetoder som används på vårdavdelningarna vid Universitetssjukhuset MAS (UMAS) i Malmö, samt vilka olika för- och nackdelar som sjuksköterskorna upplever med olika metoder. Studien genomfördes i två steg. Det första steget innebar en kartläggning av de olika rapporteringsmetoder som används vid UMAS och resultatet av denna visar att muntlig rapportering samt olika blandformer av muntlig rapportering och läsrapport är de metoder som förekommer. Det andra steget i studien var en enkätundersökning som syftade till att undersöka sjuksköterskornas upplevelser av olika rapporteringsmetoder. Resultatet visar att den muntliga rapporteringsmetoden ger utrymme för något som inte kan förmedlas i skriftlig form – det lilla extra – samtidigt som annan information går förlorad. De sjuksköterskor som använder olika blandformer av muntlig rapportering och läsrapport upplever att metoden är tidskrävande men att den har en värdefull bredd. / Shift report is an important part of the nurse’s daily work. There is a variety of shift report methods and these have in common the purpose of transfering patient information between different shifts. The information communicated through shift report is to underlie the planning of continuing patient care and is of great importance to patient safety. The purpose of the current study is to describe the different shift report methods utilized in the hospital wards at the University hospital MAS (UMAS) in Malmö, Sweden, and the advantages and disadvantages to different methods, as experiences by nurses. The study was carried out in two steps. The first step was a survey of the different shift report methods utilized at UMAS and the result shows that oral report and different combinations of oral and written reports are the occuring methods. The second step taken was a questionnaire study on nurses’ experiences from different shift report methods. The results show that the oral report gives scope for something that cannot be mediated in writing – the extra something – at the same time as other information is lost. The nurses who utilize different combinations of oral and written reports feel that this method is time consuming but that it comes with a valuable width.