Bakgrund: Den psykiatriska slutenvården liksom sjuksköterskans roll har förändrats sedan seklets början. Institutionalisering har ersatts av vård och behandling av patienten, vilket har förändrat kravet på utbildad personal liksom synen på kompetens. Historien förefaller dock fortsatt påverka dagens psykiatriska vårdkultur, och möjligheterna för specialistsjuksköterskan inom psykiatrisk slutenvård att använda sin specialistkompetens förefaller vara beroende av mer än sjuksköterskans egen kunskap och förmåga. Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur specialistsjuksköterskor och chefer inom psykiatrisk slutenvård ser på specialistsjuksköterskans kompetens och roll. Metod: Datamaterialet samlades in genom individuella semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor och chefer verksamma inom psykiatrisk slutenvård. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Elo och Kyngäs. Materialet sorterades därefter in i en analysram inspirerad av Kings konceptuella system: det personliga systemet, det interpersonella systemet samt det sociala systemet Resultat: Den kvalitativa analysen utmynnade i tre kategorier: Specialistsjuksköterskans fördjupade kompetens leder till inre trygghet (personliga systemet), specialistsjuksköterskans kompetens främjar patientens hälsoprocess (interpersonella systemet) och Specialistsjuksköterskans kompetens efterfrågas inte av organisationen (sociala systemet). Diskussion: Specialistkunskapen beskrevs som internaliserad i den enskilda sjuksköterskan och det beskrevs att specialistkunskapen gynnade patientens hälsoprocess. Specialistsjuksköterskorna uttryckte dock att de inte fick det mandat de behövde för att implementera sin fördjupade kunskap i slutenvården och att chefen behövde efterfråga specialistkunskapen och bekräfta dem i rollen. Brist på möjlighet att påverka kan vara en anledning till att specialistsjuksköterskor inte stannar i slutenvården. Detta behöver studeras ytterligare och även diskuteras i klinisk praxis. / Background: Psychiatric inpatient care as well as the nurse’s role has changed since the beginning of the century. Institutionalization has been replaced by the care and treatment of the patient, which has changed the requirement of trained staff as well as the perception of competence. History seems however continued to affect today’s psychiatric culture, and opportunities for specialist nurses in psychiatric inpatient care to use their specialist expertise seems to be dependent on more than the nurse’s own knowledge and skills. Aim: The aim of the study was to describe how specialist nurses and managers within psychiatric inpatient care views the specialist nurse competence and role. Method: The data were collected through individual semistructured interviews with specialist nurses and managers active in psychiatric inpatient care. Data were analyzed using qualitative content analysis inspired by Elo and Kyngäs. Data were also divided into an analysis framework inspired by Kings Conceptual system: the personal system, the interpersonal system and the social system. Results: The qualitative analysis resulted in three categories: The specialist nurse depth expertise leads to internal security (personal system), The specialist nurse competence promotes the health of the patient process (interpersonal system) and The specialist nurse competence is not requested by the organization (social system). Discussions: Specialist knowledge was described as internalized in the individual nurse and it was described how specialist knowledge favored the patient’s health process. Specialist nurses described, however, that they were not given the mandate they needed to implement their in-depth expertise of inpatient care. The nurses expressed that the manager had to ask for specialist knowledge and confirm them in their role. Lack of ability to influence may be one reason that specialist nurses do not stay in inpatient care. This needs to be studied further and discussed within clinical practice.

Bakgrund: I denna studie defineras etnicitet som ett samlingsbegrepp för ursprung medan kultur som ett socialt inlärt beteende och är föränderlig i sitt sammanhang. I litteraturen framkommer att patienter med annan etniskt och kulturell bakgrund objektiviseras av sjukvårdpersonalen, individen betraktas som en representant för sin kultur. I Sverige finns många människor med annan etnisk och kulturell bakgrund. Människor som emigrerar drabbats av psykisk ohälsa i högre grad än genomsnittsbefolkningen de löper större risk för stress, oro och ångest. Syfte: Syftet med studien är att beskriva specialistsjuksköterskors möte med en patient som har en annan etnisk och kulturell bakgrund och vårdas för psykisk ohälsa. Metod: Datainsamlades via intervjuer av fem specialistsjuksköterskor. I denna studie används en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier framkommer ur resultatet. Svårigheter sjuksköterskor står inför och sjuksköterskornas sätt att hantera svårigheter. I första kategorin finns en subkategori sjuksköterskornas svårigheter i mötet med patienter med annan etnisk och kulturell bakgrund. I andra kategorin sjuksköterskornas sätt att hantera svårigheter finns fyra subkategorier hjälp av tolk, anhörigas hjälp, hjälp av kollegor och andra sätt att kommunicera. Diskussion: Språkbarriären var det främsta svårigheten som beskrevs i mötet och hur sjuksköterskor hanterade svårigheten i mötet med hjälp av tolk, anhöriga, kolleger och andra sätt att kommunicera. / Background: In this study, defined ethnicity as a collective term for origin while culture is socially enrolled into the character of one’s behavior and is changeable in context. In the literature it is clear that patients with a different ethnical and cultural background are subject to objectification by healthcare professionals. The individual in many cases is seen as a representative of his or her cultural and ethnical inherence. In Sweden there are many people with different ethnic and cultural backgrounds. People who emigrate affected by mental illness to a greater degree than the average population they are at greater risk for stress, worry and anxiety. Aim: The purpose of this study is to describe the specialist nurses' encounter with patients with different ethnic and cultural backgrounds and cared for mental illness. Methods: Data was collected through interviews with five specialist nurses. This study uses qualitative content analysis. Results: Two categories emerge from the results. Difficulties nurses face and the nurses' way of handling difficulties. The first category is a sub category of nursing difficulties in meeting with patients of different ethnic and cultural backgrounds. In the second category of nursing ways to handle difficulties are four subcategories help of an interpreter, relatives help, the help of colleagues and other ways to communicate. Discussions: The language barrier was the main difficulty which was described in the meeting and how the nurses dealt with the difficulty of the encounter with the aid of an interpreter, relatives, colleagues, and other ways to communicate.

Introduction: Atrial fibrillation is the most common sustained arrhythmia. The quality of atrial fibrillation treatment in clinical practice varies between hospitals and doctors. Due to the increasing prevalence of atrial fibrillation in the more elderly population, it might be difficult in the future to refer patients to a limited number of heart specialists. At the same time, a new generation of University educated nurses is growing, but, unfortunately, their competencies are as low as their colleagues' with high-school education. However, in some areas, such as diabetology or gastroenterology, specialist nurses, whose aim is to supplement medical doctors to some extent, are gradually occurring. In the Czech Republic, there are no specialist nurses in cardiology, even though they are quite common abroad. Our aim is to assess the feasibility of a specialist nurse for diagnosis and treatment of atrial fibrillation. Methods: Main inclusion criterion for our study was a diagnosis of atrial fibrillation made on one of the non-internal medicine wards or in the general practitioners' practice. An exclusion criterion was previous examination by one of the heart specialists either internal medicine doctor or a cardiologist. During the first interview, I checked previous investigations for the atrial fibrillation and the arrhythmia treatment. The questionnaire contained questions on demographic parameters and patients' knowledge about their disease and possible complications. Subsequently, I recorded my recommendations regarding further investigations and therapeutic possibilites. All patients were sent to a cardiologist as required by our national guidelines. The second interview was made over the phone 2 months later and comparison of the doctor's recommendations with my suggestions was made. During this interview, an assessment of the concept of a nurse specialist in atrial fibrillation was performed. Results: Forty patients with atrial fibrillation documented on an ECG were recruited. At a time of the first interview, only 10 patients (25%) had their echocardiogram performed and only 23 (57,5%) patients had their thyroid gland hormones checked. 26 (65%) patients were on anticoagulation medicine while CHADS2-Vasc score of 2 and more was documented in 34 (85%) patients. There was an agreement between doctor's and nurse's recommendations regarding missing investigations and anticoagulation treatment. However, no agreement was achieved in the area of arrhythmia treatment, which means that this should remain a doctor's responsibility. Patients were informed about possible complications in only 11 (27,5%) cases and about all therapeutic options in 2 (5%) cases. 29 (72,5%) patients would be interested in consulting a specialist nurse in the future, whereas 11 (27,5%) patients would prefer a doctor. Results: We managed to confirm that the novel concept of a specialist nurse for the diagnosis and treatment of atrial fibrillation is feasible. The specialist nurse is able to confirm the diagnosis, check the completeness of the investigations, educate patients and assess the risk of the thromboembolic disease. Competencies of the nurses should be extended, so this concept could be introduced into the clinical practice.

Aim: The overall aim is to develop knowledge about learning to live with diabetes.   Methods: All four studies have been carried out within the caring science and using a life-world phenomenological approach. Study (I): data was collected through written narratives from seven patients with insulin treatment. Studies (II and III): data was collected through interviews with twelve patients with diabetes. Study (IV): Data was collected from four groups and two individual interviews with sixteen diabetes nurses. The method for the analysis can be described as a dialectic process, beginning with the whole, analyzing its parts, and then reconstructing the whole in order to understand the essence of the phenomenon.   Main Findings: The result showed that patients’ experiences of the most obvious meanings of the phenomenon of being stricken by diabetes (I) are the fight against becoming your illness, a wish that everything would be as usual and that the new situation should only be natural. Furthermore, after having been diagnosed with the illness, the results demonstrated two themes that were particularly important in learning to live with diabetes. These were your own responsibility for gaining knowledge in order to incorporate the illness into your life and to find a balance between fear and control (II).  As support for the learning (III), reflection over the learning and experiences has a crucial role for a new understanding of health processes. Insight into your own responsibility was a key factor for this reflection. To be able to give support (1V), the diabetes nurse must adopt a reflecting, self-critical attitude with an insight that the responsibility for learning lies with the patient and that the role for the diabetes nurse is to encourage and challenge the patient to self-reflection and taking responsibility on the basis of individual goals and pre-requisites. To give support in this way, the diabetes nurse must downplay the medical requirements for control and make more use of his/her medical competence to ask reflection-triggering questions based on a life-world perspective.   Conclusion: Based on the patient’s life-world, an understanding is created that supports learning, which thereby can reduce the influence of the illness on the patient's life.  This understanding makes it possible to incorporate the illness into the patient's life and create a balance between fear and control.

Bakgrund: Under det perioperativa vårdförloppet föreligger många riskfaktorer för patienten att utveckla oavsiktlig hypotermi. Detta kan leda till flertalet operativa och postoperativa komplikationer vilket kan skapa obehag och lidande för patienten, förlänga vårdtider och generera ökade kostnader för samhället. Den perioperativa specialistsjuksköterskans omvårdnadsansvar innefattar ett flertal värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga och behandla hypotermi hos patienten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesi-, operations- och intensivvårdssjuksköterskors värmebevarande omvårdnadsåtgärder i det perioperativa vårdförloppet. Metod: En studie med deskriptiv analys utfördes. Data samlades in genom en strukturerad intervjuguide. Sammanlagt deltog 36 specialistsjuksköterskor i studien. Resultat: Specialistsjuksköterskornas värmebevarande omvårdnadsåtgärder bestod utav både passiva och aktiva åtgärder varav tre var utmärkande; att använda luftvärmetäcke, att ge varma infusions- och spolvätskor samt att undvika onödig exponering av patienten. Rutinmässig temperaturmätning av patienten saknades i det perioperativa vårdförloppet. Dokumentering av värmebevarande omvårdnadsåtgärder utfördes i hög grad inom det perioperativa specialistsjukskötersketeamet. Slutsats: Flertalet aktiva och passiva värmebevarande omvårdnadsåtgärder utfördes perioperativt trots avsaknad av skriftliga lokala arbetsrutiner och nationella riktlinjer. Förvärmning av patienten eller operationsbädden förekom däremot inte som aktiva förebyggande omvårdnadsåtgärder. Klinisk betydelse: Studien önskar lyfta fram ett viktigt omvårdnadsområde för specialistsjuksköterskor verksamma inom perioperativ vård. Studieresultatet skulle kunna ligga till grund för utbildningsinsatser och utformandet av lokala arbetsrutiner gällande värmebevarande omvårdnadsåtgärder. / Background: During perioperative care multiple risks exist for the patient to develop accidental hypothermia. This can cause increased morbidity, unnecessary patient suffering, prolonged recovery time and subsequently increased costs for the society. Perioperative nursing care involves several warmth preserving interventions to prevent inadvertent hypothermia. Objective: The aim of this study was to describe the perioperative specialist nurses warmth preserving nursing interventions in perioperative care. Method: A study with descriptive analyses has been performed. Data was collected through a structured interview guide. A total of 36 specialist nurses participated in the study. Result: The specialist nurses’ warmth preserving interventions consisted of both passive and active interventions where three were more distinctive; to use forced air warming blankets, to give warm intravenous and/or irrigation fluid and to avoid unnecessary exposure of the patient. Warmth preserving nursing interventions was well documented within the perioperative nursing team. Temperature monitoring was not routinely performed. Conclusion:. Several active and passive warmth preserving interventions were carried out, even though local and national guidelines regarding warmth preserving interentions were missing. Prewarming of patient or operating table was not implemented as active preventative measures. Clinical significance: This study wishes to aid in the ongoing work of improving perioperative care by giving focus to an important area within nursing. The study result will hopefully encourage to further education and to the development of local guidelines regarding warmth preserving interventions.

Bakgrund: Oftalmologisk sjukvård står inför framtida förändringar av flera orsaker. Antalet patienter, som är i behov av ögonsjukvård ökar stadigt, både i takt med att befolkningen blir äldre, men även beroende av kunskaps- och teknikutveckling. I och med detta behövs fler specialistsjuksköterskor. Syfte: Att undersöka ögonsjuksköterskors uppfattning om den specialistutbildade ögonsjuksköterskans kompetens inom oftalmologisk omvårdnad. Metod: En intervjustudie med fokusgrupper och induktiv ansats genomfördes. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och utmynnade i tre kategorier som svarade mot syftet; Från nybörjare till expert, Otydlig rollfördelning samt Specialistsjuksköterskors potential. Resultat: Ögonsjukvård uppfattades vara en komplex verksamhet som kräver hög kompetens. Sjuksköterskor som arbetade inom ögonsjukvården ansågs vara drivande både inom utveckling av den egna professionen och för att ytterligare stärka den personcentrerade vården. Specialistutbildade sjuksköterskor uppfattade dock att deras förvärvade kompetens och vilja till utveckling inte togs tillvara i den utsträckning som önskades. Det fanns även en entydig uppfattning att professionen omgärdades av en otydlighet, vilket bidrog till svårigheter att implementera specialistsjuksköterskors funktion och kompetens. Konklusion: Resultatet visar en entydig uppfattning att specialistutbildningen måste leda till mer avancerade eller ansvarsfulla arbetsuppgifter för att motivera till vidareutbildning. Studiens resultat kan vara av betydelse för att belysa kompetensen hos en specialistsjuksköterska inom oftalmologisk omvårdnad. / Background: The field of ophthalmic health care is due to undergo changes in the future for different reasons. The number of patients in need of ophthalmic care are increasing because of longer life expectancy along with a better understanding and technical development of ophthalmology. Thus, creating a demand for ophthalmic nurses. Purpose: To examine ophthalmic nurses perception of competence in ophthalmic care among specialist nurses. Method: This study was conducted as a focus group interview with an inductive approach. Quantitative content analysis was used and resulted in three main categories; From novice to expert, Lack of role clarity and Specialist nurses’ potential. Results: Results of the study find that ophthalmic care is described as complex, demands a high degree of competence and that ophthalmic nurses are ambitious and dedicated in improving their profession and the care of patients. Unfortunately, the competence and dedication from ophthalmic nurses have not received much attention. Conclusion: Results show with unequivocal importance that motivating nurses to complete specialist studies must be met accordingly either through more advanced duties or an increase of responsibility for said duties. The studies result can be of importance in shedding light on the competence of specialist nurses in ophthalmic care.

Bakgrund: Beroende är ett globalt problem vilket kan fortsätta i generationer om cirkeln inte bryts. Det finns en erkänd koppling mellan trauma och beroende, vilket specialistsjuksköterskan kan upptäcka och identifiera med sin hälsofrämjande roll i beroendevården. Syfte: Beskriva vilka formulär som använts för att identifiera trauma och hur trauma beskrivs hos individer med beroende. Metod: En fristående beskrivande systematisk litteraturstudie. Huvudresultat: Tjugotvå etablerade formulär, fem intervjuformulär och sjutton självrapporterande, användes för identifiering av trauma vid beroende. Oavsett formulär beskrevs att fler än 50% hade med sig minst ett trauma medan ungdomar hade minst 62%. Genomsnittet var 63% och flest fanns inom slutenvården. Våld var det vanligaste traumat med störst spännvidd inom gruppen drog och alkohol hade flest. Sexuellt våld från barndomen beskrevs i de flesta artiklar. Slutsats: Trauma kan identifieras hos individer med beroende med stöd av etablerade formulär. Oavsett vård eller ej, beskriver fler än hälften minst ett trauma och av de ungdomar som har vård för beroende beskriver sex av tio att de har med sig minst ett trauma. Det mest förekommande traumat var våldsutsatthet, vilket återfanns i samtliga artiklar. Specialistsjuksköterskan kan i sin hälsofrämjande roll identifiera trauma vilket möjliggör att individen får adekvat behandling och återhämtning kan påbörjas. / Background: Addiction is a global problem that can continue for generations if the circle is not broken. There is a recognized link between trauma and addiction, which the specialist nurse can discover and identify with her health-promoting role in addiction care. Aim: Describe the forms used to identify trauma and how trauma is described in individuals with addiction. Method: An independent descriptive systematic literature study. Main results: Twenty-two established forms, five interview forms and seventeen self-reports, were used to identify trauma in addiction. Regardless of the form, it was described that more than 50% had at least one trauma with them, while young people had at least 62%. The average was 63% and most were in inpatient care. Violence was the most common trauma with the greatest range within the drug group and alcohol had the most. Childhood sexual violence was described in most articles. Conclusion: Trauma can be identified in individuals with addiction based on established forms. Regardless of care or not, more than half describe at least one trauma and of the young people who have care for addiction, six out of ten describe that they have at least one trauma. The most common trauma was exposure to violence, which was found in all articles. The specialist nurse can, in her role in promoting health, identify trauma, which enables the individual to receive adequate treatment and recovery can begin.

Bakgrund: En specialistsjuksköterska inom akutsjukvård med inriktning mot ambulans- och/eller intensivvård hanterar hjärtstopp enligt algoritmen för avancerad hjärtlung-räddning och verkar i komplexa situationer såväl prehospitalt som intrahospitalt, där krav ställs på specialistsjuksköterskan att kunna tolka tillstånd, hantera avancerad utrustning och läkemedel samt ställs inför etiska och komplexa situationer.  Syfte: Att belysa specialistsjuksköterskors erfarenheter av att delta vid hjärtstopp  Metod: Kvalitativ metod med deskriptiv ansats. Intervjuerna genomfördes med en semistrukturerad frågeguide, vilket gav möjlighet för följdfrågor. Tio deltagare intervjuades och intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitatitv innehållsanalys av Graneheim & Lundman (2004).  Resultat: Studiens resultat presenteras i två kategorier. Den fokuserade experten samt Människan med behov för återhämtning och reflektion. Arbetet som specialistsjuksköterska inom akutsjukvård med inriktning mot ambulans- och/eller intensivvård ger deltagarna upplevelser som påverkar dem i både yrket och privat. Förberedelser att hantera situationerna sker i form av utbildning i avancerad hjärtlung-räddning men också erfarenheter av att delta vid hjärtstopp är viktiga för att utvecklas i yrkesrollen och hantera utrustningen som finns tillhanda för hjärtstopp. För att kunna hantera upplevelserna krävs, förutom stödinsatser av arbetsgivaren i form av debriefing, även informellt stöd av kollegor samt personliga copingstrategier. Konklusion: Arbetet som specialistsjuksköterska kräver avancerade kunskaper och förberedelser i form av utbildning, hantering av medicinteknisk utrustning men även upplevda erfarenheter, för att kunna formas i sin yrkesroll. Att genomföra formella debriefingar, använda kollegialt stöd och egna copingstrategier gör att specialistsjuksköterskor hanterar exponeringen av att möta patienter med hjärtstillestånd till en hanterbar situation. Dock anser en del av specialistsjuksköterskorna att det finns brister som kan förbättras vad gäller utbildning för att hantera hjärtstopp. / Background: A specialist nurse in emergency care with focus on prehospital- and/or intensive care manages algoritms for cardiac arrests and are active in complex situations, both pre- and intrahospital, were the specialist nurses have demands on them to interpret conditions, manage advanced equipment and drugs and are encountered to ethical and complex situations.  Purpose: To enlighten the experiences of specialist nurses when managing cardiac arrests, the complexity that sorrounds the situation whenever a patient is in cardiac arrest, could give the specialist nurse tools to better understand and cope with that type of emergency situations and increase safety in their professional role Method: Qualitative method with a descriptive approach. The interviews were conducted through a semi-structured interview guide. Ten participants were interviewed and the interviews were transcribed and analyzed according to qualitative content analysis by Graneheim & Lundman (2004). Result: The result of the study is presented in two categories, the focused expert and the person with need for recovery and reflection, with seven sub categories belonging to the categories. Working as a specialist nurse within emergency care with focus on prehospital- and/or intensive care and taking care of patients in cardiac arrest give the participants in this study experiences that affect them both professionally and private. Preparation to manage cardiac arrests involve training in advanced cardiopulmonary resusciation but also experiences of participating during cardiac arrests are important to evolve in their professional role and manage the equipment that are being used for cardiac arrests. To be able to manage the experiences they need to accept supportive measures from their employer and informal measures such as peer-support and personal coping strategies.  Conclusion: The role of being a specialist nurse in emergency with focus on prehospital  and/or intensive care demands advanced knowledge and preparations through education, managing medical technology equipment and lived experiences, in order to be shaped in their professional role. By conducting formal debriefings, use peer-support and their own coping strategies the specialist nurse manage to cope with exposure of meeting patients in cardiac arrest. However, some of the specialist nurses considers there should be room for improvement regarding their education to manage cardiac arrests.

Bakgrund: Inom vården av äldre ska det finnas ett anhörigperspektiv. Anhöriga uttrycker en önskan om att få vara delaktiga i vården av sin äldre närstående men trots det så visar tidigare forskning att anhöriga många gånger inte upplever delaktighet. Syfte: Syftet var att öka kunskapen om hur anhöriga kan uppleva delaktighet i vården av den äldre personen. Metod: En systematisk litteraturöversikt där artiklar analyserades med tematisk syntes. Resultat: Tre olika teman om anhörigas upplevelser av delaktighet i vården av sina äldre närstående framkom i resultatet. Känsla av utanförskap: där anhöriga beskrev hur de önskade ett samarbete med den formella vården och där de värdesattes för sina expertkunskaper. Att känna kontroll: Anhöriga beskrev att de önskade känna att de hade insyn och möjlighet att påverka vården av sin närstående samt ha bra informationsutbyte och en god tvåvägskommunikation med vårdpersonalen. Maktlöshet vid bristande tillgänglighet hos vårdpersonal: Anhöriga lade mycket tid på att leta efter sjuksköterskan för att ställa sina frågor. Många anhöriga försökte hitta rätt tillfälle när vårdpersonalen inte var upptagna men uppgav att tillfället aldrig kom och att de kände som att de avbröt vårdpersonalen för att få information och kommunicera.Slutsats: Denna studie ökar förståelsen för de upplevelser som anhöriga känner i vården av sina äldre närstående. Anhöriga önskar bättre samarbete och kommunikation med vårdpersonalen för att minska de negativa känslor som de upplever när de inte är delaktiga. Tillgängligheten hos vårdpersonalen hindrar anhöriga att kunna påverka vården av sin närstående och minskar möjligheten till kommunikation och informationsutbyte som anhöriga upplever är en viktig del i upplevelsen av delaktighet.

Bakgrund: Regionalt Läkarstöd (RLS) har utformats för att säkra prehospital involvering från läkare. Dagens ambulanssjukvård ställer höga krav på att bedöma och triagera patienter till rätt vårdnivå. Till sin hjälp i sitt dagliga arbete med detta behöver sjuksköterskan en läkare som är väl insatt i verksamheten. Syfte: Att beskriva läkares erfarenhet av att fungera som rådgivare till sjuksköterskor inom ambulanssjukvården Metod: Kvalitativ intervjustudie med tio läkare som tjänstgör som RLS. Analysen genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskrivs med de fyra kategorierna Teamsammanhållning, Frustration, Bristande ansvarskänsla och Lyhördhet, som speglade läkarnas erfarenheter av att vara telefonstöd till sjuksköterskor. Ett latent huvudbudskap identifierades som Skör tillit. Att som en del i teamet finnas som stöd och rådgivare till sjuksköterskor i ambulanssjukvården upplevdes som positivt och funktionen ses som relevant och viktig. Det krävs en god teamsamverkan mellan professionerna för en patientsäker vård och för att uppnå det utkristalliserades tillit som en nyckelfaktor. Konklusion: En telefonbaserad bakjourslinje dit sjuksköterskor kan vända sig för råd och stöd är en relevant funktion för läkarna, där de känner sig som en del i det prehospitala teamet. I arbetet med bättre teamsamverkan inkluderande god kommunikation för säker vård, är gemensamma möten och övningar en viktig del för att ge professionerna en chans att mötas som personer och främja ökad förståelse för varandras kunskap och utforma gemensamma mål. / Background: Regional Medical support has been designed to ensure an involvement of doctors in the prehospital field. The current system for ambulance care raise high demands to ensure a correct patient assessment and triage to the right level of care, and for their assistance in this daily work, the nurse needs a doctor who is very knowledgeable in the organization. Purpose: To describe doctors’ experience of functioning as advisors for nurses working in the ambulance. Method: A qualitative research design was conducted including interviews with nine doctors serving as Regional Medical support. The content analysis was conducted according to a qualitative content analysis method.  Result: The analysis resulted in the four categories team spirit, frustration, lack of sense of responsibility and responsiveness, which mirrored the doctors’ experiences of acting as a phone support for specialist nurses on the ambulance. An underlying main message was identified as delicate trust. To be part of the team and act as a support and advisor for nurses working on the ambulance was perceived as positive, relevant and important. Good teamwork between the professions is required to guarantee patient safe care, and to obtain that, trust came through as a key factor. Conclusion: For the nurses to have an on call doctor that they can reach on the phone for support and advice was seen as a relevant system for the doctors, where they feel as a part of the prehospital team. In the continuous work for better teamwork, including good communication for safe care, it's important with common gatherings and training sessions to give the professions a chance to meet in person and gain a better understanding for each other’s roles, and enunciate common goals.